In Absurdum (arbetstitel)

[Simon W]

Då var det dags!

 

In Absurdum

Step outline? Scriptment?

46 sidor.

 

35-årige Jack lever i en stat med liten frihet för medborgarna. Han hankar sig fram på usla småjobb, är snart föräldralös, och en tjej har han inte heller. Ja, Jack har det tufft... Men det är inget som en marijuanacigg inte kan råda bot på! Man kan ju alltid rikta bort blicken från jobbiga saker. Det gör Jack. Han känner sig rent av nöjd med livet. Visst, det är tufft just nu, men det vänder nog snart...

 

Och det vänder. På alla sätt.

Jack får se saker ingen nånsin sett.

 

 

En kort bakgrund...

 

Detta är en historia som bygger på In Absurdum som jag lade ut för ett bra tag sedan. Nu har dock historien tagit många vändningar och formats till något helt annat än den vaga storyn jag hade då. Därav en ny tråd.

 

För ett tag sedan började jag skriva på en ny outline. Men det räckte tydligen inte... Det svällde. Jag blev fett inspirerad och ville mer tydligt beskriva det jag såg inför min inre blick. Outlinen blev mer och mer visuell och konkretiserad, med detaljer och specifika händelser, repliker med tonfall, osv... Detta är vad det blev till slut.

 

Jag har skrivit ”filmiskt”, så som jag tänker mig att det ska se ut på duken, med ”scener”, lite fade outs och sånt. Lite ”regi” också. Hoppas ni står ut. (Nej, inga kameravinklar är inskrivna.)

Men nej, jag kallar det inte för manus, för det är det inte. Kanske ett manus i prosaform.

... Så varför skrev jag inte manus på en gång? Tja, nu blev det så här istället. Shit happens.

 

Det blev till slut 46 sidor, enkelt radavstånd (vill ni ha dubbelt blir det fler sidor ;)) Vissa sidor är luftigare än andra (alltså replikskiften).

Det är sidnumrerat, så kommentarer kan enkelt kopplas typ ”angående det som händer på sid 21, andra stycket nerifrån... ” Scennumrering blir aktuell först i manusstadiet.

 

Jag har nog tänkt snickra ihop en synopsis också. Så ni som inte har möjlighet att läsa detta 46-sidiga epos, ni kommer få ta del av en mer kortfattad version, om ett tag.

 

Nåja. Jag hoppas att inte samtliga här skräms bort av sidantalet och att det är prosa, utan jag ber ödmjukast att någon tar sig tid att läsa. Jag skulle uppskatta tankar och infall. Har jag missat nåt? Går något lösa bättre? Är något oklart?

(Spoilertaggen kan kanske vara en idé att använda, i alla fall i de första kommentarerna)

 

Dåså. Koka er en stor kopp te eller kaffe, eller vad ni vill. Därefter önskar jag er en trevlig lässtund! :)

 

EDIT: Jag ser nu att jag strulat till lite åldrar på karaktärerna. Ska fixa det till manuset.

[_nemo_]

Har läst halva hittills och tänkte slänga ut lite tankar.

 

Jag gillar det verkligen, det är bra hittills och en riktig förbättring sen tidigare.

 

Gillar verkligen stämningen och karaktärerna, gillar alla små detaljer du lagt in (mount everest-grejen t.ex:)).

 

 

De enda sakerna jag har funderingar över är, först och främst, är lite osäker på ögat, hur det egentligen ska se ut, vet inte riktigt om jag gillar det som det är nu (jag gjorde det i förra versionen, nu visas det ju typ likadant, men denna gång gillar jag det inte lika mycket helt enkelt). Men det kan även bero på att han accepterar det alldeles för snabbt, kanske det som förstör scenen? Samma grej precis därefter, känns lite förhastat att skjuta Jack med elpistolen.

 

 

Nej, i stort sett gillar jag det verkligen hittills, med en bra regissör som kan undvika att få det till en B-film så kan det bli något. Dock kanske jag borde reservera mig lite med mitt omdöme tills jag läst klart allt, men ville hursomhelst få ut det jag tänkte på hittills. Ska läsa klart resten så fort jag får tid över igen. Nåde dig om du fuckar upp det mot slutet nu ;)

[Simon W]

Alltid kul att höra, nemo. Jag hoppas fortsättningen inte sänker omdömet...

 

 

Jag är möjligtvis också lite osäker på scenen med ögat. Men jag vill ju att hans förmåga skulle synas i hans ansikte, när han ser sig själv. Men det kanske inte ska vara att han aktivt tar reda på hur han ser ut, utan istället tvingas till det, eller råkar se det (som i absolut första versionen). Eller så kanske det behövs fler scener som visar hur han steg för steg accepterar det... Men samtidigt vill jag inte att det ska ta så lång tid.

Han vet ju att han har en skum förmåga (som han kanske accepterat vid det här laget). Att då se sitt eget ansikte med denna förmåga är förstås en väldigt stark och skrämmande scen, men samtidigt är ju denna spegelbild en representation av hans förmåga, som ha ju redan i stort sett accepterat. Då borde han nog acceptera denna spegelbild relativt snabbt, trots allt. Känns det som.

Tanken är ju att denna spegelbild ska vara upplevelsen som får till följd att han inser att han inte är galen. Men visst, förmodligen bättre med tvång eller att han råkar se. Vi får se hur jag gör.

 

Vad gäller Gretas elpistolskjutning kanske det räcker att plantera hennes vilja att hålla honom kvar, och att de har elpistoler, tidigare. I ett manus blir ju sånt mer naturligt, planteringar alltså (det gäller bara att komma ihåg det...). Men det är kanon att då påpekar sånt! :) Man kan ju bli ganska blind själv, liksom.

 

[Simon W]

Någon som tagit sig igenom det? ;)

[jbergman]

Brazil möter Åsa-Nisse?

 

Tja, var skall jag börja... Det är en spretig historia, så kritiken blir väl lite i samma stil.

 

Först vill jag säga att det fanns en hel del uppslag och scener som jag verkligen gillar, men de förloras i historia som i det stora hela saknar riktning. Grundproblemet är Jacks motivation (eller kanske snarare brist på).

 

Att han i början av filmen inte har några som helst andra ambitioner än att få ihop lite pengar att leva på går väl an, men är lite tunt, men när han väl fått sin nya förmåga blir det mest bara kaos. Han flyr från staden, men mest på grund av förvirring snarare än av någon medveten anledning. Sedan hamnar han av en ren slump på ett psykhem där han stannar tills han bokstavligen talat jagas därifrån. Sedan blir det ganska oklart vad som driver honom. Han läser Efraims brev och får för sig att bege sig först till kyrkogården och sedan till MediQs högkvarter, i något slags jakt på sanningen om sin mors "död", varpå han blir tillfångatagen, injicerar sig själv med slumpmässiga mediciner och får superkrafter varpå han indirekt har ihjäl en massa människor och finner sin mor. Blev det rätt?

 

Well, problemet är att Jack hela tiden reagerar istället för att agera. Han känns som en viljelös vante som kastas runt av ödets nycker. Som exempel: enda anledningen till att han jagas av MediQ är inledningsvis att Yngve på måfå nämner hans namn under förhöret.

 

Jag vill se Jack vara motiverad, så att jag som publik har något att heja på.

 

Och Jack förresten, vem är han egentligen. Frånsett vad gäller Yvonne så verkar han ju komma väl överens med sin far, men likväl måste Jack ställa upp på medicinska tester för kunna betala hyran samtidigt som fadern är multimiljardär... Huh? Och modern, Julia... Hon dyker upp i några tillbakablickar i början för att sedan få Jack att börja gråta vid upprepade tillfällen och att bli hans enda motivation mot slutet av filmen. Jag blir konfys...

 

Låt mig bara komma med ett litet förslag på hur man skulle kunna lägga upp Jacks dramatiska resa, mest som ett illustrerande exempel:

 

Jack är enda barnet och hans mor, Julia, dog i en flygolycka. Han är född rik men är släktens svarta får och har kommit på kant med sin far, varför de numera inte har någon som helst kontakt. Jack får harva sig fram på ströjobb, stölder och medicinska experiment. Frånsett sin vän Rufus har han svårt att behålla vänner och hans flickvän har dumpat honom eftersom han har svårt att lita på folk och alltid tror det sämsta om alla.

 

Vad han inte vet är att både hans far och mor en gång arbetade på MediQ, och att hans far nu är döende och har något att bekänna. Fadern vill ha tag på Jack, men denne vägrar att prata med honom.

 

Efter ett medicinexperiment och en misshandel får Jack plötsligt förmågan att se folks inre. Han skräms av förmågan och vet inte vad det är för fel på honom. Han springer nu av en händelse på en av kommittémedlemmarna och ser genast att denne inte alls är ung, utan gammal. Han skriker och gastar och blir ivägförd av säkerhetsvakterna. Men kommittémedlemmen anar oråd och bestämmer sig för att kolla upp honom.

 

Yngve tas in till förhör och kopplingen till Rufus och indirekt Jack uppdagas. När Jack sedan skall träffa Rufus visar det sig att polisen har slagit till, och Rufus döda kropp lastas precis in i en ambulans. Jack inser att det kokta fläsket är stekt och rymmer iväg. Han inser att en av hans få chanser till anonymitet i detta genomövervakade samhälle är att ta in på ett mentalsjukhus under falskt namn. Han liftar med Kjell och Tyra till Ängsgården.

 

På hemmet undviker han att avslöja sin förmåga samtidigt som han lär sig mer om den och om sina medmänniskor. Han träffar Angelica och blir förälskad. Han inser att han för första gången kan lita på människor. Han bestämmer sig för att lämna hemmet tillsammans med Angelica men inser till sin förvåning att han är fången. Han bestämmer sig då för att rymma och gör så.

 

Under tiden har Efraim skrivit ett bekännelsebrev som han lämnat till sin advokat, Vilgot, innan han dött, med sin sons och hustrus namn på läpparna.

 

Jack gömmer sig på strippklubben, där han tack vara Camile hittas av Vilgot. Vilgot överlämnar brevet som berättar om att Julia fortfarande är vid liv och att hon hålls hos MediQ. Han berättar också att det pågick många topphemliga experiment där, och att det är där man skall börja rota om man vill slå mot kommittén.

 

Jack tar hjälp av stripporna och slinker ned i MediQs hemliga källare där han upptäcker både ett och annat, men han blir själv upptäckt och tillfångatagen. Den övervakningskåta kommittén vill självklart ha tillgång till hans förmåga. De får honom att samarbeta genom att visa en film av en kidnappad Angelica och hota honom med Kalium.

 

På något vänster lyckas Jack göra sig fri och injicera sig med slumpmässiga mediciner vilket tar bort hans förmåga att se folks inre. Men han är fortfarande fly förbannad och tar en gruvlig hämnd på dem som fångat honom och befriar Angelica. Han hittar också sin mor, men till hans besvikelse har hon huvudet fullt av kugghjul och kretskort och beter sig som en robot ("Det gick inte så bra", berättar Fabian). Men han tar henne med sig i alla fall.

 

Vad han inte vet är att Julia är programmerad att döda honom. Den enda som inser det är Angelica. Medan de all tre är på väg genom kulverten under älven vänder hon sig till Jack och frågar honom om han vill förstöra MediQs forskningsoperation. Han svarar jakande. Angelica aktiverar då snabbt självförstörelsemekanismen på Julia. "Vad gör du?" skriker Jack. Hon vänder sig mot honom. "Om du litar på mig så springer du. NU!" Jack tvekar en sekund, sedan tar han Angelica i armen och sida vid sida springer de så fort de kan ut genom kulverten som exploderar bakom dem.

 

Jack har äntligen lärt sig att lita på någon.

 

Snipp snapp slut.

 

Tja, det där var bara något jag spånade fram medan jag skrev det, men jag försökte mest visa hur historien skulle kunna vara driven av Jack istället för att historien skulle driva honom.

 

Några andra detaljer som jag reagerade på när jag läste utkastet och som jag lika gärna kan delge mig av här:

 

Jag gillar verkligen den satiriska skildringen av "aktivisterna". De ser sig själva som frihetskämpar, men det enda de verkar göra är att sprida flygblad med en tom fras som "Krossa Kommittén!" samt skära sönder däck och hälla rödfärg på bilar.

 

Hur slö är egentligen säkerheten på MediQ? De har värsta hemliga källaren, men de avslöjar för den unge stenade receptionisten hur man tar sig dit, och han i sin tur berättar för första bästa snubbe som dyker upp? Det är i övrigt en jävligt läcker scen, men den hade funkat bättre om den var lite mer trovärdig, exempelvis genom att Jack får infon från någon gammal stoner som brukade jobba där nere i källaren. Och förresten, borde inte rätt kod vara 1,5,8,12 alternativt 0,4,7,11, eller tänker jag fel?

 

Sjyst säkerhetspolicy de har på Ängsgården. Inga speglar så att man skall kunna skära sig, men däremot ett livsfarligt elstängsel? Och livsfarligt förresten, 540 Volt i ett elstängsel är ingenting. Fabian torde lugnt ha kunnat klättra över.

 

Jacks nya superkrafter på slutet, när han blir nästan som Neo i Matrix... Nej tack. Jag kan bjucka filmen på en superkraft, men inte två.

 

Scenen på strippklubben fick mig att metagarva rätt rejält. :)

 

[scrippet]

INT. MÖTESRUM PÅ SFI - DAG

 

FILMKONSULENT

Jag undrar över den här scenen på strippklubben...

 

SIMON W

Visst är den läcker?

 

FILMKONSULENT

Mjo, det är ju tretton toksnygga tjejer som dansar sexigt... Men varför är de just på strippklubben?

 

SIMON W

Jack måste ju ha någonstans att läsa brevet från sin far.

 

FILMKONSULENT

Jo, men kan han inte göra det i bilen? Han sitter ju där både i scenen innan och i scenen efter.

 

SIMON W

Nä, jag vet inte...

 

FILMKONSULENT

Det kostar att göra film vet du?

 

SIMON W

Ja, men vill du verkligen missa tretton toksnygga tjejer?

 

Tystnad.

 

FILMKONSULENT

Får jag komma på inspelningen?

[/scrippet]

 

Ja, nu börjar jag tappa bort mig, så det är kanske bäst att jag slutar. Fråga om något är oklart.

 

Lycka till!

/Jakob

[Simon W]

Tack för dina kommentarer. Alltid kul och utvecklande, för både mig och historien! ;)

 

... injicerar sig själv med slumpmässiga mediciner...

 

Inte direkt. Det är "dopingdrogen" som gamlingarna får. Han tänker ta självmord, men det blir ju inte som han tänkt. Typiskt.

 

Som exempel: enda anledningen till att han jagas av MediQ är inledningsvis att Yngve på måfå nämner hans namn under förhöret.

 

Inte alls. Yngve nämner Jack först efter att de nämnt honom. Rufus bedrog Jack, genom att använda dennes telefon. Telefoner avlyssnas. MediQ misstänkte Jack, aldrig Rufus.

 

Jag vill se Jack vara motiverad, så att jag som publik har något att heja på.

 

Jag förstår det. Tänkte att det räckte att han var en skön snubbe som oskyldigt dras in i en mardröm. Man sympatiserar med honom. Men kanske inte tillräckligt. Jag får förstärka det.

 

Och Jack förresten, vem är han egentligen. Frånsett vad gäller Yvonne så verkar han ju komma väl överens med sin far, men likväl måste Jack ställa upp på medicinska tester för kunna betala hyran samtidigt som fadern är multimiljardär...

 

Jag var tydligen alltför otydlig med att Jack INTE kommer väl överens med sin far. Inte utagerande förrän i Efraims lyxväning.

Jack är fasligt stolt, och därför av någon anledning väldigt avog till att ta hjälp av sin far. Vem vet vad fadern gjort. Något, förmodligen. Varit distanserad, otillgänglig kan man förmoda (se första scenen). Får väl förtydliga.

 

Och modern, Julia... Hon dyker upp i några tillbakablickar i början för att sedan få Jack att börja gråta vid upprepade tillfällen och att bli hans enda motivation mot slutet av filmen. Jag blir konfys...

 

Modern är något som saknats i hans liv. Hon dog på ett underligt sätt, ett sätt som gjort honom konfys nästan hela hans liv.

 

Låt mig bara komma med ett litet förslag på hur man skulle kunna lägga upp Jacks dramatiska resa, mest som ett illustrerande exempel:

 

En del av det du skrev var intressant, ska ta det under beaktande. Inget är nånsin hugget i sten. ;)

 

Hur slö är egentligen säkerheten på MediQ? De har värsta hemliga källaren, men de avslöjar för den unge stenade receptionisten hur man tar sig dit, och han i sin tur berättar för första bästa snubbe som dyker upp?

 

Receptionisten (Igge) hade tydligen fått reda på det från någon, förmodligen någon som tidigare jobbat därnere. "Känner en som känner en..."

Att han berättar för Jack kanske är alltför osannolikt, men jag tänker mig att Igge är väldigt stenad vid detta tillfälle. Tidig morgon som det är, finner han lite avkoppling i en schysst röka. Hej, det kommer en fellow mellow guy!

 

Och förresten, borde inte rätt kod vara 1,5,8,12 alternativt 0,4,7,11, eller tänker jag fel?

 

Kanske det (ska kolla upp musikteorin; hade koll en gång i tiden. :))

 

Sjyst säkerhetspolicy de har på Ängsgården. Inga speglar så att man skall kunna skära sig, men däremot ett livsfarligt elstängsel? Och livsfarligt förresten, 540 Volt i ett elstängsel är ingenting. Fabian torde lugnt ha kunnat klättra över.

Vem har sagt att det var livsfarligt? Däremot är 540V ganska extremt obehagligt att vidröra. Hur gärna stoppar du in fingrarna i ett 230V uttag? 10000V behövs bara när det gäller dinosaurier.

 

Ifall det inte går fram - det är en skruvad historia, satirisk. Saker ska inte jämföras med vår sansade värld. Utåt sett är Ängsgården ett fint paradis för udda människor. Men de har egentligen elpistoler, elstängsel, och de låser in (trots att de inte får det). Inkonsekvent - självklart!

 

Jacks nya superkrafter på slutet, när han blir nästan som Neo i Matrix... Nej tack. Jag kan bjucka filmen på en superkraft, men inte två.

 

Well, Jack har en udda talang som det är. Att han får i sig en kanske inte så väl avvägd dos av gamlingarnas "ungdomsdoping" borde rendera i ganska fantastiska följder, tänkte jag mig. Jag gillar det. Jag gillar när det blir fantastiskt. När en oerhört bruten kille växer, till följd av ett tänkt självmord. Fågel Fenix big time! :)

 

Scenen på strippklubben fick mig att metagarva rätt rejält. :)

 

Okej. Det är meningen att denna scen ska vara ganska absurd och patetisk, och förklara något om denna värld. Föräldrarna är jättestolta över Angelicas syster. Bara en sån sak.

 

Ifall det inte var tillräckligt tydligt... Det är tänkt att ledningen ("Kommittén", i brist på nåt bättre namn) i denna stat väldigt starkt stödjer, subventionerar och underblåser nöjesindustin - i alla dess former, i stort sett. Droger är tillåtna, strippklubbar är inte skamliga ställen, rökning är tillåten på pubar ;), musik- och filmindustrin är stora och framgångsrika (så länge de inte gör sig obekväma)

Folket är passiviserade och nöjda - Kommittén kan styra ostört. (jämför hur vissa kejsare i Rom tillät gladiatorspel och annan verklighetsflykt).

 

 

Ska verkligen fundera på hur han ska "agera" istället för att mest "reagera".

[jbergman]

Bara för att vara tydlig, jag vet att jag ofta låter elak, men det är inget illa ment. Det finns som sagt många grejer jag gillar i manuset också.

 

Han tänker ta självmord, men det blir ju inte som han tänkt. Typiskt.

Apropå det, på vilket sätt skulle det hjälpa Angelica att Jack tog livet av sig? Jag antar att tanken är att det inte finns någon anledning för kommittén att hålla kvar henne om Jack är död, men kommittén har redan visat att de inte är så sugna på att lämna vittnen i livet...

 

Inte alls. Yngve nämner Jack först efter att de nämnt honom. Rufus bedrog Jack, genom att använda dennes telefon. Telefoner avlyssnas. MediQ misstänkte Jack, aldrig Rufus.

Ålrajt, miss av mig.

 

Jag förstår det. Tänkte att det räckte att han var en skön snubbe som oskyldigt dras in i en mardröm. Man sympatiserar med honom. Men kanske inte tillräckligt. Jag får förstärka det.

Det räcker för den första akten, men sedan vill åtminstone jag att historien skall ta en riktning. Jag vill se att hjälten kan både lyckas och misslyckas, men om hjälten inte vill något alls så kan han göra varken det ena eller andra, och då blir det ointressant.

 

Jack är fasligt stolt, och därför av någon anledning väldigt avog till att ta hjälp av sin far. Vem vet vad fadern gjort. Något, förmodligen. Varit distanserad, otillgänglig kan man förmoda (se första scenen). Får väl förtydliga.

Jag skulle säga att det framför allt handlar om att skapa dramatisk potential. En distanserad far är inte så intressant ur den aspekten. Om Jack däremot beskyller för sin mors död så blir det intressant. Ännu mer spännande blir det om Efraim vill reparera relationen medan Jack inte vill ha något med honom att göra. Då har vi en konflikt med dramatisk resonans. Den här typen av konflikter är vad som skapar engagerande drama.

 

En del av det du skrev var intressant, ska ta det under beaktande. Inget är nånsin hugget i sten. ;)

Som sagt, det var ju mest ett exempel på hur den dramatiska strukturen och huvudpersonens motivation skulle bli tydligare. För att förtydliga med ett exempel, nämligen Jacks förmåga att se människors inre, varför just denna förmåga? Varför inte förmågan att flyga? Att se folks inre är väl förvisso mer intressant, men i nuvarande treatment har det ingen betydelse för vare sig Jack eller intrigen. Det är en godtycklig förmåga. Och det är inte bra.

 

På tal om Jacks förmåga förresten, jag har grunnat de senaste dagarna på om han ser en objektiv (de som enligt Gud/naturen är goda ser goda ut) eller subjektiv (de som enligt Jacks moraluppfattning är goda ser goda ut) bild av människorna. Den första tanken finner jag personligen otrevlig, men oavsett vilket så är det av intresse för historien.

 

Receptionisten (Igge) hade tydligen fått reda på det från någon, förmodligen någon som tidigare jobbat därnere. "Känner en som känner en..."

Att han berättar för Jack kanske är alltför osannolikt, men jag tänker mig att Igge är väldigt stenad vid detta tillfälle. Tidig morgon som det är, finner han lite avkoppling i en schysst röka. Hej, det kommer en fellow mellow guy!

Jag har kanske fel bild av MediQ, men för mig känns nuvarande scenario ungefär som om huvudpersonen bestämde sig för att sno alla pengar ur en bank, knallar in och upptäcker att bankvalvet är olåst. Manusförfattaren kan ogärna ursäkta sig med att "jo, men vakten glömde låsa den dagen, för hans barn var magsjuka och hans älskarinna var på krigsstigen". Om så verkligen är fallet måste dessa premisser visas i förväg, eller åtminstone planteras och sedan förklaras.

 

Vem har sagt att det var livsfarligt? Däremot är 540V ganska extremt obehagligt att vidröra. Hur gärna stoppar du in fingrarna i ett 230V uttag? 10000V behövs bara när det gäller dinosaurier.

"Livsfarligt" var kanske en överdrift, men jag utgick från Fabians rätt omfattande skador (brännskador från elektricitet kräver en hel del kräm) och tänkte hur det skulle kunna gå om någon till skillnad från Fabian faktiskt ville dö.

 

Och med risk för att framstå som en nörd som är besatt av petitesser vill jag påpeka att man inte kan jämföra att stoppa in fingrarna i ett eluttag med att vidröra ett elstängsel. Om jag stoppar in bägge fingrar i ett (trashat) eluttag med ena fingret på plus och det andra på minus så får jag mycket riktigt en sjujävla stöt, men om jag vidrör ett elstängsel så rör jag bara vid plus (samt har fötterna på jord). Eftersom pulserna i ett vanligt elstängsel för kossor ligger på några tusen volt får jag ändå en rätt obehaglig stöt, men eftersom motståndet (hela kroppen samt jord och sten om det inte är blött där jag står) blir amperen väldigt låg, varför jag inte tar någon egentlig skada. Om jag hade kunnat hoppa upp på staketet så att jag befann mig tillräckligt långt från marken för att strömmen skulle kunna hoppa avståndet genom luften då jag vidrörde staketet hade jag inte fått någon stöt alls.

 

Men ja, detta är en petitess. Men någonstans längs vägen till färdig film skulle siffran behöva korrigeras. Lika bra att göra det på ett tidigt stadium.

 

Ifall det inte går fram - det är en skruvad historia, satirisk. Saker ska inte jämföras med vår sansade värld. Utåt sett är Ängsgården ett fint paradis för udda människor. Men de har egentligen elpistoler, elstängsel, och de låser in (trots att de inte får det). Inkonsekvent - självklart!

Jorå, det fattar jag. Men jag påpekar hellre för mycket än för litet. Det står dig fritt att strunta i de kommentarer som är irrelevanta.

 

Okej. Det är meningen att denna scen ska vara ganska absurd och patetisk, och förklara något om denna värld. Föräldrarna är jättestolta över Angelicas syster. Bara en sån sak.

Jo, anledningen till att jag garvade var en bloggpost jag nyligen läste: http://johnaugust.com/archives/2008/the-purpose-of-drama-and-its-relationship-to-cameron-diazs-ass Läs den så ser du humorn.

 

Men utöver det så reagerade jag på det faktum att det inte hände något särskilt i scenen. Stripporna används inte till något, Felicia dyker aldrig upp igen etc. Man bör använda sina få filmminuter väl.

 

Ifall det inte var tillräckligt tydligt... Det är tänkt att ledningen ("Kommittén", i brist på nåt bättre namn) i denna stat väldigt starkt stödjer, subventioner och underblåser nöjesindustion - i alla dess former, i stort sett. Droger är tillåtna, strippklubbar är inte skamliga ställen, rökning är tillåten på pubar ;), musik- och filmindustrin är stora och framgångsrika (så länge de inte gör sig obekväma)

Folket är passiviserade och nöjda - Kommittén kan styra ostört. (jämför hur vissa kejsare i Rom tillät gladiatorspel och annan verklighetsflykt).

Det är tydligt, men det kanske är för att det är så likt samhället i Orwells 1984. ;) Men med det konstaterat måste jag också undra över vari kommitténs förtryck ligger. Vad protesterar "motståndsrörelsen" mot? Varför vore det dåligt om kommitténs medlemmar fick evigt liv? Och jo, frågorna är inte enbart av hypotetisk karaktär utan är av relevans för så gott som alla karaktärers motivation.

 

/Jakob

[Simon W]

Jag skriver det som en spoiler, eftersom det tar så stor plats på sidan...

 

 

Självklart är påpekandet av petitesser värdefullt. Det ska erkännas att somliga saker inte är alltför researchade. Ska ta tag i detaljer till manusskrivandet, så det är toppen att du pekar på dessa saker nu.

 

 

Bara för att vara tydlig, jag vet att jag ofta låter elak, men det är inget illa ment. Det finns som sagt många grejer jag gillar i manuset också.

 

Sånt är alltid kul att höra också.

 

Bara för att vara tydlig - det här är inget manus. ;)

 

Apropå det, på vilket sätt skulle det hjälpa Angelica att Jack tog livet av sig? Jag antar att tanken är att det inte finns någon anledning för kommittén att hålla kvar henne om Jack är död

 

Först och främst har han gett upp (och dessutom också fått erfara hur Angelica kände sig då hon var suicidal). För det andra vill han beröva MediQ på hans förmåga; antar att den kan göra skada om den tillföll fler.

 

... men kommittén har redan visat att de inte är så sugna på att lämna vittnen i livet...

 

Du blandar nog ihop MediQ och Kommittén (eller så var jag otydlig). Kommittén håller Angelica i förvar eftersom hon är känd som en notorisk kommittémotståndare. Genom kontakter vet Edmund (MediQ) detta, och utnyttjar hennes belägenhet för att få Jack att förstå allvaret. Men det är en bluff, kan man förmoda. Kommittén har en egen agenda vad gäller Angelica.

 

Det är MediQ som gör sig av med vittnen. Det är dom som håller på med hemliga experiment. Som det visar sig, på Kommitténs uppdrag.

Kommittén finns på okänd ort; folk vet inte vilka som ingår i den. De i kommittén kanske inte ens känner till vilka som ingår. Lite småmystiskt sådär. (Tänker fördjupa mig i detta i "Part Two". ;))

 

Det räcker för den första akten, men sedan vill åtminstone jag att historien skall ta en riktning. Jag vill se att hjälten kan både lyckas och misslyckas, men om hjälten inte vill något alls så kan han göra varken det ena eller andra, och då blir det ointressant.

 

Håller med. Ska fundera på det. Jättebra att du pekar på det.

 

Om Jack däremot beskyller för sin mors död så blir det intressant. Ännu mer spännande blir det om Efraim vill reparera relationen medan Jack inte vill ha något med honom att göra. Då har vi en konflikt med dramatisk resonans. Den här typen av konflikter är vad som skapar engagerande drama.

 

Bra idé! Ska grunna.

 

... men i nuvarande treatment har det ingen betydelse för vare sig Jack eller intrigen. Det är en godtycklig förmåga. Och det är inte bra.

 

Inte? Den räddar honom tex när Fabian kommer hem till honom. Och denna förmåga ligger till grund för den förmåga han får i slutet.

 

På tal om Jacks förmåga förresten, jag har grunnat de senaste dagarna på om han ser en objektiv (de som enligt Gud/naturen är goda ser goda ut) eller subjektiv (de som enligt Jacks moraluppfattning är goda ser goda ut) bild av människorna. Den första tanken finner jag personligen otrevlig, men oavsett vilket så är det av intresse för historien.

 

Jag har påmint mig själv att hålla mig till ett sätt att se på detta, och vad jag tänker är att Jack ser vår inre självbild, alltså en fysisk manifestiering av vår personlighet. Jag tror av varken Gud eller naturen skapar någon ond eller god, utan att man formas av liv och leverne. Så det han ser är en subjektiv bild, som för honom representerar personens personlighet.

 

Jag har kanske fel bild av MediQ, men för mig känns nuvarande scenario ungefär som om huvudpersonen bestämde sig för att sno alla pengar ur en bank, knallar in och upptäcker att bankvalvet är olåst. Manusförfattaren kan ogärna ursäkta sig med att "jo, men vakten glömde låsa den dagen, för hans barn var magsjuka och hans älskarinna var på krigsstigen". Om så verkligen är fallet måste dessa premisser visas i förväg, eller åtminstone planteras och sedan förklaras.

 

Visst, jag kan göra det knepigare för Jack att ta sig in. Gillade scenen bara.

 

"Livsfarligt" var kanske en överdrift, men jag utgick från Fabians rätt omfattande skador (brännskador från elektricitet kräver en hel del kräm) och tänkte hur det skulle kunna gå om någon till skillnad från Fabian faktiskt ville dö.

 

Ok, jag kan skippa brännskadorna.

 

........ Men ja, detta är en petitess. Men någonstans längs vägen till färdig film skulle siffran behöva korrigeras. Lika bra att göra det på ett tidigt stadium.

 

Ska göra det.

 

Jorå, det fattar jag. Men jag påpekar hellre för mycket än för litet. Det står dig fritt att strunta i de kommentarer som är irrelevanta.

 

Är kommentarer någonsin irrelevanta?

 

Jo, anledningen till att jag garvade var en bloggpost jag nyligen läste: http://johnaugust.com/archives/2008/the-purpose-of-drama-and-its-relationship-to-cameron-diazs-ass Läs den så ser du humorn. Men utöver det så reagerade jag på det faktum att det inte hände något särskilt i scenen. Stripporna används inte till något, Felicia dyker aldrig upp igen etc. Man bör använda sina få filmminuter väl.

 

Ok, jag kan skippa stripporna. Gillade det fett absurda bara. Dessutom ska Felicia ha en viktig roll att spela i den fortsatta historien, är det tänkt.

 

Det är tydligt, men det kanske är för att det är så likt samhället i Orwells 1984. ;)

 

Fy på mig, men jag har inte läst 1984. Känner bara till uttrycket "Big Brother" (det kan också ha med kanal 5 att göra... )

 

Men med det konstaterat måste jag också undra över vari kommitténs förtryck ligger. Vad protesterar "motståndsrörelsen" mot? Varför vore det dåligt om kommitténs medlemmar fick evigt liv? Och jo, frågorna är inte enbart av hypotetisk karaktär utan är av relevans för så gott som alla karaktärers motivation.

 

Självklart. Var väl lite slö där och tänkte att "folk vet väl vad förtryckande regimer gör"... De kanske gillar planekonomi; kanske inte tillåter andra partier/oliktänkande - utövar avlyssning för att fånga in dessa. (Även MediQ avlyssnar sina anställdas telefoner, eller får tips från Kommitténs hejdukar (de är ju i maskopi).

 

Se Ängsgården som en parallell till staten. Folk är fängslade och kontrollerade, men de ska helst fås att glömma det.

 

Jag får väl ta mig en funderare.

 

 

 

Någon mer som tagit sig igenom det, och har tankar kring storyn?

 

 

I annat fall ska jag fundera på om storyn är värd jobbet...

 

Nästa story jag skriver ska fan vara en extremt normal standardstory!

 

[jbergman]

Du blandar nog ihop MediQ och Kommittén (eller så var jag otydlig).

Ja, jag fick uppfattningen att de hängde ganska väl ihop, men jag kan ha missuppfattat. MediQs forskning verkar ju vara ett beställningsjobb från Kommittén.

 

Inte? Den räddar honom tex när Fabian kommer hem till honom. Och denna förmåga ligger till grund för den förmåga han får i slutet.

Sant förvisso; jag missade den lilla scenen. Men det känns ändå som att se Stålmannen rädda världen inte med sin röntgensyn, flygförmåga, superstyrka eller osårbarhet, utan genom att vara grym på schack.

 

Visst, jag kan göra det knepigare för Jack att ta sig in. Gillade scenen bara.

Jo, jag gillade den också, och det var därför jag föreslog att han skulle få infon av någon annan än Igge istället för att stryka scenen. Det är faktiskt en av mina favoritscener.

 

Ok, jag kan skippa stripporna. Gillade det fett absurda bara. Dessutom ska Felicia ha en viktig roll att spela i den fortsatta historien, är det tänkt.

Alltså, jag gillar ju stripporna. Jag tycker bara att de kunde användas till något bättre än att utgöra bakgrund till en brevläsarscen.

 

Fy på mig, men jag har inte läst 1984. Känner bara till uttrycket "Big Brother" (det kan också ha med kanal 5 att göra... )

 

Enkelt uttryckt: de ledande håller arbetarklassen i schack genom att hålla dem nöjda. Så länge de har tillgång till billig öl och gott om porr så gör de inte uppror.

 

Och så några nya kommentarer.

 

Jag kom att tänka på telefonrösten "Jakob". Jag missade vem det egentligen var, men av det du nu säger så antar jag att det var någon från MediQ. Hur som helst så var det aldrig särskilt tydligt.

 

Scenen med Camile skulle kunna vara grym, men dessvärre pratas den sönder av Sofia. Den mystiska atmosfären förstörs av att hon förklarar allting så ingående. Vilgot skulle redan ha kunnat höra av någon vad Camile behöver veta (ej visat i filmen), så Sofie behöver bara fråga honom om han vet hur det går till, varpå han nickar och säger "Jack, 35 år...". Och så tycker jag att det vore roligare om Sofia inte förklarade vad hon injicerade Camile med, och sedan när Vilgot skall gå så tar han upp en behållare och frågar vad den innehåller. "Heroin." svarar Sofia kort.

 

Vilka är förresten gamlingarna i Edmunds källare? Först tänkte jag att det kommittén, men det verkade för dumt och det stämmer inte heller med vad du beskriver om kommitténs anonymitet. Är de anställda på MediQ, eller?

 

/Jakob

[Simon W]

 

 

 

Ja, jag fick uppfattningen att de hängde ganska väl ihop, men jag kan ha missuppfattat. MediQs forskning verkar ju vara ett beställningsjobb från Kommittén.

 

Jo, Kommittén håller MediQ under sina vingar, men de är skilda enheter. Man kan förmoda att MediQ sysslade med lite oetisk forskning, och att Kommittén intresserade sig för detta. Först med pekfingret, förbud. Men sedan kom de på att kompetensen på MediQ ju kan vara dem till gagn.

 

Sant förvisso; jag missade den lilla scenen. Men det känns ändå som att se Stålmannen rädda världen inte med sin röntgensyn, flygförmåga, superstyrka eller osårbarhet, utan genom att vara grym på schack.

 

Som jag ser det fixar Jack biffen genom de otroliga förmågor han får i och med "självmordet". "Rädda världen" ska han inte göra på egen hand. Många ska hjälpa honom.

 

Jo, jag gillade den också, och det var därför jag föreslog att han skulle få infon av någon annan än Igge istället för att stryka scenen. Det är faktiskt en av mina favoritscener.

 

Jovisst.

Vad i scenen är det som gör den till din favorit? Det mesta i scenen består ju av att Igge delger Jack info.

 

Alltså, jag gillar ju stripporna. Jag tycker bara att de kunde användas till något bättre än att utgöra bakgrund till en brevläsarscen.

 

Jo, men jag kände att jag ville "cut to the chase" litegrann (jag tog nog lite för många genvägar när jag skrev ihop denna outline). Självklart kan jag ge dem större roll, även i denna story ;).

 

Enkelt uttryckt: de ledande håller arbetarklassen i schack genom att hålla dem nöjda. Så länge de har tillgång till billig öl och gott om porr så gör de inte uppror.

 

Se där. Jag tänkte samma sak, utan att ha läst 1984! Nä seriöst, jag bara tänkte på Sverige och överdrev en smula. (FRA-debatten gjorde väl sitt till).

 

Jag kom att tänka på telefonrösten "Jakob". Jag missade vem det egentligen var, men av det du nu säger så antar jag att det var någon från MediQ. Hur som helst så var det aldrig särskilt tydligt.

 

Nej, det var inte tydligt. Man ska bara förmoda att det var någon från MediQ (läs Fabian). Gillar inte att skriva folk på näsan. Men jag kan ju alltid plantera något lite diskret (tex i scenen på sid 15 där Fabian samtalar med Edmund).

 

Scenen med Camile skulle kunna vara grym, men dessvärre pratas den sönder av Sofia. Den mystiska atmosfären förstörs av att hon förklarar allting så ingående. Vilgot skulle redan ha kunnat höra av någon vad Camile behöver veta (ej visat i filmen), så Sofie behöver bara fråga honom om han vet hur det går till, varpå han nickar och säger "Jack, 35 år...". Och så tycker jag att det vore roligare om Sofia inte förklarade vad hon injicerade Camile med, och sedan när Vilgot skall gå så tar han upp en behållare och frågar vad den innehåller. "Heroin." svarar Sofia kort.

 

Jo, du har nog rätt. Blev bara så inspirerad av idén.

 

Vilka är förresten gamlingarna i Edmunds källare? Först tänkte jag att det kommittén, men det verkade för dumt och det stämmer inte heller med vad du beskriver om kommitténs anonymitet. Är de anställda på MediQ, eller?

 

(Om du menar MediQs källare, på sid 38). Det är bara anställda.

 

(Om du menar herrgårdens källare.) Det finns inga gamlingar där. I första scenen (sid 45) är det bara loja streck - vilsna, trötta själar, utan kropp. Aka "spöken". Vem vet vilka dom är.

När Jack kommer ner nästa gång (sid 45), då har de blivit fler - alltså vissa av de som dog på övervåningen när de blev topp tunnor rasande. Dessa är lite mer "medvetna" än sina nyfunna spökpolare.

 

 

[Andreas Sjoeberg]

Aha! Det här ska jag ta och läsa på jobbet imorgon, du får vänta på mina kommentarer :)

[Simon W]

Hörru, har du inte ett jobb att sköta?! :D

 

Jag ser fram emot dina kommentarer!

[jbergman]

Som jag ser det fixar Jack biffen genom de otroliga förmågor han får i och med "självmordet".

Jo, men det var det tredje ögat jag tänkte på, fast min liknelse var väl inte den bästa.

 

Jovisst.

Vad i scenen är det som gör den till din favorit? Det mesta i scenen består ju av att Igge delger Jack info.

Jag tycker att den bara var så smart. Igges snack framstår som rent nonsens samtidigt som det är så passande, men när Jack slår in den korrekta koden så blev det en perfekt aha-upplevelse. Det som gör det så fint är att man inte vet att det är en kod Jack behöver; annars hade scenen fallit platt.

 

Nej, det var inte tydligt. Man ska bara förmoda att det var någon från MediQ (läs Fabian). Gillar inte att skriva folk på näsan.

Nä, det är helt rätt. Om ditt utkast var en färdig film skulle den vara mycket mindre förvirrande. Nu är det så många ansiktslösa karaktärer och olika platser att jag blandar ihop både platser, personer och händelser, som du märker.

 

(Om du menar MediQs källare, på sid 38). Det är bara anställda.

Jo, det var dem jag tänkte på.

 

/Jakob

[Simon W]

Jo, men det var det tredje ögat jag tänkte på, fast min liknelse var väl inte den bästa.

 

Ok. Nej, liknelsen var inte den bästa.

 

Jag tänkte att Jacks tredje öga-förmåga liksom öppnade något i hans omedvetna delar av hjärnan. Ett permanent savantsyndrom (savantsyndrom kan ju utlösas av slag mot huvudet).

Tillförsel av en hög dos av föryngringsdrogen (till en redan ung person) medförde att denna förmåga boostades bortom all sans - han kunde plötsligt se sådant som tidigare bara spökutdrivare kunna känna av (och folk som "känner sig iakttagna" ibland), plus att hans intuition/prekognivitet blev förhöjd. Kanon!

Dessa förmågor står på den första förmågans axlar, så att säga. Om en vanlig tjomme drog i sig föryngringsdrogen skulle han kanske bli pigg, snabb och stark, men inte mer.

Men Jack är inte osårbar. Lita på det.

 

Jack är ju ganska cynisk och distanserad i början av historien. Han kan inte engagera sig i andras liv, lever ett bekvämt, självcentrerat liv. Det tredje ögat ändrar på det riktigt brutalt mycket.

 

Jag tycker att den bara var så smart. Igges snack framstår som rent nonsens samtidigt som det är så passande, men när Jack slår in den korrekta koden så blev det en perfekt aha-upplevelse. Det som gör det så fint är att man inte vet att det är en kod Jack behöver; annars hade scenen fallit platt.

 

Tack, jag var själv lite smånöjd när jag kom på det. ;)... Men det skulle nog passa bättre om det var någon utanför MediQ som berättade om koden... men då vore det väl kanske lite väl otroligt att koden fortfarande var aktuell.

Jag ville bara att Jack skulle ta sig ner relativt snabbt. Få se hur jag löser det. Igge kanske känner Jack sedan tidigare, och står i skuld till honom. Igge betalar av skulden på ett sätt han nog inte borde, men är för stenad för att fatta det.

 

Om ditt utkast var en färdig film skulle den vara mycket mindre förvirrande. Nu är det så många ansiktslösa karaktärer och olika platser att jag blandar ihop både platser, personer och händelser, som du märker.

 

Jag vet. Många sidor var det också. Jag kan ju säga att ett manus också skulle vara mycket tydligare vad gäller karaktäriseringar och miljöer. Nu ville jag mest "få det ur mig". Inspirationens lampa brann så att det brann i knutarna, liksom.

 

Kan man förmoda att den spretighet du upplevde i historien baserades på att historien berättades alltför otydligt?

[Simon W]

Trevligt att folk fortfarande laddar hem denna step outline. Kanske läst också?

Är det möjligtvis någon fler än jbergman som också har några tankar att komma med?

Alltid intressant, sånt.

[vilcans]

Intressant läsning. Jag satt och tänkte på Brazil hela tiden. Den har många likheter med den filmen.

 

Jag gillar det här! Det är absurt och konstigt. Det finns många jättesköna scener och roliga små detaljer och det hela är väldigt fantasifullt. Det som skulle behöva fixas till är den otroligt spretiga handlingen. Att låta huvudkaraktären ha ett tydligt mål skulle hjälpa. Sen måste du kapa bort en massa stickspår som inte leder någonstans. Jag har inte räknat, men min känsla är att den här filmen blir en bra bit över två timmar. För mycket alltså. Fokusera!

 

Sen håller jag med om att superhjältekraften i slutet blir för mycket. Det flippar ur helt enkelt (vilket Brazil också gör i och för sig).

 

Jag hinner inte skriva något mer konkret nu, men jag gillar "manuset" trots dess spretighet. Försök få storyn att hålla ihop lite bättre så kan det bli lysande!

[Simon W]

Tack för dina kommentarer Vilcans!

 

Intressant läsning. Jag satt och tänkte på Brazil hela tiden. Den har många likheter med den filmen.

 

Där ser man. Det är minst 15 år sen jag såg Brazil. Men jag erkänner att jag gillade den skarpt. Den spökade nog omedvetet när jag skrev.

 

Jag gillar det här! Det är absurt och konstigt. Det finns många jättesköna scener och roliga små detaljer och det hela är väldigt fantasifullt. Det som skulle behöva fixas till är den otroligt spretiga handlingen. Att låta huvudkaraktären ha ett tydligt mål skulle hjälpa. Sen måste du kapa bort en massa stickspår som inte leder någonstans. Jag har inte räknat, men min känsla är att den här filmen blir en bra bit över två timmar. För mycket alltså. Fokusera!

 

Jätteroligt att höra!

Einstein sa "fantasi är viktigare än kunskap". När det gäller att skriva manus är nog båda lika viktiga.

Fantasifulla grejer har jag lätt för, däremot svårare med själva handlingen, som du märker (särskilt när det kommer till denna knepiga premiss). Skulle gärna "se" den ultimata storyn, men det är så jäkla svårt alltså.

Men jag ska fundera på en bättre och mer tydlig, fokuserad handling. Det kan nog vara värt det.

 

Vilka stickspår tycker du inte leder nånstans? Är lite blind själv...

 

Sen håller jag med om att superhjältekraften i slutet blir för mycket. Det flippar ur helt enkelt (vilket Brazil också gör i och för sig).

 

För all del. Fantasin styr ibland storyn dit den kanske inte borde. Som sagt, kunskap är också viktigt.

 

Jag ville inte att storyn skulle vara ordinär (förvisso iklädd en fantasifull kostym). Ville ta några språng... Det gick ju sådär... (Eller ska jag tänka - "Brazil flippade ju också ut!")

 

Som du säger antar jag att allt handlar om att definierna Jacks mål, och sedan se vad som inte har med detta mål att göra, och stryka det, och komplettera med nya scener.

 

Shit. Det är förjäkla många darlings som det är nu...

Får se hur jag gör.