Att gå i konkurs

[LudvigHolmkvist]

Är det någon som har några konstruktiva tips på hur man ska kunna berätta om en företagskonkurs? Filmen jag arbetar med utspelar sig strax efter depressionen så att den händelsen ska självklart spela roll.

 

Fråga gärna om ni vill att jag ska utveckla situationen.

[16kolon9]

Det låter som en självmotsägelse.

 

Vid en konkurs av ett företag tas alla tillgångar i företaget och reas ut till mikroskopiska priser. Sedan betals konkursförvaltaren. Av det som finns kvar betalas pengar ut till staten, banker och andra fordringsägare mer säkerhet i bolagets bortsålda tillgångar. Det blir sällan pengar så att de räcker till alla. Slutligen får övriga borgenärer ett brev om att det inte blev några pengar kvar till dem.

 

Vid en företagrekonstruktion förhandlas skulderna ner så att bolaget kan överleva en stund till. Om inte en lösning finns återstår bara konkurs.

 

Vad är det du vill berätta om konkursen? Vid tidpunkten efter depressionen på 1930-talet fanns inte möjligheten till rekonstruktion. Det fanns bara kapitalförstöring enligt första stycket.

 

Så vad är det som är viktigt så viktigt att konkursförfarandet skall tas upp i berättelsen. Många valde lokal blyförgiftning i hjärnan istället för att kunna genomlida konkursen som lik istället för levande liksom.

[LudvigHolmkvist]

alltså grejen är den att funktionen som konkursen har är att min huvudkaraktär som ska vara en lidande karaktär så att säga ska bli av med "allt han äger och har" i väldigt stora drag. Därav blir han av ekonomiska skäl av med sitt företag bland många andra grejer. Jag ska förmodligen genom en 2-3 minuter lång flashback visa hur han förlorade företaget som han på egen hand byggt.

[16kolon9]

Du måste skilja på om han hade en enskild firma som därmed han gick i personlig konkurs i,eller om det var ett aktiebolag som han pantförskrivit sina andra egendomar för och som tas i anspråk vid konkursen.

 

Kortast du kan göra det är att låta honom svara på frågan om han har några pengar eller vänner kvar och låta honom svara; Fråga domstolen om vad jag har kvar. Jag tror de tog allt. Jag har inte ens ett gevär att skjuta mig med kvar.

 

Sedan kan du låta honom dra ut på svaret i tvåminuter...

 

Jag menar att du behöver inte veta allt om konkursförfarandet under 1930-talet. Det räcker med att du låter honom tala om att han förlorat allt, och du slipper belasta scenografen med långa listor på förlorad egendom och lösöre.

[Rabies]

2 tips:

1. Skriv inte och berätta inte om sånt du inte kan nånting om, det blir aldrig bra. Ska du dock skriva om det, gör research, grundligt, och prata med folk som varit i situationen.

2. Använd flashbacks så lite som möjligt, och ska det va flashbacks så ska dom va korta. Alla nybörjarfilmer innehåller tonvis med flashbacks, bara jobbigt att kolla på.