Bra dialog?

[JollyBob85]

Hej!

 

Jag är en aspirerande manusförfattare som håller på med mitt första manus. Jag har tidigare skrivit en del noveller och kommit halvvägs på en roman. Både i novell-, roman- och manusskrivandet känner jag att min absolut svagaste punkt är att skriva bra dialog.

 

När jag har skrivit en stycke dialog som känns bra och visar det för någon annan tycker de aldrig att det låter naturligt eller rätt... detta är väldigt frustrerande. Har ni några superbra tips för hur man kan skriva känsloladdade dialoger som inte bara ser bra ut på pappret utan även smälter som honung i öronen? ;)

 

/Jolly Bob

[Simon W]

Klassiskt tips är ju att alltid säga replikerna högt, med erfoderligt tonfall, och fråga dig själv: Pratar man så?

 

Och en dialog ska helst "studsa bra", alltså varenda replik ska vara en logisk följd på den föregående... Fast samtidigt kan man ju få fram effekter om dialogen snarare är tvärtom - de pratar förbi varann av nån anledning. Bitterhet, pinsamhet, själviskhet, ouppmärksamhet.

 

Lyssna hur folk de facto pratar, alltså ordföljden.

 

Mycket handlar ju också om hur bra skådisen levererar dialogen.

 

Kämpa på, man når dit till slut.

[jonkanon]

En sökning på dialog och subtext ger ett par justa ämnen i ämnet :)

 

http://forum.voodoofilm.org/search.php?searchid=201276

 

/j

[jimijames]

jag anser mig själv yperligt bra på dialoger=)

jag brukar när jag skriver tala ut dem och höra hur det låter.. ett annat tips som jag brukar göra när en scen är klar är att spela upp scenen och spela in dialogen för att sen lyssna på den. det mesta felen kommer man hitta när man spelar upp den men det rä ändå bra att ha den på band...

[Davio]

Utöver dom där tipsen så ska jag också nämna det jag tror jonkanon försökte tipsa om, det är nämlingen meningen bakom orden, dvs subtexten.

 

En av våra föreläsare sade den bästa dialogen är när dom menar egentligen någonting annat än vad som sägs, det bildar en spänning och gör att man lär känna karaktären så mycket mer. Självklart kan man klanta till detta oerhört också, men litet exempel:

 

Kvinnan: "Älskning, har du någon aning varför det ligger en pistol i byrålådan?"

Mannen: "Jag har ingen aning.."

Kvinnan: "Det är din låda."

Mannen: "Men jag har absolut ingen aning om vad den gör där, och varför rotar du i mina lådor?"

Kvinnan: "Varför ligger det en pistol där?"

 

Subtexten ovan är att mannen är mycket medveten om att det fanns en pistol där men försöker spela oskyldig. Även om konflikten mellan dom två är intressant väcker frågor till publiken som, varför låg det en pistol där? Varför lade mannen den i byrålådan, varför ville han inte att hon skulle hitta den?

Med andra ord, ger lite djup och mening bakom orden som sägs.

 

Därför brukar jag ge råd till folk som ställer den frågan till mig att lär känna karaktärerna och skriv dialogerna utifrån dem och situationen. Förvänta dig lite omskrivningar tills du är nöjd.

[gorse]

två män står och tittar på bandy. Den ena mannen säger:

-Fryser du karlsson?

-Ja tack, gärna.

---------------------------------------------------

I köket.

-Kaffe?

-Ja tack.

-Nånting i?

-Jag kör. (Avvärjande med handen)