Jump to content

Fotografiet - Kortfilmsmanus 4sidor


smedbergv
 Share

Recommended Posts

Här kommer lite funderingar och kommentarer. Det som gäller format är väl ganska objektivt, medan givetvis är skrivsätt och story väldigt subjektivt och sett enbart från min synvinkel, så du får ta det för vad det är.

 

Format:

Första sidan - skriv inte saker som "grovmanus" och versionsnummer. Versionsnummer är intressant när du börjar skriva om för en specifik produktion och ni behöver hålla isär versionerna lätt. Att med "grovmanus" säga att man låter någon läsa och ge feedback innan man tror att man skrivit det så bra man kan ger inget bra första intryck.

 

Byt inte namn på karaktärer, som GÄST blir MARTIN. Låt dem ha samma "beteckning" genom hela historien.

 

Dela gärna upp dina paragrafer lite och ge texten luft så att man får en känsla av vilket tempo filmen har.

 

Skriv inte ut hur replikerna ska uttalas, som "(Nervös)". Lämna det till regissör och skådespelare. Det ska bara stå om det verkligen är viktigt för historien, som om någon skriker högt efter någon, viskar eller likande, i situationer där man kunde förväntat sig normal samtalston.

 

Skrivsätt:

Personligen triggar jag väldigt negativt på "vi ser". Det tar mig till en åskådarplats bakom en glasruta istället för att göra mig delaktig.

 

"Han lyfter upp sin arm för att titta på sitt armbandsur." Omständigt sätt att skriva "Han tittat på sin klocka." Varje ord är betydelsebärande i ett filmmanus och när du poängterar så tydligt att han lyfter armen, ser jag rörelsen mer eller mindre i ultrarapid och förväntar mig att det ska vara något särkilt med att han lyfter sin arm. När det då bara visar sig att manusskrivaren vill flasha hans dyra klocka blir jag lite irriterad.

 

"innan han börjar på nytt samtal" - ?? Förstår inte. Han sitter fortfarande och pratar med samma kille.

 

Beskrivningen av Alexander och hans lägenhet känns inte som det ger någon intressant bakgrundsinfo eller givande miljö för filmen. Det skulle funkat precis lika bra i en lyxvåning någonstans. Ta bara med det som är intressant för att driva historien framåt. Om du bygger upp en historia med en nerdekad alkis så bör det finnas någon pay-off på just detta.

 

En annan sak att tänka på också är maktbalansen i rummet mellan de två. Nu sätter de sig ner på samma nivå båda två = jämbördiga, likvärdiga, vänner. Det blir mycket intressantare om man utnyttjar vem som står och vem som sitter, vem som dominerar och styr händelserna. Det ger även intressantare film, eftersom det faktiskt blir rörliga bilder och inte bara två som sitter och pratar med varandra.

 

Story:

En grym och obehaglig historia. Jag tänkte lite på Angel Eyes i "The Good, the Bad and the Ugly" - https://youtu.be/E303pbjYRdo. Men där gör han båda jobben. -

 

Jag kände ingen sympati för någon av parterna och kunde inte riktigt förstå varför jag skulle ha lust att se filmen. Vad vill den säga?

 

Slutet är rent praktiskt orealistiskt. Vill Martin göra ett bra jobb, gör han på något sätt som går snabbare och inte utsätter honom själv för risken att bli ertappad. Som det är nu skulle han inte kunna lämna lägenheten utan att byta kläder.

 

Sen är jag lite fundersam kring att vilja hämnas på henne. Om han inte älskar henne skulle han inte bry sig, och älskar han henne vill han ju ha henne tillbaka, och då borde den andre killen vara ett troligare mål. Att hämnas genom att döda den som sårat en är antingen sinnessjukt hämndlystet eller så har man glömt att man sen inte har henne kvar längre på något sätt. Det är något att jobba lite grand med i historien tycker jag, får fram vad Alexander är för karaktär. Det skulle ju vara bra om vi fick sympati för honom så att det inte blir två obehagliga skurkar i ett rum som ingen bryr sig om.

 

 

Det kanske känns som jag är för hård och orättvis mot ditt manus, men jag hoppas att du kan ta feedbacken på ett bra sätt. Framför allt: ge inte upp. Fortsätt skriva.

Link to comment
Share on other sites

Eftersom trådstartaren har tagit bort sitt manus har jag inget annat att säga än att det stavas (och uttalas) "omständligt". Visst, det är ett vanligt fel, men vi kan väl försöka vara lite bättre här på forumet?

 

/Jakob

 

He, he :) Absolut.

 

Jag ska inte gå i clinch med dig, Jakob, om vikten av att stava rätt när man själv anser sig vara en författare, för däri har du helt rätt. Men... eftersom jag aldrig sett den stavningen (eller uttalet) som du förordade så googlade jag lite för att lära mig något nytt. Tack för att du påpekade det. https://sv.wiktionary.org/wiki/omst%C3%A4ndigt.

 

Det är faktiskt ironiskt att ett av skälen att jag heldre skriver på engelska än svenska är att det finns mängder med hjälpmedel för stavning och grammatik för en engelsk text men väldigt lite för en svensk. Skriver jag på engelska kan jag omedelbart få en grov uppfattning om dess korrekthet och inom fem minuter ha rättat felen i ett normallångt e-post-meddelande.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...