Ett år med FCPX

[Arctistic]

För lite mer än ett år sedan satt jag bänkad framför en webcast i samband med NAB. Apple skulle visa framtiden och den nya versionen av Final Cut Pro. Förväntningarna var minst sagt höga.

 

Det som sedan hände är redigeringshistoria. Apple visade en helt ny progravara, som inte var bakåtkomaptibel med tidigare versioner. Redigerare som spenderat 10 år på att bli otroligt vassa och snabba, hade under 45 minuters demonstration fått klart för sig att de är tillbaka på ruta ett beträffande interaktion och upparbetad hastighet med sina verktyg.

 

Själv har jag haft en ca 5-6 år lång relation med FCP, och innan dess både Premiere och vintageredigeringar så som exempelvis Media 100, och nu stod jag inför ett val. Jag bestämde mig för att det inte finns någonting att vinna på att sura till, och valde att gå in i det hela med öppna ögon. Jag skulle ge programvaran en ärlig chans.

 

Det visade sig att jag skulle behöva ge FCPX tre st ärliga chanser.

 

Efter det första försöket var mitt förtroende för Apple borta, och min plan var att fortsätta med gamla FCP ända fram tills att det inte längre var hållbart, och sedan byta till Premiere eller Lightworks. Det var precis så som Larry Jordan sa. FCPX var inte redo för professionellt arbete, och jag var osäker på om Apple ämnade att ta programmet till en professionell nivå.

Det som saknades var möjlighet till gradingverktyg som var värdiga, multicam editing, import och exportfunktioner. Jag behövde ha en plattform som jag kan använda till allt. Jag kan inte inte redigera 75% av jobben på en plattform, för att sedan behöva välja en annan om jag ska kunna göra bra grading, eller klippa en flerkameraproduktion.

 

Månaderna gick, och Apple släppte en uppdatering. Jag vägrade att redan 36 år gammal bli en gammal surgubbe som inte kan ta till sig ny teknik. Någonstans innerst inne så visste jag ju också att Apple faktiskt vet vad de gör. Ett nytt försök allså. Jag spenderade ungefär en arbetsvecka med att lära mig programmet med hjälp av bland annat Larry Jordan och hans kurser. Slutligen så redigerade jag ett första skarpt jobb på FCPX.

 

Efter detta så var jag kluven. Nu kände jag att det fanns mer att hämta en bara ett fåtal genialiska nya funktioner, och fram för allt så trillade poletten ned och jag fick en förståelse för hur överlägset sorteringen av material via keywords och metadata är. Jag kände mig dock fortfarande lite tveksam till den magnetiska tidslinjen. En del saker var bra, andra saker förstod jag inte. Jag hade dock en liten tanke om att jag inte riktigt använde tidslinjen på rätt sätt. Apple hade nu även hållt ett par av sina löften och implementerat multiklippsredigering samt import och exportfunktioner.

 

Ytterligare ett par månder gick. Jag gjorde ett eller annat mindre jobb med FCPX, men kritiska uppdrag där ingenting fick gå fel gjorde jag i mitt gamla trygga FCP. Jag kännde att jag inte kom så mycket längre med FCPX, men jag var tveksamt till att jag verkligen maxade potentialen i programmet, så åter igen var det dags för ett tredje försök att verkligen förstå Final Cut Pro X. Jag inhandlade dels en ny utbildningsbok, samt satte av ytterligare ett par dagar av tid för självstudier.

 

Boom....

 

Jag blev såld. Jag är såld. FCPX är framtiden. FCP7 är vintage. Att lära en gammal hund att sitta är svårare. För mig så tog det i princip tre arbetsveckor med 100% fokus på instudering och utprovning av FCPX för att jag skulle förstå, lära mig och kunna dra nytta av en redigering som är värdig 2012.

 

Andra kanske förstår och lär sig på ett par dagar, vissa kanske aldrig lär sig. Själv så är jag idag väldigt glad att jag tog mig över tröskeln och inte gav upp efter första försöket. Tiden jag lagt ned på att lära mig FCPX tjänar jag nu in successivt. Jag är nu effektivare med FCPX än vad jag var med FCP7. I varje projekt jag gör så vinner jag tillbaka lite av den tid jag var tvungen att sätta av till egenutbildning. Och jag redigerar idag med glädje i FCPX, och har även fått tillbaka mitt förtroende för Apple.

 

Givetvis finns det fortfarande stort utrymme för förbättringar. Sättet att color correcta i FCPX känns yxigt, men nu går det ju att skicka filen vidare till extern grading. GUI´t har ett gäng irriterande och oförklarliga buggar. Ett exempel på detta är buggen som gör att man två av tre gånger inte kan ändra storleksförhållanden på de olika fönstrena, och det skapar frågor om varför de inte lyckats åtgärdat en så uppenbar bugg. Men det som är viktigast är inriktningen, och känslan av var Apple är på väg med FCPX. För ett år sedan kändes det inte bra.

Nu känns det bra....

 

Så...

Någon annan som idag har ändrat sin inställning till FCPX?

[Munthe]

Nej. Jag har inte ändrat min inställning. Och jag har djuplodat mig riktigt rejält i det för att kunna hålla kurser i det. FCP X klarar inte långfilmslånga projekt eller långa projekt över huvud taget. Mediahanteringen är ett skämt. Singelanvändarparadigmen är så iögonfallande att programmet blir fullständigt obrukbart i ett något större produktionsbolagssammanhang. Som du själv skriver; buggarna är många. Den magnetiska "storylinen" är svår att älska. Visst fasen går det att klippa på den men magnetismen är klumpig. Själv gillar jag skimmingen och mycket saker i programmet. Men det ÄR ett leksaksprogram för ensamma användare. Det räcker liksom inte med att bara kunna exportera XML. Bara frustrationen med att det är extremt knepigt att rulla programmet på två skärmar. Eller den ostadiga referenssignalen ut. Lösningen med autospar måste bort.

 

Jag kommer att fortsätta hålla workshops i FCP X för folk som verkligen behöver kunna det men jag skulle själv aldrig klippa ett betalt projekt i det. Sitter man på Windows och gillar GPU-accelererade effekter och redigering så tycker jag att motsvarigheten är det CUDA accelererade japansa programmet LoiloScope som är rätt ballt faktiskt.

 

Super Loiloscope är ännu snabbare än FCP X på realtidsgrejer och skimmingliknande visningar.

[Arctistic]

Även om jag själv ändrat inställning så håller jag med om Munthes beskrivning av programmets funktion. Jag gör nästan uteslutande kortare produktioner då jag gör rörligt, och känner verkligen hur programmet börjar tröttna om tidslinjen går upp mot 10-20 minuter, så jag tror inte att jag skulle ge mig på någonting längre än så just nu. Andra saker som förvånar mig är Apples inställning till problem och showstopper-buggar som alla i princip har råkat ut för.

 

Någonting annat som jag avskyr är Apples inställning till kunderna. På Nikons event på Fotografiska för inte så länge sedan så stod presentationer av både Premiere och FCPX på schemat. Premiere demonstrerades av Max, som är en representant för Adobe, och Max var även tillgänglig under dagen för frågor. D.v.s Adobe vågar att visa sig och låta sig bli konfronterade av sina användare. Apple representerades av en person som inte jobbade på Apple, utan de hade i stället skickat en användare/frilansare som enda representant. Han kan man ju knappast ställa mot väggen och skälla på. D.v.s Apple vågar inte själva möta sina kunder...och det är inte så lite sunkigt faktiskt.

 

Och trots allt detta... så har jag ändå vågat att hoppa, och det har jag gjort för att jag tycker att det finns någonting "stort" i FCPX, men det är svårt att se p.g.a allt elände som finns runt det storslagna.

 

Det återstår att se om jag kommer att återkomma till den här tråden med okvädesord och vansinniga utbrott.

Men...ingen minns en fegis :)

 

/n

[Munthe]

Jag tycker dessutom att det är oärligt av Apple att döpa iMovie Premium till Final Cut Pro X.

[Munthe]

Sådärja. Inatt står det också klart att Apple slutar utveckla avancerade datorer som lämpar sig för seriös videoredigering. I åratal har vi väntat på en rejäl uppgradering av Mac Pro-linjen och vi fick en två år gammal processor i samma maskin till aningen rabatterade priser.

 

Hur lägger ni som jobbar mycket i Mac upp strategin för framtiden? Jag själv har använt Mac sen 1986 och jobbat med Mac i hela mitt yrkesverksamma liv som filmare men har kört dubbelt de senaste nio åren och alla egna projekt rullar alltid på Windows.

 

Jag tror att vi dag kan säga, ställt utom allt tvivel, att Apples grejer är passé för proffsvideo. För tre år sen sparkade Apple 80% av Pro App-utvecklarna. Två år senare slängdes Color, DVD Studio Pro, Final Cut Pro osv i soptunnan. Idag kan man inte köpa en dator från Apple som är värd att uppgradera med rejäla grafikkort eller proffsiga videokort och RAID-lösningar utan man får nöja sig Med iMac eller bärbara och kompromisser som OpenCL för videohanteringen.

 

Självklart är det för oss kreatörer en sorglig utveckling eftersom Apple revolutionerade digitalvideo på datorer. Jag minns att jag var så lycklig att jag nästan svimmade när jag -96 installerade Edit DV från Radius på en G3 med två externa MacTel-diskar och en FireWire-setup med spelare och referensmonitor. För under 100 000 kr hade jag ett system som gjorde att jag kunde sitta hemma och klippa vad jag ville - när jag ville. Det var revolution för oss filmare. Total demokratisering av media (för att använda ett slitet uttryck). Och det hade inte hänt utan Apple.

[Antonic]

Sådärja. Inatt står det också klart att Apple slutar utveckla avancerade datorer som lämpar sig för seriös videoredigering. I åratal har vi väntat på en rejäl uppgradering av Mac Pro-linjen och vi fick en två år gammal processor i samma maskin till aningen rabatterade priser.

 

Hur lägger ni som jobbar mycket i Mac upp strategin för framtiden? Jag själv har använt Mac sen 1986 och jobbat med Mac i hela mitt yrkesverksamma liv som filmare men har kört dubbelt de senaste nio åren och alla egna projekt rullar alltid på Windows.

 

Jag tror att vi dag kan säga, ställt utom allt tvivel, att Apples grejer är passé för proffsvideo. För tre år sen sparkade Apple 80% av Pro App-utvecklarna. Två år senare slängdes Color, DVD Studio Pro, Final Cut Pro osv i soptunnan. Idag kan man inte köpa en dator från Apple som är värd att uppgradera med rejäla grafikkort eller proffsiga videokort och RAID-lösningar utan man får nöja sig Med iMac eller bärbara och kompromisser som OpenCL för videohanteringen.

 

Självklart är det för oss kreatörer en sorglig utveckling eftersom Apple revolutionerade digitalvideo på datorer. Jag minns att jag var så lycklig att jag nästan svimmade när jag -96 installerade Edit DV från Radius på en G3 med två externa MacTel-diskar och en FireWire-setup med spelare och referensmonitor. För under 100 000 kr hade jag ett system som gjorde att jag kunde sitta hemma och klippa vad jag ville - när jag ville. Det var revolution för oss filmare. Total demokratisering av media (för att använda ett slitet uttryck). Och det hade inte hänt utan Apple.

 

Antar att du missat detta uttalandet från ett mail:

 

Thanks for your email.

Our Pro customers like you are really important to us.

Although we didn't have a chance to talk about a new Mac Pro at today's event, don't worry as we're working on something really great for later next year.

We also updated the current model today.

[Munthe]

"later next year" ??? 2013?

[Shoomedia]

Säkert en surfplatta med iMoviePremium :)

[Julia86]

Som tråden lyder i början så var det även för mig mycket negativt med FCPX. Det var idiotiskt helt enkelt!

Den första testfilmen tog extremt mycket tid för mig att klippa, och fel blev det hela tiden medan jag rev mitt eget hår. Jag förkastade FCPX under en lång stund då det var skräp. Låg där i flera månader då jag körde på min trotjänare FCP7. Men tiden kom och jag ville ge det en chans... och en till.. och en till.. och tillslut började lossna. Nu har jag använt det under mer än 7 månader och jag måste säga att jag gillar det riktigt mycket, men det finns fortfarande saker som jag saknar som finns i 7an.

 

Som det har nämnts innan så går det fort allt klippa i det, jämfört med 7an. Väldigt många smarta funktioner.. och en del inte så smarta (som gör mig arg ibland). Att programmet tröttnar efter 10-12 minuter har jag inte märkt. Har redigerat både små korta filmer, till långa, 1.25 timmes dokumentärer med flera tusen scener i event, otroligt många klipp i timelinen, och programmet bara tutar och går. De två första versionerna hade en del bugar som gjorde att det kraschade. 10.0.3 var lite bättre och 10.0.4 är nästan felfritt av kraschar (det gillar inte att man klipper in text i annan kodning i textrutan har jag märkt), men i viewern funkar det utan problem.

 

Idag, och en tid tillbaka är FCPX det självklara valet för mig, där 7an inte är "användarvänligt" mer! Har kört MSP, Premiere, FCS3 under väldigt många år, men efter att att har tagit (lång) tid med FCPX, blivit förbannad på alla "idiotgrejer", som har visat sig vara är smarta, så kommer man inte vilja gå tillbaka. För FCPX rockar! Det är sjukt många fler fördelar än nackdelar.

Idiot-timelinen är riktigt smart och bra (om man tar till lite gammalmodig layer för oss gamla rävar), arkivering är guld, snabbeten, användarvänligheten, flerkameraklippning... jaa.. kan hålla på länge.

 

Så att ha varit sjukt negativ mot FCPX under lång tid så hyllar jag det idag (och använder det mer eller mindre dagligen). Och jag förstår dem som som hatar det och säger att det är skräp, men ge det (mycket) mer tid.. ni kommer att älska det!

[Munthe]

Jag hatar inte FCPX men jag är tillräckligt ärlig för att inte betrakta det som något annat än vad det är; iMovie Premium. Uruselt hårdvarustöd, inget stöd för flera skärmar, ingen video- eler ljudspårsdedikering, ususel mediahantering och 1 på 1 000 upplever att det inte är några problem att klippa långa saker med det.

 

Väldigt många människor behöver ingenting mer än iMovie i Premiumversion. Vi andra måste kunna få ut en OMF eller t o m en klassisk EDL för backup. Det är inte för att vi är gammalmodiga utan för att vi vet att man inte kan göra en bra ljudmix i programmet och vi litar inte på låsta filformat för långtidsbackup.

 

FCPX fyller upp ett stort marknadsegment. Semi-proffsen har inte riktigt haft nåt bra att jobba med. Premiere pro, Avid eller FCS har varit lite för dyrt och för komplicerat för många medan iMovie och typ Moviemaker är alldeles för enkla. FCPX fyller det där glappet. Men att FCP i någon form är borta ur proffsvärlden råder det ingen tvekan om.