Hur gör man med drömmar och telefonsamtal?

[frajdrik]

Hej. Jag undrar hur man gör när någon börjar "drömma sig bort" från verkligheten, om ni förstår vad jag menar. Ska detta inledas med en helt nya scen? Sen undrar jag hör hur jag gör med telefonsamtal där bara den ena parten syns.

 

MVH

[Mr A]

Om någon drömmer bort sig till en annan plats så är detta en helt annan scen. Brukar även benämnas speciellt, t.ex: [int. Chokladfabriken - Dag (Dröm)] eller liknande.

 

Om vi inte växelklipper mellan samtalsparterna så brukar man oftast bara skriva in en parentes i dialogen:

JOHAN

(O.S/Via telefon)

bla bla bla

 

Tror kanske det t.o.m. inte behövs, ska nog egentligen räcka med en beskrivning på en rad som förklarar att JOHAN är på andra sidan luren.

[Désirée]

Jag håller med Mr A. Vill bara nämna att det handlar om läsbarhet och tydlighet. Jag hade t ex en scen med en flashback i som var ganska kort och valde de att göra såhär:

INT. PLATS - DAG

Bla bla bla

PUTTE

Rabarber rabarber

 

FLASHBACK

Bla bla bla

 

BACK TO SCENE

Bla bla bla

 

Jag vet att man principiellt bör ha ny scen för varje gång man måste flytta kameran till en ny plats, men scenen blev så väldigt otydlig och svårläst när den blev uppdelad i tre.

[Mr A]

Skulle inte förvåna mig om det är just så det ser ut i mansen till Scrubs.

 

är det bara ett kort inslag så finns det ingen poäng enligt mig att kludda till det med ny scenformatering och så. Har läst ett par manus där man bara tappar bort sig p.g.a. att det klipps så mycket fram och tillbaks mellan scener där knappt något händer.

[Mr A]

Hittade ett exempel från ett manus, Sidney Grimes, av Brian Helgeland:

 

LISA BELL

In a RITZ-CARLTON HOTEL ROOM. Downtown LA can be seen out
the 30th floor window, but if you’re looking at that there is
something wrong with you.

Seen from behind, sweat glistening on her back, Bell is on
top and serious about what she’s doing. The MAN on the
bottom reaches back for the headboard as he grunts in
pleasure. He kinda can’t believe his eyes as she looms over
him. And her Blackberry BUZZES like a sonuvabitch.

It stops. Starts again. On the night stand. She finally
glances over, spots the name: FOWLER.

BELL
Shit...

As she leans forward to get it, he comes out of her.

MAN
No, don’t -- Fuck...

BELL
(answering phone)
What is it?

FOWLER’S VOICE
Ray Childress is dead.

BELL
When?! Where?!

CUT TO:

INT. OFFICE - FIRST STREET LAPD HEADQUARTERS - NIGHT (SAME)

In a white shirt and shoulder holster, RON FOWLER is 50, a
straight arrow. On the phone, CITY HALL out the window.

FOWLER
Fifteen minutes ago. At his house
in Encino. Someone walked in, shot
him, walked back out.

INTERCUT:

As Bell completely forgets what she was just doing...

BELL
Jesus... We should make sure Roman
Cahill has a very good alibi. You
at the office?

FOWLER
Yeah. Where are you?

BELL
Five minutes away. I’ll pick you
up out front.

We end on Fowler as he hangs up.

 

Här har man helt enkelt bara sagt att det klipps mellan engång, så då behövs det inte att gå fram-och-tillbaks med scenhuvuden hela tiden.