Kortfilmsmanus-Taxi
Hej!
Jag har skrivit ett kortfilmsmanus jag jättegärna vill ha all sorts feedback på.
Handling: Frisören Annika får reda på datumet en kund tänkt begå självmord på. Taxichauffören Johns väg korsas med Annikas och de beslutar sig att tillsammans agera.
Tack!
Jag blir snabbt oehört förvirrad.
Kommer Ullrik in i en frisörsalong, hälsar på Annika och sen går han? Han säger att han ska bli klippt, men det blir han aldrig. Sen, varför satsa på att gå ner i vikt om man vill begå självmord? Han säger att han mår bra, men avmagring tyder ju på motsatsen om han inte medvetet bantat och om han bantar medvetet för sitt självmord är det ju naturligt att han går och klipper sig också.
Sen i taxin. Det står att det stiger på två passagerare som sätter igång att hångla, med det är fyra som pratar förutom John. Och vem är Linus mitt uppi alltihopa? Sen nästa scen i taxibilen är också lika obegriplig.
Jag ger tyvärr upp här.
Ditt filmanus är inte visuellt. Du måste vara tydlig med vilka som är på plats och var de är. Man får ingen känsla för vad det är för personer eller platser. Första gången vi möter en karaktär så skrivs namnet med versaler också.
En scen är en sekvens som du (teoretiskt) kan filma i en tagning. Dvs som den fullpackade taxin med sin obegripliga dialog i själva verket är olika taxiresor, ska detta skrivas som separata scener. Precis som när John stannar utanför ett hus och går in i sin lägenhet och hämtar sin hund och går ut på prommenad. Vad är ett miljonprojekt? Hur syns det? Hur ser hans lägenhet ut? Bor han ensam? Vad är det för hund?
Tänk på dina dialoger. Första scenen är väldigt lång, pratar mycket om hans figur (och konstiga repliker som "Jag har nog aldrig mått bättre. Ta bort Nog, jag har aldrig mått bättre.") men det intressanta är att han har bestämt sig för att begå självmord. Focuser på det viktiga. Kom till skott så att säga.
Upplägget är så himla spännande, så jag hoppas du fortsätter jobba med manuset.
Hej, tack för kritiken, märker själv hur jag förutsätter att läsaren själv ska förstå saker utan beskrivningar.
Samtalet om att Ullrik gått ner i vikt var mer tänkt att etablera att Ullrik och Annika kände varandra sen tidigare och försöka skapa ett samtalsämne som på ett mer naturligt sätt leder fram till varför Ullrik är glad.
Jag gör om och återkommer.
Jag kan bara upprepa vad jag tjatat om tidigare. Vill man lära sig skriva manus så är det en god idé att göra på samma sätt som jag. Skriv något kort. Spela in och redigera. Tag reda på vad som blev bra respektive dåligt. Skriv nytt kort manus. Osv. Man lär sig nämligen en hel del av att se resultatet framför sig. Samtidigt kräver en minut färdig film inte så värst många timmars arbete.
För den som ej anser sig kunna använda den metoden så återstår det att gå en omväg. Endera skapa seriealbum eller bli pjäsförfattare hos någon amatörteatergrupp.
Det är helt rätt tänkt, men varje ord och handling räknas in i något större. Det tar bara sekunder att etablera att de känner varandra - skakar hand / kramas / ler / familjärt tilltals sätt.Ursprungligen postat av Larky
Låter strålande.
Det är säkert en metod som är mycket lärorik. Jag har själv funnit det lärorikt att se mina manus inspelade. Men att göra som du föreslår förutsätter intresse för något utöver skrivandet. Jag ser gärna mina manus producerade men jag har mycket lite intresse av att göra det själv. Jag är författare, inte regissör. Jag har ingen bekantskapskrets av skådespelare och inga som vill ställa upp på mer eller mindre stolliga testfilmer för mitt eget lärande. Testa dialoger kan man göra ensam eller tillsammans med en kompis, ingen skådespelartalang nödvändig.
Desirée, jag förstår vad du menar. Därför kan det vara bra att bli kompis med någon grupp som gillar att spela in. Och jag vet att manusläsning är en etablerad teknik.
Jag är lessen om du missförstod mig. Det var inte avsett som kritik, utan en uppmuntran att det går att lära sig ändå och att det är okej att inte ha intresse av att göra film själv. Jag har ofta - i Sverige - blivit bemött med misstroende och förvåning att jag "bara" vill skriva. Självklart är det alltid lärorikt att se sitt manus som film.
Svara med citat