Filmkarriär?

[Smörgåsmannen]

Hejsan allihop, tänkte inleda med att jag, som ni vet, inte är en speciellt aktiv medlem här, jag bidrar väl inte med så jättemycket egentligen, dock är det för att jag ligger precis i startbanan av min karriär, mitt liv, ja, mitt allt. Om drygt ett år så ska jag börja med mina eftergymnasiala studier, och nu efter att ha sett Ratatouille för tredje gången, så började jag fundera kring just detta.

 

Hoppar man tillbaks till "starten", då jag kom på att jag ville jobba inom den kreativa branschen (bild, video, ljud, skrivande etc.) så var det animering som gällde, det var då jag nyligen börjat gymnasiet, IT-linjen (lite fel?), men jag slutade fundera på det ganska snart beroende på rygg/nackproblem, samt att det kanske inte skulle bli riktigt vad jag tänkt mig. Blev vilse ett tag, men kom på att film måste vara varierat och bra, kanske inte lika mycket dator.

Men här stöter man återigen på patrull, film verkar ju vara en bransch där man kommer in som en sak, men kan klättra upp till en helt annan, din utveckling som arbetare, hänger med din utveckling som person osv. (försöker fattat mig kort).

 

Hur som helst så har jag återigen krockat i den här väggen, var ska man börja, vad vill jag bli? Jag vet ju så säkert att jag en dag vill jobba och vara involverad in större filmproduktion, men vilken instegsroll känns bäst, säkrast och mest inflytelserik? Jag har på känn att kameratekniker inte är någon direkt höjdare t ex.

 

Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig om jag ska vara ärlig, men jag vädjar nu till er medlemmar att kanske berätta lite om era egna karriärerfarenheter inom film, reklam, författarskap(?) eller den kreativa branschen överhuvudtaget. Vilken utbildning har ni börjat med? Vad/var har ni jobbat (som)? Portfolio? Kontakter? Betyg? hur kom ni in i branschen.

 

Jag tackar så otroligt mycket på förhand till er som faktiskt svarar, ni är guld värda!

[Kissemiss]

Det första jag tipsar dig om att göra är att studera på folkhögskola. (Tipsar om Molkom där jag gick men det finns en hel del bra) På folkhögskola kan du testa på lite allt möjligt inom just filminspelning!

Själv har jag varit insnöad på regi och manus men på folkhögskola fick jag lära mig att jag även är en bra inspelningsledare och producent!

 

Jag tror att i början av sin karriär så är det alltid bra att ha lite av varje! Film handlar väldigt mycket om att knyta kontakter. Blir du en framgångsrik A-Fotograf så tror jag inte att någon kommer att stå i vägen för dig om du vill prova regissera film, så länge du har en bra idé och har trogna kontakter som du knutit under din tid.

Det säkraste kortet är ju iaf, är du bra på något, driven och har en chans att visa det så kommer det troligen att hända för dig!

 

Jag ska inte säga att jag varit på 100 inspelningar, men jag har varit på inspelningar och kan av den lilla erfarenheten säga att som regissör på filminspelning så är den rollen jag har mest respekt för inspelningsledaren. En organiserad, stabil, effektiv och auktoritär inspelningsledare är det bästa som finns att ha på en inspelning och i många fall så hade problem inte löst sig utan en sådan. Känner du att du kan ta den rollen och göra den bra så är det en bra roll där du på många inspelningar (beroende på regissör och team egentligen) väldigt inflytelserik och jag har iaf hört (inte fått bevisat för mig) att det är enklast att gå från inspelningsledare till regissör. (Inspelningsledare är även kallad First Assistant Director eller i vissa fall Regiassistent)

 

En annan roll som vad jag fått höra från vissa lärare, är väldigt eftertraktad är B och C fotografen. Läste att du hade problem med ryggen och det kommer ju vara ett problem iofs, på de flesta inspelningsplatser jag varit på så har B och C foto hjälpt till att bära och rigga väldigt mycket med tekniken. B foto drar oftast skärpan och jag har mött några riktigt grymma skärpedragare i mitt liv som sätter skärpan varje gång! C foto som agerar grip är också guld värt att ha om de är duktiga.

 

Så ja, mitt tips är att prova en folkhögskola (eller universitet om du hellre vill det, men vet inte om friheten att prova på är lika stor på sådana) för där kan du prova på nästan alla roller och samtidigt ha värdefull lärdom, utbildning och just kontakter när du är klar!

 

Det är min åsikt och erfarenhet iaf :).

Hoppas det hjälpte liiite!

[Smörgåsmannen]

Självklart hjälper det, alla svar hjälper :) Vill dock lägga till att mina ryggproblem nästan är borta, men mina nackproblem hänger kvar, dock framträder dessa bara vid statiskt arbete, t ex. väldigt stillasittande datorarbete.

 

Folkhögskolor har jag övervägt, men jag har, om jag ska vara ärlig, väldigt svårt att ta dom seriöst. Men det är ofta som att jag gör filmer själv, inte på pappret och inte i verkligheten, utan i huvudet, tänker över koncept till filmer jag själv skulle vilja göra, men känner inte att det finns möjlighet, främst för att jag inte känner någon som är insnöad på film, men även för att jag ofta behöver mer utrustning. Och ett half-assed jobb, är inget jobb, så då kan man lika gärna låta bli, om man från början vet att man inte kommer bli nöjd. Det är där animeringen har kommit in, där har jag kunnat göra allting själv.

 

Som jag har förstått det så är folkhögskolor ofta bra för just detta, att hitta likasinnade och till att få kontakter, det jag dock inte kan upphöra att fråga mig själv är, hur det skulle kunna hjälpa mig att gå på en skola för de som inte kan komma in på andra skolor, medan jag har god möjlighet till att komma in på ett universitet. Kanske är det här en misstolkning, men det är åtminstone bild av just en folkhögskola.

 

Alltså om jag bara får sitta ner och säga själv, vad jag vill bli, så är det att ha en roll där jag får vara kreativ, just det här filmtekniska, känns för mig väldigt avlägset, annars är jag väldigt öppen. Givetvis förstår jag ju att ofta är det samma utbildning som till sist leder till väldigt olika roller, men vissa bör ju ta upp det ena planet mer än det andra etc.

[Kissemiss]

''hur det skulle kunna hjälpa mig att gå på en skola för de som inte kan komma in på andra skolor, medan jag har god möjlighet till att komma in på ett universitet''

 

Det är svårt att säga vilka skolor som är bra och inte, det beror enligt mig helt på lärarna egentligen men även på personen själv.

Jag kom t.ex in på Kulturama (vet egentligen inte om det är något att hänga upp på väggen) men valde att gå Molkom och det ångrar jag verkligen inte.

Just det där tänket dock, tror jag inte funkar på en folkhögskola. Vi hade en i min klass som åtminstone verkade tänka likadant, att denna person var bättre än oss andra och det var verkligen ingen hit. Slutade med brist på respekt emellan oss andra och personen ifråga och också på avsaknad av tillit, vilket dock var befogat från resten i klassens sida om du frågar mig. Försöker inte dömma dig nu, men mer försöka hjälpa till att lista ut hur du ska gå tillväga :).

 

Det låter som att du kanske är den typen av person som tycker att det är helt okej att jobba ensam men vill vara kreativ! Då kanske animation är något för dig, eller kanske just att skriva manus. På manus vägen så finns det ju både utbildningar just i manus men även i skrivande. Vet t.ex att det finns en manus utbildning i Karlstad. Men att skriva och animera är ju dock ofta stillasittande arbete.

 

Din andra rad känner jag lite igen mig i. Eller kanske inte, men får mig att tänka på när jag skrev ett manus som nästan ingen i min klass och de som gick i tvåan på Molkom, trodde att jag skulle kunna göra. Inte för att jag var dålig riktigt utan för att det var ett bra manus och de funderade på om just skolan hade de resurser som skulle behövas. Men jag är sjukt envis och ville bara göra filmen, så det gjorde jag och det slutade med att det faktiskt blev en ganska bra film och många av personerna som tvekat i början tog tillbaka det :). Det kanske bara är jag men jag tänker oftast att ''ingenting är omöjligt'' det kanske inte blir perfekt men man har åtminstone provat och film blir ju i princip aldrig som man sett det i huvudet. En vän till mig sa en gång att ''om en film blir 75% så lik som regissören tänkt sig så är det helt fantastiskt''.

 

Antingen är man en sådan som gillar att samarbeta med människor, brainstorma tillsammans och arbeta tillsammans eller så tycker man om att arbeta själv och kanske sedan överlämna jobbet till någon annan eller helt enkelt arbeta själv! Det är inget fel på något av dem, men jag tycker att folkhögskola aldrig är fel väg att börja om man är osäker. Gillar man det inte så kan man ju bara hoppa av sedan och göra något annat Finns tillskillnad från många andra filmskolor i Sverige inga dyra summor som man måste betala! :)

[Mattihp]

Självklart hjälper det, alla svar hjälper :) Vill dock lägga till att mina ryggproblem nästan är borta, men mina nackproblem hänger kvar, dock framträder dessa bara vid statiskt arbete, t ex. väldigt stillasittande datorarbete.

 

Folkhögskolor har jag övervägt, men jag har, om jag ska vara ärlig, väldigt svårt att ta dom seriöst. Men det är ofta som att jag gör filmer själv, inte på pappret och inte i verkligheten, utan i huvudet, tänker över koncept till filmer jag själv skulle vilja göra, men känner inte att det finns möjlighet, främst för att jag inte känner någon som är insnöad på film, men även för att jag ofta behöver mer utrustning. Och ett half-assed jobb, är inget jobb, så då kan man lika gärna låta bli, om man från början vet att man inte kommer bli nöjd. Det är där animeringen har kommit in, där har jag kunnat göra allting själv.

 

Som jag har förstått det så är folkhögskolor ofta bra för just detta, att hitta likasinnade och till att få kontakter, det jag dock inte kan upphöra att fråga mig själv är, hur det skulle kunna hjälpa mig att gå på en skola för de som inte kan komma in på andra skolor, medan jag har god möjlighet till att komma in på ett universitet. Kanske är det här en misstolkning, men det är åtminstone bild av just en folkhögskola.

 

Alltså om jag bara får sitta ner och säga själv, vad jag vill bli, så är det att ha en roll där jag får vara kreativ, just det här filmtekniska, känns för mig väldigt avlägset, annars är jag väldigt öppen. Givetvis förstår jag ju att ofta är det samma utbildning som till sist leder till väldigt olika roller, men vissa bör ju ta upp det ena planet mer än det andra etc.

Jag håller lite med din generella uppfattning om Folkhögskolor. Molkoms verkar dock vara ganska bra just för detta syfte, även om du (automatiskt/tvunget) inte skulle få samma analytiska tänkande som om du gick en universitets- eller högskoleutbildning. Dock så är det alltid vad du KAN och vad du GJORT som är viktigt inom branschen, inte din utbildning. Det är helt klart olika människor som väljer att gå folkhögskola än som väljer att gå på högskola.

 

Vill du ha en bred bas att stå på och många vägar att fördjupa dig inom på egen hand så kan jag varmt rekommendera Högskolan Dalarna. Här finns utbildning både inom rörlig bild och manus.

[Smörgåsmannen]

Mattihp, dig har jag ju pratat lite med förut, på något sätt så har jag kommit av Högskolan Dalarna, även om det verkar rätt bra. Jag har väl tolkat det lite som att det är ganska öppet att låna utrustning och så, eller det kanske jag fantiserade ihop själv, men jag tyckte det kändes för tekniskt. Jag vet faktiskt, helt ärligt inte vad jag vill ha och vart jag ska börja, jag vill ha praktiskt och prova på flera moment, men folkhögskola känns liksom bara praktiskt, ingen teori, mest; "Lär dig hantera en kamera med Fille Film".

 

Den bästa balansen hade varit att plugga utomlands, slänga in lite pengar i grytan och gå på en dedikerad filmskola, det känns mest rätt, men jag vet inte om det är ett steg jag vill ta direkt efter gymnasiet.

 

Så till er som går/gått folkhögskola, hur kommer det sig att ni rekommenderar det så varmt, är det atmosfären? Eller är det helt enkelt så att de som går på normala universitet löper större risk att ramla av spåret? Har faktiskt sällan hört någon rekommendera normala högskolor, bortsett från Mattihp, då.

 

Edit:

 

Såg inte att du, kissemiss också hade svarat.

 

Jag vet inte om jag sitter och talar emot mig själv just nu, det mesta känns bara rörigt, men jag gillar att arbeta självständigt, detta dock för att i samtliga projektarbeten jag varit involverad i, så har resterande utnyttjat att de VET att jag driver på, finns inte en chans att jag skulle sumpa ett projekt för att dom andra inte arbetar, utan det slutar med att det lämnas in och det ser hyfsat bra ut, medan andra har glidit på en räkmacka.

 

Min absoluta dröm är att komma i ett "team" där alla har samma mål och liksom vill jobba mot något, jag skiter fullständigt i bakgrund egentligen, men är man motiverad och beredd att jobba, då finns inget direkt problem.

[Kissemiss]

I just skolor som t.ex Molkom där det aktivt görs cirka 3-5 filmer per person och år så är det en chansning när det gäller team. Självklart tar de inte in personer som känns omotiverade eller för okunniga men det är ju svårt att genomskåda på ett papper eller ett första intryck! Ibland kommer man in i en klass som är ett riktigt bra gäng och ibland inte (har dock aldrig varit med om ett dåligt gäng under mina 2 år på skolan) det kommer att finnas personer som man går bättre och sämre ihop med. Jag träffade t.ex en fotograf på skolan som jag definitivt kan se framför mig att ha i ALLA mina framtida produktioner om jag får bestämma, likaså andra människor som jag inte alls skulle tacka nej till att göra film ihop med i resten av mitt liv.

[Smörgåsmannen]

Det är klart att det är lite av ett lotteri, men som där jag går nu, på IT, så finns det inget som heter motivation.

 

Dock känns det som att jag lyckats slå mig till ro nu, har så gott som bestämt mig för att gå en mer teoretisk linje, på ett riktigt universitet, till att börja med, sedan försöka ta mig in på en ett-årig, praktiskt lagd utbildning utomlands. Eller åtminstone att jag provar på den "riktiga" universitetsutbildningen först. Sedan hinner man säkert ändra sig 125 gånger till under det närmaste året i alla fall, så det finns ingen anledning att sätta ut en direkt plan.

 

Högskolan i Dalarna är nog det alternativ som känns bäst, även om det inte ligger i något utopiskt paradis direkt, samt att det verkar vara lite torrt med möjligheter att ta sina studier utomlands. Filmprogrammet i Örebro känns okej, men problemet där ligger i att det är till 90% teoretiskt och att man endast får låna utrustningen i samband med projektarbeten som hör till utbildningen. KSM på Linköpings universitet verkar vara absolut bredbast, men där löper man istället stor risk att inte hitta så många andra filmintresserade, och det är ju just det som är min tanke med att läsa en utbildning, att träffa liksinnade och utveckas tillsammans. Det kanske låter som en kliché, men hade jag haft vänner här, i Gävle, som var intresserad av att göra film, så hade jag nog kunnat ta mig en bra bit på vägen utan att plugga just media eller film.