"Innan du går" Kortfilmsmanus (6 sidor)

[-Jesper-]

Detta är den slutfilm som jag håller på att göra tillsammans med några till på min filmutbildning. Vore kul att höra vad folk har att säga om det, tror ni att det är spelbart, tycker ni att det är intressant etc.

Tacksam för all konstruktiv feedback!

Innan du går.pdf

[tomgrejs]

beror väldigt mycket på intutionerna. ska ni själva göra filmen, hur seriöst. vilka inblandade. vad vill ni få ut av manuset osv..

 

men rent manusmässigt: mycket skådespelarhänvisningar. det gillar bara de som inte är med i produktionen och vill läsa det som en novell.

 

dialogen var väldigt lång ibland. och med upprepningar, och intetsägande meningar. kan kortas ner betydligt.

 

Ny scen och scenhuvud för varje scen. tex, om vi ser bilder från italien. Lättare att läsa om ni rättar till stavfel och talspråk också. Om ni vill ge manuset till andra personer, så bör ni alltid skriva ut vessäntliga saker, som åldern på tjejen. Betydligt yngre är en definitionsfråga för alla. Annrs tycke rjag det var ett fint manus. fortsätt finslipa, ser fram emot filmatiseringen sen. :)

[Fredrik]

Jag ser det här som ett helt okej teatermanus. Historien är inte speciellt spännande och den tenderar på många håll att bli övertydlig (se upp för att skriva publiken på näsan och tala om vad den ska känna), men det finns i alla fall en konflikt och en framåtrörelse, och det är inte fy skam.

 

Som filmmanus betraktat är det dessvärre undermåligt och ganska ointressant. Som filmstuderande på Kulturama borde du ha blivit uppmuntrad till att göra FILM, och veta vad det innebär att berätta med ett filmiskt språk. Manuset känns mest som ett underlag för en övning i att filma av två skådespelare som pratar.

 

De få filmiska elementen som finns är extremt klyschiga och förutsägbara, vilket får karaktärerna att bli sterotyper eller karikatyrer. Exempel:

 

- det sunkiga hotellrummet. (varför inte placera det på en mer intressant plats? överraska!)

- den infernaliskt rökande mannen. (varför röker han? kan han inte få göra nåt annat? vad som helst. ge honom ett mer oväntat attribut som berättar vem han är och något om historien.)

- vigselringen. (åh vad tråkigt, kan ni inte visa det på något annat sätt? använd fantasin!)

 

och så vidare..

 

Den flimrande bilden på väggen känns mest som en kryptisk nödlösning. Eller som ett modernt inslag i en teaterföreställning...

 

Jag är säker på att ni kan få den här historien att börja leva om ni börjar tänka BILDER istället för text.

[jbergman]

Jag håller i stort med Fredrik, men jag är än mer skeptisk. Både kvinnans och mannens livssyn ges direkt via vad de säger. Du skriver publiken på näsan gång på gång. Låt karaktärerna prata om något annat ur vilket vi kan sluta oss till deras skillnader istället för att de skall säga rakt ut: "Du är si och så..."

 

Tänk att karaktärerna inte vill säga vad de tycker, men att de avslöjar sig genom dialogen.

 

/Jakob