En liten idé!

[almi]

Detta är tänkt som en kortfilm, ca 10-15 min. Mannen försvinner i slutet, han är sjuk, ja det är en liten knorr oxå=),

men jag är rädd för att det är någon här som skriker högt över det tråkiga ämnet, men jag ser det som högst intressant.!

 

Det jag undrar över är om man måste skriva som "Scenhuvud" om man är i samma korridor och filmar i olika kontor, ja ni som läser förstår vad jag menar.

 

Behövs det mer karraktärsbeskrivning, är "V.O" rätt, alltså mannen pratar men det är hans tankar man hör.

 

Ha de,

 

M

[thesnowboarders]

Ursäkta mig nu med min hårda kritik. Jag kan inte så mycket om manus men detta manuset sög bokstavligen i längden av en hästs könsorgan. Skulle få mig att somna.

 

Vad är budskapet i filmen? Spänning? Drama? Roligt? Action?

 

Min Genre på filmen: Tråkig.

 

Förövrigt var det bra skrivet :)

 

/Oscar

[Shelly]

Ja du… Du ser det som högst intressant? Vad är det som du ser som intressant? Du kanske inte lyckades förmedla det så tydligt eller bra som du hoppats på? Jag fann det inte särskilt intressant om jag ska vara ärlig.

 

Lite osäker på vad du menade med din fråga om scenhuvud. Um… Men jag såg inget fel i så som du hade skrivit. Med korridor som scen och sedan att mannen gick in i olika kontor så du kanske skrev som man ska :p

 

Du använde dig av VO på rätt sätt, fast jag tycker dock inte att mannen sa mycket av värde. Och inte särskilt intresserad blev jag av mannen. Kanske förklara vad det är du vill säga och tanken bakom det så att jag förstår vad det är som ska vara intressant för just nu ser jag det inte.

[almi]

Hahaha

"detta manuset sög bokstavligen i längden av en hästs könsorgan" måste väl ändå vara årets bästa(hm) kritik på ett manus, jag blev skitglad =) haha

 

Det jag vill visa är livets olika klasser och människors förutfattade meningar och syn på arbete och status och motivation. Jag tycker just städyrket kontra tjänstemannayrket kan visa lite av den klyftan. (Jag säger inte att det alltid är så eller överallt)

 

Jag skickade inte in så mycket men det är lite mer tankar jag har med berättelsen som ska göra så människor får sig en tankeställare över vissa saker.

 

Städjobb kan vara ganska tradit (från en som vet) tanken är att "påse i och påse ur...svabb hit och dit"... ska visa detta lite, mannen är ganska anonym ända tills slutet men man ska ändå ha fått en varm känsla för honom och också en tanke om att man ska respektera människors val här i livert även om det inte ser ut som om man "kommit någonstans".

 

Jag gillar inte heller tråkiga filmer men man skulle kunna göra denna ganska spännande (inte i handling då först och främst), och alltså inte för att roa!

Jag tänker mig bilden lite "Roy Andersson-Stuk" i färger och karraktär, men men...

 

Ja tack i alla fall, fick mig ett gott skratt, Ha de

[jbergman]

Det jag undrar över är om man måste skriva som "Scenhuvud" om man är i samma korridor och filmar i olika kontor, ja ni som läser förstår vad jag menar.

Ja, som regel bör det vara nya scenhuvuden, i synnerhet då det sker hopp i både tid och rum, som det gör i ditt manus. (Inga långa hopp förvisso, men realtid är det inte.)

 

Behövs det mer karraktärsbeskrivning

Ja. Till att börja med bör du skriva ut karaktärens ålder, och vad gäller beskrivningarna gäller att du kan tänka på hur man med få ord beskriver ditt intryck man får av en person. Inte bara sådant som kläder och hårfärg, vilket i själva verket är underordnat, utan sådant som "välkammad slipsnisse som behöver tillbringa fler timmar på gymmet". Bara som exempel.

 

Och en småsak: kalla städaren för bara en enda sak. Nu kallas han omväxlande städmannen, städaren och mannen. Det sista är extra förvirrande eftersom det även finns en karaktär som heter MANNEN.

 

Vad gäller manuset i övrigt tycker jag att det inte riktigt fungerar, och det beror mest på berättarrösten. Kombinerat med de rätt händelselösa och repetitiva bilderna blir filmen sövande. Om du ändå vill behålla berättarrösten så är de två första instanserna ändå lite intressanta, men så fort han börja tänka på vad det innebär att vara städare så blir det predikande och tråkigt. Vi blir helt enkelt skrivna på näsan.

 

Mitt förslag är att du dumpar berättarrösten helt och ersätter den med något annat. Kanske finns det en annan städare där, en kvinna från Gambia som inte talar ett ord svenska men som ändå nickar och ler när städaren pratar med henne. Eller så har det kommit dit en kille för att laga kaffeautomaten som blir sinkad av städarens snack. Eller något annat.

 

Det går säkert att få fram något intressant ur det här, men du måste få huvudpersonen mer intressant, och mer av en individ, så att han inte bara blir en representant för alla städare.

 

Jag vet inte om du har tänkt att göra så mycket av skräpsymboliken i manuset, dvs att städaren själv blir "bortkastat skräp" i slutet, men det skall bli intressant att se vad som kan hända med historien om du utvecklar den.

 

/Jakob

[almi]

Jag ser nu att mitt manus har lite/större brister, jag håller med i det du skrivit. Man ska ju inte skriva folk på näsan, inte heller vara okonsekvent i namnen, tackar för alla upplysande råd.

 

Blev lite glad också att du kunde se mitt lilla slut, tanken är att en ny städare ska komma och "städa bort" en tidning från fikarummet där uppslaget är på dödsannonserna.

 

Nu ska jag sätta mig och fila om..

 

Tänk vad viktigt det är med andra människors "ögon" man blir lite "blind".

 

Tack igen!!