Matthew - A Usual Guy

[seananton]

En psykologisk thriller som jag har arbetat på i två månader nu. Blev klar alldeles nyligen och vill gärna veta vad ni tycker.

Den är på engelska.

 

OBS! Detta är shooting draft!

Matthew- A Usual Guy.pdf

[daac]

Kul story, jag tyckte det var spännande och fortsatte läsa för att se vad som hände härnäst! Kanske var det något blodigt (det lär knappast bli annat är R-rated, trots att du försökte dölja det i scenen med Rodney ;-)

 

Dock saknade jag ett slut, och någon form av poäng:

"Vi träffar en till synes vanlig snubbe som visar sig vara seriemördare, som klarar sig rätt bra med sina mord. Han har kul med sina offer. The End."

- Det fanns ingen konflikt, mer än en kort replik från en inre röst, som strax kvävdes och inte fick utrymme igen.

- Det fanns ingen förändring. Mördaren repeterar bara sina seriemord. Den ende som har möjlighet och försöker ta sig ur hans grepp (Sarah) misslyckas. Status Quo rakt igenom.

 

Den inre rösten kanske kan få mer utrymme?

Fundera på om du vill göra din story lite mer strukturerad, och mer konfliktfylld.

 

 

 

Så lite formalia och förtydliganden, utan att göra anspråk på att ha kammat fram allt:

 

Vad menar du på omslaget med The movies "Dahmer" & "Henry: A Portrait of a Serial Killer"?

Inspirerat av? Baserat på filmerna, eller deras originalmanus?

- Om du bara hämtat idéer som inte är rakt av kopierade kan du stryka den raden. (Jag har inte sett dessa, så jag har ingen aning...)

 

 

Jag ser en del oekonomiskt och redundant text. T ex öppningsscenen; räkna orden "pictures", "shots" och "some".

Här är min snabba re-make:

FADE IN:

 

SERIES OF SHOTS: PHOTOS OF DEAD PEOPLE

Flashes of 50 year old black & white exposures:

- a mutilated male body

- a woman cut open at the torso

- a young man with multiple bullet wounds

 

 

"His age will be secret the entire movie."

Vad fyller denna hemlighet för funktion, mer än att förvirra läsaren? Om det är en flashforward på en äldre seriemördare, skriv då det. Jag hajar verkligen inte denna hemlighet?!

 

 

EXT. AN APARTMENT (...)

-->

EXT. MATT'S APARTMENT - BALCONY - DAY

A man sits on a chair. He just glares at the rising sun.

This is MATT LUCAS ...

 

 

Revidera alla ord som slutar på -"ing". I flera fall (inte nödvändigtvis alla) måste du ändra från passiv (glaring) till _aktiv_ röst. He is glaring -> He glares. Matt is sitting -> Matt sits, He is walking -> He walks osv.

 

 

Om det här är något som du ska filma själv är det ok och upp till dig att gödsla med POV, CUT TO:, THE CAMERA ZOOMS och liknande. Om du tänkt ge detta vidare till en regissör, producent eller skicka in till en tävling osv, då bör du revidera bort i princip allt sådant. Allt.

 

 

Ganska bra engelska överlag, även om det fanns några stavfel (of

 

 

Get out early - du kan skippa Matts OK-svar att han vill följa med att ta en drink. I scenen därpå sitter de uppenbarligen där...

 

 

"An old fashioned bar. An old jukebox playing popular country

hits. Like Hank Williams, Elvis Presley, Johnny Cash, Lefty

Frizell, etc."

 

 

POV:

 

 

Karaktären Mel (bartender?) är inte introducerad.

 

 

Du verkar göra dig lite för bekväm med - LATER. Våga använd DAY och NIGHT, t ex:

INT. MATT’S APARTMENT - THE LIVING ROOM - LATER

 

 

"It’s a very bleached out and pale living room. Almost

something out of a Dracula-film"

 

 

"In the speakers we hear the song "PLEDGING MY LOVE"."

 

 

På sid 9:

FADE OUT

(men den är otroligt onödig i vilket fall)

 

 

Matt is making his way through the crowded mass.

 

 

"the pretty lady we saw earlier"

 

 

Hu! Här har vi ett par grejer att fixa:

MATT

Who are you? Who are you? What is

this face? Is this the face of a

maniac? Is this your usual guy?

(a beat, then he screams

bloody murder and stops dead)

You are completely normal. You hear

me? You’re not a bad person. They

are the ones responsible for what

they did to you. The parasites and

low lives. They made you do this.

(another beat, then a smile

shapes, he walks out and turns

off the lights)

Avsluta aldrig en dialog med en parentes. Gör inte actions till en parentes. Försök undvika att göra en för lång monolog.

 

Kanske så här:

MATT

Who are you? Is this your usual guy?

 

In the mirror image appears another Matt. Twisted.

 

MATT IN THE MIRROR

(frantic)

Bloody murder!

 

Matt looks calm.

 

MATT

You are completely normal. You hear

me? You’re not a bad person. They

are the ones responsible for what

they did to you. The parasites and

low lives. They made you do this.

 

The Matt in the mirror image changes appearance, from numb to a sly smile.

 

He walks out, turns off the lights with a CLICK.

(Hmm, jag tvekar själv på om "MATT IN THE MIRROR" är en bra lösning, men parenteserna är åtminstone rätt ;-)

 

 

INT. MATT’S APARTMENT - THE BASEMENT - LATER

 

 

The basement is cold and damp.

 

 

INT. MAX - FLASHBACK

 

 

Lycka till!

[Tolin]

His age will be secret

No, it wont.

Manuset ska ange ca-ålder på karaktären för att vi ska veta om han är 10, 100, eller nånstans därimellan. Du behöver inte berätta åldern i filmens dialog om du inte vill.

 

EXT. AN APARTMENT - THE BALCONY - EARLY MORNING

I manus bör du endast använda DAY / NIGHT. Mer behöver du inte säga i scentiteln. Om det är essentiellt för storyn att det är morgon i scenen så skriv ut det i beskrivningen eller dialogen - "The sound of birds and the early morning light blazing through the window" yadayada. Tittaren kommer ju ändå inte veta om det är morgon eller tidig morgon det handlar om (För vi ser inte scentiteln i filmen).

 

INT. A BUS - LATER

INT. BUS - DAY eller INT. BUS - NIGHT

Det finns ingen LATER, och vi ska inte behöva läsa att det är Later - Sånt ska framgå i manuset (Och om det inte gör det kommer tittarna inte förstå det heller).

 

THE CAMERA ZOOMS

THE CAMERA follows

HANDHELD

MEDIUM CLOSE UP

THE CAMERA PANS

THE FRAME

The CAMERA focuses

in BLACK & WHITE

leaves the FRAME

- Allt sånt här måste bort. Du är manusförfattare och har inget säg i tekniska produktionsdetaljer. Om du läst manus med kameradirekt i dem är detta för att manuset varit ett "Shooting draft". I alla andra sammanhang än under produktionen ska manuset vara fritt från sådant och fokusera endast på handlingen och karaktärerna.

 

[EDIT]

Daac beat me to it.. Darn :D

[seananton]

No, it wont.

Manuset ska ange ca-ålder på karaktären för att vi ska veta om han är 10, 100, eller nånstans därimellan. Du behöver inte berätta åldern i filmens dialog om du inte vill.

 

 

I manus bör du endast använda DAY / NIGHT. Mer behöver du inte säga i scentiteln. Om det är essentiellt för storyn att det är morgon i scenen så skriv ut det i beskrivningen eller dialogen - "The sound of birds and the early morning light blazing through the window" yadayada. Tittaren kommer ju ändå inte veta om det är morgon eller tidig morgon det handlar om (För vi ser inte scentiteln i filmen).

 

 

INT. BUS - DAY eller INT. BUS - NIGHT

Det finns ingen LATER, och vi ska inte behöva läsa att det är Later - Sånt ska framgå i manuset (Och om det inte gör det kommer tittarna inte förstå det heller).

 

- Allt sånt här måste bort. Du är manusförfattare och har inget säg i tekniska produktionsdetaljer. Om du läst manus med kameradirekt i dem är detta för att manuset varit ett "Shooting draft". I alla andra sammanhang än under produktionen ska manuset vara fritt från sådant och fokusera endast på handlingen och karaktärerna.

 

[EDIT]

Daac beat me to it.. Darn :D

 

Men det är ett shooting draft. Tack för feedback!!

[daac]

Men det är ett shooting draft. Tack för feedback!!

Det är bra om man anger det från början, så slipper läsaren hänga upp sig på det och kan fokusera på annat som kan vara viktigare!

[seananton]

Ska ej glömma nästa gång!!!

[Tolin]

Men det är ett shooting draft. Tack för feedback!!

Det här är inte ett shooting draft :) Eller så har du inte full koll på vad ett sådant är.

Men, lite finslipning utifrån feedbacken du fått så är jag säker på att det blir skitbra :bire

[daac]

En sak till: Seriemördaren är både artikulerad och pratsam. Ska han verkligen vara det? Hursom, ibland kändes det som det blev väl mycket exposition.

[seananton]

Jag ville inte skapa en typisk seriemördare, utan jag ville att han skulle använda dialogen som ett vapen. Apropå det, vad tyckte ni om dialogen? Var den välskriven, fanns det flyt eller var den styltig och intetsägande?

[daac]

Som jag nämnt är jag inte helt nöjd med dialogen: det var för långa utläggningar med exposition vid ett par tillfällen.

 

Förutom ovan nämnda "Matt in the mirror" har vi exempelvis:

RODNEY

Wasn’t there a famous serial killer

who lived in Wisconsin? I saw this

film yesterday about a killer in

Milwaukee, Wisconsin...

 

 

MATT

You like this song? It’s a personal

favorite of mine. You know when

Elvis was born, his mother was

expecting another child, so

initially Elvis had a twin brother

but he died when he was born. And

also Elvis’s middle name was Aaron,

and that’s very funny because that

was my father’s name as well. It

sounds crazy when you think about

it, you know. Elvis Aaron Presley,

Elvis A. Presley.

(a beat)

It’s quite sad nowadays it’s just

hip hop, techno and all that shit.

People just doesn’t seem to

appreciate the music we used to

have and the artist that

revolutionalised different genres.

Like Elvis, Eddie Cochran, Del

Shannon, Carl Perkins, Chuck Berry,

Jerry Lee Lewis and Johnny Cash,

for goodness’s sake.

(another beat)

Are you alright in there?

 

 

MATT (CONT’D)

The first time I ever killed

anyone, was two years ago. A woman,

an ex-model. She was probably 28 or

29 years old. She sat there and

said that she took pity in me. That

I was just misunderstood and a

little unusual. Wanna know how I

got rid of her?

(a beat, he rises the meat

cleaver)

I took this cleaver and I...pressed

it into her mouth and through her

palate to her brain. When I heard

her scream, I realized at that very

moment.

(another beat)

People just say things they think

we wanna hear, when all we really

wanna hear about is the naked

truth. Another thing that became

extremely clear to me...It’s I who

have the higher power. Not some God

from above. If there was a God, He

would have stopped me from killing

that woman two years ago.

(another beat)

I’m gonna ask you again. Do you

think I’m weird?

som fortsätter:

MATT (CONT’D)

I didn’t hear you. I’m gonna let go

of your mouth and you’re gonna give

me an answer. If you don’t, I’ll

cut you somewhere else. Maybe cut

your head off. So do yourself a

favor and give me a straight answer

to my question. Do you think I’m

weird?

 

 

Överlag har du lagt band på parenteserna, det är bra, men vid enstaka tillfällen ger du för mycket regi, eller använder dem fel (se förra inlägget för exemplet "Matt in the mirror").

 

 

Vid något tillfälle nämnde jag tidigare att du kunde huggt av en del dialog i slutet på scenen.

 

 

Jag köper inte att seriemördaren använder sin dialog som ett vapen. Hur då? Genom att prata omkull sina offer?

Är du ute efter en slags Hannibal Lector-dialog? Då har du inte lyckats, imho.

 

 

Men i det stora hela flödar det på ganska bra. Förutom exemplen jag nämnt tycker jag du har bra språk.

 

Här är en trevlig sida med konkreta dialogtips, bra läsning: Dialogue: Writing Tips

 

Lycka till!

[Kidgray]

En sak till: Seriemördaren är både artikulerad och pratsam. Ska han verkligen vara det? Hursom, ibland kändes det som det blev väl mycket exposition.

 

Seriemördaren behöver inte vara en stereotyp. Det finns en del seriemördare som är otroligt sociala som tex Ted Bundy. Faktum är det har gjorts flera filmer om honom. Han var väldigt intelligent och manipulativ i sin personlighet.

Tre TV-filmer och två långfilmer har producerats om Ted Bundy och hans brott:

The Deliberate Stranger, en TV-film indelad i två delar som sändes 1986, med Mark Harmon som Bundy.[125]

Ted Bundy (2002), med Michael Reilly Burke som Bundy. Skriven av Stephen Johnston och regisserad av Matthew Bright.[126]

The Stranger Beside Me, baserad på en bok av Ann Rule, sändes i USA år 2003, med Billy Campbell som Bundy och Barbara Hershey som Ann Rule.[127]

2004 producerades The Riverman efter Robert Keppels bok, med Cary Elwes som Bundy och Bruce Greenwood som Keppel.[128]

Bundy: An American Icon, från 2008, med Corin Nemec som Bundy.

[daac]

Skillnaden var att Ted Bundy inte levde ensam, och han var mer typen av sektledare, som inte utförde alla brott själv.

Ted Bundy omgav sig med en tropp/sekt. Den här personen lever helt ensam, men är ändå väldigt pratsam. Jag hoppas det förklarar min syn på det bättre.

 

Stereotyp är den porträtterade seriemördaren redan: medelålders vit man i USA, som dödar sina offer med bestialiska metoder.

 

EDIT: Tja, åldern var ju hemlig, men av att döma på innehållet så var han en något äldre byggarbetare än den unge Rodney.

 

 

EDIT 2: Damn, jag får korrigera mig själv eftersom ingen annan hunnit göra det än: Jag har ju blandat ihop Ted Bundy med Charles Manson!

Manson var sektledare, Bundy agerade inte med andra: https://en.wikipedia.org/wiki/Ted_Bundy

 

Däremot var de båda, och Dahmer som nämts i det här sammanhanget, nogrannare med att ha en anknytning till offrena; t ex unga kvinnor.

 

I detta manus är det en ung man och en äldre kvinna och en yngre. Vad är kopplingen? Vad är motivet?

 

EDIT 3: Fantastiskt ämne att läsa in sig på! Hittade den här intressanta länken om stereotyper av psykopater porträtterade på film: https://en.wikipedia.org/wiki/Fictional_portrayals_of_psychopaths