Jump to content

Vägen hem


Simon W

Recommended Posts

Jag gillar början, men när de kommer till Las Vegas har historien gått över styr, och slutet är lite väl övertydligt.

 

Jag tror att det går att göra en liten rysare av idén, men jag skulle ha hållit mig till svenska miljöer (t ex låta Las Vegas vara ett hak för backgammonspelande långtradarchaffisar, eller något liknande), och slutet skulle ha varit mer subtilt.

 

Men i slutändan står och faller en sådan här historia med utförandet, så du måste lyckas skapa spänning, atmosfär och nerv för att det skall kunna bli en spännand efilm av det.

 

Lycka till!

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Jag gillar början, men när de kommer till Las Vegas har historien gått över styr, och slutet är lite väl övertydligt.

Jag tror att det går att göra en liten rysare av idén, men jag skulle ha hållit mig till svenska miljöer (t ex låta Las Vegas vara ett hak för backgammonspelande långtradarchaffisar, eller något liknande), och slutet skulle ha varit mer subtilt.

 

Jo, jag kände att det kanske var lite over the top, men jag hade en visuell idé om landskap som byter skepnad till ett annat, i "realtid". Och extremen "Las Vegas" (och Mojaveöknen) kändes lämpligt. Men samtidigt förstår jag din poäng. Självklart skulle Mikael kunna i nån sorts trans köra in på avtagsvägar, smalare och smalare, till de kommer till nåt skumt ställe där dimman ligger tung och kråkor kraxar...

 

Vad gillar du att Ben de facto blir Speldjävulen personifierad, där i slutet? Själv gillar jag chocken - Pow!

 

Lycka till!

 

Tack! Vi får se vad det blir.

Link to comment
Share on other sites

Och extremen "Las Vegas" (och Mojaveöknen) kändes lämpligt.

Jorå, jag förstår hur du tänker, men för egen del så känns det som att när landskapet plötsligt förändras till Mojaveöknen så har historien tagit en helt slumpmässig vändning in i fantasilandet.

 

Som jag ser det så är det egentligen bättre om stället som Mikael kör till inte alls ligger så långt borta från huvudvägen. Jag tänker mig att det är det här stället som man skulle kunna råka stanna vid om man kört lite vilse. Stället som ligger bara ett stenkast bort från det trygga, normala. Det blir obehagligt eftersom det är så nära. Om filmen lyckas så skall man bli rädd för att stanna vid vägkrogar, så att säga. Men jag är medveten om att mina idéer har dragit iväg en bit från vad du skrev. Jag skulle vilja lägga mer tyngd vid "las vegas-sekvensen" än vad du gör i ditt utkast.

 

Vad gillar du att Ben de facto blir Speldjävulen personifierad, där i slutet? Själv gillar jag chocken - Pow!

Ah, jag var lite otydlig. Det jag menar är övertydligt är de tre plyschtärningarna, inte att Ben får huggtänder och svarta ögon.

 

Ju mer jag tänker på idén, desto mer tror jag att det går att göra något riktigt bra av den. En svensk Stephen King är precis vad som behövs. Om det inte blir en film går det att skriva en novell på idén.

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Jorå, jag förstår hur du tänker, men för egen del så känns det som att när landskapet plötsligt förändras till Mojaveöknen så har historien tagit en helt slumpmässig vändning in i fantasilandet.

 

Hm, slumpmässig? Tanken var väl att Mikaels extremt starka inre önskningar (att spela, satsa, vinna) medförde att hela ekipaget förflyttades till spelandets högborg - Las Vegas, som genom ett trollslag.

 

Som jag tänkte det var inte vägkrogen på något sätt mystisk, utan ganska ordinär. Just denna gång fanns dock där en allt annat än ordinär gäst, som såg en lämplig stackare att slå klorna i.

 

Som jag ser det så är det egentligen bättre om stället som Mikael kör till inte alls ligger så långt borta från huvudvägen. Jag tänker mig att det är det här stället som man skulle kunna råka stanna vid om man kört lite vilse. Stället som ligger bara ett stenkast bort från det trygga, normala. Det blir obehagligt eftersom det är så nära. Om filmen lyckas så skall man bli rädd för att stanna vid vägkrogar, så att säga.

 

Du menar alltså att vägkrogen i sig ska vara lite mer skum? Lite "djävulens vägkrog"?

Ja, kanske. Visst, det vore alltid skoj att påverka folks uppfattningar om vägkrogar. :)

 

Men jag är medveten om att mina idéer har dragit iväg en bit från vad du skrev. Jag skulle vilja lägga mer tyngd vid "las vegas-sekvensen" än vad du gör i ditt utkast.

 

Hm, mer tyngd på Las Vegas... Som jag tänkte det (men kanske inte lyckades belysa i utkastet) så är Las Vegas-sekvensen filmens "aha", inte alls temat för historien.

Strukturen är nog tänkt vara typ

2/9 bilkörning med Mikael och Joppe

3/9 vägkrog

2/9 bilkörning, Sverige -> Mojaveöknen

1/9 Las Vegas

1/9 Joppes flykt

 

Jag vet inte vad som mer kan hända i Las Vegas än vad som händer. Självklart går det att hitta på att "joppe följer Mikael in i casinot, alla ser ut som små monster, även Mikael börjar förvandlas, de försöker hålla Joppe kvar, men han lyckas fly..." Men det känns som att det inte tillför historien så mycket, bortsett lite ball monstereffekter... Vore iofs skoj att se gamla monsterdamer bredvid de enarmade banditerna :D. Ja, kanske...

 

Ah, jag var lite otydlig. Det jag menar är övertydligt är de tre plyschtärningarna, inte att Ben får huggtänder och svarta ögon.

 

Aha. Jo, jag håller med. Tärningarnas 666 är inte nödvändigt. Det var bara en bild som poppade upp - plyschtärningar, 666. Kan utan problem skippa det.

 

Ju mer jag tänker på idén, desto mer tror jag att det går att göra något riktigt bra av den. En svensk Stephen King är precis vad som behövs. Om det inte blir en film går det att skriva en novell på idén.

 

Kul.

Och skoj att du kommer med synpunkter och nya synvinklar! Inspirerande. Jag kanske ger idén en chans ändå! Novell? Ja kanske. Att skriva vanlig prosa bekommer mig inte! :)

Link to comment
Share on other sites

Hm, slumpmässig? Tanken var väl att Mikaels extremt starka inre önskningar (att spela, satsa, vinna) medförde att hela ekipaget förflyttades till spelandets högborg - Las Vegas, som genom ett trollslag.

Mm, inte slumpmässigt ur Mikaels perspektiv kanske, men för mig som läsare kändes det som att då han "genom ett trollslag" förflyttas till Las Vegas hade han lika gärna kunnat flyttas till månen eller till sitt pojkrum. När författaren kan ta sig den typen av friheter så kan vad som helst hända, och det är därför det känns som slumpmässigt var han hamnar. Det bryter mot suspension of disbelief, som det kallas.

 

Som jag tänkte det var inte vägkrogen på något sätt mystisk, utan ganska ordinär. Just denna gång fanns dock där en allt annat än ordinär gäst, som såg en lämplig stackare att slå klorna i.

Ja, den första vägkrogen ja, där är vi ense. Eller nja, vad jag föreslog var egentligen att det skulle finnas två vägkrogar, men redan då jag skrev det insåg jag hur dumt det lät. Man skulle kunna låta allt utspela sig på en enda vägkrog, men ett alternativ är att halvvägs förflytta handlingen till en annan plats, där djävulen kikar fram, så att säga.

 

Jag tänker på den där novellen av Bradbury (?) om killen som slår vad om att hans tändare kommer att tändas tio gånger på tio försök, om du vet vilken jag menar... Känslan av att dras in i något där man känner att man förlorar all kontroll. I novellen är insatserna en massa pengar mot ett av hans fingrar.

 

Hm, mer tyngd på Las Vegas...

Tja, mer tyngd i bemärkelsen att man drar ut på den viktiga uppenbarelsen lite mer än vad det ser ut i utkastet, för där känns den sekvensen som väldigt raskt överspelad. Men som sagt, det är ett utkast vi talar om, så det blir av nödvändighet ganska vaga kommentarer.

 

Jag vet inte vad som mer kan hända i Las Vegas än vad som händer. Självklart går det att hitta på att "joppe följer Mikael in i casinot, alla ser ut som små monster, även Mikael börjar förvandlas, de försöker hålla Joppe kvar, men han lyckas fly..." Men det känns som att det inte tillför historien så mycket, bortsett lite ball monstereffekter... Vore iofs skoj att se gamla monsterdamer bredvid de enarmade banditerna :D. Ja, kanske...

Intressant, jag tänkte inte alls så mycket på monstereffekter, utan tänkte mig snarare någon slags Twin Peaks-stämning som eskalerar till att Joppe ser Ben för den han egentligen är.

 

Novell? Ja kanske. Att skriva vanlig prosa bekommer mig inte! :)

Kul att höra! Anledningen till att jag började skriva filmmanus var att jag skrev noveller, och sedan började jag skriva filmmanus och regissera av en ren slump. När jag läser nybörjarmanus önskar jag ofta att författarna kunde börja med att skriva noveller istället så att de kunde fokusera på att komma på spännande premisser och intriger istället för allt filmtjafs...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Mm, inte slumpmässigt ur Mikaels perspektiv kanske, men för mig som läsare kändes det som att då han "genom ett trollslag" förflyttas till Las Vegas hade han lika gärna kunnat flyttas till månen eller till sitt pojkrum. När författaren kan ta sig den typen av friheter så kan vad som helst hända, och det är därför det känns som slumpmässigt var han hamnar. Det bryter mot suspension of disbelief, som det kallas.

 

Ok. Tanken var väl att Mikaels vilja och sinnesstämning skulle vara ganska glasklar för läsaren. Eftersom tal om tur/otur, pokerspel, hutlösa satsningar behandlats på vägkrogen, kändes det för mig ganska naturligt att vi hamnade i Las Vegas. Men jag förstår nog vad du menar, och håller kanske med. Las Vegas i sig är inte så viktigt för slutprodukten, som det känns.

 

Men känslan var att man som läsare/tittare ska känna sig lite tveksam till vad som händer, litegrann "men hallå, vad händer NU?" när Skåne blir till öken. Och när det visar sig vara till Las Vegas de är på väg, så faller allt på plats. Bryter det mot susp of disb, om än läsaren strax senare får se något som ter sig fett logiskt i sammanhanget?

 

Ja, den första vägkrogen ja, där är vi ense. Eller nja, vad jag föreslog var egentligen att det skulle finnas två vägkrogar, men redan då jag skrev det insåg jag hur dumt det lät. Man skulle kunna låta allt utspela sig på en enda vägkrog, men ett alternativ är att halvvägs förflytta handlingen till en annan plats, där djävulen kikar fram, så att säga.

 

Jag kan tänka mig att de först käkar på en ganska vanlig vägkrog, och sedan hamnar på nåt sorts mysko ställe, dit Mikael leds på nåt mysko vis, driven av sin hypnotiserande vilja (eller är det susp of disb också?). Lite Hotel California-känsla sådär. "You can check out any time you like, but you can never leave".

 

Jag tänker på den där novellen av Bradbury (?) om killen som slår vad om att hans tändare kommer att tändas tio gånger på tio försök, om du vet vilken jag menar... Känslan av att dras in i något där man känner att man förlorar all kontroll. I novellen är insatserna en massa pengar mot ett av hans fingrar.

 

Aldrig hört talas om den berättelsen. Den låter mysig.

Är själv Stephen King-fan. Eller var. Läste fantastiskt mycket av honom förut. Uppskattade hans förmåga att skapa trovärdiga karaktärer och händelser, oavsett hur fantastiska de var. Nu läser jag inte mycket alls.

 

Tja, mer tyngd i bemärkelsen att man drar ut på den viktiga uppenbarelsen lite mer än vad det ser ut i utkastet, för där känns den sekvensen som väldigt raskt överspelad. Men som sagt, det är ett utkast vi talar om, så det blir av nödvändighet ganska vaga kommentarer.

 

Manuset, som utkastet baserar sig på, är ganska klart i mitt huvud. Jag kanske borde skriva ner detta manus innan vi går alltför långt i diskussioner. Det är ju svårt att ha all information kring vad vi pratar om. Men samtidigt känner jag att jag i och med denna diskussion med dig nog kommer komma på något bättre. Just därför känns det nog klokt att vänta med att skriva manuset.

 

Intressant, jag tänkte inte alls så mycket på monstereffekter, utan tänkte mig snarare någon slags Twin Peaks-stämning som eskalerar till att Joppe ser Ben för den han egentligen är.

 

Ok. Jo, visst skulle man kunna göra så. Men jag kände att det nånstans var ganska klart vem Ben var (särskilt eftersom jag tänkte peta in lite övernaturlighet när de spelar kort på vägkrogen), så jag ville cut to the chase.

 

Kul att höra! Anledningen till att jag började skriva filmmanus var att jag skrev noveller, och sedan började jag skriva filmmanus och regissera av en ren slump. När jag läser nybörjarmanus önskar jag ofta att författarna kunde börja med att skriva noveller istället så att de kunde fokusera på att komma på spännande premisser och intriger istället för allt filmtjafs...

 

Jojo, där ser man. Samma här. Jag skrev en hel del noveller för, ja för ganska många år sen. Läste Skapande Svenska 95-96 på Umeå Universitet (hade bla Mikael Niemi som föreläsare, kul), skickade in små alster till tidskrifter (dock aldrig publicerad). På senare år är det dock mest filmmanus. Min främsta egenskap var inte själva skrivandet, alltså en personlig stil i språket, utan historier. Märkte att manusskrivning handlar om just historier, inte språket. Det uppskattar jag. Desutom är har jag länge varit en filmfantast, så det föll sig ganska naturligt.

Link to comment
Share on other sites

Tanken var väl att Mikaels vilja och sinnesstämning skulle vara ganska glasklar för läsaren.

Intressant att du tar upp Mikaels motiv, för jag börjar undra om det inte hänger ihop med att jag känner mig så avig till Las Vegas. Det har helt enkelt inget med huvudpersonen, Joppe, att göra, och därför känns det så godtyckligt.

 

Men känslan var att man som läsare/tittare ska känna sig lite tveksam till vad som händer, litegrann "men hallå, vad händer NU?" när Skåne blir till öken.

Jo, jag förstår hur du tänker, men det är just det där "men hallå, vad händer NU?" som gör att jag tappar bort mig som läsare/tittare. Det hänger ihop med att början bygger upp för en liten rysare i svensk miljö som sedan slänger sig huvudstupa in i fantasy.

 

Skåne förresten... Jag tänker mig mer mörka småländska skogar.

 

Jag kan tänka mig att de först käkar på en ganska vanlig vägkrog, och sedan hamnar på nåt sorts mysko ställe, dit Mikael leds på nåt mysko vis, driven av sin hypnotiserande vilja (eller är det susp of disb också?). Lite Hotel California-känsla sådär. "You can check out any time you like, but you can never leave".

Det här köper jag till hundra procent.

 

Aldrig hört talas om den berättelsen. Den låter mysig.

Jag såg en filmatisering av den när jag var liten, och den har bitit sig fast på näthinnan. Jag kan fortfarande se hur han sitter med ena handen fastbunden och flippar upp sin zippotändare med hopp om att den inte skall svika honom. Jag har senare läst novellen den byggde på, men den kommer jag däremot inte ihåg mycket av...

 

Är själv Stephen King-fan. Eller var. Läste fantastiskt mycket av honom förut. Uppskattade hans förmåga att skapa trovärdiga karaktärer och händelser, oavsett hur fantastiska de var.

Samma här. Nu var det dock länge sedan jag läste något av honom, och numera läser jag mest facklitteratur även om jag klämmer ned en del skönlitteratur också.

 

Ok. Jo, visst skulle man kunna göra så. Men jag kände att det nånstans var ganska klart vem Ben var (särskilt eftersom jag tänkte peta in lite övernaturlighet när de spelar kort på vägkrogen), så jag ville cut to the chase.

Visst, ju mer av handlingen som hamnar på den första vägkrogen, desto mindre finns kvar, men det är som sagt svårt att avgöra från utkastet. Men det är ju också så att om man kör på det ödsliga ökenlandskapet etc så är det en stor del av sekvensen, medan om man gör som jag föreslår och tar en liten avtagsväg in i en mörk skog, så finns mer utrymme på själva platsen de kommer till. Eh, hänger du med? Jag känner själv att jag blir lite vilsen i mina kommentarer, för jag har redan byggt upp en bild av filmen som inte är den som beskrivs i utkastet...

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Det första jag tänker på......Twilight Zone. Vilket är bra =)

 

Sen kan jag på en gång säga att jag är jävligt dålig på att ge konstruktiv kritik till en outline. För detta kan ju bli hursomhelst när det är ett färdigt manus.

 

Men jag håller med om att övergången till Las Vegas känns FÖR mycket. Jag läser gärna ett manus grundat på detta.

 

Bara för att krångla lite så kan jag ju säga att jag faktiskt gillade tärningarna, det behöver inte alls vara övertydligt :)

 

EDIT: Titeln är inte tilltalande.

Link to comment
Share on other sites

Intressant att du tar upp Mikaels motiv, för jag börjar undra om det inte hänger ihop med att jag känner mig så avig till Las Vegas. Det har helt enkelt inget med huvudpersonen, Joppe, att göra, och därför känns det så godtyckligt.

 

Jovisst, huvudpersonen är Joppe, men främst i egenskap av observatör - ergo publiken, läsaren. Han reagerar som vi skulle ha gjort, den mer sansade. Joppe är inte heller på något sätt den som driver storyn framåt, utan väldigt passiv (bortsett i slutet, då han gör ett försök att rädda Mikael). Joppe är bihanget i historien, men den som överlever att berätta den för oss. ;)

 

Skåne förresten... Jag tänker mig mer mörka småländska skogar.

 

Jag tänkte att skånska slätter litegrann skulle påminna om mojaveöknen. Det var enda orsaken.

 

Men det är ju också så att om man kör på det ödsliga ökenlandskapet etc så är det en stor del av sekvensen, medan om man gör som jag föreslår och tar en liten avtagsväg in i en mörk skog, så finns mer utrymme på själva platsen de kommer till. Eh, hänger du med? Jag känner själv att jag blir lite vilsen i mina kommentarer, för jag har redan byggt upp en bild av filmen som inte är den som beskrivs i utkastet...

 

Jag hänger med, och jag börjar nog hålla med dig. Jag har en idé av hur det skulle utspela sig. Mer djup skog med oländiga vägar, månsken. Skippar nog Las Vegas, Nevada, USA. Jag kan nog ta "Las Vegas" till den mörka skogen istället.

 

Känner påtaglig lust att skriva manus. :)

Link to comment
Share on other sites

Bara för att krångla lite så kan jag ju säga att jag faktiskt gillade tärningarna, det behöver inte alls vara övertydligt :)

 

Sedär. Jo, det var som sagt bara något jag kastade in som en kul pryl. Eftersom jag funderar på ett annat slut så måste nog tärningarna ryka ändå.

 

EDIT: Titeln är inte tilltalande.

 

Det tycker inte jag heller ;). Se det som en arbetstitel.

Link to comment
Share on other sites

Tänkte bara skriva och säga att jag håller på att skriva manus nu (dom har just kommit fram till vägkrogen). Det känns väldigt inspirerande att skriva detta manus - troligtvis beroende på det ovanstående meningsutbytet kring outlinen. Jag antar att man tjänar mycket på att skriva (alltså SKRIVA, inte bara tänka ut) en outline eller ett synopsis innan man sätter sig och skriver manus, och kanske som i detta fall, be om tankar kring outlinen. Jag ser det som väldigt inspirerande iaf.

 

Jag brukar ha ganska lätt för att komma på titlar, men i detta fall är det just nu lite trögt. Så om någon har en schysst titel att komma med, så varsågod! (Titeln får gärna vara enkel, kraftfull, men inte övertydlig. Engelska kan funka).

 

EDIT: Jag har ett annat slut nu, men det får ni läsa om i manuset. Kan bara säga att Las Vegas har skippats.

Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Vägen Hem, manus version 1 (31 sidor)

 

 

Samma story som tidigare, men med ett annat slut.

 

Joppe får lift av Mikael. De tar in på en vägkrog, och träffar där en mystisk man som intresserar sig för Mikael. Efter detta möte förändras resan totalt.

 

Läs gärna och tyck till. Skulle uppskattas mycket!

 

Titeln är fortfarande en arbetstitel. Om någon har ett titelförslag - varsågod! :)

Link to comment
Share on other sites

Ja, nuså.

 

Läste manuset imorse och tänkte vänta med mina kommentarer tills jag hunnit tänka lite på manuset. Så här kommer några små tankar.

 

Som helhet gillar jag det, det kan vi slå fast till att börja med. Det är mysko och känns som ett avsnitt från Twilight Zone.

 

Fick själv rådet för ett tag sedan att numrera alla scener och det har jag anammat, eftersom det blir MYCKET lättare för läsarna att kommentera manuset då. Ett tips till dig med =)

 

I början saknas en dialog där Micke och Joppe presenterar sig för varandra. Den behövs, speciellt eftersom Joppe vet att den andra killen heter Mikael. "Du är schysst Mikael".

 

Början skulle nog kunna speedas upp litegrann, det känns som en del dötid här och där, både i bilen och på vägkrogen.

 

Små stavfel (slarvfel) här och där, som t.ex Resturang och femhudning.

 

Det blir lite fel när du presenterar namnen för oss läsare innan de har presenterats i själva berättelsen. T.ex så ska ju inte namnet Ben presenteras i manuset förrän han själv presenterar sig.

 

Förstår inte varför Mikael känner till det där huset i skogen? Är det något magiskt som Ben kastat över honom, som styr han mot huset? Skulle inte Ben kunna ge Mikael någonting? Något som tröst för allt Mikael förlorat. Något mystiskt? Som kanske tillochmed gör något egendomligt samtidigt som GPSen börjar fucka upp?

 

Sen blir det ju fler frågetecken från och med huset. Vad händer med folket därinne? Kommer de någonsin ut? Kan man kanske få se någon person som varit försvunnen en lång tid sittandes därinne? Okontaktbar?

 

Eller att man kanske ser någon på vägkrogen i början, någon speltorsk som sitter och är alldeles inne av något spel, kanske trav på TVn som står på i bakgrunden. Han sitter där med sina spelkuponger, senare kanske man får se samma man sitta inne i huset?

 

Varför blir Joppe tagen av huset? Han har ju egentligen inte något med speldjävulen att göra. Visst, det är lagom creepy med svärföräldrarna och allt i slutet, men jag ser liksom inte riktigt meningen med det.

 

Ibland känns det mest konstigt för konstighetens skull. Skulle vilja ha lite mer framträdande tanke bakom allt.

 

Jaja, diskutera =) Min kritik börjar bli alldeles för osammanhängande känns det som.

Link to comment
Share on other sites

I början saknas en dialog där Micke och Joppe presenterar sig för varandra. Den behövs, speciellt eftersom Joppe vet att den andra killen heter Mikael. "Du är schysst Mikael".

 

Jo, det har du rätt i. Glömde det.

 

Början skulle nog kunna speedas upp litegrann, det känns som en del dötid här och där, både i bilen och på vägkrogen.

 

Tycker du det? Något specifikt som bör ryka i så fall?

 

Det blir lite fel när du presenterar namnen för oss läsare innan de har presenterats i själva berättelsen. T.ex så ska ju inte namnet Ben presenteras i manuset förrän han själv presenterar sig.

 

Åhå. Jag har hört annat. Men jag håller med om att det du föreslår är lämpligare.

 

Förstår inte varför Mikael känner till det där huset i skogen? Är det något magiskt som Ben kastat över honom, som styr han mot huset? Skulle inte Ben kunna ge Mikael någonting? Något som tröst för allt Mikael förlorat. Något mystiskt? Som kanske tillochmed gör något egendomligt samtidigt som GPSen börjar fucka upp?

 

(Synd att jag måste förklara... )

 

Jag tänker mig att huset är en omedveten vilja, ett obestämt mål hos Mikael. Så, ja det är "något magiskt som Ben kastat över honom, som styr han mot huset". I och med att Mikael förlorat ägodelar till Ben, och i och med attatt Mikael inte får chans att vinna tillbaks grejorna och pengarna där på vägkrogen - däremot nångång i framtiden. Därigenom var Mikael fast. Han hade haft "tur" och medgång i början, hade berusats av den. Sen gick det åt skogen. Men Mikael minns starkt hur berusningen kändes, och vill nå dit igen. Därför hittar och når han till huset (kanske utan att veta att det ens fanns).

 

Sen blir det ju fler frågetecken från och med huset. Vad händer med folket därinne? Kommer de någonsin ut?

 

Se huset som en magnet för de förtappade, förstadiet till helvetet (speldjävulen och djävulen är nog en och samma). Folket bara spelar, berusar sig i medgångens svall. Ger och tar. Som jag ser det är alla folk därinne fast, fångna... bortsett Ben, och kanske Lilah, och Portvakten. Folk vill inte lämna huset, därför kan de inte.

 

Kan man kanske få se någon person som varit försvunnen en lång tid sittandes därinne? Okontaktbar? Eller att man kanske ser någon på vägkrogen i början, någon speltorsk som sitter och är alldeles inne av något spel, kanske trav på TVn som står på i bakgrunden. Han sitter där med sina spelkuponger, senare kanske man får se samma man sitta inne i huset?

 

En god idé. Ska fundera på det.

 

Varför blir Joppe tagen av huset? Han har ju egentligen inte något med speldjävulen att göra. Visst, det är lagom creepy med svärföräldrarna och allt i slutet, men jag ser liksom inte riktigt meningen med det.

 

Som sagt så ser jag speldjävulen och djävulen som en och samma.

 

Joppe kom till huset eftersom Mikael drogs dit. Joppe lockades inte av spelvärlden som fanns därinne, kände snarare avsmak. Han försökte istället rädda Mikael (kanske prata allvar, kanske dra ut honom). Joppe flyr, men ”huset” är inte klar med Joppe, utan vill fånga honom också. Första gången han kommer tillbaka ser han lössläppt partyliv, något som Joppe troligtvis känner igen från tiden han var på en studentfester i Lund. Flirtar, sprit, vackra unga människor, disco, partaj. Schysst värre! Men han anar oråd, och sticker igen.

 

Sista gången han kommer till herrgården så har huset iklätt sig det som Joppe eftersöker (jag funderade att ha Frida och barnet i villan, men det kändes för otroligt). Huset lockar hem honom med något Joppes hjärta bultar för.

 

Vad som händer efter att dörren stängs kan man bara sia om… ;)

 

 

Ibland känns det mest konstigt för konstighetens skull. Skulle vilja ha lite mer framträdande tanke bakom allt.

 

Där ser man. Jag tycker väl att jag har en tanke bakom allt. Jag vill dock inte vara för övertydlig i manuset, utan det ska vara lite tvetydigt och mystiskt. Men kanske bör jag skärpa till det lite, göra det lite tydligare.

 

 

Tack för dina kommentarer! Guld värda.

Link to comment
Share on other sites

Jag gillar de ändringar som har gjorts sedan utkastet, men jag har problem med manusets perspektiv. Det handlar om det som vi var inne på som hastigast om vem som är huvudperson, ur vems perspektiv är filmen presenterad?

 

Nu är det mesta skrivet ur Joppes perspektiv, så det är honom jag identifierar mig med och det är hans problem som blir "verkliga" för mig. Under pokerspelet på vägkrogen faller detta eftersom det är Mikaels handlingar som blir fokus för historien (och i synnerhet för att Ben pratar med endast honom). Det här är ett problem för engagemanget, för när Mikael spelar bort allt han äger så känner jag inte hans ångest. Hade däremot Joppe spelat bort bara en hundring så hade jag känt av det.

 

Jag föreslår att historien får en tydligare huvudperson, för nu känner jag mig rätt bortkollrad. Både Mikael och Joppe skulle fungera som huvudpersoner, men det funkar inte när de turas om.

 

Får jag förresten föreslå att helt släppa idén med att Ben är speldjävulen och helt enkelt bara djävulen (som du redan är inne på)? Som jag ser det så snärjer Ben sina offer genom att ge dem det de mest vill ha, vilket i Mikaels fall är spänning, "the thrill of the game", medan det i Joppes fall är en känsla av familj, vilket är varför han i slutändan blir fångad i herrgården. Här ser jag i alla fall potential, men det är kanske inte riktigt så du har tänkt. Vill du köra på det här spåret så återstår en del meck med karaktärerna och scenerna, men jag tror att det kan blir grymt bra om det görs lagom subtilt.

 

Jag skulle kunna kommentera fler småsaker, men de är så avhängiga resonemanget ovan att jag först avvaktar din reaktion på det. Jo förresten, det där som Nemo sade om karaktärsnamn innan de är presenterade stämmer inte. Det har han bara hittat på, och nu försöker han lura i dig att det är sanning eftersom han är en spjuver som tycker om att narras med folk. ;)

 

/Jakob

Link to comment
Share on other sites

Jag gillar de ändringar som har gjorts sedan utkastet, men jag har problem med manusets perspektiv. Det handlar om det som vi var inne på som hastigast om vem som är huvudperson, ur vems perspektiv är filmen presenterad?

 

Nu är det mesta skrivet ur Joppes perspektiv, så det är honom jag identifierar mig med och det är hans problem som blir "verkliga" för mig. Under pokerspelet på vägkrogen faller detta eftersom det är Mikaels handlingar som blir fokus för historien (och i synnerhet för att Ben pratar med endast honom). Det här är ett problem för engagemanget, för när Mikael spelar bort allt han äger så känner jag inte hans ångest. Hade däremot Joppe spelat bort bara en hundring så hade jag känt av det.

 

Jag föreslår att historien får en tydligare huvudperson, för nu känner jag mig rätt bortkollrad. Både Mikael och Joppe skulle fungera som huvudpersoner, men det funkar inte när de turas om.

 

Ursäkta mig, men jag glömde att du påpekat detta när jag var i utkaststadiet. När jag skrev manuset var jag mest bara inriktad på att ersätta Las Vegas. Samtidigt känner jag nånstans att det vore synd om huvudpersonen är den som ”faller”. Det är självklart tänkt att Joppe är huvudperson. Han är också den som liftar – pank, blöt, beroende av andras hjälp. Mikael har ett välbetalt, framgångsrikt jobb, dyr bil, fin klocka (den dyra klockan glömde jag nämna i början av manuset). Men samtidigt är Joppe rik, eftersom han kanske mer än Mikael uppskattar det faktum att han är pappa. För Mikael kanske barnen och frun snarare är ”statusprylar”… Tanken var att Mikael, med ekonomisk trygghet, faller, medan Joppe, den ”själsligt rika”, inte lockas alls av spel och dobbel.

Denna grundtanke gör att jag känner lite motstånd till att Joppe är den som faller.

 

Kanske borde byta och göra Mikael till huvudperson, helt enkelt...

 

Får jag förresten föreslå att helt släppa idén med att Ben är speldjävulen och helt enkelt bara djävulen (som du redan är inne på)? Som jag ser det så snärjer Ben sina offer genom att ge dem det de mest vill ha, vilket i Mikaels fall är spänning, "the thrill of the game", medan det i Joppes fall är en känsla av familj, vilket är varför han i slutändan blir fångad i herrgården. Här ser jag i alla fall potential, men det är kanske inte riktigt så du har tänkt.

 

Vill du köra på det här spåret så återstår en del meck med karaktärerna och scenerna, men jag tror att det kan blir grymt bra om det görs lagom subtilt.

 

Jo, jag är lite kluven. Å ena sidan tyckte jag det var spännande att skriva en ”lägereldshistoria”, om hur illa det kan gå om man spelar kort med självaste speldjävulen… Å andra sidan tyckte jag det vore ganska ruskigt om också Joppe till slut blev fångad i (spel-)djävulens klor, till följd av ett lömskt trick.

 

Skulle nog helst vilja renodla speltemat, men måste nog göra om slutet då.

 

Ska fundera på hur jag ska införliva Joppe mer i storyn. Av nån anledning är det ändå han jag vill ha som huvudperson.

 

Writing is rewriting. ;)

 

Tack för dina kommentarer!

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...