manus: Besiktningsmannens själ

[augustbering]

Kortfilm, 15 sidor.

 

Ett ungt par, Cattis och Tobbe ska sälja sin lägenhet, det är bara slutbesiktningen som återstår. Men besiktnimgsmannen verkar kunna se betydligt mer än lite damm i hörnen när han undersöker lägenheten...

 

Det här är ett manus som jag planerar att filma med mitt eget bolag rätt snart, men jag är osäker på om det håller hela vägen... Inga kommentarer om teckensnitt och formattering tack, såga gärna allt annat om det är befogat :-)

besiktningen.pdf

[bastuper]

Ganska intressant faktiskt, kan det vara en 10minuters film eller är det början på nånting större projekt?

 

Jag fick en massa ideér nu, det handlar snarare om en bilbesiktare och ett ungt par ute på landet, mer om det sen, håll utkik.

[Simon W]

… ”Såga gärna allt annat om det är befogat”. Vem avgör vad som är befogat att såga? ;)

 

Eftersom du ska filma själv (och du bad om det), hoppar jag över formatering, språkfel och ibland tunna scenbeskrivningar. Jag lägger störst vikt på dialogen, då jag anser den viktig. Dessutom kommer den faktiskt redovisas till punkt och pricka i den färdiga filmen.

 

Storyn vet jag inte vad jag ska säga om. Jag vet inte om det är tänkt att vara en smula oroande, eller bara komiskt. Det känns lite farsartat. Storyns slutkläm var väl fin, måhända lite sliskig. Men det är väl en smaksak. Det är din story, och jag vet inte om den kan berättas på ett annat sätt, rent stukturellt. Däremot kan dialogen slipas, för att göra dess framtoning annorlunda. Det beror på vad du önskar. Jag tror att storyn skulle vinna på att framstå så oroande som möjligt.

 

Nu, dialogen.

Först och främst - ett sambopar tilltalar inte varann vid förnamn om de befinner sig ensamma i ett rum. Få personer gör det, om de känner varann. Man säger på sin höjd ”du”.

 

Överlastad dialog överlag. För mycket. Du kan nog skala bort hälften. Less is more. Du kan ersätta en del dialog med handlingar också (show, don’t tell). Tex repliken: ”Han är lite creepy den här snubben, eller?” kan ersättas med en blick mellan Tobbe/Cattis. Det fixar skådisar om de är hyfsade. Såna repliker får mig att tänka revy typ...

 

Överdriven exposition där i början, att de väntar besök av en besiktningsman. Tittaren kan hellre hållas ovetande om exakt varför de är nervösa. Du kan skippa de tre första replikerna. Visa att de är nervösa, och i nästa scen förstår man definitivt varför, då Robert kommer och börjar bedöma slitage och liknande (kanske håller han ett formulär framför sig - ganska signifikativt för en besiktningsman). Publiken kan lägga ihop ett och ett - lita på det.

Du kan annars klippa mellan deras nervositet och kostymbenen som går längs trottoaren. Då länkar man, förstås, ihop deras nervositet med kostymbenen Dessa klipp kommer dessutom i sig skapa en viss spänning, och därigenom förstärka nervositeten hos Tobbe/Cattis.

Står förresten Tobbe och Cattis i hallen? Alltså extremt beredda på besiktningsmannens ankomst? Är det logiskt? Kanske vore det mer naturligt om de typ satt på golvet i vardagsrummet och väntade, lutandes mot väggen. Kanske sitter de med ett väl stort avstånd mellan dem (detta skulle visualisera deras relation litegrann, att allt inte är toppen).

 

Dialogen som följer på att Tobbe trycker bort mobilen är för mycket – att han är kontrollfreak och att hon inte gillar det. Antyd detta hellre, låt publiken tänka själva.

Här får du ett förslag på annan, mer kortfattad dialog för denna sekvens:

 

[scrippet]Tobbes mobil ringer. Tobbe kollar displayen, trycker bort samtalet.

 

CATTIS

Vem var det?

 

TOBBE

Ingen.

 

CATTIS

Ingen? Igen?

 

TOBBE

Mhm. Måste vi ta det nu?

 

CATTIS

Lita på mig, säger du...

 

Cattis suckar luttrat, skakar på huvudet.

 

CATTIS

Gissa varför jag låser mobilen.[/scrippet]

 

Se detta som ett högst ödmjukt förslag. :)

I mitt tycke blir detta mer subtilt, vilket gör det hela mer naturligt/trovärdigt. Tittaren förstår dessutom kanske inte riktigt vad som menas med det dom säger - men det är sådant som skapar lite spänning. Man får ju svaren i slutet av filmen (dvs de har haft ett ganska stormigt förhållande).

 

Fortsättningsvis är det fler situationer detta kan appliceras (alltså Less is more och Show don’t tell). Tycker jag. Men som sagt, ifall du vill ha det mer överdrivet melodramiskt, snudd på farsartat, då funkar det som det är. Storyn är ju som sagt en smula absurd. Däremot kan man nog få storyn att kännas mer trovärdig, och därigenom mer oroande och engagerande, ifall man slipar dialogen. Nu känns det lite som karikatyrer, inte som människor.

[augustbering]

Tack för denna nogranna analys! Jag hade faktiskt inte riktigt bestämt mig för om stilen ska vara trovärdig eller något mer surrealistisk, men jag tycker du har bra poänger i alla dina kommentarer. Jag ska fundera lite mer på detta, det känns nog vettigt att försöka köra på det mer oroande spåret. Tack än en gång!

[augustbering]

Nu har jag en ny version, Simon, jag har tagit till mig dina råd hoppas jag! Jag provar nu att lägga upp en version där alla ändringar är markerade så blir lättare att jämföra med förra versionen. Bättre såhär?

besiktningen v6.pdf

[Simon W]

... Kan du lägga upp en version där ändringarna inte är markerade? Det distraherar bara, pajar rytmen, och de har ingen större poäng heller. Jag struntar faktiskt i den text som inte ska stå i manuset, så då behöver det inte stå där.

 

Rensa bort det så återkommer jag. :)

[augustbering]

Ok, som du vill!

besiktningen v6.pdf

[Simon W]

Läst denna version nu (och jag uppskattar att du raderade det som inte hade någon roll i manuset :)).

Det funkar bättre. Dialogen är lite onaturlig/övertydlig ibland, men å andra sidan tycker jag nog att det passar storyn. Storyn är ju smått absurd, så då bör nog språket följa den stilen. Men det är helt ok som det är nu. Med rätt skådisar (särskilt besiktningsmannen)/regi/foto kan man nog få det att funka riktigt bra.

 

Bara undrar. Du har tre titlar på denna story - "Besiktningsmannen", "Besiktningsmannens själ", och "Besiktningsmannens anledning till eftertanke". Vilken har du tänkt? Tycker själv att det funkar fint med "Besiktningsmannen". :)

[augustbering]

Jag har ju en stor förkärlek för långa, tillkrånglade titlar, det är nog hela saken. Har inte riktigt bestämt mig för vilken titel jag gillar bäst, kanske ingen av dem.

[Simon W]

Jag har ju en stor förkärlek för långa, tillkrånglade titlar, det är nog hela saken. Har inte riktigt bestämt mig för vilken titel jag gillar bäst, kanske ingen av dem.

 

Förstår precis.

Storyn känns som att det handlar om en besiktning, en väldigt grundlig sådan...

"Besiktningen" kanske rentav?

Äh, kör som du vill.

 

Lycka till!

[augustbering]

Tänka sig, nu kom jag på ett mycket bättre slut tycker jag! Nu åker besiktningsmannen dit ordentligt istället, damn him!

besiktningen v7.pdf

[Simon W]

Mycket bättre slut, att Cattis hittade väskan, och att paret gemensamt stod för sitt stormiga förhållande.

 

En sak som blev tokig, på sid 7: [scrippet]... Flashbacks till de beskrivna händelserna kommer då och då under tiden.[/scrippet]Inga händelser har beskrivits ännu.

 

Vore jag du skulle jag skippa alla "vi ser" som du skrivit. De är helt onödiga i manus. På vilket sätt är det nödvändigt att nämna att vi som läser detta också är de som läser/ser detta? (Vem skulle det annars vara?) Nä - "vi ser" är att skriva något självklart. Sånt ska man undvika i manus.