Gå till innehåll

Recommended Posts

Postad

Jag vet att vi svenskar har en förunderligt förmåga att vilja veta målgrupp och syfte och budskap och allt sådant redan på synopis-stadiet. Det beror i mångt och mycket på att manusförfattare förväntas producera sina egna filmer. Eller rättare sagt, regissörer förväntas skriva sina egna manus. Du som manusförfattare ska fokusera på en bra story, inget annat.

 

Det gör inte saken bättre när du skriver "Målgrupp: Alla åldrar" och inte ens vet om du vill göra en kortfilm eller en långfilm. Ska du skriva något här så måste du veta vad du skriver och varför för att upplevas som seriös. Jag tror varken att sjuttioåriga mormor eller femåriga lillebror är ett dugg intresserad av din film. En i medelåldern skulle antagligen kunna finna viss nostalgi i att se naiv ungdom bli blåst, ta sig tillbaka upp och segra. Tonåringar skulle jag tro är din målgrupp.

 

Till storyn. Du har missat på vad sätt som huvudpersonen utvecklas. Hur är han i början jämfört med slutet? Hur kommer han dit? Han drabbas av ett antal händelser, men för att kallas huvudperson så måste han utvecklas och vara den som är aktiv. Att kompisen plötsligt dyker upp från ingenstans och rekommenderar ett skrivbolag är lite "gud ur maskineriet" - någon som kommer in och ställer allt tillrätta, en blå fe. Vanligt i gamla grekiska dramer, men något som inte uppskattas idag. Idag vill vi se huvudpersonen på dödens brant på egen kraft vända och klättra tillbaka.

 

Första stycket. Varför blir han arg på sin mamma? Vad har han för relation till henne? Flyttar han hemifrån eftersom någon knackar på hans dörr med ett visitkort, utan att passera mamma? Mamma är med i början och sen aldrig mer, utan förklaring och utan försoning i slutet.

 

När han blir snuvad på sina pengar, varför polisanmäler han inte? Varför ger han upp? Varför betalade han inte för en studio själv om han hade pengar? Har han inga kompisar/föräldrar som kunde varna honom? Blir han hårt skuldsatt? Om han är 17 borde en skuld kunna drabba hans föräldrar = konflikt.

 

Det är en lång väg från att ha fått ett kontrakt till att stå på scen med många fans. Det skulle också kunna vara del av filmen, som akt tre. Det går väldigt fort från det att gud ur maskineriet anländer i slutet på akt två, tills filmen är slut. Akt tre ska vara kämpig och tuff men vår hjälte är pånyttfödd och beredd att slåss och övervinna hindrena. Tyvärr har du hoppat över denna del helt och gått direkt på finalen.

 

Idéen i sig är inte så väldigt originell, men slår an strängar hos många ungdomar som kämpar för att nå sina mål, så den funkar absolut som grund, enligt min mening.

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...