Vad ska jag ta mig till?

[final_cut]

Ok, så här ligger det till. Jag känner inte för att plugga vidare på någon filmlinje, trivs bäst i hemmets lugna vrå där jag kan skriva manus utan att ha en massa "måsten". Men en av de främsta orsakerna är att det kostar att gå på en filmskola eller alternativt folkhögskola med inriktning på film (i mitt fall skulle det nog bli det senare). Jag vill inte slösa ett par tjugo tusenlappar på något jag lika gärna kan göra hemma, och att plugga vidare vore bara ett avbrott i det jag håller på med nu. Däremot så hade jag tänkt gå på en mindre utbildning så jag känner att jag åtminstånde håller på med nåt istället för att "bara sitta hemma", så jag fick upp ögonen för Kvalificerad Yrkesutbildning. Finns knappast filmregi bland utbildningarna, men jag kan ju alltid välja manusutbildningen eller liknande. Men sedan har jag ett problem där - jag saknar grundläggande behörighet och har inte brytt mig om att läsa upp mina betyg. Att återvända till skolbänken och läsa naturkunskap vore en ofantligt stor slöseri med tid, främst för att det inte har något med mitt framtida yrke att göra! Så vad fan tar man sig till nu då? Finns det någon utbildning som inte kräver grundläggande behörighet och som man slipper pröjsa för att komma in på? Troligen inte, men väl värt ett försök...

[Jodokast]

Dramatiska Institutet kräver inte fullständig behörighet, den kostar heller inget.

[jakethesnake]

Jag tor inte man kan plugga sig till att bli regissör. Det är någon man föds/formas till. Om du nu vill lyckas med film så gör film, kortfilmer som du sedan skickar till festivaler och dylikt. Har du då vad som krävs så kommer någon att få upp ögonen för dig. sverige är det enda landet där filmskapande är som vilket annat yrke; om man har utbildningen får man pengar till att göra filmer, men i resten av världen är det tanalngen som räknas. Så om du vill bli ihågkommen för att ha gjort "Beck 477 - mannen i damunderkäder" så utbilda dig, annars är det bara att göra film.

[Norbert]

[citat=Jodokast]Dramatiska Institutet kräver inte fullständig behörighet, den kostar heller inget.[/citat]Jaså? Jag har för mig att DI tar ut en ordentlig avgift.

[Jodokast]

jakethesnake

Jag tor inte man kan plugga sig till att bli regissör. Det är någon man föds/formas till.

Om du nu vill lyckas med film så gör film, kortfilmer som du sedan skickar till festivaler

och dylikt. Har du då vad som krävs så kommer någon att få upp ögonen för dig. sverige är

det enda landet där filmskapande är som vilket annat yrke; om man har utbildningen får man

pengar till att göra filmer, men i resten av världen är det tanalngen som räknas. Så om du

vill bli ihågkommen för att ha gjort "Beck 477 - mannen i damunderkäder" så utbilda dig,

annars är det bara att göra film.

 

Håller med dig i mycket. man kan bara man vill. Filmfestivaler är ett jättebra forum att visa upp sina filmer.

 

Norbert

Jaså? Jag har för mig att DI tar ut en ordentlig avgift.

 

Nej det kostar inget. Du får CSN bidrag/lån för att överleva under utbildningen. Det finns ingen kursavgift a la Kulturama eller Stockholm Filmskola på DI.

[Norbert]

Är det säkert? Sist jag kollade DIs hemsida så läste jag något om att det skulle kosta över 200 000 kr per termin eller nåt sånt. Kanske var per läsår också, jag kommer inte ihåg. Nu hittar jag ingen sån info på hemsidan längre. Har de tagit bort avgiften? Så finansiellt sett är det lika som att gå på folkhögskola?

[final_cut]

Det är exakt det jag menar, att låna från CSN är ju samma som att själv pröjsa, man måste ju ändå betala tillbaka det. Så länge man har skulder är man inte en fri människa, såsom jag ser det i alla fall. Om jag nu verkligen behövde utbildningen så hade jag kunnat tänka mig att låna, men ju vidare jag kommer i livet inser jag att det bara är nonsens, det här med utbildningar. Som Jakethesnake själv säger, konst i allmänhet är ingenting man pluggar sig till. Man har det antingen i sig eller så skaffar man sig ett vanligt yrke! Däremot är det inte sagt att jag inte behöver grundläggande kunskaper i teknik (kamera, film etc.), men det är så formellt, och det är nåt man lär sig på vägen.

[Jodokast]

[citat=Norbert]Är det säkert? Sist jag kollade DIs hemsida så läste jag något om att det skulle kosta över 200 000 kr per termin eller nåt sånt. Kanske var per läsår också, jag kommer inte ihåg. Nu hittar jag ingen sån info på hemsidan längre. Har de tagit bort avgiften? Så finansiellt sett är det lika som att gå på folkhögskola?[/citat]

 

Ja det kostar inget att gå på DI, vad jag vet så har det aldrig gjort det heller. Visst man kan se det som att man betalar för sin utbildning via sina lån men skulle alla resonera så skulle ju ingen någonsin ta chansen att utbilda sig, vare sig du vill bli regisör eller tandhygienist. Jag är definitivt för en slags studielö istället för studielån som vi har nu. Tyvärr så hjälper väl inte lågkonjunkturen just nu för att sossarna skulle fatta dom uppenbara fördelarna med ett sådant system.

[final_cut]

Som sagt, en man med skulder är inte en fri man. Man får ju dåligt lön som det är med alla avdrag, och så ska man pröjsa för A-kassan, och så ska man även behöva betala tillbaka sina studielån. Nej, det är bara för mycket för min del. Enda nackdelen är väl att man inte får chansen att möta nya likasinnade människor.

[Norbert]

Jo, men när man måste flytta och läsa så måste man ju ta lån ändå för att överleva. Att sedan gå en utbildning som kostar flera hundra tusen per termin gör ju inte saken bättre. Jag trodde helt klart att DI var en sån utbildning.

 

[citat=final cut]och så ska man även behöva betala tillbaka sina studielån[/citat]Jag har en kompis som läste på högskola för ett år sedan. Han har inte börjat betala tillbaks sitt lån än har jag för mig. Han får väl börja betala tillbaks när han har jobb antar jag. Man kan ju lägga upp en plan så att man betalar mindre i början om man vill i alla fall.

[TomStac]

Jag befinner mig i en liknande situation som du final_cut. Men i mitt fall känner jag att åldern är det största hindret, samt att jag redan har en rejäl skuld hos CSN från mina 130 högskolepoäng. Jag har inte råd att få mer skuld, och min familj har inte råd att gå ner i inkomst. Dålig ekonomiskt ekvation. Dessutom vill jag inte vänta en massa år att göra film utan vill börja nu och lära mig genom egen erfarenhet. Jag håller med om att känslan för filmskapande inte kan pluggas in. Den bästa filmkursen är den som Quentin Tarantino gick: kolla på en jävla massa filmer :)

[Norbert]

[citat=TomStac]Jag håller med om att känslan för filmskapande inte kan pluggas in.[/citat]Helt riktigt, men det är desto svårare att få något slags intyg när man väljer att inte plugga. Tyvärr så vill ju många arbetsgivare se intyg på att man kan det man säger sig kunna.

[final_cut]

Men man gör ett par kortfilmer som får kuken att resa sig, inga arbetsgivare kommer att tänka "bra film, fast jag vill gärna se att du har pluggat någonstans". Gör de det så kan både de och hela filmsverige dra åt helvete. De förtjänar inte oss hederliga knegare.

[Spartacus]

Fight the Power!

 

Gör vad du vill Final_Cut, det är bäst.

[tuco]

Filmskolor är väl egentligen bäst för att bygga upp ett kontaktnät.

Annars är det väl bra att sätta igång och göra film.

Kortfilm, novellfilm och sedan långfilm. Övning ger färdighet.