Gå till innehåll

Fel på Sverige?


John

Recommended Posts

Är det Sverige som suger den kreativa musten ur en skapande person? Eller är detta fenomen, som tryckt sig in i mitt huvud som en sanning, egentligen en osanning? Något som jag bara vill tro för att det aldrig händer något för mig vad det gäller mitt filmskapande?

 

Ett exempel!

 

Man blir ytterst upplyft av att få in sitt filmprojekt på filmlabbet (fanzingo), man börjar jobba skiten ur sig för att förbättra sitt manus. Snackar med folk. Bestämmer möten. Men nejdå, då slutas det att svaras på mail, personer är aldrig anträffbara på telefon. Veckorna går och min desperation övergår i apati. Min kreativitet dalar och känns smått löjlig.

 

Vad har då detta med Sverige att göra, frågar ni er i er smyg patriotism? Jo, enligt min erfarenhet så är det så här det ser ut i Sverige. Folk säger att visst visst, vi hjälper dig. Sen händer det inte så mycket mer. Folk sätter sig på sidlinjen och kollar på medan en kille möter ett helt lag. Och det fina i den här kråksången är att ja då kan man vara på båda sidorna.. Du vet om man inte riktigt är med fast med ändå så kan man ta åt sig lite av äran för den andras vinst, men om det går åt helvete så kan man ju alltid säga att det var personen i frågas fel.

Vi är som alla de där fåniga människorna i byar i sagorna, ni vet där prinsessan blivit bortrövad av nått monster. De sitter då alla där i sin trygga by och väntar! På att en massa prinsar (?) ska komma och rädda henne.. Och när prinsen/prinsarna (några måste dö först) kommer så ger de honom en massa saker och pengar och allt vad det är (det vill säga om han räddar prinsessan) om han misslyckas så dör han, big deal. Varför har inte dessa människor räddat prinsessan själv kan vi fråga oss, och det är precis vad jag gör. Varför? Min teori är rädsla. För jag menar om en liten stackars prins, kan ha ihjäl ett monster i drak rang, så borde ju en hel by också kunna göra det, eller åtminstone hjälpa prinsen. Visst är det modigt, och ensam är stark. Fast om de vore flera, så kanske de kunde rädda fler prinsessor,. Tycker man.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det ligger mycket i vad du säger.

Det är en balansgång det här med att kunna ge av sig själv och ta emot av andra, man ska ju inte behöva känna att man ramlar över åt något av hållen.

Jag tror det är en utmaning också att jobba med människor som är kreativa och gärna gör "sin" grej, ofta jobbar man i Flow, och då jobbar man som en galning, andra stunder kanske man inte vill göra något alls. Det ska vara tur och lycka osv. om man träffar folk som man lyckas parera alla dessa delar med så alla känner att man har flyt.

Endel vill ha morötter i form av pengar, för andra är morötter just detta att det är så himla kul.

Vi pratar mycket om nätverkande här i Sverige, precis som om det vore något nytt och förbehållet Businessmen, skitsnack tycker jag.

Vi r nog ganska mycket fega tycker jag, och opersonliga, men det finns guldkorn också, man får leta efter sådana.

 

Mvh

Länk till kommentar
Share on other sites

Det finns bara ett sätt att stoppa det där. Och det är att själv hjälpa till så mycket det går. Vilket kan vara extremt otacksamt i vissa stunder men det får man skita i.

 

Att ställa sig apatisk och klaga -"Men hjälp MIG då" tror inte jag på.

Länk till kommentar
Share on other sites

Det finns bara ett sätt att stoppa det där. Och det är att själv hjälpa till så mycket det går. Vilket kan vara extremt otacksamt i vissa stunder men det får man skita i.

 

Att ställa sig apatisk och klaga -"Men hjälp MIG då" tror inte jag på.

 

 

Nej att ställa mig apatisk och skrika "hjälp mig då", är nog aldrig någonting jag gjort heller. Där emot fallit ned i dalar då man tänker (som när jag skrev den texten) fan i helvete, nu igen, ska det vara så? Sen tar man självklart tag i sakerna igen och huger i. Jag är inte direkt den som ger upp, även om jag så ska göra amatörfilmer när jag är 75, så kommer jag aldrig att ge upp. Det är något ni kan lita på.

 

Ville mest få folk att, reagera lite.

Länk till kommentar
Share on other sites

Mycket ni alla skriver är sant. Det typiska svenska. Kompisar som tycker man gjort ett bra jobb, håller tyst.

Verkar som de flesta är livrädda för att ge sej in i nåt nytt. Hjälpa till är något som alla vill göra, sedan är det tyst. Mindervärdighetskomplex är ett naturligt stadie hos svensk blandat med avundssjukan. En dansk stödjer sin kompis gällande framgång i filmvärlden. En svensk vill ofta stjälpa sin kompis, i smyg naturligtvis.

Tror detta är bara så, inte lathet. Utan svaghet.

/nils

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag håller med om att det är så och därför är mitt förslag att om vi jobbar med film så måste vi föregå med gott exempel. Det ä enda sättet att knäcka den där "svenskheten". Om tillräckligt många filmare skiter i hur den etablerade branschen beter sig så kommer förändringen. Det är vi som får ligga som vi bäddar.

Länk till kommentar
Share on other sites

Hehe, ja det är ytterst sant. Man kanske ska prova det, nu när man har en egen kamera ;)

Jovisst gör det... men var medveten om att man då MÅSTE göra allt själv... och även om det går en lång bit så är det oftast en fördel att ha åtminstånde någon annan till röster.

 

Jag håller med om att det är så och därför är mitt förslag att om vi jobbar med film så måste vi föregå med gott exempel. Det ä enda sättet att knäcka den där "svenskheten". Om tillräckligt många filmare skiter i hur den etablerade branschen beter sig så kommer förändringen. Det är vi som får ligga som vi bäddar.

Hear Hear! eller hur jänkarna nu brukar säga. Hur går det förresten med det där "Nya" SF som vi på forumet pratade så starkt om i en tråd för länge sedan? Blir det ett svenskt Zoetrope/Zentropa? Ett litet utbrytarsamhälle dit man som ung och oupptäckt filmare kan gå och arbeta sig upp till drömpositionen (varesig man har som livsmål att bli DoP, Regissör, Scripta eller Runner)?

 

Mats Helge har ju sin filmskola med ett litet community, vi här har ju en skara folk som gör filmer lite då och då, SF startade ju nått eget för att locka filmare har jag för mig som många kommenterade som överflödigt när vi ändå fanns...

 

Förresten känner jag ju mig sällan "svensk". När jag sjunger nationalsången känner jag ju mig som en Nazist och svenska flaggan är ju nästan omöjlig att visa på samma vis som en amerikan kan stoltsera med sin... Det är väl helt enkelt för lite patriotism här. Alla känner att "om jag ska bli något så måste jag utomlands". Alla känner att dom måste fly från landskapet som en gång skapade Bergman, Hasse&Tage och Wideberg. Eller åtminstånde söka hjälp utomlands.

 

Vad känner jag mig som då? Ja, lite smått lokalpatriotisk så känner jag ju mig som en Jämte och ingen klagar om man hänger upp den blåvitgröna flaggan oftare än den blågula. Och på skolan får vi alla lära oss Jämtlandssången som vi sjunger på diverse tillställningar... tillochmed när vi har avslutning i våra kyrkor. Jag blev lite smått chockad när jag kom upp hit till norrbotten och efter många om och men inte ens hittade en norrbottnisk flagga... ingen sång... inte ens ett turistdragande sjöodjur!

 

Men samtidigt trodde jag ju länge att det hette "jamtelagen" och inte "jantelagen" för vi är ju också kända som gnälliga bakåtsträvare även om vi försöker varje år få in VinterOS till östersund... ;)

 

Jag läste igår i tidningen Focus (osäker på hur ny den var) och den påpekade att det inte finns några revolutionärer som på den gammla goa tiden. Visst har vi ett par demonstrationer lite då och då... men när franska bönder blir missnöjda med EU så kör dom in gödselspridarna till paris och bokstavligen kastar skit på makthavarna. Vi skriver arga insändare...

 

Men det är ju inget egentligen som hindrar svenskar från att göra stordåd i film. Filmproduktionen (eller ska vi kalla det långvideoproduktionen;)) är ju billigare än någonsin! För bara ett par decennium sedan så var den utrustningen vi redigerar semestervideos på något som bara största hollywoodbolagen kunde röra sig med. Jag drog förut i en annan tråd referensen mellan After Effects och Disneys Multiplane-animationskamera. Men det är ju också ett rotoscope-bord och har en inbyggd Dupy Duplicator (första match-moving-utrustningen) för ett pris som knappt uppgick till halva månadslönen av en operatör till en enda av dessa stora maskiner... På samma kvadratmeter har vi ju också redigeringsprogram i världsklass och ljudingenjörsutrustning för att göra ljudbilder som förut var reserverade till svinaktigt dyra 70mm produktioner som sög mer pengar än ett mindre lands bruttonationalprodukt.

 

Så vad vill jag att det ska ske? Jo bara att svenskarna ska sluta gnälla... sluta skriva arga och irriterade insändare om hur svårt det är och hur lätt det var innan Schein fördärvade marknaden. Jag är säker på att fler än vi tror av oss här sitter på utrustning som skulle få Orson Welles att skutta av glädje om han hade den. Och vi använder det (eftersom vi har köp-mani;)) gratis utan hyres-kontrakt.

 

Nu blev det långt och vindlande och jag slösade just bort min lunchrast men jag instämmer till fullo iallafall att det är bara den "svenska" jante-mentaliteten som hindrar oss från att filma. Men som med andra olater så kan vi ju kasta av oss det oket. Tänk inte på svea rikes arvssynd. Gör film! Om kompisarna sviker, sök nya kontakter, det är ju bara arbetskamrater ändå, kompisarna kan du ju hänga med iallafall före och efter och på pauserna... För om det är något som är sammanhängande tråd när jag läser biografier och ser bakom kulisserna så är det att dom som lyckas är dom som inte accepterar ett nederlag på andras villkor. Läs biografin om Peter Jacksson och inse att han hade låååånga vägar och många ansökningar och till slut egentligen var föraktad av Nya Zeeländska film-kulturen. Men inte blev det landsförakt åt andra hållet av honom. Nädå han älskar ju sitt land och har gjort allt han kunnat för att dra till sig resurser och människor istället för att stöta ifrån sig dom eller fly fältet för att det blev för jobbigt.

 

Nu börjar kreativitetslektionen igen och jag måste sluta så jag hinner inte redigera inlägget mer än så här.

Länk till kommentar
Share on other sites

Låt mej vända på alltihop, köra sitt eget race.

 

Hänvisar till Roy Andersson, använder statister. Hänvisar även till egna kontakter med etablerade manus-regi-DI folk senaste veckorna. I och utanför krogen. Inte mycket att hämta där, helt klart. Några bärs kanske.

 

Folk är svåra rent mentalt att nå för något helt nytt. Utrustning finns för att göra häftig film. Visst. Dessa personer är är redan insyltade i statlig syn "har det ska vara, hur det ska gå till, ekonomiskt o.s.v"

 

En utmaning för oss att skita i dom, köra sitt eget race. Produktionen blir inte i Sverige.

Jag gör så, enkelt och klart. Kör mitt nya koncept med oetablerat folk.

 

Pengar? Jo, dom har helt plötsligt dykt upp ;)

/nils

Länk till kommentar
Share on other sites

Fel människor vid fel spakar. Clowner och gycklare. Det är skörden i en demokrati. Att göra film är som att utkämpa ett krig, och i ett krig krävs det en krigsherre som kan styra sin armé med järnhand, man vinner inga slag genom att sitta och snacka.

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...