plantering

[Rabies]

Jag måste ha missuppfattat nånting i berättelsen? Därav min istadiga envishet.

 

Man får se rånet? Och man får se skorna? Då är det väl ingen överaskning för tittaren vem det är när offret ser på fotot? Det

 

Nej man får inte se rånet, man får bara se huvudpersonen bakifrån och en hand som slår i bakhuvudet och sen en POV från huvudkaraktären när han faller ner i marken och sen på en sko, fade to black.

[gorse]

Okidoki, och skon syns med liggande kameravinkel? Då blir det ju genast kul, om samma sko sitter på en identifierbar person på bild senare. Ifs inte en riktig plantering, men historien håller.

 

Om man skall återgå till urspringsfrågan så blir det ju;

 

beskriv lite fotosesioner av natur, människor och en förbipasserande joggare. Eventuellt kan man nog hoppa joggaren. Rent visuellt kanske jag skulle "frysa" bilden svartvitt för bråkdelen av en sekund i sync till kameraljuden.

 

Beskriv rånoffret/fotografen och att en hand klappar till i bakhuvudet så som du skrev i inlägget.

POV, liggande bild av bortspringande jumpaskorskor, avtoning.

 

Sen, de framkallade bilderna är lätt identifierbara från fotosessionen. Några kan vara identiska med frysningarna i fotoscenen. En av bilderna föreställer en joggare, och med lupp kan man se att han har jumpaskor.

 

Och man har inte pajat handlingen i manus heller.

[MikeX]

Okey. Jag är med er men ändå inte helt riktigt.

 

Så här är det för min del.

 

Mitt manus är inte nedskriven i sin helhet ännu.

Jag har kanske bara skrivit en fjärdedel och har inte

alla detaljer framtagna ännu.

 

Jag har grundhistorien i huvudet och vrider och vänder

och funderar på alla händelser och bitar så att det

skall passa in.

 

 

Min historia handlar om en man på väg utför i livet

och hans desperata försök att hålla samman sin familj.

Detta resulterar i påfrestande situationer för familjen.

 

Men runt detta kretsas också en polisutredning av

mannens son som har blivit mördad och som ytterliggare

pressar förhållanderna.

 

 

Också denna mordutredningen är på planeringstadiet. Jag har

inte alla detaljer klara, bara en del ideer. I dessa ideer

fick jag svårt att berätta min historia utan att avslöja

mördaren i ett tidigt stadium i manuset.

 

Något i stil åt det hållet som Rabies beskriver fast på ett

annat sätt.

 

I och med att det tar ett antal timmar, dagar, veckor,

månader att skriva ett manus tänkte jag att det är bäst att

fråga så man inte slösar en massa onödiga timmar på scener

som man ändå får skriva om.

 

Jag vill ha en helhet i manuset, ett flyt som jag vill hitta,

eftersom jag tror att manusläsaren måste ryckas med av historien.

 

Jag söker alltså egentligen inte en direkt lösning i en speciell

scen utan undrar mer allmänt hur man skall förhålla sig i stort.

 

Jag skall försöka skriva scenerna nu så att jag avslöjar så lite

som möjligt och försöka få fram historien så som den skall framträda på

film. Så långt har jag förstått av resonemanget.

 

Dock undrar jag ännu hur långt man bör gå. Som regel.

 

Är historien inte tillräckligt bra skriven om man måste avslöja

mördaren i ett tidigt stadium i manuset?

 

Skall man försöka i det yttersta att skriva om och skriva om

tills man löst det. (Med risk för att man ändrar historien, kanske

till det sämre, kanske till det bättre.)

 

Eller är historien i sig viktigare så det är

onödig att lägga ner alltför mycket tid på detta om man ändå kan

lösa det med att avslöja detaljer senare.

 

Jag läser era svar och får en känsla av att man bör göra olika

beroende på vem man frågar.

 

Hur skulle ni ha gjort?

[Rabies]

Okey. Jag är med er men ändå inte helt riktigt.

 

Så här är det för min del.

 

Mitt manus är inte nedskriven i sin helhet ännu.

Jag har kanske bara skrivit en fjärdedel och har inte

alla detaljer framtagna ännu.

 

Jag har grundhistorien i huvudet och vrider och vänder

och funderar på alla händelser och bitar så att det

skall passa in.

 

 

Min historia handlar om en man på väg utför i livet

och hans desperata försök att hålla samman sin familj.

Detta resulterar i påfrestande situationer för familjen.

 

Men runt detta kretsas också en polisutredning av

mannens son som har blivit mördad och som ytterliggare

pressar förhållanderna.

 

 

Också denna mordutredningen är på planeringstadiet. Jag har

inte alla detaljer klara, bara en del ideer. I dessa ideer

fick jag svårt att berätta min historia utan att avslöja

mördaren i ett tidigt stadium i manuset.

 

Något i stil åt det hållet som Rabies beskriver fast på ett

annat sätt.

 

I och med att det tar ett antal timmar, dagar, veckor,

månader att skriva ett manus tänkte jag att det är bäst att

fråga så man inte slösar en massa onödiga timmar på scener

som man ändå får skriva om.

 

Jag vill ha en helhet i manuset, ett flyt som jag vill hitta,

eftersom jag tror att manusläsaren måste ryckas med av historien.

 

Jag söker alltså egentligen inte en direkt lösning i en speciell

scen utan undrar mer allmänt hur man skall förhålla sig i stort.

 

Jag skall försöka skriva scenerna nu så att jag avslöjar så lite

som möjligt och försöka få fram historien så som den skall framträda på

film. Så långt har jag förstått av resonemanget.

 

Dock undrar jag ännu hur långt man bör gå. Som regel.

 

Är historien inte tillräckligt bra skriven om man måste avslöja

mördaren i ett tidigt stadium i manuset?

 

Skall man försöka i det yttersta att skriva om och skriva om

tills man löst det. (Med risk för att man ändrar historien, kanske

till det sämre, kanske till det bättre.)

 

Eller är historien i sig viktigare så det är

onödig att lägga ner alltför mycket tid på detta om man ändå kan

lösa det med att avslöja detaljer senare.

 

Jag läser era svar och får en känsla av att man bör göra olika

beroende på vem man frågar.

 

Hur skulle ni ha gjort?

 

Jag gör som så när jag skriver ner ideer att jag skriver ner hela historien på 10 rader kanske, då får man en klar överblick över hela händelseförloppet och man ser direkt ifall historien funkar eller inte. Sen skickar jag det till en polare som får läsa och kommentera. Ibland händer det att jag är nöjd med en idé, men sen när jag skrivit ner den så har jag hunnit fundera vidare och drar ideen längre och skriver ner 20 rader till. Sen kollar jag snabbt om det håller, ifall det är nåt som ser tveksamt ut, kanske en person som inte blir logisk på det stället, kanske jag gör om personen till två personer och gör dom äldre och vips så blir det logiskt, osv. Detta är asså på synopsis-stadie. Sen renskriver jag kanske 1-1,5 sidor. Sen låter jag några till läsa, går dom igång på det så fortsätter jag med att gå in på detaljer och till slut så gör jag det färdiga manuset.

[MikeX]

Jag börjar inse att kanske jag gör det för svårt för mig.

 

Jag resonerade så här: vi läser här artiklar hur vi skall ställa upp våra manus,

vilka tabbar vi skall ha, radavstånd, versaler, när det skall vara natt och dag, vändpunkter i historien, antagonister, osv.

 

Allt skall vara rätt för att vi skall ha störst chans att lyckas med våra manus,

att få andra att tända på iden, att bolagen ens skall titta eller börja läsa våra manus.

 

Skriver jag manus vill jag ha rätt förutsättningar från början och ge mig själv störst

chans att lyckas. Därför borde det finnas rätt och fel i denna frågan också.

 

Kanske gör det inte det. Det beror kanske helt enkelt på historien hur man bör göra.

 

Som första-manus-skrivare är det nog lätt att fastna i ideer och inte komma loss. Jag fortsätter att skriva min historia och ser var jag hamnar. Kanske allt löser sig till slut ändå.

 

Tackar för all hjälp.

[gorse]

Jag tror en bra början är att man har själva konflikten klar för sig innan man börjar, typ "jag måste hitta bomben innan den exploderar". Då har man målet klart för sig. Sen skissar man ut ett grovt händelsförlopp typ, anslaget, presentation, konfliktstegring, lösningen, avslut. Då är det lätt att se flyt, om det håller vatten etc.

 

Då har man själva berättelsen klar för sig och det är lätt att fundera ut ordningen, tvister, vad som skall avslöjas, och det är sen också lätt att planera in vilka planteringar som behövs (eftersom skörden redan är färdigskriven). Och bäst av allt, man behöver inte gräma sig över att stryka de geniala dialoger man skrivit, bara för att de inte passar in.