De stora medieföretagen urkholkar den kulturella mångfalden

[paprika]

Vad tycker ni? Finns det något utrymme för smalare mindre kommersiella filmer på biografer och videobutiker?

[monnexs]

Det finns väl inget större utrymme eftersom även dessa spelar på marknadsekonomins spelplan. Dock finns det ju ofta alternativ i storstäderna som folkets bio eller liknande. Tycker helt klart det skulle kunna vara mycket bättre med mer vågade val av film ibland och det är inte lätt för dokumentärfilm och smal film att hävda sig i dagens klimat. Tror dock det skulle vara lite skillnad om staten gav större stöd till smalare film och kultur. Vem vet kanske det även borde finnas "publik service-biografier".

[paprika]

Måste faktiskt finnas en hel den människor där ute som går miste om smalare filmer som de hade gillat. Kul med "publik service-biografier", svårt att få dit folk kanske. Tvinga folk se något de inte vill se. Bidrag till marknadsföring av smalare filmer kanske skulle vara något.

[monnexs]

Hehe inget vidare att tvinga folk på bio. Nä jag menade mer att de väljer film som folk vill se men om de får statligt stöd kanske de vågar prova osäkra kort och mer world cinema.

[klas persson]

I USA går massvis med smal film på biografer. Från världens alla hörn. I Europa får vi se amerikanska filmer och de absolut största från andra länder. Typ "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "Pans Labyrint". Och så de inhemska då.

I Sverige går mycket sällan en film från annat land i Europa(och så ser det ut över hela kontinenten). Detta beror inte på marknadsekonomi utan på en protektionistisk filmpolitik. Vilket är naturligt i ett land med statligt stöd för film.

I USA görs alla sorters film, från obskyra arthousefilmer till Transformers. I Sverige görs massvis med polisrullar. I USA är det marknaden som styr vilka filmer som ska göras, dvs en hel drös olika människor. I Sverige är det ett par filmkonsulenter.

Mer stöd och bidrag är inte rätt väg om man vill ha bredd på filmen.

 

USA är inte världens friaste land men de har bäst filmpolitik. Dvs typ ingen. Man kan inte göra politik av konst och tro att det kommer att ge mångfald. Statliga bidrag fördummar och likriktar.

 

EDIT: Var på en föreläsning av Robert McKee för ett tag sedan. Han såg samma sak, i Europa tittar man, förutom hollywoodrullar, enbart på inhemsk film. Det är inte marknadsekonomins fel, för det finns ingen marknadsekonomi inom filmen i Sverige. Den är helt och hållet en planekonomi.

[monnexs]

När jag pratade om statligt stöd menade jag snarare för vissa biografer och inte till filmskaparna. Alltså så de vågar köpa in smalare film från hela världen, mer osäkra kort än James Bond och Avatar helt enkelt.

[klas persson]

Och med statligt stöd menade jag hela kedjan. Från manus till distribution. ;)

 

Dvs, jag menar även statligt stöd till vissa biografer. En fri värld ger mer alternativ. Man kan argumentera för planekonomisk filmpolitik, och de fördelar det systemet för med sig. Mångfald är inte en av dem.

När den amerikanska staten ville att tågförbindelserna skulle snabbas på, speciellt i de eländiga områdena där företagen inte gärna drog räls, gav de ut ett statligt bidrag. Desto eländigare terräng desto högre bidrag från staten, gissa vart man drog rälsen?

[monnexs]

Kan säkert funka i ett land med 300 miljoner människor. Då räcker det med att 1% av befolkningen är intresserad av en specifik genre eller film för det ska gå ihop. Nu vet jag inte vad du har för filmsmak men jag skulle hävda att exempelvis våra reklamfinansierade kanaler är allt annat än kvalitativ underhållning. Jag är iaf glad över att vi har SVT som faktiskt visar fantastiska dokumentärer som ingen annan av de reklamfinansierade svenska kanalerna kommer i närheten av, frånsett några få undantag när de kan överaska. Skulle jag välja mellan kanal 3 och SVT som är statligt finansierad skulle jag välja SVT varje dag hela veckan.

[paprika]

I USA går massvis med smal film på biografer. Från världens alla hörn. I Europa får vi se amerikanska filmer och de absolut största från andra länder. Typ "Crouching Tiger, Hidden Dragon" och "Pans Labyrint". Och så de inhemska då.

I Sverige går mycket sällan en film från annat land i Europa(och så ser det ut över hela kontinenten). Detta beror inte på marknadsekonomi utan på en protektionistisk filmpolitik. Vilket är naturligt i ett land med statligt stöd för film.

I USA görs alla sorters film, från obskyra arthousefilmer till Transformers. I Sverige görs massvis med polisrullar. I USA är det marknaden som styr vilka filmer som ska göras, dvs en hel drös olika människor. I Sverige är det ett par filmkonsulenter.

Mer stöd och bidrag är inte rätt väg om man vill ha bredd på filmen.

 

USA är inte världens friaste land men de har bäst filmpolitik. Dvs typ ingen. Man kan inte göra politik av konst och tro att det kommer att ge mångfald. Statliga bidrag fördummar och likriktar.

 

EDIT: Var på en föreläsning av Robert McKee för ett tag sedan. Han såg samma sak, i Europa tittar man, förutom hollywoodrullar, enbart på inhemsk film. Det är inte marknadsekonomins fel, för det finns ingen marknadsekonomi inom filmen i Sverige. Den är helt och hållet en planekonomi.

 

Ska svenska filmmakare göra filmer med europa och usa som målgrupp då istället? Jag tycker inte den kvalitén finns. Om nu inget annat land vill ha Svensk film, hur ska man då gå tillväga?

[j3n5]

Jobba med sponsorer. Distribuera sin film på internet.

[StenR]

Crowd funding är ett sätt, det gäller att hitta sin målgrupp bara:

http://en.wikipedia.org/wiki/Crowd_funding

 

Det sägs t ex att Darren Aronofsky sålde andelar i filmen Pi för 100 dollar, när filmen gick med vinst så fick alla som var med 150 dollar/andel, credits och biljetter till visningen. Kanske inte någon större vinstprocent men de bidrog ju alla till att filmen öht blev gjord...

[vilcans]

Biografer och videobutiker är gamla distributionssätt där det är lönsammast att bara ha de allra populäraste produkterna. För filmer i den långa svansen utanför mittfåran är nätet mycket mer prisvärt. Leta där istället!