Synopsis: Du gav mig mitt liv - en film om organdonation

[queenq]

Jag håller på att skriva på ett manus till en kortfilm (informationsfilm som skall vara fiktiv snarare än dokumentär). Kortfilmen är menad att användas som utbildningsmaterial av en organisation som jobbar med organdonationsfrågor. Jag vill visa båda sidor av en organdonation; alltså ena sidan - en person dör och donerar sina organ; andra sidan - en svårt sjuk person får ett organ.

 

Jag har aldrig skrivit en synopsis förut så jag har gjort det bästa jag kan. Så här hade jag tänkt mig filmen:

 

 

SYNOPSIS

 

Vi träffar två unga män, Linus och Erik samt deras partners Julia och Lina. De respektive paren lever ganska alldagliga, odramatiska liv i Göteborg.

 

Julia har dock en för henne och Linus känd hjärtåkomma som påverkar hjärtmuskeln till den grad att hon fått hjärtsvikt som sakta blir värre. En dag kollapsar Julia i en akut hjärtsvikt och blir inlagd på sjukhus. Där kommer hon sedan att vårdas under resten av berättelsen. Hennes allmäntillstånd förvärras betydligt och det framkommer att Julia kommer att behöva ett nytt hjärta för att överleva. Hon vårdas på en hjärtintensivvårdsavdelning i väntan på en hjärttransplantation. Det går ett antal veckor och hon försämras...

 

Ungefär samtidigt råkar Lina ut för en cykelolycka och ådrar sig ett stort skalltrauma. Detta trauma leder till en stor blödning i hjärnan som leder till att hon blir hjärndöd (snabbt förlopp). Under berättelsens gång har hon sin pojkvän Erik vid sin sida. Och när hon senare avlider får han frågan om hon tagit ställning till organdonation. Då hon tidigare uttryckt en positiv syn på organdonation beslutas det att man kommer att härbärgera hennes organ för donation.

 

Linus blir kontaktad av sjukhuset och informerad om att ett hjärta kommit och Julia genomgår en lyckad hjärttransplantation.

Berättelsen huvudpersoner är Erik och Linus och det är deras sida av historien som vi kommer att bevittna och deras känslomässiga resor som vi kommer att följa genom händelserna kring deras partners respektive sjukdom.

[daac]

Vem är tänkt att se denna informationsfilm (skolungdom? ålder?)?

I vilket sammanhang kommer det visas? (t ex i skolklasser, på facebook etc.)

Vad är budskapet: En uppmaning att donera? Eller "bara" att ta ställning? Eller ...?

 

 

 

Vad gäller storyn i sig så hade den blivit mer dramatisk om inte alla var för donering, annars blir det ingen diskussion eller problematisering i ämnet. Det riskerar bli en klapp på huvudet snarare än en tankeställare. Fast å andra sidan har du inte indikerat hur lång kortfilmen är tänkt att vara (5, 10, 15 minuter?) så utrymmet till är kanske begränsat för det.

[Désirée]

Jag håller med Daac.

 

Du skriver att det ska vara en informationsfilm, så jag gissar att du inte vill/kan ha med alltför mycket konflikter, utan vill framföra budskapet om att ta ställning för organdonation och att dina anhöriga vet om det.

 

Om vi ska se till själva storyn så skriver du:

"Vi träffar två unga män, Linus och Erik samt deras partners Julia och Lina. De respektive paren lever ganska alldagliga, odramatiska liv i Göteborg."

 

Det jag tror att vi kommer at se är Linus och Julia och sen Erik och Lina. Du har skrivit det som Linus och Erik är kompisarna det handlar om. Det visar sig ju sen att så troligen inte är fallet, men gör det tydligt från början att det är två par och de känner inte varandra. Tänk också på att visa dem lika lyckliga, så att det inte blir att den ena är mer värd att leva än den andre. Det måste vara "vilket par som helst". Och i situationen så gissar jag att du inte vill ha med äktenskapskonflikter och liknande.

 

Hur tänker du att visa att Julia har problem med hjärtat? Försök vissa istället för att berätta med ord.

 

Hur planerar du att hålla balansen mellan de två paren och deras liv, så att inte Julias hjärtproblem blir det filmen handlar om?

[queenq]

Vem är tänkt att se denna informationsfilm (skolungdom? ålder?)?

I vilket sammanhang kommer det visas? (t ex i skolklasser, på facebook etc.)

Vad är budskapet: En uppmaning att donera? Eller "bara" att ta ställning? Eller ...?

 

 

 

Vad gäller storyn i sig så hade den blivit mer dramatisk om inte alla var för donering, annars blir det ingen diskussion eller problematisering i ämnet. Det riskerar bli en klapp på huvudet snarare än en tankeställare. Fast å andra sidan har du inte indikerat hur lång kortfilmen är tänkt att vara (5, 10, 15 minuter?) så utrymmet till är kanske begränsat för det.

 

Tack så jättemycket för svaret!

 

* Filmen skall visas i skolor från ca 7:an-9:an samt gymnasieelever.

* Den kommer att visas i samband med en kort föreläsning som en av organisationens ledare håller vid varje tillfälle.

* Budskapet är att man ska ta ställning. Många sjuka svenskar dör varje år eftersom man inte vet den avlidnes inställning till donation. Om man inte vet så använder man ju inte organen från den som avlidit. Det har gjorts studier som visar att många är positivt inställda vid frågan men att ingen riktigt vet vad organdonation innebär eller att det är bra om man tar ställning, oavsett om man säger ja eller nej. Filmen skall inte predika för donation utan gestalta båda sidor av organdonationen så sanningsenligt som möjligt och samtidigt uppmuntra till att ta ställning i frågan.

 

* Manuset är inte riktigt klart men filmen kommer vara ca 20 min lång (absolut inte längre).

 

 

Vi har oerhört begränsat med pengar till detta projektet och kommer inte att kunna använda oss av så många skådespelare. De två paren (och ett par som spelar sjukvårdspersonal) samt ett föäldrapar till den avlidne är de karaktärer som överhuvudtaget kommer att vara med i filmen. Det blir svårt att skapa en konflikt känns det som eftersom killen i paret där tjejen är sjuk självklart vill att nån ska donera så att hon överlever. I det andra paret, där tjejen dör, vet inte hennes pojkvän vad hennes inställning är och han är för ledsen och chockad för att vilja ta till sig något. Han får dock senare reda på av hennes föräldrar att hon tidigare sagt muntligen att hon var positiv till donation.

 

Jag vet inte riktigt hur jag ska skapa en konflikt eller problematik utan att det förstör informationsdelen av filmen. Vi vill ju få fram budskapet att det va bra att hon uttryckt sin vilja tidigare (eftersom det är det vi lobbar för) även om hon inte gjorde det via donationsregistret.

Har du något förslag på hur jag skulle kunna göra filmen mer intressant dramaturgiskt med tanke på de begränsningar vi har?

[queenq]

Jag håller med Daac.

 

Du skriver att det ska vara en informationsfilm, så jag gissar att du inte vill/kan ha med alltför mycket konflikter, utan vill framföra budskapet om att ta ställning för organdonation och att dina anhöriga vet om det.

 

Om vi ska se till själva storyn så skriver du:

"Vi träffar två unga män, Linus och Erik samt deras partners Julia och Lina. De respektive paren lever ganska alldagliga, odramatiska liv i Göteborg."

 

Det jag tror att vi kommer at se är Linus och Julia och sen Erik och Lina. Du har skrivit det som Linus och Erik är kompisarna det handlar om. Det visar sig ju sen att så troligen inte är fallet, men gör det tydligt från början att det är två par och de känner inte varandra. Tänk också på att visa dem lika lyckliga, så att det inte blir att den ena är mer värd att leva än den andre. Det måste vara "vilket par som helst". Och i situationen så gissar jag att du inte vill ha med äktenskapskonflikter och liknande.

 

Hur tänker du att visa att Julia har problem med hjärtat? Försök vissa istället för att berätta med ord.

 

Hur planerar du att hålla balansen mellan de två paren och deras liv, så att inte Julias hjärtproblem blir det filmen handlar om?

 

 

 

Hej och tack för ditt svar!

 

Synopsisen återspeglar inte riktigt hur jag tänkt framföra Julias sjukdom i filmen. Det kommer att vävas in i berättelsen iom olika symtom på hjärtsvikt. Hon kommer att vara mycket andfådd när de ska springa efter en spårvagn (kan inte springa ens utan måste gå snabbt). Hon kommer att klaga på att hon alltid är trött (vilket självklart skall gestaltas av skådespelaren med.) Tanken är att tittarna ska förstå att hon långsamt blir sämre men att både hon och hennes kille inte riktigt ser det själva (antingen pga förnekelse eller att de är vana vid att hon inte riktigt alltid orkar, att hon blir andfådd lätt etc och att små ändringar är svåra att identifiera.)

 

Ni kommer med otroligt bra poänger både du och Daac. Nu har ni ju inte fått läsa manuset men jag tror att jag gjort det klart från början att de inte känner varandra. Jag ska titta mer på det så att det verkligen blir glasklart. Jag försöker göra dom till helt vanliga par men kan självklart inte gå in på för mycket personliga konflikter dem sinsemellan eftersom det känns som att längden på filmen samt budskapet inte tillåter det.

 

När det handlar om balansen mellan de två paren och deras liv så känner jag mig oerhört osäker på att gå tillväga.

Jag vill att större delen av filmen skall gå till att ge de båda paren en nogrann bakgrund och skapa sympati för dem alla fyra så att tittarna bryr sig om båda tjejernas öde. Jag hade tänkt knyta samman de båda paren genom att de båda befinner sig på samma sjukhus samtidigt och att Linus och Erik korsar varandras vägar vid ett par tillfällen (ex i sjukhuskafeterian, möts i en korridor etc) annars kommer de inte att ha något med varandra att göra. Den andra halvan av filmen måste oundvikligen handla om hur de båda tjejerna blir sämre och sämre tills det till slut slutar med den enes död och den andres nya chans till livet.

 

Har du några förslag på hur man kan skapa balans mellan de båda paren på ett nyanserat sätt? Känner mig som sagt väldigt osäker när det gäller den biten.

[daac]

Balansera paren? Det verkar som det redan finns utrymme för sympati för bådas respektive situation.

 

20 minuter låter som en ganska lång kortfilm. Personligen tror jag mellan 10-15 minuter är lagom för den här typen av film, imho.

[queenq]

Okej, tack. :) Ska återgå till datorn och jobba vidare.

 

Stämmer det förresten att man generellt sett ser det som att en sida filmmanus är 1 min på film? Så om 10-15 min kortfilm så skall manuset vara runt 10-15 sidor?

[daac]

En minut per sida är en tumregel, inte ett exakt mått. Beror på hur manuset är balanserat mellan dialog, händelser och (miljö)beskrivningar, och hur "pratigt" manuset är.

 

Men som tumregel, ja.

 

En annan indikator på tiden: testa att bara läsa upp dialogen högt (för dig själv eller med/mot en vän) så naturligt du kan - konstpauser där de borde vara, i mun på karaktärerna där det är naturligt osv. - och ta tiden på det.

 

Av de cirka 15 minuterna vill du nog inte att 14 ska vara dialog, men vad som är lagom balans i detta fall låter jag stå osagt. Det beror på din story, vilken ton du vill ge den, vilken takt du vill ha i berättelsen, om du vill ge utrymme till reflektion under eller efter etc.

[queenq]

Okej då är jag med. Som det ser ut nu så är manuset ganska luftigt. Inte överdrivet mycket dialog och det finns en del scener där man endast ser skådespelarens/karaktärens kroppsspråk. Längden på filmen kommer bli kortare än vad jag trott med andra ord. Kanske 10-12 min, så det blir nog bra till slut.

 

Tack för all hjälp!

[Désirée]

Okej då är jag med. Som det ser ut nu så är manuset ganska luftigt. Inte överdrivet mycket dialog och det finns en del scener där man endast ser skådespelarens/karaktärens kroppsspråk. Längden på filmen kommer bli kortare än vad jag trott med andra ord.

 

Ett manus ska i regel vara luftigt. Om en minut ska motsvara en sida manus - vilket ÄR en bra tumregel, så blir det per automatik luftigt om vi inte vill att kameran ska rusa fram.

 

Om jag skriver:

 

"Mannen går genom skogen. Han stannar och ser en fågel. En annan man dyker upp och slår ner honom."

 

så ser vi vad som händer på kanske 10 sekunder.

 

 

Om jag istället skriver:

 

"Mannen går genom skogen.

 

Han stannar och ser en fågel.

 

En annan man dyker upp bakifrån.

 

Mannen klubbas ner.

 

Han sjunker till marken."

 

Så ser vi ett händelseförlopp på kanske 30 sekunder.

 

 

Tänk också på att inte skriva in för mycket exakt kroppsspråk, utan lämna det till skådespelaren. Beskriv istället vad karkatärerna ger för intryck och vad de gör.

[queenq]

Ett manus ska i regel vara luftigt. Om en minut ska motsvara en sida manus - vilket ÄR en bra tumregel, så blir det per automatik luftigt om vi inte vill att kameran ska rusa fram.

 

Om jag skriver:

 

"Mannen går genom skogen. Han stannar och ser en fågel. En annan man dyker upp och slår ner honom."

 

så ser vi vad som händer på kanske 10 sekunder.

 

 

Om jag istället skriver:

 

"Mannen går genom skogen.

 

Han stannar och ser en fågel.

 

En annan man dyker upp bakifrån.

 

Mannen klubbas ner.

 

Han sjunker till marken."

 

Så ser vi ett händelseförlopp på kanske 30 sekunder.

 

 

Tänk också på att inte skriva in för mycket exakt kroppsspråk, utan lämna det till skådespelaren. Beskriv istället vad karkatärerna ger för intryck och vad de gör.

 

 

Ang 10 sek eller 30 sek för samma scen beroende på hur man skriver det: Jag är med på vad du menar. :)

 

Gällande kroppsspråket - jag har skrivit typ; "Erik och Linas föräldrar kramar om varandra. De är alla ledsna. Kameran filmar från avstånd."

Det borde väl funka apropå att låta skådespelarna göra sina tolkningar av hur de ska visa ledsamhet/sorg med tanke på vilken roll de gestaltar. Känns som att den texten i manus lämnar öppning för dom att göra sina egna tolkningar. (Hoppas jag.)

[Désirée]

Gällande kroppsspråket - jag har skrivit typ; "Erik och Linas föräldrar kramar om varandra. De är alla ledsna. Kameran filmar från avstånd."

Det borde väl funka apropå att låta skådespelarna göra sina tolkningar av hur de ska visa ledsamhet/sorg med tanke på vilken roll de gestaltar. Känns som att den texten i manus lämnar öppning för dom att göra sina egna tolkningar. (Hoppas jag.)

 

Jodå, det funkar bra, skulle jag säga.

 

Men skippa kameraplaceringen och lämna det till regissören och kamerasnubben.

[queenq]

Okej! Tack för svaret!