Vad är en ond regissör?

[Henrik.Andersson]

att manipulerar skådespelarna på ett personligt plan så de mår dåligt

[Traxx]

Tänk om skådespelaren VILL må dåligt för att göra ett bra jobb då?

[Henrik.Andersson]

Ja det kan de vilja, och då kan dom be dig.

De är att fördumma och förakta skådespelarens hantverk om man måste få dom att göra som man vill genom att de ska känna det genom att bli manipulerade.

klart det finns sadister och machokister.

Jga vet en regissör som var och föreläste på min skola och han hade en tjej från dramaten och köpte inte honom och han tyckte att hon var för självmedveten. Så han gav intrycket att hon skulle få sparken för att han ville att hon skulle ta ner spelet.

En metod som är rätt ointiligent, det finns andra vägar eller?

Gränsen är hårfin, med hur tycker du att din chef på ditt jobb ska behandla dig?

 

 

[Traxx]

Det är lite si och så med tydligheten i ditt inlägg men, here it goes: Som jag förstår det var det en regissör som föreläste på din skola som hotade en skådespelerska han tyckte var dålig med sparken (?). Det kan jag ju hålla med om att det inte var någon särskilt bra metod. Självklart skulle jag ju inte ta till sådana medel i onödan. I Sverige är det ju också så lagstadgat att man inte kan sparka personer till höger och vänster.

 

MEN att utöva mycket stor påpressning på en skådespelare som inte gör sitt jobb kan ibland vara nödvändigt. Du har en tendens att skönmåla skådespelare som någonslags av gud utvalda och glömmer att det finns massor av skådespelare som är slarviga, oinspirerade, egoistiska, narkomaniserade, bekräftelsesjuka och allt man nu kan hitta på. Att behandla dem med kärlek och förståelse är inte alltid realistiskt när du som regissör svarar för att en budget hålls under hård tidspress. Det sämsta sättet att utöva denna press är att ställa till med stora scener och springa omkring och vara "demonregissör". Det bästa sättet är att offra sig själv. Introvert raseri är garanterat mer skrämmande än extrovert. "Offret" i det här fallet är att många kommer att tro att du är galen och inte vet vad du håller på med (vilket självklart inte alls är fallet). Som tur är har jag bara behövt använda den tekniken två gånger under tio år och det funkade alldeles utmärkt. En nervöst knäpptyst inspelningsplats där ingen vågar säga ett knyst gör underverk för koncentrationen.

[monic]

Intressant Martin för när jag skrev på Sfi:s sida för ett par år sen att de flesta skådespelare jag träffat vill vara i bild så mycket som möjligt, ha många repliker, blir sura om man stryker just deras, och att vissa har en hel del konstigheter för sig, svarade du att då måste jag bara ha träffat amatörer. Vilket inte är fallet. Nu låter det inte riktigt likadant...

 

Ett läsvärt inlägg hur som helst. Och näe. Hota med sparken låter inte som nån bra idé.

[Traxx]

Hej Monica :)

 

Minns faktiskt inte alls den diskussionen och SFI-forumet är nedlagt så det är svårt för mig att "försvara" vad jag sagt eller inte. Jag har nog haft min beskärda del av divor att jobba med. Men jag måste säga att det största flertalet skådespelare är oerhört ambitiösa, duktiga och villiga att jobba hårt. Fast det är klart; jag skyr ju etablerade skådespelare som pesten fortfarande, vilket säkert gör sitt till. Det stora flertalet stadsavlönade "stjärnskådespelare" är riktiga dunderamatörer. Oerhört okreativa och livrädda att förlora sin status.

[monic]

Jo. Men att de är ambitiösa behöver ju inte betyda att de inte vill vara bild så mycket som möjligt och ha så många repliker som möjligt. Det är kanske rätt mänskligt. När man ändå är där liksom... Däremot vill vissa inte göra saker som möjligen skulle vara statussänkande, det är sant. Vad gör en regissör i sådana fall? Kan man överhuvudtaget sparka en skådespelare som har fått rollen och har avtal?

[Traxx]

Ja det är klart att man kan. Om man har råd. Eftersom man måste ersätta skådespelaren med fullt arvode så är det nog ingen som vågar eftersom man som regissör svarar för att filmen håller budget. Det är nog bara sånt Widerberg skulle vågat sig på.

[Henrik.Andersson]

oj oj , nu är det kul på att diskuttera.

 

Det jag vill åt och som jag stör mig på är att man verkar tänka kamera,lins,sladd,skådespelare. Skådespelaren blir objektifierad och nån slags maskin. Oftast undrar jag inte om bristen ligger hos regissören som objektifierar istället för fundera på sin självbild stämmer överrens med verkligheten.

 

Det andra som stör mig är att när man är regissör så verkar en del tro att man kan bette sig hur som helst med den makt man sitter på. Och framför allt tycks flertalet gömma sig bakom argumentet det finns inget bok på hur man ska regissera, det finns inget rätt och fel i regi.

 

Då ställer jag mig frågan hur kan man då forska i mattematik, filosofi och framför allt pedagogik. Varför är inte kunskapen om hur man regisserar intressant att ta lärdom hur andra har gjort för misstag och trevliga metoder.

Jag frågar ofta också hur kan så många vilja bli regissörer och aldrig vissat ett intresse för att läsa de böcker som finns om regi.

 

Jag hoppas att svenska regissörer börjar prata med varandra och dela med sig av sina erfanheter så vi kan göra bättre filmer, nu känns det som prestige och gärsgårdmentalitet präglar inställningen

 

mvh

henrik

 

 

 

[Traxx]

Kul att du tycker att det är "kul på att diskuttera", Henrik ;)

 

"Det jag vill åt och som jag stör mig på är att man verkar tänka kamera,lins,sladd,skådespelare."

 

Vilka är "man"? Tror det blir rätt svårt att få en enad regissörskår att ställa sig upp och ropa -"Hurra för kamera, lins, sladd, skådespelare". Jag är inte ens säker på vad det betyder. Jag gissar att du menar att skådespelaren kommer i sista hand.

 

"Skådespelaren blir objektifierad och nån slags maskin."

 

Säg den yrkesgrupp inom film som inte känner det så. En passare som släpar tung utrustning i tjugosex timmar på betonggolv som gör att känseln i fötterna försvinner känner sig nog också betraktad som en maskin. Det är hårt att göra film. Ibland förväntas skådespelare agera som yrkesmän/kvinnor och då gäller ingenting annat än "when the going gets tough - the tough gets going".

 

"Oftast undrar jag inte om bristen ligger hos regissören som objektifierar istället för fundera på sin självbild stämmer överrens med verkligheten."

 

Vem har tid att tänka på självbild när man har 45 inställningar att göra på tolv timmar? Vad är det för lyxtillvaro du svävar i grabben? ;)

 

"Det andra som stör mig är att när man är regissör så verkar en del tro att man kan bette sig hur som helst med den makt man sitter på."

 

Jo. Men dom brukar inte bli långvariga i yrket. Darwin har ordnat det där så att det funkar automatiskt. Dom allra flesta svenska regissörer är mystanter och mysfarbröder. Monica har jobbat med Kjell Sundvall och det enda jag hört om honom är att han brukar ta sig en tupplur mellan tagningarna (stämmer det, Monica?). Själv är jag jättesnäll när jag inte är arg.

 

"Och framför allt tycks flertalet gömma sig bakom argumentet det finns inget bok på hur man ska regissera, det finns inget rätt och fel i regi."

 

Visst finns det rätt och fel. FEL = Filmen blir tråkig. RÄTT = Filmen blir intressant. Det ÄR faktiskt inte vägen utan målet som räknas när det gäller film. Och tur är väl det för en del av lockelsen med yrket är oförutsägbara arbetsdagar.

 

"Då ställer jag mig frågan hur kan man då forska i mattematik, filosofi och framför allt pedagogik."

 

Man kan absolut forska om regi om man vill. Men glöm inte att film för dig som regissör är praktik och inte teori.

 

"Varför är inte kunskapen om hur man regisserar intressant att ta lärdom hur andra har gjort för misstag och trevliga metoder."

 

Min bokhylla är full med andra regissörers misstag och trevliga metoder. När jag var yngre hade jag dille på att bli som mina idoler. Men man lär sig snabbt att (och ibland smärtsamt) att det viktigaste av allt är att hitta sin egen röst och följa den egna "visionen".

 

"Jag frågar ofta också hur kan så många vilja bli regissörer och aldrig vissat ett intresse för att läsa de böcker som finns om regi."

 

Pratar du om dina klasskamrater nu? Hedengrens i Stockholm säljer kopiösa mängder filmlitteratur till filmstudenter och andra intresserade varje dag så jag tror inte att din teori stämmer.

 

"Jag hoppas att svenska regissörer börjar prata med varandra och dela med sig av sina erfanheter så vi kan göra bättre filmer, nu känns det som prestige och gärsgårdmentalitet präglar inställningen"

 

Där håller jag med dig till 100%. Jag hoppas också att regissörer och produktionsbolag vågar börja ta ut svängarna så att vi kan förvandlas från ett filmiskt U-land till ett I-land.

[monic]

Näe Martin, jag såg aldrig att Kjell tog tupplurar... Tvärtom, det gick väldigt fort och filmen var klar nästan en vecka före utsatt tid. Inte så många omtagningar med andra ord. Han är väldigt intensiv och klipper filmen i huvudet hela tiden, så jag har svårt att tro att han skulle kunna koppla av och sova faktiskt. Men det är möjligt att han har gjort det vid andra inspelningar, kanske under ljussättning eller så där väntetiden kan bli lång.

 

Annars är väl prestigelösheten hans främsta kännemärke...

 

[final_cut]

Väldigt enkelt: En ond regissör är en regissör som inte har en aning om vad han gör eller vad han vill, men ändå pressar medarbetare till det yttersta för att bevisa sin kompetens.

[final_cut]

[citat=Henrik.Andersson]att manipulerar skådespelarna på ett personligt plan så de mår dåligt[/citat]

 

Hahahaha...så typiskt svenskt! Alla ska må bra, alla ska ha kul, alla ingår i samma team, alla tar fika tillsammans...

[Henrik.Andersson]

vad är det för fel att ha en bra arbetsplats? Med god stämning? Om det är svenskt så då är jag i så fall en stolt svensk.

 

Tyckte annars att din svar på vad en ond regissör vad bra.

 

mvh

 

henrik

[final_cut]

Nej, absolut inget fel på ditt svar. Men när man har så många olika människor att handskas med är det omöjligt att tillfredställa alla. Tänkte bara att en regissörs jobb är att åstadkomma det som senare ska ses av andra... Det som sker under inspelningen kan lika gärna bryta mot de mänskliga rättigheterna, i konstens namn verkar allt vara tillgängligt... Inte för att det ska vara så, men det verkar vara så...

[Henrik.Andersson]

En annan ond regissörsfenomen är att inte respektera andras mäniskors tid men andra medarbetare ska respektera regissörens tid.

 

En annan att inte kunna kopromissa utan att kräva att det ska stå en älg i bakgrunden inte en ren som ex. dvs att inte accepetera på vilka premisser och ekonomiska förutsättningar ett projekt ligger.

[Christian van Caine]

[citat=Henrik.Andersson]En annan ond regissörsfenomen är att inte respektera andras mäniskors tid men andra medarbetare ska respektera regissörens tid.

[/citat]

Hohoho! Du vet vad jag gått igenom tidigare, så jag är tacksam för att fått arbeta med folk som dig bla, som tar sånt på allvar! :-)

Trist med folk som inte visar respekt för dem de arbetar med.

[final_cut]

[citat=Henrik.Andersson]En annan ond regissörsfenomen är att inte respektera andras mäniskors tid men andra medarbetare ska respektera regissörens tid. [/citat]

 

Hur menar du nu egentligen? Det är inte medarbetarna som måste handskas med producenter, skådespelare och andra medarbetare - det är regissören. Han måste se över hela produktionen, så det är väl klart att man ska vara lite extra försiktigt kring honom. Du måste komma ihåg att medarbetare ändå bara är medarbetare, hur mycket det än svider ... Respektera dem, men de kan ersättas. Regissören är ändå viktigast i denna del av processen. Visserligen är oftast stjärnan större än regissören i Hollywood-filmerna, men om man inte ska lyssna på regissören så varför anställa honom eller henne överhuvudtaget? I slutändan är det ändå regissören som utformar en film. Det är medarbetarna som ska anpassa sig till regissören och inte vice versa.

 

[citat=Henrik.Andersson]En annan att inte kunna kopromissa utan att kräva att det ska stå en älg i bakgrunden inte en ren som ex. dvs att inte accepetera på vilka premisser och ekonomiska förutsättningar ett projekt ligger.[/citat]

 

Det du nämner ovan är en bra regissör. Ovanstående beskrivning passar perfekt in på Roman Polanski, Stanley Kubrick, Steven Spielberg och alla andra regissörer kända som perfektionister. Amatörer och nybörjare nöjer sig med mindre. Ett proffs gör inte det! Så länge han eller hon vet vad de gör. Om producenter verkligen inte hade mer pengar att lägga ner på en film så skulle de inte göra det. Det här med pengar handlar mest om hyckleri från de största kretsarna.

[Henrik.Andersson]

man ska kanske vara en idiot för att bli som dom eller så är det dom har feta budgettar.

 

Jag syftade på regissörer i ideela och halvidella. eller små budgett projekt.

 

Jag tycker man ska gå rakryggad genom livet. men det är klart är man psykopat så blir det inte lika jobbigt att utnyttja andra, nej föresten det blir inge jobbigt alls efter som psykopater inte har känslor.

[final_cut]

[citat=Henrik.Andersson]man ska kanske vara en idiot för att bli som dom eller så är det dom har feta budgettar. [/citat]

 

Såvitt jag vet är ingen av ovanstående regissörer en idiot. De är passionerade filmskapare och har betett sig så. Att man sen skyller på deras feta löner är bara barnsligt, för Julia Roberts får ju dubbelt så mycket per film, och ändå finner hon något att klaga på. Om hon bara en gång kunde hamna i bråk över att hon inte håller med regissören om sin roll istället för att hon inte har en tillräckligt stor husvagn... Regissörer, oavsett lön, bråkar aldrig om sånt.

 

[citat=Henrik.Andersson]Jag syftade på regissörer i ideela och halvidella. eller små budgett projekt. Jag tycker man ska gå rakryggad genom livet. men det är klart är man psykopat så blir det inte lika jobbigt att utnyttja andra, nej föresten det blir inge jobbigt alls efter som psykopater inte har känslor.[/citat]

 

Jag tappade bort dig någonstans där du började snacka om psykopater...