Anima

Var hittar jag MovieMoes synops?

Räkna med att alla inte kommer att bli nöjda. Den dagen jag är helt nöjd med mina texter - är livet liksom klart. Jag tycker det blir spännande att se hur vi fixar detta. Av någon anledning så väljer vi att skriva tillsammans. I det här läget är det väl bara att skriva på? Ta inte ut sådant i förväg. Då bromsas processen. Hur som helst, får man ur sig ett synopsis är det väl aldrig fel? Har du svårt att få till med det komiska, skriv det som kommer. Det kan vi kanske också använda. Vi behöver ju motsatserna för att det komiska ska träda fram.

OK, då jobbar vi på med våra synopsis tills ledaren blir fri! ;)

Jag har pluggat en del manus för drama (teater) och film på universitet. Läst böcker och även fåt tips på Voodoofilmsajten. Jag lär mig en hel del av att vara ute på den här sajten och prata med andra filmintresserade. Människor har så mycket att lära varandra med sina olika sätt att uppfatta saker. Läser tidningar och samlar på tidningsartiklar, ser på nyheter, P1 är bra igångsättare för mig ;). Söker mig dit som jag får något att reagera på. Har ofta tagit olika jobb för att få komma in i verksamheter för att veta vad jag tycker. Det viktigaste jag lärt mig är att MINA, skruvade eller ej, idéer är grunden till den fortsatta utvecklingen. Vad JAG vill berätta! Vad jag MÅSTE berätta! Oavsett allt annat så det jag "går igång på" är för mig det grundläggande. Det är den kraften som ska bära mig genom tragglandet med det hantverket som manusskrivande enbart är. Därför inleder jag oftast med att rakt av skriva ner mina tankar, drömmar, erfarenheter i något som liknar en berättelse med dialoger och miljö- och karaktärsbeskrivningar. Rakt av - snabbt - ärligt - ocensurerat, så inte det viktigaste går förlorat - mina personliga idéer - MIN BERÄTTELSE. Den som BARA JAG kan berätta. Därför blir den unik. När jag skriver ner snabbt brukar olika saker inträffa. Det blir felstavningar, ord kastas omkull händelser sker i ”fel” ordning osv. Omedvetet kommer formen till mig automatiskt. Fel blir rätt och rätt gör jag till fel. Där blir det en spänning. Detta förfinar jag efter många många genomläsningar. Efter det testar jag manuset på andra människor. Kommentarer är guld värt. Sist formaterar jag manuset som branschen vill. Nu är det inte JAG längre utan vad andra vill ha. En orsak är att det ska vara lättläst. Jag vill inte att den yttre formen ska utgöra ett hinder för genomläsning. Min övertygelse är ju att beslutare ofta vill ha provocerande och utmanande manus "inom vissa ramar". De vill ju ha något lagom nytt, för att publiken vill det, eller?

Jag kan bara tala för mig själv och jag läste färdigt...med nyfikenhet. Det var häftigt det där långt där borta vid oceanen. Tyckte om att du trots de manliga karaktärernas råhet vågade få med deras önskan om något annat, bättre. Saknade kanske lite om deras utseende och så... Ett arbetsnamn kan hjälpa mig att hitta kärnan i berättelsen. Det är bara att ändra den sedan allt eftersom. Det här med formatering kan vara viktigt i ett skede. Detta var väl grovskiss? Nej, det fanns ett visst djup som inte kan döljas av en oformaterad centrerad dialog.

"Kriteriet för att kallas "snuff" är att morden är både äkta & avsett för kommersiell spridning, ergo varför inte Mondo räknas dit." Christian van Caine: Men om...det finns äkta mord, vad är falska mord då? ...och varför detta hat mot penisen?

Onskan äter inte bara vid vårt bord - Ondskan ger oss mat på bordet ;) Jätteviktigt att du vill engagera dig i det här! Det som avgör om filmen blir intressant och verkligt spännande är om du hittar frågorna vi undviker. Det sker mycket hemskt i världen och skrämmande nog närmare oss än vi vågar tro. Incest och övergrepp sker överallt och numera finns mer eller mindre vetenskapliga förklaringar till det. Du har själv valt citatet: "Ondskan är oansenlig och alltid mänsklig, och delar säng med oss och äter vid vårt bord" W.H. Auden Hur många barn far inte illa i vårt land? Hur många släktingar, grannar eller välutbildade lärare anar att ett barn far illa i sitt egna hem? Alla de som "vet" och låter det stanna där; hur mår dom? Varför har inte barnet ännu en lika hög status som vuxna? Barnen kan ju inte skydda sig och ibland förmår de inte ens att ropa hjälp. Hur vet de vad som är fel att göra mot dem? Många barn förstår att andra vuxna förstår - ändå händer inget. Det är inte konstigt att barnen tror att övergrepp är "normalt" och att de är värda det som de utsätts för. Övergrepp i dubbel bemärkelse alltså. Varför anmäler inte vuxna som förstår eller varför går myndigheter inte vidare? Varför eggas publik av sex - och våldsfilmer så till den grad att de nästan tror att det är ett ok beteende ibland? Undersökningar har visat att det vi ser ofta uppfattar vi som naturligt och normalt. Vi blir förövare själva.....mer eller mindre direkt för att vi väljer att förhålla oss passiva. Kanske har vi vuxna utsatts som barn för förlöjligande, hån eller blivit överkörda av vuxna vi har varit beroende av och känner därmed igen de incestdrabbade barnens vanmakt? Men varför reagerar vi ofta med att barnens lidande får fortsätta? Njuter vi själva men kallar det för att vi är engagerade? Vi ger igen för gammal ost på oskyldiga barn - liksom förövaren? Är vi medförövare? Du är verkligen inne på ett spännande spår. Jag tror ämnet är svårt att närma sig. Många har tjänat pengar på ämnet. Porrfantaster eller extrema pedofilhatare har kanske liknande erfarenheter? Men det är inte mindre viktigt för det. Lidandet känner nog de flesta till då alla har varit barn och i et strakt beroende förhållande till vuxna. Den som utför övergrepp är oftast en man behöver väl. De andra kan man lämna lättare. Svaren kan vara många och lösningarna också. Vilka är de spännande frågorna? Lycka till!

Jag uppskattar den här sortens humor, får jag säga så? Eller kanske snarare missförstånd, som jag tolkar det, mellan två generationer. Mamman är cirka 85 år och döende. (Mamman var cirka 50 år när hon fick sonen!) Äldre är ofta lärda med att de kan hamna i helvetet om de inte levt tillräckligt syndfritt vilket ofta skapar stor ångest i kombination med den vanliga dödsångesten….Att vilja träffa Kungen tolkar jag som att hon vill dö och tror sig komma till himmelriket och där vill hon träffa Kungen Jesus. Jesus kallas ofta för Kungen, Herren och vår svenska kung är Guds ställföreträdare i Sverige. Det är tanken bakom det religiösa inslaget i tillsättningen av kungamakten. Påven är Guds respektive Guds sons ställföreträdare i en väldigt stor del av världen och bland de flesta människorna i EU. De största länderna är katolska. Åter till historien: Kung Gustav Vasa på 1500-talet ville inte underordna sig Påvens makt. (Fast påven är på väg att återta sin religiösa makt via EU.) Därmed övergick Sverige från att vara katolskt land till att bli protestantiskt. Den svenska kungen blev Guds ställföreträdare i Sverige, statskyrkans överhuvud. Kungen hade nu både stor ekonomisk makt och kontroll över undersåtarna tankar. Det var troligen statsmaktens söndagsskola eller folkskola som påverkat mammans önskan att få träffa Jesus när hon dör. Det var liksom det den kristna människans mål med sina fromma gärningar. var dom goda nog? Sonen missförstår vilken kung hon menar eller vet statsöverhuvudet kungen själv var gränsen går mellan kung och Kung? Så här tänker jag och därför blir poängen en fullträff när mamman får sin sista önskan uppfylld – träffa kungen/Kungen. Det är inte dåligt av makten att få undersåtar att tro att vissa människor är mer gudomliga än andra. Den här soppan gav troligen kungen en fadd smak i munnen minst. Kanske tyckte han om den. Han kanske är van…vad har han för val? Är man tidigare kyrkans överhuvud och en god kristen så har man nog träffat på en och annan bokstavstroende… Jag gillar när jag darrar på riktigt. När verklighet och film inte går att sära. Tänk vad det kan innebära för oss om vi kommer att leva i en stormakt som är fanatiskt bokstavstroende? Jag tänker på det fria ordet och fildelning. Dessutom så var det inte så länge sedan som statskyrkan togs bort av riksdagen. Nu är det en annan kung som har majoritetens beundran. Jag talar inte om Jesus och inte om Karl XVI Gustav utan påven. Nu pratar jag om Jesus-kungen, Karl-kungen och påve-kungen. Vilken soppa!

Vi pratar väl film (visuellt) och inte radioteater? Det är där utmaningen ligger; att uttrycka sitt budskap med så lite dialog som möjligt. Där kommer ju exemplet med geväret in som ett av flera sätt att visualisera. Man kan välja att göra en film helt utan dialog, men det är en ännu större utmaning men samtidigt försvinner spänningen mellan vad bilden säger och dialogen. Håller med om att det känns bra när dialoger är avskalade, ordrena. Man kan låta den som pratar göra det på ett kryptiskt sätt. Kanske säga tvärtemot vad tittaren förväntar sig att den ska säga, Freudianska felsägningar, aldrig nämna en viss person vid dess namn, karaktären titta bort från den som den talar med, säger en sak (positiv) samtidigt som en hand krampaktigt knyter näven eller foten vickar nervöst….. Ett tips är att i första vändan skriva exakt vad karaktären vill säga. Då synliggör jag för mig själv om jag vet vad jag vill få fram för budskap. Därefter begränsa ordmängden och få fram viljan på ett idérikt sätt. Då blir jag som tittare nyfiken på karaktären. Då blir jag nyfiken på vad är det som EGENTLIGEN händer. Då vill jag se filmen en gång till och en gång till för jag hittar alltid nya saker... Tänk att karaktären säger en sak och gör en annan eller säger mer eller mindre halva meningar. Då får JAG som tittare komma in och fylla i och försöka "rätta" till situationen efter eget huvud. Tittaren har aldrig fel. Tittaren vill känna sig smart. Tittaren har rätt till sin tolkning. Det viktigaste är att manusförfattaren har sin tolkning väldigt tydlig för sig själv. Det är filmens kärna/budskap jag som tittare vill komma åt och förhålla mig till; men det får inte vara för enkelt.

Jag sitter här och läser om din idé där maktkamper utspelar sig i skolmiljö och även utanför i det offentliga rummet (Rågssveds centrum). En del anser att ungdomarnas språk verkar för torftigt. Eftersom det saknas mobbande eller frånvarande lärare och föräldrar kanske det är orsaken till att barnen pratar för vuxet. De är ju trots allt inte vuxna. Du skriver att barnen som är högst mobbar de yngre. Vilka är de som mobbar barnen i de högre klasserna? Tror att en fördjupning skulle skapa den mix av synliga och osynliga makthavare som alltid verkar....Kanske är de de osynliga som triggar de mobbande barnen och barnen får bära hundvuvud? Man kan ju konkretisera dessa för barn skadliga vuxna eller med mer diffusa medel få fram det på ett kittlande sätt. Jag menar; vilka är det som mobbarna egentligen vill utdela snytingar till? Mobbarna är ju fortfarande mer eller mindre barn fortfarande och verkar besvikna och arga/ledsna. Det viktigaste är att du har klart det här för dig själv.

Läs gärna den bifogade texten innan du snackar stöld ;)

Så befriande! Ett manus som vågar få mig att darra - på riktigt. Jag älskar när avgränsningen inte är tydlig på mitt verkliga liv och filmen jag ser. Jag kan ju knäppa av en alltför läskig film. Men när jag inte kan knäppa av mitt läskiga liv.... Skitbra! Dessutom var det självvalt för Alice. Ännu bättre. Du har fångat dilemmat med att vara människa som lever i en trygg tillvaro och beskriver hur absurditeter kan växa fram ur det. En vanlig ung kvinna som vaknar, försöker orientera sig i tid och rum genom att titta ut genom fönstret. Hon ser ett litet barn och en vuxen som färdas (hon själv?). OK, hon befinner sig någonstans mitt emellan dem på livets väg. Det blir som igår, typ, lika "tråkigt". Men vad hon bedrog sig. Det blev istället "för" spännande och oförutsägbart. Frågan blir för mig; vad är lagom? Och vill jag ha det? Manuset lämnar massor av frågor i mig. I like that!

Låter som en spännande ide´! Är gärna med och bidrar med text och idéer. Behövs det illustrationer kan jag det med.