Tidshopp i samma scen. Hur skriver man?

[gorse]

Bakgrund: Man behöver inte beskriva varje exakt delmoment i en handling utan kan ta till "komprimerad tid" (eller vad den nu kallas? "Förtätad handling?") Tex när någon försover sig och vaknar i sängen och måste skynda till jobbet. Då behöver man ju inte beskriva att personen kliver upp, klär på sig, borstar tänder, går ut genom dörren etc.

 

Utan man beskriver hur personen vaknar, tittar på klockan, drar efter andan och i nästa sekund rusar personen ut genom porten fullt klädd.

 

I bland kan man fuska rätt mycket även med dialogen, tex att två personer pratar om en sak medan de sportar. Nästa mening i konversationen fortsätter i dushen, och tredje meningen på parkeringen eller i bilen. Om det vore i verkligheten, hinner de inte till så många ställen under just denna konversation eftersom det faktiskt förflutit tid som inte redovisas, men ändå har konversation kontiuetet. Detta ger bra tempo i handlingen.

 

Fråga: Om man nu skall göra sånna här tidshopp, men i samma scen; hur skriver man då? Ny scen, eller skall man använda det förhatliga "klipp till:"? Om man gör en ny scen, kan man luras tro att det verkligen är en ny scen, dvs helt nytt scenairo.

 

När jag bara gör nytt stycke känns det inte som ett naturligt tidshopp när man läser texten, snarare ett jumpcut. Jag vill inte heller markera att det flytit tid, som tex en avtoning och upptoning. Jag vill bara ha komprimerad tid. Avtoningen från natt och upptoning till dag, markerar att det förflutit en natt, men det är nästa stycke jag menar.

 

Så här har jag skrivit:

Förra scenen är ett sovrum där månen lyser in genom persienner som inte syns i bild och skapar ett randigt skuggspel i rummet. Personen, en cyklist, viker undan täcket i sängen, och sen avtoning.

 

"INT. SOVRUM - DAG

Intoning

Samma vy som förra scenen, men nu är det dag. Skarp sol skiner in genom fönstrets persienner. Persiennerna syns ej i bild, men skapar ett randigt mönster i hela rummet. Cyklisten ligger i sängen under täcket. Han öppnar ögonen, kisar och gnuggar ägonen.

Klipp:

Cyklisten står mitt i rummet, går fram till fönstret och drar isär persiennen för att titta ut. Rummets ränder ändrar utseende när förändrat ljus strömmar in. Cyklisten släpper persiennen och rummets ränder återgår till samma som förut."

 

(Nu kanske någon invänder mot ordval etc, men det skall jag fila på sen. Slagfärdig beskrivning kommer när jag knytit ihop berättelsen)

[jbergman]

Hur långt är tidshoppet i ditt exempel? Är tanken att han bara har gått från sängen till fönstret, eller har han hunnit dricka kaffe och borstat tänderna också?

 

Redan nu kan jag dock säga att man aldrig använder KLIPP TILL mitt i en scen. Egentligen behöver man aldrig använda det, men men...

 

/Jakob

[gorse]

I princip har han väl bara gått upp ur sängen och klätt på sig, eller vad man nu kan tänkas ha för morgonrutiner när man vaknar i en situation som i min berättelse. Och gått till fönstret. Eller sovit med kläderna på. Hm, säg att han öppnat ögonen och gått fram till fönstret. Jag tycker inte man behöver visa hur han sätter fötterna på golvet.

 

Jag gillar inte KLIPP TILL heller. Det är fult och avslöjar brister i kontinueteten. Sen jag skrev inlägget övervägde jag att man kan beskriva solens utseende genom persiennen, men då kan det uppfattans som en POV även om man inte skriver det. Då borde han redan stå vid fönstret, mao i omvänd ordning. Eller så har man nån beskrivande eller stämningskapande inklipp, typ en liten råtta springer efter golvlisten.

 

Exempel:

"INT. SOVRUM - DAG

Intoning

Samma vy som förra scenen, men nu är det dag. Skarp sol skiner in genom fönstrets persienner. Persiennerna syns ej i bild, men skapar ett randigt mönster i hela rummet. Cyklisten ligger i sängen under täcket. Han öppnar och gnuggar ägonen.

 

I dagsljus syns det att rummet är smutsigt och ostädat.

 

Cyklisten går fram till fönstret och drar isär persiennen för att titta ut. Rummets ränder ändrar utseende när förändrat ljus strömmar in. Cyklisten släpper persiennen och rummets ränder återgår till samma som förut."

[jbergman]

Hm, säg att han öppnat ögonen och gått fram till fönstret. Jag tycker inte man behöver visa hur han sätter fötterna på golvet.

I det läget skulle jag ha skrivit att han ställer sig i fönstret och tittar ut. Tidshoppet är så litet att det är en fråga för regissören och klipparen snarare än manusförfattaren. Om han däremot har klätt på sig under tiden så är det en ny scen.

 

Så med andra ord, om jag skulle skriva om ditt exempel så skulle det bli:

 

"INT. SOVRUM - DAG

Intoning

Samma vy som förra scenen, men nu är det dag. Skarp sol skiner in genom fönstrets persienner. Persiennerna syns ej i bild, men skapar ett randigt mönster i hela rummet. Cyklisten ligger i sängen under täcket. Han öppnar ögonen, kisar och gnuggar ägonen.

 

I dagsljus syns det att rummet är smutsigt och ostädat. Belysningsknappen är fläckig.

 

Cyklisten kliver ur sängen, går fram till fönstret och drar isär persiennen för att titta ut. Rummets ränder ändrar utseende när förändrat ljus strömmar in. Cyklisten släpper persiennen och rummets ränder återgår till samma som förut."

 

/Jakob

[gorse]

tack. Såklart. Så här gör jag:

 

"I dagsljus syns det att rummet är smutsigt och ostädat. Belysningsknappen är fläckig.

 

Cyklisten går fram till fönstret och drar isär persiennen för att titta ut...."