Gå till innehåll

Riktiga actionfilmer


morotspaj

Recommended Posts

Jag undrar om det finns något intresse för att skapa "riktiga" actionfilmer i Sverige.

 

Själv är jag väldigt less på filmer i stil med:

 

Tracy Turnblad, en stor flicka med stort hår och ett ännu större hjärta, har bara en passion i livet – att dansa. Hennes dröm är att få vara med i The Corny Collins Show, Baltimores häftigaste dansparty som visas på tv.

 

I hjärtat av Kirunas andlöst vackra vinterlandskap mördas frikyrkopastorn Viktor Strandgård. Han ligger på rygg i Kraftkälla Kyrka och ser norrskenet genom de enorma takfönstren medan hans liv tynar bort.

 

Eller mängden av filmer som är ungefär:

Emma är 14 år och hatar sin familj. Hon skär ytliga sår åt fel håll i sina handleder för att få uppmärksamhet. Alla försöker hjälpa henne men hon är ofantligt otacksam och gör allt för att förstöra sitt eget och andras liv.

 

"Gripande" - fem getingar

 

Finns det verkligen inga människor i Sverige som vill göra actionfilmer? Och då menar jag riktiga actionfilmer med hjältar som kan och vågar göra det som behövs för att förbättra världen! Var är Batman? Var är Rambo? Var är John McClane?

 

Är det för ofint med våld i Sverige? Finns det ingen som klarar av att göra riktiga actionfilmer eller finns det helt enkelt ingen som vill?

Länk till kommentar
Share on other sites

Men jag tycker inte Hollywood är så bra på det längre.

 

Jag vill ju se Van Damme säga "No!.. I´m Alive!" som svar på Dolph Lundgrens uttalande "You're dead, soldier". Inte Laurence Fishburne med runda solglasögon och som ej besitter förmågan att slåss säga "Stop trying to hit me, and hit me".

 

Actionhjältar ska vara bra på det dom gör. Jag vill inte se tjejer som tidigare varit modeller säga "Come to mama" eller liknande och sedan via datoranimationer döda 20 godtyckliga antagonister på cirka 1 minut.

 

Jag vill se en uppvisning av äkta skicklighet!

 

Det finns dock en handfull bra nya actionfilmer från usa och andra länder. Men en bra actionfilm behöver inte datoranimationer eller maffiga explosioner så det borde inte vara något större problem med budget för att konkurera.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hur menar du? Om du menar "Gör en själv då!" ligger problemet i att det verkar vara brist på andra med intresse och/eller möjligheter.

 

Nej, jag menade att diskussionen var över. Och du var ju inte ute efter att diskutera heller (om än du slängde ut frågeställningar), utan bara att uppväcka måhända slumrande actionfantaster.

 

filmskapande ska inte styras av behov

 

Inte? Nu är det väl marknadens "behov" som ofta styr vad den får, liksom jag förmodar att många filmskapare gör sina filmer eftersom de har ett inre behov att göra det. Eller vad menar du?

Länk till kommentar
Share on other sites

Nej, jag menade att diskussionen var över. Och du var ju inte ute efter att diskutera heller (om än du slängde ut frågeställningar), utan bara att uppväcka måhända slumrande actionfantaster.

 

 

 

Inte? Nu är det väl marknadens "behov" som ofta styr vad den får, liksom jag förmodar att många filmskapare gör sina filmer eftersom de har ett inre behov att göra det. Eller vad menar du?

 

det jag menar är att det inte ska styras va marknadens behov, t.ex. oj vi behöver göra en actionfilm, det ska ju då isåfall styras av skaparens inre behov såklart

Länk till kommentar
Share on other sites

Nej, jag menade att diskussionen var över. Och du var ju inte ute efter att diskutera heller (om än du slängde ut frågeställningar), utan bara att uppväcka måhända slumrande actionfantaster.

 

Jag vill gärna diskutera! Även om mitt primära syfte är "att uppväcka måhända slumrande actionfantaster".

Länk till kommentar
Share on other sites

Det finns några få riktigt bra actionregissörer i sverige eller med kopplingar till sverige. Den jag tänker på främst får inte göra film här.

 

Rent allmänt tror jag att svensk film kommer att dö med SFI. Det som är sabbat kommer inte att gå att reparera. Och om det går så kommer det att ta väldigt lång tid eftersom dom som kan göra kommersiell film är alldeles för få och inte räcker till för att bygga upp en hel infrastruktur för film igen.

 

Jag brukar normalt sett vara ganska positiv när det gäller den är frågan men tyvärr är det så att lite inblick i hur det hela har fungerat faktiskt är skrämmande. Det är inte ett litet hål i skrovet på filmbåten. Det är ett stort jävla isberg som slitit upp hela sidan och vi är på väg ned nu.

 

Alla som har någon form av begåvning gör bäst i att sticka utomlands nu på en gång. Det finns massor med jobb i andra länder för oprövade begåvningar. Lycka till!

 

Action är en svår konst. Förutom regibegåvning så krävs en oerhörd rutin, skickliga koordinatorer och en ganska stor apparat för att det ska bli riktigt bra. Lyckas någon göra en "El Mariachi" så är det bra men det kommer att vara undantaget som bekräftar regeln.

Länk till kommentar
Share on other sites

det jag menar är att det inte ska styras va marknadens behov, t.ex. oj vi behöver göra en actionfilm, det ska ju då isåfall styras av skaparens inre behov såklart
Fel!

 

Det finns två sätt att göra film och två sätt att bedöma film. Det ena är att göra film ur konstnärligt perspektiv. Då gör man det utifrån sitt eget behov. Det andra sättet är att skapa en produkt som genererar pengar. Då gör man det efter marknadens behov. De två sätten att bedöma en films värde är den samma. En konstnärlig värdering och en ekonomisk.

Med detta vill jag ha sagt att filmer alltid görs utifrån ett behov. Konstnärens eller vinstintressets.

 

Ibland visar det sig tydligt om det finns behov av ekonomiska vinster inom filmen även i Sverige.

Titta bara på ”Göta Kanal 2” och det är väl den bästa film som gjordes i Sverige under 2007? Den mest negativt kritiserade filmen jag har läst om här i detta forum. Men då är det faktiskt konstnärigt ni bedömer denna film, för om konst finns bara tycke och smak.

 

Att skapa logistik infrastruktur och kunskap i Sverige för att göra action på riktigt är ett hasard projekt, det kostar nämligen ruggigt med pengar, vi får se hur det går med Arn?

Jo Arn måste nog räknas som action fast medeltida sådan.

Man hör ofta att action på svenska låter töntigt men vad det gäller det svenska språket och action tror jag faktiskt det inte är något större problem om man kan få en publik i Europa.

Alla stora länder i Europa dubbar ändå rösterna till sitt eget språk.

Fungerar Arn så kanske det kommer fler som vill investera i action film från Sverige, för det visar att marknaden har behov.

 

För denna typ av filmer behöver man inte SFI, tycker jag.

Jag vet inte hur SFI jobbar men jag tycker inte de ska jobba med kommersiella action filmer. De ska jobba med filmskapare som vill utveckla sin filmkonst. Som våra universitet har ansvar för grundforskning ska de ha ansvar för nyutvecklande filmkonst. Det ska alltså inte bli några krav på ekonomiska vinningar från SFI sponsrade filmer.

Men liksom i grundforskningen så hittar man ett och annat guldkorn som kan sugas in i den kommersiella filmen.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror inte att man kommer att kunna beskriva Arn som en actionfilm. Får jag gissa så är det ett drama med actionscener (i det här fallet stridsscener). men det gör ingen actionfilm. En actionfilm är en story uppbyggd kring ett antal actionscener och där actionscenerna står i fokus. Action måste vara filmens "pay off" för att filmen ska kunna klassas som action.

 

Die Hard handlar t ex om en frånkild snut som råkar hamna på fel plats vid fel ögonblick och blir instängd i en skyskrapa med ett gäng bankvalvsrånare och han måste rädda dagen. Det är "storyn". Men det Die Hard HANDLAR om är:

 

John McLane fightas mot tyska badguys barfota bland glasplitter. John McLane klättrar i hisschakt och lufttrummor medan folk skjuter på honom. John McLane kastar sig utför en exploderande skyskrapa med en brandslang som livlina. John McLane knytnävsfightas mot arga tyska goons osv osv...

 

Storyn är det som gör att vi lever oss in i actionscenerna men actionscenerna är filmens huvudsakliga fokus. Jag skulle bli otroligt förvånad om Arn berättas på det sättet.

 

Och enligt det sättet att se på en actionfilm så kan jag bara komma på två svenska filmer som kan beteckna sig som action och det är Mannen på Taket och Thriller. Båda dom filmerna handlar om sina actionscener. Allting leder upp mot helikoptern som kraschar på Odenplan eller skurkarna som får käka bly i super slomo i Thriller.

 

Jag har själv misslyckats med att göra en svensk actionfilm på grund av budget/tid/resurser osv. Min första film är centralt konstruerad kring tre actionscener (för få för en actionfilm - jag skulle tro att målet borde vara mellan 12-15). Om någon råkar ha sett den så är det mordet i början, jakten i tunnelbanan och skottlossningen i biljardhallen (den sista innehåll förutom skottlossning en väldigt svår fallstuntscen av Svenska Stuntgruppen där Seth Eriksson dök igenom en glasruta som sprängs med squibbar någon centimeter innan han går igenom och sedan faller han två och en halv våning ned på en gård). Hade jag gjort den filmen idag hade det blivit minst två stora actionscener till och mycket mer fokus på actionscenerna och BETYDLIGT mindre fokus på dialog. Jag får nöja mig med att jag fortfarande har det inofficiella rekordet på antal avlossade lösa ammunitionshylsor under en svensk inspelningsdag på den filmen. Vapenkillen Anders Lexne satt hela dagen och svettades och laddade ny ammunition. Tagning efter tagning. 75 inställningar på en dag blev det (35mm). Men det räcker inte för att göra en riktig actionfilm.

Länk till kommentar
Share on other sites

Och enligt det sättet att se på en actionfilm så kan jag bara komma på två svenska filmer som kan beteckna sig som action och det är Mannen på Taket och Thriller.

 

Konstigt att du som är så duktig på film glömmer Nija Mission!? :)

Jag vet inte heller hur Arn kommer att bli men jag tror att den kommer att likna Kingdom of heaven. Vilket jag trodde var en action men din definition är ju klockren!

 

Jag ser dock ett litet hopp i CG för action. Det kan göra filmerna möjliga trots lägre budgetar.

Men ska det lyckas så tror jag att det görs av någon indipendent som lyckas få någon privat finansiär. Inte genom SFI.

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror inte att man kommer att kunna beskriva Arn som en actionfilm. Får jag gissa så är det ett drama med actionscener (i det här fallet stridsscener). men det gör ingen actionfilm. En actionfilm är en story uppbyggd kring ett antal actionscener och där actionscenerna står i fokus. Action måste vara filmens "pay off" för att filmen ska kunna klassas som action.

 

Väl talat!

 

Om det nu inte finns så många actionfantaster här, har ni några tips var man skulle kunna hitta dom?

Länk till kommentar
Share on other sites

Konstigt att du som är så duktig på film glömmer Nija Mission!? :)

Jag vet inte heller hur Arn kommer att bli men jag tror att den kommer att likna Kingdom of heaven. Vilket jag trodde var en action men din definition är ju klockren!

 

Skam på mig. Jag skyller på att Ninja Mission är så självklar för mig att jag glömde bort den. Några andra av Mats Helges filmer ska naturligtvis räknas in där också.

Länk till kommentar
Share on other sites

Ja... nu när Ninja Mission kom på tal återigen med Munthe måste jag ju fråga en helt off topic fråga... Är du släkt med Bo F. Munthe från den filmen? Det är en sån där meningslös fråga som jag funderat på lika länge som jag tror folk har undrat om jag är släkt med Yngwie...

 

Men i övrigt... Jag har sagt det förut och jag säger det igen... kan sydkorea komma från ingenstans och lansera flera stora internationellt erkända regissörer så borde väl lilla ynkliga sverige kunna ta fingrarna ur arslet och göra en riktig lågbudget-action-film?...

 

Vad jag förstått det så hade ju Mats Helge varken rutin eller pengar för att göra den på officiellt vis... men gjorde den det gjorde han... och sålde...

 

Lite naivt känner jag det som att det som kommer döda filmsverige inte direkt är SFI utan våran egen ovilja att ta svenska marknaden på allvar. Den stora skillnaden i besökarantalet mellan svenska och utländska filmer visar ju på att sverige vill ha filmer som är producerade som i amerika. Och vad gör alla svenskar som vill göra "amerikansk" filmproduktion? jo dom sticker ju så klart, och kanske fullständigt berättigat, till staterna... och lämnar svenskarna i sticket som råttor som lämnar ett sjunkande skepp...

 

Var finns Vår egna lilla Peter Jacksson? När ska emigranter som Håfström göra försök till att locka över talang, pengar och filmprojekt till sverige? Douglas Niel Adams skrev en gång att det finns bara två platser på jorden som når naturlig excelens... Nya Zeeland och Norge... Vad hindrar oss från att utnyttja sådan exotiskhet som alternativ för utländska filmare? Jovisst Nya Zeeland är mycket närmare för en Los Angeles-bo... Men jag vill ju bara se samma patriotiska engagemang för den egna film-staten som den lille skäggige kiwin ger sina landsmän...

 

Men så är jag naiv och ser bara ytan och har inte samma insikt i proletäriatiska storsystemet som andra kan ha;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Ja... nu när Ninja Mission kom på tal återigen med Munthe måste jag ju fråga en helt off topic fråga... Är du släkt med Bo F. Munthe från den filmen? Det är en sån där meningslös fråga som jag funderat på lika länge som jag tror folk har undrat om jag är släkt med Yngwie...

 

Alla som heter Munthe är släkt. Vi tillhör en familj som uppstod med en riddare i Flandern på 1100-talet.

 

Men i övrigt... Jag har sagt det förut och jag säger det igen... kan sydkorea komma från ingenstans och lansera flera stora internationellt erkända regissörer så borde väl lilla ynkliga sverige kunna ta fingrarna ur arslet och göra en riktig lågbudget-action-film?...

 

Fast Syd-Korea är inte direkt ynkligt från början. Jag gillade Koreansk anime redan i början av 80-talet. Mer fantasybetonad än den japanska.

 

Vad jag förstått det så hade ju Mats Helge varken rutin eller pengar för att göra den på officiellt vis... men gjorde den det gjorde han... och sålde...

 

Men det var en helt annan tid. Videobranschen var som guldrushen i Klondike på den tiden. Massor av oberoende aktörer och enorma summor i försäljning. Det där existerar inte längre. Tyvärr.

 

Lite naivt känner jag det som att det som kommer döda filmsverige inte direkt är SFI utan våran egen ovilja att ta svenska marknaden på allvar. Den stora skillnaden i besökarantalet mellan svenska och utländska filmer visar ju på att sverige vill ha filmer som är producerade som i amerika. Och vad gör alla svenskar som vill göra "amerikansk" filmproduktion? jo dom sticker ju så klart, och kanske fullständigt berättigat, till staterna... och lämnar svenskarna i sticket som råttor som lämnar ett sjunkande skepp...

 

Därför att svenska filmer som försöker vara amerikanska alltid har misslyckats. De enda svenska filmer som fungerar är det enormt folkliga helyllesvenska komedierna.

 

Var finns Vår egna lilla Peter Jacksson? När ska emigranter som Håfström göra försök till att locka över talang, pengar och filmprojekt till sverige? Douglas Niel Adams skrev en gång att det finns bara två platser på jorden som når naturlig excelens... Nya Zeeland och Norge... Vad hindrar oss från att utnyttja sådan exotiskhet som alternativ för utländska filmare? Jovisst Nya Zeeland är mycket närmare för en Los Angeles-bo... Men jag vill ju bara se samma patriotiska engagemang för den egna film-staten som den lille skäggige kiwin ger sina landsmän...

 

Sverige är enormt dyrt att filma i. Det är en viktig faktor. Kronan är urstark. När jag var i USA strax innan 9/11 var dollarn uppe i 14 kr. Vad ligger den i nu? 6 kr? På det sättet är sverige värdelöst att investera i. Lägg sedan till det att det är komplicerat och förenat med ett av världens högsta skattetryck. Under de mörka åren i sveriges historia när Kyrkan tvingade folket på knä med "Tiondet" (10% skatt) led människorna svårt. Undrar vad dom skulle tycka om våra dagars 60% i skatt och avgifter?

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag tror inte att man kommer att kunna beskriva Arn som en actionfilm. Får jag gissa så är det ett drama med actionscener (i det här fallet stridsscener). men det gör ingen actionfilm. En actionfilm är en story uppbyggd kring ett antal actionscener och där actionscenerna står i fokus. Action måste vara filmens "pay off" för att filmen ska kunna klassas som action.

 

Die Hard handlar t ex om en frånkild snut som råkar hamna på fel plats vid fel ögonblick och blir instängd i en skyskrapa med ett gäng bankvalvsrånare och han måste rädda dagen. Det är "storyn". Men det Die Hard HANDLAR om är:

 

John McLane fightas mot tyska badguys barfota bland glasplitter. John McLane klättrar i hisschakt och lufttrummor medan folk skjuter på honom. John McLane kastar sig utför en exploderande skyskrapa med en brandslang som livlina. John McLane knytnävsfightas mot arga tyska goons osv osv...

 

Storyn är det som gör att vi lever oss in i actionscenerna men actionscenerna är filmens huvudsakliga fokus. Jag skulle bli otroligt förvånad om Arn berättas på det sättet.

 

Och enligt det sättet att se på en actionfilm så kan jag bara komma på två svenska filmer som kan beteckna sig som action och det är Mannen på Taket och Thriller. Båda dom filmerna handlar om sina actionscener. Allting leder upp mot helikoptern som kraschar på Odenplan eller skurkarna som får käka bly i super slomo i Thriller.

 

Jag har själv misslyckats med att göra en svensk actionfilm på grund av budget/tid/resurser osv. Min första film är centralt konstruerad kring tre actionscener (för få för en actionfilm - jag skulle tro att målet borde vara mellan 12-15). Om någon råkar ha sett den så är det mordet i början, jakten i tunnelbanan och skottlossningen i biljardhallen (den sista innehåll förutom skottlossning en väldigt svår fallstuntscen av Svenska Stuntgruppen där Seth Eriksson dök igenom en glasruta som sprängs med squibbar någon centimeter innan han går igenom och sedan faller han två och en halv våning ned på en gård). Hade jag gjort den filmen idag hade det blivit minst två stora actionscener till och mycket mer fokus på actionscenerna och BETYDLIGT mindre fokus på dialog. Jag får nöja mig med att jag fortfarande har det inofficiella rekordet på antal avlossade lösa ammunitionshylsor under en svensk inspelningsdag på den filmen. Vapenkillen Anders Lexne satt hela dagen och svettades och laddade ny ammunition. Tagning efter tagning. 75 inställningar på en dag blev det (35mm). Men det räcker inte för att göra en riktig actionfilm.

 

Är det lugnt om man ställer en fråga?

Länk till kommentar
Share on other sites

Alla som heter Munthe är släkt. Vi tillhör en familj som uppstod med en riddare i Flandern på 1100-talet.

ah... tack... då har vi rett ut det på en pisskvart...

Fast Syd-Korea är inte direkt ynkligt från början. Jag gillade Koreansk anime redan i början av 80-talet. Mer fantasybetonad än den japanska.

hmmm... har bara sett korta snuttar ur Ragnarok, the animation... så där vet jag inte... men mer färgglatt brukar det ju vara iallafall... min nördhet sviker mig dock... koreanska serier kallas "manwha" för att differentiera sig från den japanska "mangan"... men vad heter koreansk animation? Fasst det kanske är omöjligt eftersom koreanska "inbetweeners" alltid försett japanska studios med lågprofil-animations-gig... Och som onödigt vetande kan man ju nämna att huvuddelen av animationen i TRON gjordes inte med dator... det gjordes av lågavlönade koreaner om jag inte minns fel... eller var det i Taiwan kanske?... jaja... onödigt var det iallafall... :e

 

Och jo... koreas filmutveckling är ju ganska hjälpt av samma faktor som Takashi Miike nämnt i en intervju... "Om allt annat skiter sig så kan man ju alltid sälja videobanden på gatan själv"... men det förutsätter ju en ganska vältraffikerad gata och är man i Tokyo så finns det ju alltid en marknad... Jag var en gång inne i en liten håla när jag skulle utforska akihabara... 4 trappor/stegar upp och genom en liten dörr kom vi in i en pytteliten serieaffär med rygg-lösa manga-böcker... Detta konfunderade oss ända till vi drog ut några och insåg att vi upptäckt den beryktade Hentai-Doujinshi-marknaden... Seriealster gjorda av glada amatörer som mest kretsar till olika former av samlag och sexuella aktiviteter... oftast med kända manga-karaktärer i huvudrollerna (Sailor and the 7 balls anyone?). Vi lämnade raskt stället. Varför var vi inne på så obskyra platser in the first place? tja... vi hade innan dess hittat både Super Potato Man och diverse intressanta shoppar för begagnade, lite mer normala, manga-böcker...

 

"turn around the right corner in... " tokyo " ... and you can find anything"

 

Men det var en helt annan tid. Videobranschen var som guldrushen i Klondike på den tiden. Massor av oberoende aktörer och enorma summor i försäljning. Det där existerar inte längre. Tyvärr.

 

Därför att svenska filmer som försöker vara amerikanska alltid har misslyckats. De enda svenska filmer som fungerar är det enormt folkliga helyllesvenska komedierna.

 

Sverige är enormt dyrt att filma i. Det är en viktig faktor. Kronan är urstark. När jag var i USA strax innan 9/11 var dollarn uppe i 14 kr. Vad ligger den i nu? 6 kr? På det sättet är sverige värdelöst att investera i. Lägg sedan till det att det är komplicerat och förenat med ett av världens högsta skattetryck. Under de mörka åren i sveriges historia när Kyrkan tvingade folket på knä med "Tiondet" (10% skatt) led människorna svårt. Undrar vad dom skulle tycka om våra dagars 60% i skatt och avgifter?

 

Som sagt... mitt förra inlägg här osar ganska friskt av naivitet... men det känns som att det är det som skulle behövas... att någon lyckas på grund av att det inte är någon som har sagt till denna att det inte går att lyckas i sverige... Det är en önskedröm. Jag vet... men drömma får jag ju göra... eller ska staten ta det ifrån oss också?;)

Länk till kommentar
Share on other sites

Peace, man. Shoot. :)

 

Najs, jag ska försöka ställa frågan så att den inte kan tolkas som ett påhopp, det är absolut inte min mening. Jag är bara nyfiken på att höra dina åsiker och kanske delge dej några av mina.

 

Du tycker själv att du har misslyckats med Hjärta av sten. Vad anser du själv hade krävts för att den skulle ha blivit lyckad? Hade det räckt med fler actionscener? Eller mer pengar? Och i sånna fall vad skulle pengarna investerats i? Eller nånting annat? Och vad exakt innebär lyckad i detta fallet? Är det Die Hard lyckad eller Ninja Mission lyckad? Eller bara att den hade sålt mer? Eller annat alternativ?

 

Peace

Länk till kommentar
Share on other sites

Najs, jag ska försöka ställa frågan så att den inte kan tolkas som ett påhopp, det är absolut inte min mening. Jag är bara nyfiken på att höra dina åsiker och kanske delge dej några av mina.

 

Du tycker själv att du har misslyckats med Hjärta av sten. Vad anser du själv hade krävts för att den skulle ha blivit lyckad? Hade det räckt med fler actionscener? Eller mer pengar? Och i sånna fall vad skulle pengarna investerats i? Eller nånting annat? Och vad exakt innebär lyckad i detta fallet? Är det Die Hard lyckad eller Ninja Mission lyckad? Eller bara att den hade sålt mer? Eller annat alternativ?

 

Peace

 

Till att börja med är man såklart aldrig nöjd med någonting. Det hör väl till på nåt sätt. Sedan när det gäller Hjärta av Sten så är det en lång rad av saker som skulle gjort en bättre film. Till att börja med (och detta utan att kritisera någon i den slutgiltiga ensemblen) så skrev jag från början filmen för en dansk skådespelare (känd från Pusher) och mycket av filmens relief byggde på kulturkrocken med en dansk polis i Stockholm. Nu blev det inte så eftersom produktionen drog ut på tiden och när det till slut var dags så var den skådespelare jag skrev manuset för upptagen och en snabb rewrite blev nödvändig. Sedan hade filmen behövt en betydligt mer driven producent och över huvud taget en bättre producentkonstellation. Där är jag själv mycket skyldig eftersom jag jobbade i en jäkligt klantig företagskonstellation just då. Och helt klart hade filmen behövt mer resurser. Ljudet blev lidande vilket är bland det värsta som kan hända. Och jag själv saknade på den tiden helt rutin att försöka styra allt som gick fel själv.

 

På det stora hela så kan man också lätt påstå att produktionen drabbades av en del missöden. Ilja Jakerson som spelar den ryska torpeden hoppade på filmen en vecka innan vi spelade in (efter att originalskådespelaren hoppat av rollen pga gnissel med min producent). En hjältebragd av honom men med så lite förberedelse kommer man aldrig att kunna prestera optimalt.

 

En lyckad film i det här sammanhanget hade varit en film gjord på manusversionen innan den som sköts, den planerade skådespelarensemblen, en vettig producent som inte skapade rutten stämning bland mina medarbetare och ett orkestralt soundtrack. Och naturligtvis en lite mer rutinerad Martin Munthe bakom rodret.

 

Rent ekonomiskt är Hjärta av Sten ingen flopp. Den sålde en hel del till TV och funkade ok på video. Och med tanke på att totalbudgeten var 3,5 miljoner för en film på 35mm med Allan Svensson, Brasse Brännström och Micke Nyqvist så var det inte pengar som var svåra att få tillbaka. Utan att skryta på nåt sätt så får jag ändå säga att jag aldrig gjort en musikvideo eller en långfilm som inte gett finansiären pengarna tillbaka eller genererat en hel del vinst.

Länk till kommentar
Share on other sites

Till att börja med är man såklart aldrig nöjd med någonting. Det hör väl till på nåt sätt. Sedan när det gäller Hjärta av Sten så är det en lång rad av saker som skulle gjort en bättre film. Till att börja med (och detta utan att kritisera någon i den slutgiltiga ensemblen) så skrev jag från början filmen för en dansk skådespelare (känd från Pusher) och mycket av filmens relief byggde på kulturkrocken med en dansk polis i Stockholm. Nu blev det inte så eftersom produktionen drog ut på tiden och när det till slut var dags så var den skådespelare jag skrev manuset för upptagen och en snabb rewrite blev nödvändig. Sedan hade filmen behövt en betydligt mer driven producent och över huvud taget en bättre producentkonstellation. Där är jag själv mycket skyldig eftersom jag jobbade i en jäkligt klantig företagskonstellation just då. Och helt klart hade filmen behövt mer resurser. Ljudet blev lidande vilket är bland det värsta som kan hända. Och jag själv saknade på den tiden helt rutin att försöka styra allt som gick fel själv.

 

På det stora hela så kan man också lätt påstå att produktionen drabbades av en del missöden. Ilja Jakerson som spelar den ryska torpeden hoppade på filmen en vecka innan vi spelade in (efter att originalskådespelaren hoppat av rollen pga gnissel med min producent). En hjältebragd av honom men med så lite förberedelse kommer man aldrig att kunna prestera optimalt.

 

En lyckad film i det här sammanhanget hade varit en film gjord på manusversionen innan den som sköts, den planerade skådespelarensemblen, en vettig producent som inte skapade rutten stämning bland mina medarbetare och ett orkestralt soundtrack. Och naturligtvis en lite mer rutinerad Martin Munthe bakom rodret.

 

Rent ekonomiskt är Hjärta av Sten ingen flopp. Den sålde en hel del till TV och funkade ok på video. Och med tanke på att totalbudgeten var 3,5 miljoner för en film på 35mm med Allan Svensson, Brasse Brännström och Micke Nyqvist så var det inte pengar som var svåra att få tillbaka. Utan att skryta på nåt sätt så får jag ändå säga att jag aldrig gjort en musikvideo eller en långfilm som inte gett finansiären pengarna tillbaka eller genererat en hel del vinst.

 

Tack för svaret. Om själva handlingen är uppbyggd runt just den där kulturkrocken mellan Stockholm och en Dansk polis så är det ju klart att den inte funkar med en svensk polis. Vad tänkte producenten i detta fallet? Det låter ju helt befängt att ändra historien så drastiskt. Gick det inte att skjuta upp eller avblåsa inspelningen?

Länk till kommentar
Share on other sites

Nej. Med bidragspengar är det så att när man väl jobbat med att försöka få igenom det i många år så måste man köra när pengarna väl kommer. SFI sitter inte på några pengar. Varje år har konsulenterna en kassa som ska göras slut på. Tar man inte ut pengarna man blivit lovad får någon annan pengarna. Problemet är att skådespelare och filmarbetare kanske inte kan stå stand by i åratal innan SFI får tummen ur. I mitt fall skrev jag flera rewrites och producerade en ganska omfattande pilot med pengar från SFI innan vi fick förhandsstöd.

 

I mitt fall handlade det mycket om att jag hade ambitionen att bränna av en snabb lågbudgetfilm och gå snabbt till premiär men hamnade i "osynk" med producenter och SFI-finansieringen. En del av pitchen för att göra filmen och för att få med mig producenterna var just att filmen skulle göras snabbt. Men då menade jag också att finansieringen skulle lösas snabbt. Där brast det och en kedja är inte starkare än sin svagaste länk.

 

Riskkapital är mycket mer beroende av att man smider på en gång. Där kan det å andra sidan vara tvärtom. Det kan vara så korta puckar att det är löjligt. När jag gjorde Stingar med pengar från en investorgrupp i Las Vegas så hade jag manuset i min hand i maj, greenlight i juli och i oktober skulle filmen levereras färdig. Någon som försökt casta sju stora amerikansktalande roller mitt i industrisemestern i Sverige? Ha ha.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...