Skuggboxning

[månbasen]

"Svensk kortfilm från 2007! Två män i ett bårhus. Ena mannen talar i algebra. Den andre har ingen aning om vem denne man är. Ett mischmasch av gud och nihilist? En vålnad? Vad fan vet han? Han vet iaf att Proust hade fel. Ensamhet har inte alls den stora fördelen att man slutar fly från sig själv."

 

http://www.youtube.com/watch?v=3VnBaq7wyr4

 

Det här är en kortfilm hämtad från ett större kortfilmsprojekt som jag pysslar med och kallar - DIALOGER SINSEMELLAN.

 

Kommentera gärna!

[stängerniredan]

fan den där va riktigt bra!

Gillade karaktärerna, snygga bilder å bra skådespel.

[Steffe]

Riktigt bra!

Såg väldigt proffesionell ut - bra agerat av skådespelarna!!

Fick lite Beck tankar nu ;)

[Nicke_92]

Proffesionellt och oförståeligt, men jäkligt bra skådespelarinsatser och en skön, pessimistisk karaktär.

[Octavianus]

bra bra. Sista klippet till ögonen gillade jag dock inte, kändes malplacerat på ngt vis.

Sen va inte ljudet det bästa, förstår att det ska vara ekoljud eftersom rummet va tomt, men det va endå lite tort på ngt vist. Men överlag bra.

[Rabies]

Tyvärr kan jag inte hålla med. Det finns en medvetenhet hos skådespelaren om att han skådespelar vilket inte gör sej bra på film.

[månbasen]

Jag kan hålla med lite om det sista klippet till ögonen. Det var en chansning jag tog. Men jag tycker ändå den skapar en uppbyggnad av spänning och stämning, och ett bra avslut att gå från halvbild till närbild medan ljudet trappar upp. I teorin tycker jag att det funkar bra men i praktiken så är det ngt minimalt som stör som du säger. Det är ngt som får en att känna att den är olägligt placerad. Jag vet inte vad det är och jag vet inte hur jag ska lösa det.

När det gäller ljud - reverbet, så tror jag att det kan bero på att jag har komprimerade filen när jag la upp den på YouTube.

 

Dialogen är ganska "på" liksom. Det är inte vardagssnack mellan två kompisar. Det är lite som ett noir/förhör och att som skådespelare hitta den gyllene medelvägen mellan överdrift, passé och ljumt är jävligt svårt. Jag tycker själv att det var väldigt svårt att ge instruktioner för hur de skulle bete sig. Sen är replikerna ganska fiktiva och teatraliska vilket gör att filmen blir lite mer som ett teaterstcyke, vilket ändå var från början min ursprungsidé.

Jag menar Lynch tex. Skådespelarkonsten i hans filmer är ju väldigt vriden och man får känslan av dåligt skådespeleri, men i självaverket är det ju ändå den känslan Lynch vill uppnå för att skapa en viss oro hos tittarna.

[Octavianus]

håller med om att skådisen som snackade en massa gojja va rätt tillgjord, men det kändes bra på ngt vis. Hela senariot känns ju onaturligt och konstlat, så just i en sådan situation kan det nog nästa blir bättre med en skådis som inte e klockren, för att det ska kännas ennu mer skumt.

 

Du kan ju alltid ta bort ögonklippet. Kanske klippa till den andras ögon. eller varför inte händerna på knäppisen igen, som du hade i närbild strax innan, kan funka. Prova dig fram, men känns det konstigt och fel, så gör om det tills det känns bra.