Raffe Posted December 19, 2008 Posted December 19, 2008 Ovan nämnda syssla känns ju som något av det viktigaste med ett manus, men för min del faller det sig inte naturligt, tyvärr. Jag känner att jag har "något att berätta", ni vet, och finner det väldigt roligt och intressant att hitta filmhandlingar, problem att brottas mot, budskap. Jag ser sånt överallt. Även dialog känns som att jag har under kontroll. Men när det kommer till att hitta på fullständiga karaktärer blir jag helt ointresserad. Jag har god kännedom om människor osv. men det känns bara inte så kul. Är det vanligt tror ni? Hur ser ni på detta? Är det ett skitgöra att hitta på karaktärer som vi alla måste ta oss igenom? Är det nåt som måste falla sig naturligt? Detta har gjort att jag funderat på att samskriva manus med nån som tycker att den biten är roligare. Vad säger ni? 0 Quote
Andreas Sjoeberg Posted December 19, 2008 Posted December 19, 2008 Jag tycker att det blir lättare om man gjort några små korta filmer med olika genrer och idéer på karaktärer där och sen återanvända dem i ett annat sammanhang. Om jag kollar hur det sett ut med julkalendern vi jobbat med i 9 månader så har vi alla lärt oss vår karaktär ju mer vi jobbat med den. vet inte hur andra skriver karaktärer, vi har iaf bara typ beskrivit Robert är korkad, Hasse är sjuk i huvudet, Simon är missförstådd, Linda är lättretad, Tomten är mysig och utifrån det får skådespelaren själv göra sin tolkning av hur han ska vara dock under ledning av en regissör vilket i detta fallet är jag då. Men jag kan tänka mig att man kan skriva en story om alla karaktärer, varför dem är som dem är och vad som driver dem. 0 Quote
Raffe Posted December 19, 2008 Author Posted December 19, 2008 Bra svar! Det du beskriver låter mycket skönare. Ofta i manussammanhang, inte minst intervjuer med manusförfattare här på voodoskolan sägs det att man bör detaljerat "veta" allt om sina karaktärer. Bakgrund osv. Det känns så jobbigt därför att det är helt oändligt, samtidigt som det inte är så viktigt exakt hur bakgrunden ser ut, utan mer hur karaktären är lagd. 0 Quote
Cerberus Posted January 12, 2009 Posted January 12, 2009 Ovan nämnda syssla känns ju som något av det viktigaste med ett manus, men för min del faller det sig inte naturligt, tyvärr. Jag känner att jag har "något att berätta", ni vet, och finner det väldigt roligt och intressant att hitta filmhandlingar, problem att brottas mot, budskap. Jag ser sånt överallt. Även dialog känns som att jag har under kontroll. Men när det kommer till att hitta på fullständiga karaktärer blir jag helt ointresserad. Jag har god kännedom om människor osv. men det känns bara inte så kul. Är det vanligt tror ni? Hur ser ni på detta? Är det ett skitgöra att hitta på karaktärer som vi alla måste ta oss igenom? Är det nåt som måste falla sig naturligt? Detta har gjort att jag funderat på att samskriva manus med nån som tycker att den biten är roligare. Vad säger ni? Använd bara ett "Character Grid", så behöver du inte lägga ned många minuter i onödan på att skapa dina karaktärer. De är dessutom till stor hjälp innan man påbörjar nedskrivningen av sitt manuskript. /Cerberus 0 Quote
TedJönsson Posted January 12, 2009 Posted January 12, 2009 Det kan inte bli annat än dåligt när filmarbetare går otroliga längder för att få världen att tro på något som de själva inte tänkt igenom. 0 Quote
StenR Posted January 12, 2009 Posted January 12, 2009 Använd bara ett "Character Grid", så behöver du inte lägga ned många minuter i onödan på att skapa dina karaktärer. De är dessutom till stor hjälp innan man påbörjar nedskrivningen av sitt manuskript. /Cerberus Är Character Grid inte något specifikt för Dramatica? Kanske inte alla känner till begreppet... 0 Quote
Cerberus Posted January 12, 2009 Posted January 12, 2009 Är Character Grid inte något specifikt för Dramatica? Kanske inte alla känner till begreppet... Jag ska inte låtsas var någon auktoritet på manusförfattande men jag ska göra mitt bästa StenR för att ge dig ett vettigt svar kompis. (Låter spännande det där med nollbudgetproducent, vi kanske får pratas vid ngn gång om du har lust?) Idag används Dramatica som du nämner för att utvärdera 3 av 4 filmer (höftar) men det finns ungefär lika många varianter av character grids, för karaktärer eller berättelser eller combo av bägge, som det finns "läroböcker". (Manusförfattare tenderar att oftast ha egna varianter av dessa) Och det är svårt att rekommendera en variant över en annan. David Trottier har en koncis lättarbetad mall, (som används i kombination med ett system av "checkpoints") Dela in ett papper i fem kolumner och fyll i vänstra kolumnen med följande rader; (Överskrift CHARACTER/ACTIN GRID - Character and Story) Title, genre, concept Theme or message Karaktärer Role, purpose in story Occupation Conscious goal Personal motivation Inner need Flaw blocking need Backstory Dominant, core trait Other good & bad traits Imperfections, quirks Skills, knowledge, props Point of view, attitudes Dialogue style Physiology Psychology, Sociology Relationship w/others Catalyst (utlösande händelse) Big Event (plot point 1) Crisis (plot point 2) Showdown Realization Denouement Nu har du ett "grid" eller rutnät om du så vill, där du överskådligt kan fylla i karaktärer och kombinera deras egenskaper i förhållande till varandra. Det är alltså en mall i likhet med andra mallar som tex strukturmallar, den här varianten går ju som ni sett ihop. Chansen till framgång ökar om man kan hålla sig till ett vedertaget bevisat koncept. Å andra sidan ignorerar eller vägrar många (speciellt rookies) dramaturgisk struktur som hämmande tvångströja. Nämnvärda vedertagna dramaturgiska läror exempelvis; Syd Fields stilbildande treaktsstruktur: första akt (25%) andra akt (50%) och tredje akt (25%) Vändpunkter mellan plus en midpoint i centrum av akt 2. Robert McKees fempunktsstruktur: 1. inciting incident 2. progressive complications 3. crisis 4. climax 5. resolution John Trubys sju huvudsteg: 1. problem/need 2. desire 3. opponent 4. plan 5. battle 6. self-revelation 7. new equilibrium Linda Segers åtta delar fördelade över tre akter (Variant av Syd Fields upplägg): 1. setup 2. development of act 1 3. first turning point 4. act 2 5. midpoint 6. second turning point 7. climax 8. resolution Joseph Campbells klassiska 14-stegs myt struktur: 1. call to adventure 2. refusal of the call 3. supernatural aid 4. crossing the first threshold 5. belly of the whale 6. road to trials 7. meeting with the godess 8. atonement with the father 9. ultimate boon 10. refusal of the return 11. the magic flight 12. rescue from within 13. crossing of the return threshold 14. master of two worlds Christopher Voglers 12-stegs Heroes Journey (Variant av Joseph Campbells läror): 1. ordinary world 2. call to adventure 3. refusal of the call 4. meeting with the mentor 5. crossing the first threshold 6. tests, allies, enemies 7. approach to the inmost cave 8. ordeal 9. reward (siezing the sword) 10. the road back 11. resurrection 12. return with the elixir Det blev alldeles för lång, jag borde hållit mig mer koncis. Hoppas du blev nöjd med svaret StenR, /Cerberus 0 Quote
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.