Manus version 2: Håller du min hand? (8 sidor)

[Simon W]

Titel: Håller du min hand?

Voodooversion 2

(voodooversion 1 http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=14516)

(voodooversion 3 http://forum.voodoofilm.org/showthread.php?t=14793)

 

Tina och Anders lever tillsammans med deras dotter Klara. Deras kärlek tycks död... Eller finns det hopp?

 

Lite ändringar som kanske gör hela skillnaden!

 

Ser fram emot att höra vad ni tycker, gott folk.

Håller du min hand-version 2.pdf

[jonkanon]

Gött, tänk på att fixa länkarna själv mellan versionerna så jag slipper :)

 

/jon

[Simon W]

Oops... Ursäkta. Glömde.

[jbergman]

Jag ser att du tagit fasta på både björnen och StenRs förslag. Dock med blandade resultat. För det första blir filmen rätt oförståelig i början. Hade jag inte läst den första versionen av manuset hade jag suttit som ett frågetecken ända till slutet. Det finns inget som signalerar att den första scenen är en flash forward, så det kan lika gärna ha varit något som hände ett halvår tidigare.

 

För det andra är jag överlag inte så förtjust i StenRs förslag att börja med slutscenen. Ett alternativ som i övrigt inte skulle innebära några större förändringar är att ha en tidig scen, inte nödvändigtvis först, där vi ser någon som sitter med ett foto på Klara, ritar dit det röda och svarta för att sedan tveka och slutligen riva sönder det. (Okej, det är en lösning som ställer till med andra problem, men jag spånar bara.)

 

Slutet på filmen är mer oklart i den nya versionen. Med det gamla slutet hade vi i alla fall en klar indikator på att det var Anders som låg bakom hotet mot Klara, men nu skulle det egentligen kunna vara hur som helst.

 

Och i slutändan står jag fast vid min tidigare ståndpunkt, att det som händer efter Anders desperata försök att få tillbaka Tina är rätt mycket mer spännande än vad som hände innan.

 

Jag tror dock fortfarande att det finns mycket att hämta i idén, så jag hoppas verkligen att du lyckas få ihop det.

 

/Jakob

[afyra]

inte läst denna version, men första var jäkligt välskriven och obehaglig!

Ska läsa denna med när jag har tid.

 

Jberman: Jag fick ingen känsla av att det var Anders som hade tagit fotografiet, snarare psykot till Tina som går i sömnen och hugger med knivar.

 

missade jag något?

[jbergman]

afyra: Anders mordhotade Klara för att hålla ihop det med Tina. "Hon är säker så länge vi är tillsammans", eller vad det nu var han sade. Tina visste undermedvetet att det var Anders som låg bakom och försökte därför hugga ihjäl honom i sömnen. Så uppfattade jag det i alla fall. (Tinas exakta motivation kan dock diskuteras, det medger jag.)

 

/Jakob

[afyra]

mm nu när du pekar ut det för mig så har du kanske rätt i det du säger.

Men den biten när Anders vaknade av att Klara stod vid sängen och var orolig fick mig att koppla delen med fotografierna till någon utomstående.

Och sömngången kopplade jag till en undermedven handling av Tina att komma ur äktenskapet.. eller något

 

Hur som helst var det kul att få läsa ett manus som fick mig att fastna.

Ska lära mig av exemplet :)

[StenR]

Jag måste först säga att jag inte alls förstod storyn bakom förrän det diskuterades här, visserligen så hintas det om Tinas ointresse men vi får inga ledtrådar i manuset att Anders misstänker något; det hade underlättat om t ex Anders o Klara hade åt förbi med bilen vid busshållplatsen där Tina stod o pratade, eller när hon pratade med en annan pappa vid lekplatsen.

 

Mitt förslag att lägga lägga slutscenen var just bara ett förslag för att få upp intresset i början, har lite svårt för präktiga linjärt berättade historier, men nu blev det ju lite svårt att förstå som jbergman skriver; man vet inte om man flyttats några mån bakåt eller framåt, dessutom var det ju knivscenen som jag hade tänkt skulle kunna ligga först, inte scenen med fotot. Fotoscenen upprepas på slutet i version 2 men med lite annorlunda replikskikte, hur är det tänkt? Jag tycker iofs att just knivscenen är svår att motivera psykologiskt, det skulle kräva upprepade fysiska hot tycker jag. jbergmans idé om att man får se när någon ritar teckningen kan man spåna vidare på. kanske att man istället ser någon ta fotot som hänger på Klara i hallen på dagis. Om man väljer att börja med fotoscenen så tycker jag att man ska backa tills Tina kommer hem, följer henne när hon tar posten och öppnar den i köket. Sen så kan man i trädbilden skriva ut "x mån tidigare" och forsätta den lugna inledningen och sen följa historien ur Tina och Anders perspektiv växelvis kanske? Jag tycker också att det intressanta är vad som händer efter det att Klara har sett bilden på sig själv...

 

Synd att de två forumtrådarna inte är ihopslagna...

[Simon W]

Jag ser att du tagit fasta på både björnen och StenRs förslag. Dock med blandade resultat. För det första blir filmen rätt oförståelig i början. Hade jag inte läst den första versionen av manuset hade jag suttit som ett frågetecken ända till slutet. Det finns inget som signalerar att den första scenen är en flash forward, så det kan lika gärna ha varit något som hände ett halvår tidigare.

 

Den första scenen i denna version är inte en flash forward utan, just som du skriver, något som hände typ ett halvår tidigare (sommar, Tina har kort hår). Jag gillar inte skyltar typ "fem månader senare", så jag ville enkelt, kanske FÖR enkelt, beskriva att tiden gick.

Tanken med första scenen var att jag ville visa att hotbrev skickats tidigare, med "gott resultat" för Anders... Men tiden gick, läkte de tillfälliga såren, och nu är de tillbaka - tragiskt kallt och tyst dem emellan. Följdaktligen skickar Anders ett nytt hotbrev.

 

Slutet på filmen är mer oklart i den nya versionen. Med det gamla slutet hade vi i alla fall en klar indikator på att det var Anders som låg bakom hotet mot Klara, men nu skulle det egentligen kunna vara hur som helst.

 

Hur som helst? Jag skrev inte det i manuset, kanske borde, men i slutscenen är det nog tänkt att kameran zoomar in på Anders ansikte, dröjer kvar, hans lyckliga leende (ett diaboliskt flin måhända?), kanske hans ögon, för att därigenom mer subtilt visa på den skyldige. Där låg också en del av min tveksamhet till förra slutscenen (Tinas sömngång) - det blev lite väl "over the top" och "in your face".

 

Och i slutändan står jag fast vid min tidigare ståndpunkt, att det som händer efter Anders desperata försök att få tillbaka Tina är rätt mycket mer spännande än vad som hände innan.

 

Jag förstår, och håller kanske med, men mitt syfte var inte att skriva en spännande historia, utan en tragisk historia som tar en hemsk vändning. En liten hemsk bagatell till kortfilm. Antagligen skulle jag kunna bygga vidare på idén, låta den svälla ut den till 30-40 sidor kanske, men det skulle kännas som att koka soppa på en spik. Historiens kärna är ju bara "under delat hot glömmer vi tidigare ovänskap". Ville visa på död kärlek, som väcks till "liv".

 

Men jag kanske får tänka om. Det är skoj att du tror på historien... Men om jag nu skulle få ihop det till slut kommer nog inte jag göra nån film av det, om än det kanske borde bli en. Manus är min grej. Har varken kunskap eller ambition att filma det själv. Men om nån annan är intresserad... ;)

[Simon W]

Jag måste först säga att jag inte alls förstod storyn bakom förrän det diskuterades här, visserligen så hintas det om Tinas ointresse men vi får inga ledtrådar i manuset att Anders misstänker något; det hade underlättat om t ex Anders o Klara hade åt förbi med bilen vid busshållplatsen där Tina stod o pratade, eller när hon pratade med en annan pappa vid lekplatsen.

 

Det är inte meningen att Anders ska veta att Tina kanske funderar på att vara otrogen eller nåt. Ville bara visa för publiken att Tina halvt om halvt funderar på att lämna Anders. Hon är på väg bort. Kärleken är död.

 

Jag tycker också att det intressanta är vad som händer efter det att Klara har sett bilden på sig själv

 

Visst, det är intressant. Jag ville dock bara skapa en framåtrörelse. Vi vet ju inte om Klara såg fotot, utan bara att hon uppmärksammar det knöliga papperet på diskbänken, och rör sig mot det. "Till slut blev kanske hotet verkligt även för Klara". The plan backfired. Typ.

 

 

 

Att en så kort historia kan bli så svår att få ihop! ;)

[jbergman]

Den första scenen i denna version är inte en flash forward utan, just som du skriver, något som hände typ ett halvår tidigare

Okej, jag missuppfattade nog scenen just eftersom jag läst den första versionen innan (hade jag varit lika uppmärksam som StenR så hade jag kanske insett hur det låg till, men så noga läste jag inte). Har man inte gjort det så blir det tydligare, men då känns det å andra sidan konstigt att de aldrig nämner saken igen, eller att de uppvisar överdriven försiktighet vad gäller Klara till exempel.

 

Hur som helst?

Ja, i bemärkelsen att det finns väldigt lite som tyder på att Anders ligger bakom. Ett problem som kan uppstå i en historia är att läsaren (eller tittaren eller upplevaren eller vad som helst) uppfattar något som ologiskt eller oförklarligt, som egentligen inte är det, men antar att det beror på att författaren har varit korkad, efter att ha stött på en massa andra korkade historier. Hänger du med?

 

Jag skrev inte det i manuset, kanske borde, men i slutscenen är det nog tänkt att kameran zoomar in på Anders ansikte, dröjer kvar, hans lyckliga leende (ett diaboliskt flin måhända?), kanske hans ögon, för att därigenom mer subtilt visa på den skyldige.

Subtilt? Snarare ganska tydligt, men det tror jag bara är bra. Om du hade skrivit in det i manuset hade jag inte haft några klagomål på den punkten.

 

Jag förstår, och håller kanske med, men mitt syfte var inte att skriva en spännande historia, utan en tragisk historia som tar en hemsk vändning.

Spännande och spännande... Som manusförfattare måste man alltid få läsaren att fundera på vad som skall hända härnäst, för att därigenom bli engagerad i historien. Det gäller även tragedier.

 

Historiens kärna är ju bara "under delat hot glömmer vi tidigare ovänskap". Ville visa på död kärlek, som väcks till "liv".

Jo, och det är det jag gillar med historien, men jag är lite skeptisk till hur väl det framgår.

 

Men jag kanske får tänka om. Det är skoj att du tror på historien... Men om jag nu skulle få ihop det till slut kommer nog inte jag göra nån film av det, om än det kanske borde bli en. Manus är min grej. Har varken kunskap eller ambition att filma det själv. Men om nån annan är intresserad... ;)

Huvudsaken är att det blir ett bra manus, inte att det blir filmat. Jag blir bara glad över att höra att det finns andra som inte primärt skriver manus för att ha något att filma. Det är bättre att försöka skriva många och bra manus, så kanske man kan filma det bästa.

 

/Jakob

[Simon W]

... men då känns det å andra sidan konstigt att de aldrig nämner saken igen, eller att de uppvisar överdriven försiktighet vad gäller Klara till exempel.

 

Jo, lite tecken på det borde man nog ha lite här och var. Håller med.

 

Ja, i bemärkelsen att det finns väldigt lite som tyder på att Anders ligger bakom. Ett problem som kan uppstå i en historia är att läsaren (eller tittaren eller upplevaren eller vad som helst) uppfattar något som ologiskt eller oförklarligt, som egentligen inte är det, men antar att det beror på att författaren har varit korkad, efter att ha stött på en massa andra korkade historier. Hänger du med?

 

Jepp! Tanken är väl lite att sanningen om Anders ska smyga sig på tittaren, att det ska uppdagas i den sista scenen, eller efteråt... Då när man ser filmen igen så ter sig allt logiskt - självklart är det Anders!

 

Subtilt? Snarare ganska tydligt, men det tror jag bara är bra. Om du hade skrivit in det i manuset hade jag inte haft några klagomål på den punkten.

 

Mer subtilt än slutscenen i version 1, tänkte jag. Ok, jag skriver in det i manuset... men jag skippar det diaboliska flinet. ;)

 

 

Spännande och spännande... Som manusförfattare måste man alltid få läsaren att fundera på vad som skall hända härnäst, för att därigenom bli engagerad i historien. Det gäller även tragedier.

 

Självklart. Jag tar tillbaka det jag skrev, eftersom jag dumgjorde mig själv. :D

 

Jo, och det är det jag gillar med historien, men jag är lite skeptisk till hur väl det framgår.

 

Jag förstår, och tips mottages tacksamt!

Jag vill inte skriva detta manus med stora bokstäver, utan bara visa, lugnt och stilla - så att man riktigt känner tragiken i deras distansrika förhållande.

[jbergman]

Nu har jag läst manuset igen, och jag måste säga att det är en historia som tränger sig på en. Det är sannerligen en tragisk historia.

 

Problemet är väl att det helst inte skall krävas flera omläsningar för att man skall uppskatta historien.

 

Några konkreta tips (som du delvis själv redan är inne på):

*Låt inte filmens första scen vara scenen med fotografiet. Etablera först karaktärerna så att man hinner uppfatta vad som händer. Det behöver verkligen inte röra sig om mycket.

 

*Låt det finnas små antydningar om "hotet" i filmen. (De kan vara ute och handla när Klara plötsligt försvinner och Tina bli livrädd, eller de kan klaga på att polisen inte har några spår, eller vad som helst.) Det är bra om publiken tror att Klara snart skall kidnappas, då kommer de att hålla sig i stolarna.

 

*Låt det finnas antydningar om att det är Anders som ligger bakom. Något litet. Som att fotot är en utskrift där tuschet är ersatt med MS-paint, vilket kopplar oss till Anders via datorn.

 

*Ändra lite på slutet. Att Klara är på väg mot det hopknölade fotot är egentligen ointressant eftersom hon aldrig kommer fram. Det är bättre att i slutscenen fokusera på Anders och Tina eftersom det är dem historien handlar om.

 

*Fundera lite mer över de "dialoglösa" scenerna, t ex då vi ser Tina snacka med kunden i affären. Det är inte uppenbart hur det skall filmas, och jag har rätt svårt att visualisera dem. Jag tror att du skulle tjäna på att skriva ut lite dialog, för alternativet är att lägga musik över flera scener i rad, och då kommer det att kännas som musikvideo eller någon form av time-lapse.

 

Ja, nu har jag säkert glömt bort någon av de tankar jag hade medan jag läset manuset, men om det var något viktigt så ploppar det säkert upp igen.

 

/Jakob

[Simon W]

Tack för tipsen! Få se hur det blir.

 

Jag hade tänkt typ att ett vemodigt piano skulle ackompanjera många av de dialoglösa scenerna, skapa en lite drömsk, ihopflytande känsla över deras liv.

 

Inspirationen till att skriva denna historia var Gorses "Mannen med staffliet". Ville prova att skriva något utan dialog, typ (Tina och Anders säger ingenting till varandra förrän i slutscenen). Ska nog bortse från denna premiss hädanefter, och försöka se till historiens bästa! :)