Jump to content

Bra böcker som beskriver hur man skriver?


mummintrollet

Recommended Posts

Först: http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=349

 

Sedan har du som sagt här på sidan en jättebra mall där du ser vad du ska skriva var och hur du använder formatet.

Celtx har precis kommit ut med en ny version. Celtx är ett bra program om man vill skriva manus eller utveckla karaktärer och hålla koll på andra saker inom området.

 

Jag själv skriver i en wordmall som jag tycker funkar jättebra, kommer inte riktigt ihåg vad det heter nu, men jag skulle kunna maila den till dig om du hade velat.

 

Sedan fanns det en del bra svar i din tidigare tråd också.

Link to comment
Share on other sites

Okej, jag tror att jag har lagt in länken förr

 

http://www.google.se/search?q=screenplay+format+guide&ie=utf-8&oe=utf-8&rls=org.mozilla:en-US:official&client=firefox-a

 

där har du läsvärt om formatet.

 

Linda Seeger har skrivit en del lättlästa böcker om manusförfattande.

Kjell Sundstedt har skrivit en bok om manus på svenska.

Syd Field har skrivit den lilla klassikern.

Christopher Vogler har skrivit böcker om skrivandes.

John Trubys böcker finns som romanstödsdataprogram.

Chris Huntley & Mellanie Anne Phillips har skapat Dramatica-teorin.

Lajos Egri har skrivit en klassiker om dramaturgi och karaktärsbyggen.

 

Om du söker på författarna på Amazon eller Akademibokhandlen hittar du läsvärt. Det finns hyllmetrar att läsa men om du börjar med de författare jag listat sparar du mycket tid. Men att läsa och förstå dessa böcker tar lite tid. Om du börjar nu så har du jobb som räcker väl förbi nästa år. Så du kan vänta med alla andra nyanser i hyllmetrarna.

Link to comment
Share on other sites

Berättelser skiljer sig inte så mycket mellan TV och film, men på TV har du mindra än 30 sekunder att väcka intresse hos tittaren innan zappknappen trycks ner. På film har du tid att vara episk.

 

Sedan skiljer sig formatmallar mellan TV och film, men det är sekundärt för dig i inledningsskedet av din manuskarriär.

Link to comment
Share on other sites

Berättelser skiljer sig inte så mycket mellan TV och film, men på TV har du mindra än 30 sekunder att väcka intresse hos tittaren innan zappknappen trycks ner. På film har du tid att vara episk.

 

Sedan skiljer sig formatmallar mellan TV och film, men det är sekundärt för dig i inledningsskedet av din manuskarriär.

 

Man behöver inte heller tänka på cliffhangers. ;)

 

Egentligen vet jag inte om jag vill förstöra mig själv genom att läsa hur man skriver karaktärsbeskrivningar osv. Det är risk att det blir tjatigt ala hoppandes katter, hero med höjdskräck och dylikt skit. Jag greppar inte att sånt blir film faktist. kliche på kliche

Link to comment
Share on other sites

Kan ju vara bra att läsa om man vill få göra film/TV på lite högre nivå så att säga, där det krävs att du kan skriva ett bra manus.

 

Sedan är det ju bara du som kan påverka att det inte blir kliché, eller hur? Anledningen till att "sånt" blir film är ju också att folk kollar på det, konstigare är det inte. Finns gott om filmer utan klicheer också

Link to comment
Share on other sites

Cliffhangers är en term myntad medan serier visades på biografer innan TVn skapades 7 september 1927 av Philo T. Farnsworth i San Francisco. Spridningen av TVn kom först på 50-talet.

 

En cliffhanger visade en olycka och lurade ofta publiken; bilen kör över klippkanten. När publiken kom till biografen visades en variation på förra avsnitts slut, bilen hinner i sista stund väja för klippkanten och fortsätter jakten.

 

Med andra ord är begreppet cliffhangers ett filmbegrepp från vita duken och inte ett TV-begrepp. Dessa förklaringar är nyanser som du kommer till om du läser mer om film och TV.

 

Slutligen. Jag gav dig rådet att studera karaktärsgestaltning eftersom även en action-rulle blir tråkig utan tilltalande karaktärer. Om du väljer att blunda för karaktärsgestaltning och hur dessa byggs upp kan du lika gärna sluta skriva nu, och istället klippa och klista klichéer.

 

Men det är ditt val om du vill lära dig först innan du börjar avstå från kunskapsområden.

Link to comment
Share on other sites

Cliffhangers är en term myntad medan serier visades på biografer innan TVn skapades 7 september 1927 av Philo T. Farnsworth i San Francisco. Spridningen av TVn kom först på 50-talet.

 

En cliffhanger visade en olycka och lurade ofta publiken; bilen kör över klippkanten. När publiken kom till biografen visades en variation på förra avsnitts slut, bilen hinner i sista stund väja för klippkanten och fortsätter jakten.

 

Med andra ord är begreppet cliffhangers ett filmbegrepp från vita duken och inte ett TV-begrepp. Dessa förklaringar är nyanser som du kommer till om du läser mer om film och TV.

 

Slutligen. Jag gav dig rådet att studera karaktärsgestaltning eftersom även en action-rulle blir tråkig utan tilltalande karaktärer. Om du väljer att blunda för karaktärsgestaltning och hur dessa byggs upp kan du lika gärna sluta skriva nu, och istället klippa och klista klichéer.

 

Men det är ditt val om du vill lära dig först innan du börjar avstå från kunskapsområden.

 

Nu ligger du nog i lä så jag skulle nog ta det lite lugnt i analyserna om jag vore du.

 

Jag akademiker med specialisering inom psykologi så jag tror inte riktigt att jag behöver det då manusförfattare bara sysslar med amatörpsykologi när de gör sina karaktärsuppbyggnader. Det blir liksom bara banalt även om film till viss del skall göras enkelt för att tiltala den större massan.

 

Om du inte visste det kan jag tillägga att cliffhangers använd idag som utryck för att hålla kvar tv publiken tex vid reklamavbrott. Ordet kommer direkt från en känd svensk manusförfattare som skrivit många tv manus.

Link to comment
Share on other sites

Jag ber om ursäkt om jag har trampat på en fakultetstå. Det är inte min mening att avfärda bildning inom valfritt område.

 

Det är kanske lite övermaga att hävda att manusförfattare bara sysslar med amatörpsykologi. Jag har ett svagt minne att praktiserande psykologer och psykiatriker behöver tillstånd från socialstyrelsen för att förmedla sin doktrin. Vad du menar men amatörpsykologi vet jag inte.

 

Men karaktärsuppbyggnad handlar inte om psykologiska drivkrafter för motsvarande handling. Det handlar snarare om att skapa karaktärer som är funktionella i dramat, delvis intressanta men inte nödvändigtvis dokumentära.

 

Troligen har du nytta av din begreppsapparat och kliniska erfarenhet. Eftersom du skriver att du är akademiker kan det antyda ett brett fält av yrken, och det är till nytta för skrivandet.

 

Jag vet att cliff-hangers används i flera sammanhang. Jag gav den historiska bakgrunden. Begreppsglidning är ett fenomen du säkert är bekant med från dina akademiska studier. Distinktionen jag belyser är att ursprungligen var cliff-hangers vilseledande, medan reklamavbrotten är så kort att det räcker med att ställa en normal fråga. Även kända manusförfattare kan bruka termer med begrepp under glidning; det är slarvigt men det förekommer.

 

Så om du väljer att avstå från kunskapsområden på grund av att du redan vet tillräckligt inom ett delområde så är det ett fritt val. Trevligt att råkas.

Link to comment
Share on other sites

Jag ber om ursäkt om jag har trampat på en fakultetstå. Det är inte min mening att avfärda bildning inom valfritt område.

 

Förstår inte direkt inte hur du skulle kunna avfärda något i förväg.

 

Det är kanske lite övermaga att hävda att manusförfattare bara sysslar med amatörpsykologi. Jag har ett svagt minne att praktiserande psykologer och psykiatriker behöver tillstånd från socialstyrelsen för att förmedla sin doktrin. Vad du menar men amatörpsykologi vet jag inte.

 

Jag förstår inte heller vad du menar? Gör du det själv? Amatörpsykologi är exakt vad låter. En amatör som sysslar med psykologi. Alla gör det mer eller mindre. En manusförfattare gör det på hög nivå, många helt oskolade vilket man märker när man ser filmer.

 

Men karaktärsuppbyggnad handlar inte om psykologiska drivkrafter för motsvarande handling. Det handlar snarare om att skapa karaktärer som är funktionella i dramat, delvis intressanta men inte nödvändigtvis dokumentära.

 

Det är väl just det som är kärnan. Jag vill ha levande realistiska karaktärer och vill inte bli indoktrinerad som du verkar vara. Sen om det går är en annan sak. Jag kanske är naiv.

 

Troligen har du nytta av din begreppsapparat och kliniska erfarenhet. Eftersom du skriver att du är akademiker kan det antyda ett brett fält av yrken, och det är till nytta för skrivandet.

 

Mera självklart. Att det skulle vara som mest en last är osannolikt. Nackdelen är kanske att man är lite väl nischad och lär använda sig av lite väl subtila metoder.

 

Jag vet att cliff-hangers används i flera sammanhang. Jag gav den historiska bakgrunden. Begreppsglidning är ett fenomen du säkert är bekant med från dina akademiska studier. Distinktionen jag belyser är att ursprungligen var cliff-hangers vilseledande, medan reklamavbrotten är så kort att det räcker med att ställa en normal fråga. Även kända manusförfattare kan bruka termer med begrepp under glidning; det är slarvigt men det förekommer.

 

Näää, inom serösa vetenskaper brukar begreppsglidning inte förekomma nämvärt. Varför du nu fått en hangup över just detta ord vet jag inte. Jag struntar i vilket men jag är inte heller någon språkfascist och tycker defintionen är helt ointressant. Du borde ju ha förstått vad jag menade om du nu är så insatt.

 

Så om du väljer att avstå från kunskapsområden på grund av att du redan vet tillräckligt inom ett delområde så är det ett fritt val. Trevligt att råkas.

 

Du verkar inte ens förstå vad det handlar om för min del. Som sagt. Det handlar om att selektera rätt källor och inte bli för färgad. Läser man för mycket så sätter man upp ramar för sig själv och den "unika" konstnärliga aspekten blir lidande.

 

Jag är seriös med mitt skrivande och tror att den enda chansen man har som okänd är att göra något riktigt bra som även sticker ut från randommanus.

 

Men jag vet även att ramar finns, behövs och att man är tvungen att anspassa sig. Det finns även mycket kunskap att inhämta från andra så att man inte går på minor.

 

Problemet är att det är en balansgång som kanske i och för sig inte skall överdrivas.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...