draags

[citat=Munthe][citat=gorse]Appråpå manus, hälften av alla inlägg här på forumet går ju i princip ut på att dramaturgi är skit, och manus-skolor suger och mallar är förutsägbart. Jag har länge funderat på om det är samma människor som har en viss förkärlek till genrefilm? (duckar) Om det är nästa generations svenska film-makare så förstår jag att det kommer inte bli bättre i framtiden, utan det är Martins ord som gäller för mycket lång tid framöver.[/citat] Fast jag skrev ju ingenting negativt om manus. Självklart måste man ha bra manus om man ska göra bra film. Det jag skrev är att det finns en övertro på manus. Jag ser det inte som att vi har brist på duktiga dramaturger i sverige utan brist på duktiga filmberättare. Människor som kan ta en scen i ett manus och överföra manusets idé till en starkt engagerande filmscen. Det är mycket svårare än man tror. Och jag tror att övertro på manus som räddaren i nöden är lite farligt. Man måste ine att det finns andra viktiga delar i en filmproduktion alltså. Och jag förkastar verkligen inte manus. Skitbra manus är väldigt, väldigt viktigt. De genrefilmare jag känner i Sverige som har gjort långfilm är bland de petigaste manusmänniskor jag träffat. Johannes Pinter skrev Sleepwalker i mer än tio år. Anders banke är känd för att revisionera och utveckla manus under lång, lång tid. Det tog många år och mycket manusbearbetning att få till Storm. Om man tror att genrefilmare inte bryr sig om manus har man ingen koll. Regissörer som Moodysson däremot skriver knappt manus. Iallafall inte enligt traditionen och verkligen inte efter "mallarna".[/citat] Ursäkta men du någon som helst aning om huruvida Lucas skriver manus eller ej? Fucking Åmål är skriven direkt efter mallen. Att vara petig är inte synonymt med att vara duktig . Av de du refererar till här så är Storm det enda manus som håller. Frostbiten är nog bland det sämsta som gjorts i Sverige tex.

Någon som har bra eller bästa sätt att med eq skapa telefonröst eller radioröst?

Du skriver som en kung John - lättläst och som Wallin skriver - du låter regissören själv få sina bilder - det betyder också att du har en historia som håller utan att du behöver smeta in dig i detaljer. Snyggt jobbat. Fler borde läsa denna typ av manus för att se hur man skriver. Jag ska ta mig tid o läsa manuset och se om man kan komma med något angående det viktigaste - innehållet

Jag brukar välja ut de som jag vet kan ärligt tycka saker, vara konstruktiva. Sen är det även bra med olika typer av personer, gärna i olika åldrar. Detta beror självklart på vad idén är. Angående rädslan för att en idé kan bli snodd. Chansen finns alltid - vart man än är - jag hör någon säga något på stan, jag gillar det personen säger - det kanske var till en bok, serie, låt, film eller så var det bara en riktig händelse. Jag gör om det till mitt. När man varje år bläddrar i Göteborg filmfestivals katalog slås man alltid av att det finns andra som har haft samma idé som man själv, som man då tyckte var wow unik. Det man kan säga är att man är unik på hur man hanterar sitt material, sina idéer, det som ibland inte syns i ett treatment, synopsis utan som kommer fram när man börjar mejsla fram dragen i självaste manuset. Fast jag förstår din oro. Jag skulle nog inte bara slänga ut en idé rakt av utan kanske välja mer vilka jag visar den för.

Precis. Spike är en harmlös ärthjärna - den enda som skulle kunna berätta för Hugh att han är en "prick" som inte går efter henne. Ibland pratar man nog förbi varandra på forum när man egentligen pratar samma språk. ;-)

[citat=Pandan]Som den typiska idiot-bikaraktären. En klassisk comic-relief med andra ord.[/citat] Ok så du tycker att han enbart är där som idiot - alltså han har ingen mer betydelse. Det är nog att minimera hans närvaro - För mig är han en ärt hjärna, naiv och barnslig - han är allt det Hugh Grant inte är men ändå vågar han sticka ut huvudet och våga ge sig in i kärlekens värld. Och i slutet är det han som tycker att Hugh Grant ska möta henne igen. Han säger det Hugh Grant vill höra. Han är en drivande karaktär - en självklar supporting actor, en som förstärker Hugh´s karaktär. Men sen så är han självklart en comic relief - men han är inte enbart skapt i filmen för detta.

En kort fråga. Vilken roll tycker ni att Spike har i Notting hill?

[citat=Ronnie]Antagonisten kan absolut vara hjälten. Huvudkaraktär är kanske ett mer passande ord.[/citat] Detta är till stor del akademiskt dravel men Antagonist och hjälte rimmar illa. Kalla istället det för huvudkaraktär. --- Och detta med Logline är viktigare än man tror - har man denne så har man mer fokus - en annan del är att även skriva ner vilket tema man har alltså premissen - denne plus loglinen styr då lättare det framtida skrivandet.

Att man gillar idén är absolut det viktigaste, annars kan det vara ett helsike att fortsätta. Problemet är att man ibland kan fastna ändå och man omedvetet ibland kan få upp en ny briljant idé i skallen som känns som om den kanske är enklare att fortsätta med. Bra - låt den nya idén få komma - skriv ner den. Men ge inte upp den gamla om du gillade den från början - risken är att du kommer fortsätta göra samma sak, alltså starta upp en ny fräsch idé. Jag tror att det är bra att ta och plugga dramastruktur - gärna såpass mycket att man kräks på det. MEN sen efter det sluta tänk. Början man strukturera en idé för mycket efter regler finns det risk för ett för linjärt tänkande. En bra sak är när du känner att du älskar din idé - skriv en Logline - alltså en högst tre meningar lång beskrivning av filmen - vad den handlar om. Har man en bra logline för sig själv eller även när man pitchar sin idé för kompisar, producenter osv så är du en bra bit på väg. Och man kan skriva en logline på nästan alla historier. Kan du inte få ner din historia på tre meningar så är du inte riktigt klar med vad du vill berätta. Sen så är ett manus mer än tre meningar självfallet. Ett tips vid långfilm är också att skriva ett nio minuters manus. Här är det bra med gula lappar - och varje lapp är vid olika tillfällen i manuset - ungefär på samma sätt som "the six stages" som louis cyphre länkar till. Har man dessa gula lappar och en logline samt kanske ett tema/premiss så är man nästan i hamn... nästan ;-) De gula lapparna är som stationerna i orientering - du har en karta i ditt huvud och du vet vart målet kanske är men du måste först springa till de olika stationerna för att kunna komma i mål. - Det går inte att gena, tävlingen hade säkert inte blivit leka kul om det bara var en rak sträcka. hmm njae försökte mig på en liknelse - kanske inte hundra men men

[citat=louis cyphre]Hm, John. det där var en hjältes vandring... Inte grunden för dramaturgin. Naturligtvis ska hjälten gå igenom vissa av stolparna i en hjältes vandring men filmens struktur går efter en annan "ram". Kolla här! En kort beskrivning om strukturen och de viktiga vändpunkterna i ett manus.[/citat] Det finns fler akademiska strukturer som andra har schematiskt skissat upp - det är bra att läsa fler av dessa men ge dessa egna ord - det finns inga lagar kring detta. Som en känd Amerikansk dramaturg sagt. -"skriv första manus utkast från hjärtat och nästa från huvudet."

[citat=Ecketechboy]Hackade lite på Draags inlägg men har sovit på saken och förstår att han menar att, foreshadowing är det samma som setup och payoff, vilket såklart är rätt![/citat] Det e ok. Diskussion e bra.

[citat=Trollunge]tack. visste att det hette så, men frågan var om jag skulle kalla det v.o eller om det fanns något annat :P Men tack ändå. Men nu har jag ett annat problem. Namnet på filmen. Filmen är som en spelfilm/dokumentär, blandat, på något sätt. Handlar om en tjej som blivit våldtagen, hur hon mår sen, hur hon blir behandlad, av olika människar. Det ska vara en kort titel, men jag kommer inte på nått bra... :( .....någon som har nått bra förslag?[/citat] Bredvid karaktärsnamnet vid dialog delen skriver du (V.O.) Om det skulle vara någon som finns i scenen skriver du (O.S.) alltså off screen eller på svenska U.B. utanför bild. Titel kan vara svårt, Gorse titel är ju väldigt talande men hmm för mig känns den för mycket Allers novellromaner om du fattar. "Död kropp" Alltså berätta gärna mer om din idé, om jag fattar det rätt ska det främst handla om hur andra ser på en när man som tjej blivit våldtagen. "Stulen kropp" Kanske känner man det som om ens kropp är stulen, eller död. Smutsig, kanske skyldig. Syns det... Är det främst hur hon tror att andra ser på henne eller är det vad andra verkligen ser eller känner eller tycker. Berätta mer.

Dreeze: Foreshadowing är detsamma som plantering eller setup och payoff men engelskan och svenskan använder orden olika - men å andra sidan skit i vad det heter, det är enbart akademiskt dravel. Taget ifrån boken screenwriters bible: Saker som är foreshadowing i Titanic: Det sjunkna skeppet, rummen, spisen. Rosés kam Naken bilderna Bilen som de senare älskar i Hur titanic vill sjunka senare Hur kallt vattnet är ( jack berättar detta i självmordsscenen) Spottlektionen får sin "payoff" när Rose sen spottar på sin man Hur många livbåtar det finns Pistolen osv osv

[citat=tomasz1985]Jo men informationen verkar onödig när den planteras, det är så jag menar iaf. När han säger att han gör stenskulpturer vet vi inte vad som kommer hände sen. Det verkar bara vara något som tillhör hans karaktär, inget som kan påverka handlingen på sättet det gör det på. [/citat] hmm, vi pratar nog förbi varandra. Jag tror vi tänker ungefär detsamma.

[citat=tomasz1985]Foreshadowing är när man planterar information som verkar onödig i ett sammanhang och använder det senare. När man skördar något man planterat skapar det trovärdighet och oförutsägbarhet. Informationen som man glömt kommer tillbaka och man tänker AHAAAA, just det.. Ett exempel ur Adaptation: Laroche nämner att han startat en porrsite för Orlean över ett telefonsamtal. Senare i filmen får vi veta att den "oskyldiga" Orlean viker ut sig på Laroches porrsite. Våra hjärnor arbetar bakåt i filmen och vi kommer ihåg planteringen och accepterar hennes utveckling. Hade vi bara fått veta att hon vikt ut på Laroches porrsite utan en plantering hade vi inte reagerat lika starkt.[/citat] Bra inlägg Tomasz1985 - ett litet tillägg bara - foreshadowing behöver kanske inte vara onödig i sitt sammanhang, vet inte om jag missförstår din mening men man kan tex ta Polanskis Bittermoon som är fylld med massvis av planteringar. En tidig sådan; Nigel(hugh grant) och Fiona är ute på däck med mimi (polanskis fru) som frågar vart Nigel och Fiona är på väg. De svarar och frågar tillbaka till mimi som säger att de ska längre bort, mycket längre bort. (om man sett filmen så vet man varför hon säger så) Ta filmen "nyckeln till frihet", en film som också är fullproppad med planteringar: Han säger att han gör stenskulpturer, han plockar sten på fängelsegården, vi tror att det är det han gör, men nej han häller egentligen ut sand från det hål han hackat bakom den planschen som han beställt. det finns fyllt med nycklar, små saker som senare skördas och gör att man inte säger VA, nu hänger jag inte med. Såg idag en bit av Ondskan - en plantering är när han tidigt i historien möter Kjell Bergkvist/ Advokat och får hans visitkort som han långt senare tar fram och ringer. Om man inte planterat honom hade man antagligen sagt jahå och vem e han, trovärdigheten hade kanske inte varit lika stort. Vi pratar säkert om samma sak men en plantering behöver inte verka vara "onödig" när den planteras, ju bättre den är desto bättre kommer den att skördas.

[citat=dreeze]Lite knivigt att bara plocka en dialog från nånting eftersom undertexten sällan är begränsad till en scen. Sen hade jag problem att komma på nått ställe där undertexten faktiskt är i dialog. Oftast ligger den i vad som inte sägs och hur karaktärer beter sig.[/citat] Jo det kan vara knivigt att plocka ut en dialog rakt av eftersom det är som du säger många gånger som det är handling kontra dialogen, men det finns faktiskt många filmer som har sådan dialog, Bergman var en mästare på detta, men som sagt det svåra är att på rak hand komma på några bra exempel sådär rakt upp o ner, det var därför jag tänkte få hjälp från detta forumet. Så tack för ditt bidrag Dreeze.

[citat=Adam88]Detta kanske inte är det exemplariska exemplet, men Hannes Holm och Måns Herngren gör det i alla fall i Eva & Adam. Scenen då de ligger i sin säng och pratar om vardagliga saker som de (måns och Hannes) i och för sig lägger subtitels på sen. Ett rätt kul sätt tycker jag :) när man var yngre förstod man inte riktigt det där. Se den så förstår du vad jag menar, men som sagt kanske inte det mest exemplariska då jag antar att du är ute efter något som du slipper lägga subtitels på...[/citat] Jo den har man ju sett - en rip off från den exemplariska Annie hall - Woody Allen. Att lägga subtitles på en undertext kan bli komiskt precis som i Annie Hall eller i Adam och Eva. Tittar man på en film så kan man nog hitta drösvis med sådana. Här är ett härligt exempel från Världarnas krig: RAY: Here we go, some nice peanut butter sandwiches. Rachel looks at him spreading the sandwiches, obviously masking frustration. RACHEL: I’m allergic to peanut butter. Ray, surprised, continues to spread the butter. RAY: Since when? Beat. RACHEL: Birth Text: Rachel är allergisk mot jordnötssmör subtext: Ray är en hemsk/ dålig farsa. Foreshadowing: Man får in delen med allergi

[citat=gorse]ur voodoofilms filmskola klippte jag följande: INT. KROGEN - KVÄLL En man kommer framraglandes i uppknuten slips och smutsig skjorta till en tjej som står i baren, hon är väldigt attraktiv i mannens ögon, då hon med kort kjol och rött läppstift fångar hans uppmärksamhet. Mannen ser på henne med stora ögon och utbrister till slut: MANNEN Gillar du jazz? Jag har all jazz du behöver! Följ med mig hem så ska jag visa dig...[/citat] Jo den läste jag, men kanske tänkte mig mer från existerande filmer.

Någon som kan ge lite exempel på bra subtext(undertext) i dialog, gärna även foreshadowing? Skulle behöva lite bra exempel att inspireras av.

Story av Robert Mckee är bra. Sid Field är bra Jag tycker nog även att Screenwriters bible är bra, inte bara som nybörjar bibel utan som en återkommande uppslagsbok. Sandra pratar om den som en nybörjar bok, håller nog verkligen inte med om detta, när man som manusförfattare känner att man har passerat ett visst stadie och man tror sig behärska - ja då ska man ta ett steg tillbaka och se om man verkligen förstår innebörden av varför ett manus är skrivet som det är, göra det till sin egen kunskap/ åsikt. Sandra inget påhopp på dig, så ta det inte personligt. En viktig lärdom som manusförfattare är att man aldrig är fulllärd. Ett tips är att skapa egna ord och egen förståelse för varför man gör vissa saker i ett manus, alltså varför upplägget är som det är. Och som någon annan skrev - läs många olika böcker och ta till dig det som passar dig. Ett annat bra tips på att lära sig är att kopiera, ta din favoritfilm - ladda ner detta manuset - bryt ner manuset till post-it /korrkort - vilka är karaktärerna - vad är den inre och yttre handlingen osv Hitta på en idé runt samma film, med liknande budskap eller liknande förutsättningar. Alltså skriv manuset utefter ett annat. Som en nybörjare i musik, man lirar andras låtar för att lära sig. Om du då samtidigt läser några manusböcker - ja då tror jag du har lärt dig otroligt mycket.