Hjälp mig finna en röd tråd!

[Gremanz]

Hej forumiter!

 

Jag håller på med ett filmmanus som, hittills i alla fall, har temat komedi/drama. Humorn är ganska steril men annorlunda. Jag vill helst inte lägga upp hela manuset på forumet, men här är lite utdrag (finns konstruktiv kritik utöver tips på handlingen i form av formuleringstips så mottages det gärna):

 

--------------------------------------------------------------------

 

 

Dick (huvudpersonen) och Niklas är på väg till hans syster Sara för att hälsa på hennes nyfödda dotter. Efter tidspress är de äntligen ombord på tåget.

 

"INT. PÅ TÅGET – DAG

 

Dick, sittandes rakryggad med huvudet lutat mot nackstödet, och Niklas, ihopsjunken mot rutan, sitter bredvid varandra på ett dubbelsäte.

 

 

NIKLAS

 

Jag har dessa drömmar.

 

 

DICK

 

Vad?

 

 

NIKLAS

 

Typ mardrömmar. Jag brukar ha dem varje natt.

 

 

DICK

 

Vadå för mardrömmar?

 

 

NIKLAS

 

Jag står framför en kvinna, hon är naken. Sen börjar mina tänder att ramla ut.

 

 

Dick stirrar storögt på Niklas.

 

 

DICK

 

Jag går på toa.

 

 

Dick reser sig och går iväg mot toaletterna. I slussen mellan vagnarna möter han en mycket överviktig kvinna runt 40, leendes glatt mot honom. Dick trycks in mot den flexibla plastväggen och ett osmakligt friktionsljud uppstår."

 

------------------------------------------------------------------------

 

De har lämnat tåget och blivit upphämtade av Sara vid stationen. De har precis kommit in i hennes hus och står i hallen.

 

 

Hallen är precis som resten av husets rum överfullt med diverse saker från både när- och fjärran, bl.a. en sönderskjuten darttavla, en igengrodd fiskskål, en sibirisk mössa med överkryssat nazistemblem, ett uppstoppat renhuvud m.m.

 

MARTIN, en fet 6-åring med rutig T-shirt och choklad smetad över ansiktet, sitter på golvet i hallen och håller i två halvsmälta chokladkakor. Han bryter på norska.

 

 

MARTIN

 

Hei mamma!

 

 

SARA (ynkligt)

 

Heeej Martin.

 

 

Sara går fram till Martin och gos-gnuggar honom i huvudet samt ger honom en puss på pannan.

 

 

DICK (lågmält till Niklas)

 

Jag visste inte att hon hade två söner.

 

 

NIKLAS (lågmält)

 

Det har hon inte. Det där är Jonnys son.

 

 

JONNY, 32, orakad iklädd shorts och T-shirt med trycket ”BORN TO KILL” på bröstet, uppenbarar sig vid den bortre sidan av hallen. Han bär på JOSEF, Sara och Jonnys spädbarn."

 

------------------------------------------------------------------

 

 

Efter det här äter de gemensamt i köket, sedan vet jag inte mycket mer än att storyns första vändpunkt måste komma om det inte ska bli långdraget. Och jag behöver definitivt en "röd tråd" för att handlingen ska ha en poäng över huvud taget.

 

Observera att manusurdragen ej är 100% korrekturlästa.

[krockis]

svårt att ge en rättvis bedömning när man har fått läsa så lite med jag ska försöka. Jag har en känsla av att du jobbar rätt mycket med klyschor och jag tycker att du ska vara försiktig med dessa. Klyschor är bra hjälpmedel men är riktigt farliga om dessa används för mycket eller fel. Du ska försöka ställa en person/situation i ett välbekant sammanhang så att publiken känner igen sig snabbt och sen så vänder du på hela handlingen i ett icke kännbart sammanhang. Exempel med de stereotypiska kläderna på Jonny, att tjocka barnet har smetat in munnen med choklad osv. Jag tycker att man ska vara försiktig med sånt och du kan visa dessa egenskaper hos personer på andra sett än de vi sett 1000 ggr dagligen i tv, typ via simpsons, family guy osv. kör på och lycka till.

[Speero]

Nja.. inget som tilltalar mig direkt. Ingen spänning i det man fått läsa, inga roliga saker för att vara komedi och allt har använts förut. Men.. tycker inte att du ska börja om eller så.. ändra lite vanliga moment och ta till något lite mer personligt, så ska det nog gå bra :)

[Gremanz]

krockis: hade förväntat mig ett svar i trådet liknande detta, och det kanske faller sig helt naturligt :)

 

jag är en av dem som skulle vilja påstå att klyshor inte alls är något negativt på något sätt. det är hur du utformar dem som avgör sammanhanget. snarare kan klyshor vara helt underbart; du känner element och drag från tidigare cinematiska upplevelser, och kan därmed indentifiera vissa mönster. och dessa mönster kan vara, och är, i många fall referenser till vår vardag.

 

många svenska filmskapare har tyvärr grava problem med detta, då de gärna försöker vara nyskapande på flera sätt. dock faller det i 95% (ja, seriöst uppskattat) av fallen platt på marken. varför?

 

1. Filmen är tråkig

2. Filmen är oengagerande

3. Filmen är jävligt svensk

 

men hey, jag säger inte att jag skiljer mig psykologiskt från någon annan svensk filmmakare. det här är ett allmänt problem i svensk filmindustri som varken har med arbetsmoral eller nivån av erfarenhet att göra.

 

jag är fullt och fast övertygad om att även den mest dåliga story kan bli en helt fantastiskt film. därmed inte sagt att saker och ting inte kan bli bättre.

 

så, för att lämna min spontana reaktion på ett uppenbart uttalande; du har rätt, det är nog svårt att reflektera bitar av ett manus. jag gör nog som så att jag arbetar vidare "in my own mind" ett tag till, så att helhetsgreppet känns mer naturligt.

[krockis]

jo du har rätt och vi är nog överens på många punkter. ett tips som du nog är väl medveten om är att sammanfatta hela din ide/syfte i en mening eller i ett par meningar (en pitch). tänk sen på filmens grundsyfte och baka in det i varje scen som ska leda vidare...du vet vad jag menar. På detta sätt får du en mer överskådlig bild var du befinner dig och varför du skriver den aktuella scenen samt vad denna ska leda till i större sammanhang. kör på, det är endast 1 % inspiration och 99 % transparation att skriva manus, en klyscha som jag håller helt med om...:-)

[jmalmsten]

"ge mig fem minuter och jag skriver en mästerlig början, men ge mig fem år och jag kan inte komma på ett halvdant slut" var det väl någon som sa?

 

visst finns det exempel där författaren skrivit början och sedan byggt på allteftersom som behovet kom och lyckats, som i fallet med LotR. men det är inte ofta det händer...

 

börja istället med att välja ett slut och bygg fram till det... vad skulle behövas för huvudpersonerna att göra dessa helgalna sakerna?

[gorse]

Jag tror det är rätt dö-fött att på så tidigt stadium skriva dialoger, om det inte är så att någon sektion är bärande för hela filmidén. Jag tror också det är motigt att stryka en sådan sektion om den faktiskt inte är så bra heller, då det är en del arbete bakom.

 

Jag värker fram en berättelse som kanske kan bli något, och jag har egentligen inte skrivit såvärst mycket manus egentligen. Jag har en massa anteckningar dock, och kanske en och annan sida lösryckt manus för att känna på formen i lösrykta scener. Det som mest kan liknas en berättalse är skriven i mycket generella termer, och lite i samma stil som om nån frågar mig, "vad handlar filmen om?". Då får man en röd tråd och det blir inte krystade nödlösningar på handlingen. Som bonus är det lätt att placera in planteringar/skörd, dvs kommer jag på nått som behöver en plantering så är det lätt att skjuta in den där det behövs. Gämför gärna med blyerts-skisserna inför en oljemålning. Inga detaljer men tyngdpunkten på kompositionen. Om man skriver en bok heter det disposition.

 

I ditt fall hade jag nöjt mig en beskrivning, typ:

 

Två grabbar samtalar om en dröm. Ena grabben går på toa men möter en tjock tant. När de möts låter det som han pruttar.

 

Då får man också överblick över sin berättelse utan att gå vilse i 78 sidor.

Nu är det hur jag valt att göra. Men det är mitt första manus så det finns säkert folk här som vet bättre än jag.