Din Comfort Zone

[StrikerLee]

God kväll.

Sitter här och håller på med en story, och hittar ett problem som alltid återkommer.

min comfort zone som man säger på engelska.

Undrar, hur brukar ni göra för att komma ur den?

 

Känner att jag skulle vilja skriva en story, men vågar inte skriva för grovt ( tänker jag på gore, våld ect. ).

Hade problem med att skriva svärord i manus innan, då jag inte skulle velat visa det för föräldrar, syskon, men kom över det.

sammanfattat: Jag vågar inte skriva precis som jag vill för att jag är rädd hur andra tittar på mig efteråt. vissa manus/berättelser som skulle varit R-rated, blir typ PG-13 manus/berättelser

då jag inte vågar skriva det jag vill. Hur gjorde ni för att komma ur den, eller är ni fortfarande i det stadiet?

[Tolin]

Jag har skrivit om det mesta från lesbiska nunnor till seriemördande pedofiler till villiga HIV offer, och jag kan ju säga direkt att det inte finns nåt PG-13 där inte. Den här "comfort zone" du talar om är väldigt individuell och beror helt på hur man ser sitt skrivande. Själv är jag väldigt säker i mig som manusförfattare och vet att inget jag skriver är en reflektion av mig själv som person, utan enbart en produkt av mitt författarskap.

 

Däremot skulle jag ju inte låta mina yngre syskon läsa fritt bland det jag skrivit, av den enkla anledningen att det är just gore, våld och sex som kanske inte alltid passar sig. Men det har inget med Comfort Zone att göra :)

Så mitt tips är att du helt enkelt säger till dig själv att det du skriver är film och inte nån självbiografi. Folk har läst saker jag skrivit och utbrustit "Fy fan va sjukt!", och jag har bara svarat "Jag vet!! Är det inte helt awesome?!". Ingen kopplar manusets "sjuka" innehåll till mig som person, för allt jag skriver skriver jag avsiktligt. Förlåt om svaret blev lite all over, men jag hoppas poängen kom fram :)

[Désirée]

Det är inte alltid helt lätt att komma ur sin "comfort zone" eftersom andra människor - särskilt vänner och släkt - kan tolka in författaren själv i texten. Samtidigt så måste man påminna sig att om man inte kommer ur den zonen så blir alla karaktärer en själv.

 

Det är klart att det man skriver i viss mening är en reflektion av författaren. Det är ju du som skriver och dina tankar som resulterar i text. Men hur karaktärerna talar och beter sig är inte du. Det är din historia och innehåller något som du vill berätta, men det betyder inte att karaktärerna i historien är sockersöta änglar som alltid är snälla och gör rätt saker.

 

Jag minns första gången jag upplevde att jag klev utanför min "comfort zone". En karl yttrade repliken "släpp kuken och stå upp som en man när jag pratar med dig". Jag blev högröd i ansiktet och vågade knappt visa texten för nån. Då påminde jag mig själv om att ett manus med fem stycken "Désirée" skulle vara ganska trist.

 

Öva på att kliva utanför dina gränser. Skriv det värsta du kan komma på några gånger.