Stumfilmsövergång till ljud, svårt.

[Stefan_holst]

Jag vet inte riktigt vilken forumdel som denna fråga passar, men jag tar den här...

 

Jag gör lite filmer i bland för låt oss säga privat bruk = är ofta ointressanta för publik visning men intressant för min omgivning. säkert inte så ovanligt eller?

Det kan vara dokumentärfilm, semesterfilm små kul spelfilmer.

 

I just dokumentära filmer så får jag problem med monlogljudet tillsammans med miljöbilder.

Inte kvaliten på ljudet men vad som ska sägas.

På något sätt känner jag att bilderna talar för sig själva och en monolog tillför inget. Ändå känner jag att det saknas kommentarer när jag visar filmen.

 

Nu är det så att jag är uppfostrad med Super8 utan ljud. Kan det vara det som handikappar mig? Eller är detta ett vanligt amatörproblem?

Hade stumfilmarna samma problem med att de fick "tysta" ljudfilmer till en början när de gick över till ljud?

 

Är det någon som har någon teknik eller så för att ge miljöbilder en monolog som stärker bilderna istället för att störa?

 

Jag tycker att de filmer man ser på TV ofta lyckas bra med detta.

En sekvens över Tokyos hamn kan t.ex. kommenteras med.

 

Arkitekturen i Tokyo har förändrats från låg bebyggelse till höga skyskrapor de senaste 30 åren.

 

Fisken i havet utanför japan är hotad av överfiske och miljögifter.

 

Bilindustrin i japan exporterar årligen 10 miljoner bilar.

 

Detta funkar ju helt bra men om jag varit på semester och jag filmat underbart vackra vyer som jag sett så vad ska jag säga om dom?

 

Och här ser ni havet från borgen i Tossa de Mare..

 

Neeä låter inte bra, klart alla fattar att det är havet behöver man inte berätta det.

 

Någon med bra ideér, kuskap eller kul uppslag?

 

:) :) ;)

[jmalmsten]

just exemplet du ger med borgen i Tossa de Mare... där är största felet som jag känner det är just att orden inte tillför något. "här ser vi havet från borgen..." Det ser ju tittaren själv, då blir kommentaren överflödig. Japanexemplet du nämner från tv så ser du en vacker bild över tokyo's hamn. Men det ser ju åskådarna så istället berättar dom om andra saker om just tokyo. Med havet från borgen kan du ju berätta vad som hände vid havet, vad borgen har med det att göra och liknande, att det är en borg vid ett hav det ser ju tittarna själva.

 

Tysta ljudfilmer i början... ja när jag såg Fritz Langs M (hans första ljudfilm) så tänkte jag just på hur tyst den är. Han använde ljudet ENDAST när det var yttersta nödvändigt, ofta var bilarna helt knäppt tysta. I dokumentären på DVD'n (jag såg Eureka!s utgåva, känd för den magnifika Metropolis-restaureringen) så nämnde dom att när filmen släpptes igen på bio efter nått decennium så hade dom tryckt in mycket mer effektljud i filmen som inte fanns där förut. Men den skulle vara så pass tyst.

 

Men det är väl detsamma när det gäller film i övrigt... man märker sällan hur tyst det verkar vara i filmvärlden. Det gör ju också att man ofta känner igen amatörjobb på att deras ljudspår för mycket oväsen när det inte behövs.

 

eller som jag brukar säga på skolan när det talas om vitbalans, direktljud och allt sånt: "Om jag fick som jag ville så skulle allt vara stumt och svartvitt!". Men jag kan ju inte neka till att exempelvis Zhang Jimous filmer skulle vara rätt så tama utan dess färgprakt. Ju mer ingredienser i filmen man tar med (färg, tal, surround, sensurround osv) desto mer arbete krävs för att den ingrediensen inte ska bli den svaga länken som sänker hela produktionen vid uppvisning.

[jernby film]

Bra att du tar upp det. Ligger verkligen i nutid. Att stumfilm hade pianoklink på biograferna var väl ett sätt att höja stämningen. Gamla svenska stumfilmen Häxan från 1923 restaurerades och fick ljud på 50-talet. Vilket ljud? .............Just det, Pianoklink.

Ett fotografi kan ju med musik förstärka eller sabotera ett intryck. Vi som är vana med 8mm-kameror utan ljud skulle varmt vilja att semesterfilmare använda dem eller dv-kamera utan ljud. För att senare vid redigering klippa ner till hälften, klistra in alla fotografier som är taget med digitalkameran. Lägga på musik från semesterorten eller något som passar. Hellre text än prat.

 

Från stumfilm till något även andra vill se.

/nils

[Java ex Machina]

Det kanske har att göra med hur du skriver monologen? Prova med lite olika saker, som att istället för att beskriva precis vad man ser eller nåt ta det i en hel annan riktning bara för att utforska kontraster och se vilken effekt det skapar. experimentera lite.

 

det är svårt att säga om man inte sett nåt exempel.

[vilcans]

Varför känner du att du måste ha en speaker till bilderna? Om speakern inte tillför något så behöver du inte ha någon.

 

Om du däremot har något viktigt att säga så kan du ju skriva en text för det, och välja bilderna efter texten istället för tvärtom.

[Stefan_holst]

Varför känner du att du måste ha en speaker till bilderna? Om speakern inte tillför något så behöver du inte ha någon.

 

Om du däremot har något viktigt att säga så kan du ju skriva en text för det, och välja bilderna efter texten istället för tvärtom.

 

Nej det är ju rätt men ändå saknar jag något.

Men jag tror att jag har det!

När jag var liten och såg på mina föräldrars film med projektorn tickande/surrande och de visade fimen för nåra bekanta så berättade dom om vad de upplevt. Då och då ställdes frågor från publiken och de svarade.

Man skulle kunna göra lika dant och notera allt man sa och frågor som kommer upp. Använda dessa noteringar till en berättelse av en speaker eller alernativt en text.

 

Varför att lägga på en speaker röst och inte berätta live?

Jo jag har märkt att man glömmer med åren vad man har varit med om även om det finns med på bild.

 

Intressant det med Fritz Langs första ljudfilmer, tycker mig se liknande problem med tidiga svenska ljudfilmer.

[jmalmsten]

Nu när du nämnde just semesterfilmare som finns på plats vid visning. Vi var tre stycken som kom tillbaka från Japan och jag hade 3 miniDV-band plus 3-4 gigabyte med digitala bilder. När jag visar dom som råmaterial så sitter alla och diskuterar med mig och varandra... trevligt, vi berättar anektoter om olika omgivningar och liknande...

 

Jag tänkte för ett tag sedan klippa ihop dom, men jag insåg snabbt att utan rena intervjusituationer och voiceovers så är bilderna förbannat intetsägande. Exempelvis har jag 45 minuter kontinuerlig tagning av en promenad på Ginza... Hur som haver, så gav jag upp. Jag har kvar banden så att när någon vill se så kan jag sitta och berätta om vad som är intressant med bilderna. Men jag har lagt på minnet att nästa gång jag åker ut så ska jag ha mer tanke bakom filmandet... plus ett stativ ;) ljudet vet jag inte... får nog fortsätta med inbyggda på turistkameran för rena mobilitetens skull.

 

Samtidigt som en bild säger mer än tusen ord så är det svårt för en bild som beskriver hela bibeln att säga något om shintoismen i Sapporo även fasst båda beskriver religion. Det är en svår avvägning det där.

[jernby film]

Vackra fotografier och film hör ihop med klassisk musik, den saken är klar. När man klipper ihop film utan ljud och fotografier med rätt musik är folket som ser tyst i sina tankar. Tankerna pratar man om senare.

jmalmsen.....dina besökare vid visning är vana vid stress och snabbare information. Lugna ner dom med en bra film från Japan. Klipp ihop nåt bra.

/nils

[EliteMachine]

prata om dom känslor du får inför det du ser istället för att säga vad det är som syns i bild... för bilden kan ändå aldrig återskapa upplevelsen av att vara där, den känslan får du försöka förmedla... fram med metaforerna! :)