My son from Covenrty - 11 Sidor

[Joel_1980]

Tänkte bara dela med mig av en litet manus som jag skrev för ett tag sedan. Berättelsen handlar om en far hans son som flyttat från landet till storstan efter att mamman i familjen gått bort.

 

Historien börjar då sonen ska börja i sin nya skolan. Det visar sig då att han inte riktigt "passar in".

 

Manuset är på Engelska.

mysonfromcoventry.pdf

[Shelly]

Du använder en mogen engelska som jag har en viss förståelse för eftersom det sätter en viss känsla på historian men jag tror att du hade vunnit flera läsare på att använda dig av ett enklare språk.

 

Då folk skriver på svenska och det inte står tex Paris så tar jag alltid förgivet att det är i Sverige. Här blir det riktigt svårt, en kille har en Brisbane Bronco’s keps så då kanske de är i Brisbane Australien då tänker jag, fast det verkar ruggigt varmt med plåttak i Brisbane… Och det verkar också onekligen varmt att ha dunjacka där… de kanske inte är i Brisbane? Och så står det på din info att du är i Brisbane men det hela är aningen förvirrande måste jag säga. Och så är det kallt står det mellan varven… visst Australiensare är lite lustiga då de pratar om vad som är kallt eller inte. Min kompis där nere hetsade upp sig i vintras då det var under 20 grader, burr. Och sedan så heter den "My son from Coventry" och då tänker jag på England. Kanske finns det ett Brisbane där någonstans...?

 

CHARLIE

Excuse me Mrs. Petersen,

could switch seats. I'm... a bit

farsighted so I think I will be

able to read the whiteboard better

if I sit in the back... instead.

 

Har måste det ha trillat bort ett I eller liknade va? Tycker att den skulle kunna kortas av lite kanske.

 

Scen 17 så står det både Charlie och Charles.

 

TODD

So, were the guy-colors sold out?

 

Antar att det ska vara gay

 

CHARLIE

I found the shoes in my bed.

Thanks, they were great. But the

craziest thing happened today in

Phys ed. We were kayaking and...

 

Här tycker jag att du har krånglat till det. Hade skrivit, ”The craziest…” direkt.

 

Historian tycker jag är fin, jättefin utan att bli så där sockersöt. Pappa Tim är min favorit. Alla karaktärer tycker jag är bra, men vad hände med Eve? Det enda hon gör är att öppna dörren då folk knackar på. Hon stack ut lite i början som om hon var kvar från en tidigare variant då de båda outsiders skulle bli kompisar men sedan så skippade du den biten. Tycker inte att det finns någon anledning för Eve att vara så speciell (en 13 åring med färgat hår och piercingar är inte så vanliga) om det inte påverkar historian.

 

Slutet tycker jag blir lite övertydligt, tycker inte att Charlie ska behöva titta ner och se ”Tim” utan att han borde le direkt. Vi skulle kunna se Tim på skorna då ”någon” kommer in och alla är förvånade, sedan visar vi att det är Kevin.

 

Men du får bara pluspoäng av mig, jag gillade det här :)

[Joel_1980]

Hej! Först vill jag bara säga tack! Bland det bästa jag vet är människor som orkar ta sig tid och sätta sig in i andra personers små projekt!

 

När jag var klar med manuset så kände jag att det var blev väldigt "komprimerat". Med det menar jag att jag har, omedvetet för att spara tid och plats, skrivit på ett sätt som gör hela texten onödigt komplicerad. Styckena är ofta för korta och jag försöker använda enstaka ord för att göra jobbet för hela meningar eller till och med hela stycken. Ser man på, nu blev även detta väldigt komplicerat Hur som helst så skriver jag nog på detta vis för att jag är inlärd att jobba med begränsningar av olika slag (oftast begränsningar av antalet sidor manuset ska vara). Jag försöker alltså klämma in en så stor historia som möjligt på så lite plats som möjligt, vilket inte alltid blir så lyckat.

 

Detta för mig till problemet med karaktären "Eve" som du påpekade. Min första tanke när jag började skriva var att hon skulle få en mer central roll i manuset. Jag ville nog att en liten kärlekshistoria skulle kunna våga sig in i smeten. Dock märkte jag snabbt att det denna historia inte var Charlies utan hans far. Detta medförde att jag fick styra mycket av fokusen ifrån Charlie. Skulle jag på samma gång blanda in en relation mellan Charlie och Eve skulle hela fokusen flyttas från pappan till Charlie igen vilket jag inte ville. Det är iallafall förklaringen på den ingående presentationen av henne i början. Hade jag skrivit ett 30 minuters (sidors) manus hade jag nog utforskat den relationen mera.

 

Jag skrev detta manus när jag bodde i Australien och därför har jag inte brytt mig om att berätta att den utspelas där. Kan tillägga, att när det kommer till klädvalet så blir det faktiskt ganska kallt även i Australien på vintern. Speciellt i söder (t.ex. Sydney och Melbourne). Brisbane är lite högre upp och blir inte lika kallt men temperaturen kan gå ner emot 0 grader på nätterna och 10-15 grader på dagarna. Så "lättare" dunjackor kan man faktiskt se ibland under Juni-Juli i Brisbane.

 

Det är nog inte många som förstår titeln, "My son from Coventry". På gammal engelska sa man ibland att någon hade blivit "Sent to Coventry" t.ex. "Charlie has been sent to Coventry". Det menas att han blivit utfryst eller mobbad. Därav titeln.

 

CHARLIE

Excuse me Mrs. Petersen,

could switch seats. I'm... a bit

farsighted so I think I will be

able to read the whiteboard better

if I sit in the back... instead.

 

^^ Detta saknar ett "I".. därför blir det lite lustigt :) det ska vara "could I switch seats."

 

TODD

So, were the guy-colors sold out?

 

^^ Det ska stå sådär. Frågan från Todd lyder "Var kill-färgerna utsålda eller?". Han menar med andra ord att Charlies skor har tjej-färger.

 

Dina kommentarer ang. slutet är mycket intressanta. Det känns mer naturligt att presentera slutet som du skriver. Jag tror att anledningen till att jag skrev som jag gjorde var bara för att dröja med själva "revealen" in i det sista..

 

Som sagt, tack än en gång för din input, väldigt väldigt uppskattat! keep it up!

[Shelly]

Alltid kul att lära sig något nytt, hade aldrig hört uttrycket "sent to coventry".

 

Anledningen till att jag trodde att det var gay och inte guy var för att skorna var (väl) gröna, och för mig är det en ganska killig färg.

[Dr_Strange_Love]

jag tror att du hade vunnit flera läsare på att använda dig av ett enklare språk.

 

Håller inte med, det är inte hans fel att din engelska är enbart ok :P

[Shelly]

Håller inte med, det är inte hans fel att din engelska är enbart ok :P

 

Jag hade inga problem med att läsa det men jag gissar att en del vill ha det hela enklare. Enda anledningen jag kan komma på då det inte är många som tycks ha kommenterat manuset då jag inte hittar några andra "fel".

[tomgrejs]

hmm. aldeles för mycket beskrivningar av allt. så det blir riktigt segt att läsa.

 

"Eve walks over to the door. She is wearing a black skirt and

a dark red sweater. Her hair is died black and she is heavily

made up, especially around her eyes. Her dark black hair

covers most of her face. Her lower lip is pierced and she is

constantly chewing gum. She opens the door and her eyes meet

Charlie’s."

 

Jämför....

 

"Eve, 13, black clothed, heay makeup; a lip-pircing black hair, chews a gum and

walks over to the door. Open- to face Charlie."

 

Ungefär samma sak kom fram, betydligt kortare och lättläst. Sen

kan det var en idé att skippa saker som pircing specifika utseende beskrivningar- OM det inte är viktigt för just den karaktären. För att det helt enkelt blir drygt att hitta en sån skådespelare sen. Men annars var den fin. Korta bara ner beskrivningarna.

[vilcans]

Helt okej historia. Jag håller dock med om att språket är lite jobbigt. Och det är inte för att det är på engelska, utan för att du formulerar dig lite omständigt och träigt. Du säger att du har skrivit kompakt, men du skulle lätt kunna korta ner det genom att skriva mer som tomgrejs föreslår.

 

Sen tycker jag det händer lite för lite i början. När jag hade läst halva manuset så började jag tröttna eftersom det inte hänt något mer än att Charlie hade blivit mobbad. Jag saknar framåtrörelse; något som tyder på att något eller någon håller på att förändras. Om historien är farsans, så är det han som gradvis bör gå från ovetande, via att ha kunskap om sonens situation till att göra något åt det. Den förändringen kommer väldigt snabbt i slutet (den börjar i scen 22 vad jag kan se).

[Joel_1980]

Om historien är farsans, så är det han som gradvis bör gå från ovetande, via att ha kunskap om sonens situation till att göra något åt det. Den förändringen kommer väldigt snabbt i slutet (den börjar i scen 22 vad jag kan se).

 

Redan i scen 6 och 7 så går Tim (Pappan) från sitt "ovetande" till att förstå att Carlie (sonen) har problem. I scen 8 och 9 så försöker han sig på ett första försök till att hjälpa sin son genom att köpa nya skor till honom. I scen 22 förstår han alvaret och gör något mer omfattande för att lösa situationen. Så det går väl ganska gradvis ändå.

 

Men det är svårt att ta denna utväckling i fler steg då filmen bara är 10 minuter lång. Jag vill nämligen också ha tid att introducera Charlies situation och att mobbningen mot honom blir värre och värre för varje dag.

[vilcans]

I så fall kanske introduktionen är för lång. Man fattar snabbt att Charlie är mobbad, så många scener känns bara som upprepningar. Det lite jobbiga språket gör dessutom att scenerna känns längre och fler än vad de kanske är. Min kritik kanske är obefogad, så om du inte tycker att det stämmer så kan du ignorera den. Om jag får tid ska jag titta lite nogrannare på manuset, för det är tillräckligt bra för att vara värt att titta på igen.

[jbergman]

Jag är lite tveksam till sensmoralen. Är ditt budskap verkligen att man skall se till att ens unge har rätt skor för att bli accepterad i skolan? Det kanske är sant, men det lämnar likväl en bitter eftersmak i min mun.

 

/Jakob