policy Postad 18 november 2006 Postad 18 november 2006 Ofta när man skriver manus så kommer det från andras eller egna erfarenheter på något sätt. eller hur? Men tänk om man är med om något som skulle bli en jätte bra början på en film, eller ett bra slut. Men samtidigt är just den här händelsen väldigt känslig och personlig för någon annan. Ska man ha med den ändå fast man vet att den andra kommer att känna igen sig? ta t.e.x. ett döttsfall eller liknande PS har ingen sån händelse utan filosoferar bara:) MVH markus 0 Citera
Anna_Dea Postad 18 november 2006 Postad 18 november 2006 Ofta när man skriver manus så kommer det från andras eller egna erfarenheter på något sätt. eller hur? Men tänk om man är med om något som skulle bli en jätte bra början på en film, eller ett bra slut. Men samtidigt är just den här händelsen väldigt känslig och personlig för någon annan. Ska man ha med den ändå fast man vet att den andra kommer att känna igen sig? ta t.e.x. ett döttsfall eller liknande PS har ingen sån händelse utan filosoferar bara:) MVH markus Beror alldeles på hur detaljrik du blir i just ditt manus som nu baserar på din IRL karaktär. Du kan inte bli för personlig (och den gränsen får du hitta jsälv) 0 Citera
Java ex Machina Postad 18 november 2006 Postad 18 november 2006 Ofta när man skriver manus så kommer det från andras eller egna erfarenheter på något sätt. eller hur? Men tänk om man är med om något som skulle bli en jätte bra början på en film, eller ett bra slut. Men samtidigt är just den här händelsen väldigt känslig och personlig för någon annan. Ska man ha med den ändå fast man vet att den andra kommer att känna igen sig? ta t.e.x. ett döttsfall eller liknande PS har ingen sån händelse utan filosoferar bara:) MVH markus Det bästa jag skrivit har varit väldigt nära sånt jag plockat här och var ifrån verkligheten, sånt jag själv eller folk jag känner upplevt eller saker från konversationer med andra. Är det känsligt kan man ju fråga först, men inte före man skrivit klart allt. Det kan ju vara något som ändå försvinner i omskrivningarna. Ett sätt att göra det på är ju att säga att "den grejen när du berättade om det som hände är något som jag vill ta med i det jag skriver, hur kändes det för dej när det hände?" Magin med film är att alla vill vara med på ett hörn. 0 Citera
gorse Postad 20 november 2006 Postad 20 november 2006 Man behöver inte fråga och man kan gå hur nära som helst. Leif GW Person brukar ofta få kommentaren att den och den personen i hans böcker känner jag. Men sanningen är att det är helt och hållet påhittat, så för hans del är det "tvärt om". Skulle någon känna sig träffad så är det naturligtvis en ren tillfällighet. 0 Citera
mattsand Postad 24 november 2006 Postad 24 november 2006 man "behöver" inte fråga, men av olika skäl kanske man vill det ändå. för att fortsätta vara kompis med den man tänker hänga ut till exempel. svea rikes lag är inte allt. /mattias 0 Citera
gorse Postad 24 november 2006 Postad 24 november 2006 Så sant. Och det kostar inget att fråga heller. 0 Citera
Recommended Posts
Delta i konversationen
Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.