Daniel Hållquist

Lukas Modysson skriver "vi ser", funkar det för honom, funkar det för mig ..

Var gick du på manuskurs? #nyfiken# Skulle själv vilja gå en sån ...

Vad har Mannen & Servitrisen för slags relation? Det går väldigt fort ifrån att dom träffas, pratar, och han bjuder ut henne. Jo, som övningskörning funkar det bra, det är ingen tvekan att du kan skriva. Hur går det med ditt större projekt? Det om pojken och pedofilen?

Okej. Tackar.

Jo, det är ett välskrivet manus, men jag har som sagt svårt för dialogen, tycker det är utsvävande, Christopher har rätt när det gäller att karaktärerna talar som i en Bergman-film och jag gillar inte hans sätt att skriva dialog, jag föredrar när karaktärer talar som vanliga människor ... Nu när jag skriver detta har det gått några timmar sedan jag läste ditt manus för första gången och jag har hunnit läsa det två gånger till, jag måste bara säga att det växer, skapar intresse, men att jag fortfarande tycker att du gör bäst i att stycka upp dialogen, lämna kvar det som är väsentligast, kort sagt, förtydliga saker och ting, jag kanske är en dumbom, men jag fattar inte allting som sker och vad innebörden bakom alla repliker är, i manus ska ju varje replik vara laddade med ett slags grundläggande projekt bakom, replikerna ska aldrig vara prat, utan alltid få saker och ting att ske i rummet, och ibland känns det som om det går på tomgång ...

Hmm. Intressant, men lite konstig. Jag har svårt för dialogen, den är otroligt välskriven, fina formuleringar, fina tankegångar, men det känns inte naturligt, utan mer som dialog till något som är betydligt mer litterärt än ett manus, det är ju stor skillnad på att skriva manus jämfört med noveller/romaner, ett manus kan läsas som litteratur och jag personligen älskar att läsa manus, men i första hand är ju manus så kallad ickelitteratur, en slags vision som ska ge regisören en slags struktur som han/hon sedan ska omvandla till något som är större än det som manusförfattaren har skrivit. Jag tycker att din dialog hur fint formulerad den nu är misslyckas med att väcka liv i karaktärerna, vilka är dom? vad vill dom i livet? vad vill dom varandra? Så stycka upp dialogen tills du når själva kärnan, om vi som betraktare ska ha en chans att komma in i det du vill berätta måste du vara tydlig. Du måste vara så tydlig att du inte lämnar dina karaktärer till allmänt tyckande.

blund skrev: "Skriver man även i Sverige "INSERT" när det kommer in ett kort klipp som inte byter scen?" Ja, det undrar jag också.

Håller med Vilcans, spännande. Men om du inte redan har gjort det så fundera ut en förklarning till allting. Påminner lite grann om en bok som jag läste för några veckor sedan, den heter Glamorama och är skriven av Bret Easton Eills, och när jag säger att den påminner lite grann så menar jag LITE GRANN, själva historierna verkar inte vara så lika varandra, men i den så finns också dubbelgångare (?) och foton som inte överenstämmer med vad som hände i verkligheten, Roger Avary som filmatiserade Ellis bok The Rules Of Attraction har även planer på att filmatisera Glamorama ...

Ifall du befinner dig i utlandet och inte har tillgång till en dator som har Å Ä Ö så kan du göra som jag gjorde när jag bodde i Irland och skulle skriva en novell och därefter skicka iväg den till en tidskrift, men detta funkar bara ifall du har en diskett med dig där bokstäverna här ovan finns på en fil, det hade iaf jag, en diskett, och ifrån den så kopierade jag Å Ä Ö och sedan när jag skrev min novell så kopierade jag in dessa bokstäver när jag behövde använda dom. Inte ett dugg jobbigt.

Ja, det undrar jag också. Det lilla jag har läst verkar helt okej, men jag har inte orkat läsa till slutet på grund av stavfelen. Har du inte något utkast där alla bokstäver i alfabetet är med?

Låter spännande. Stig Claesson har man ju hört talas om.

Kanske ett kors runt halsen istället då?

Fast tror du inte det framgår genom dialogen? Jag såg 21 Gram idag och där inser man ju att Benicio Del Toros karaktär (utan prästkrage) har gått allt för långt i sitt sätt att tolka budskapen i biblen

Mycket intressanta bilder som du målar upp, men jag är osäker på själva historien, den är kanske lite för kort för att man ska hinna engagera sig. När det gäller prästkragen så tror jag det funkar bättre ifall du skippar den, den känns klichéartad på nåt sätt, blir intressantare, tycker jag, ifall det bara är två män i helt vanliga kläder som befinner sig i rummet, man förstår ju ändå att den ena står i högre status eftersom den andra håller på och bekänner sina synder (varför banala synder?) och ber om förlåtelse.

Jag känner igen mig

Det beror på. Det är upp till dig. Vissa manusförfattare skriver väldigt detaljerat om hur deras karaktärer ser ut och hur dom är som människor (Paul Schrader, Peter Birro, Hal Hartley). Men majoriteten av alla manusförfattare gör dock inte det, en av mina absoluta favoriter, Todd Solondz, skriver till exempel jävligt knapert, personligen så gillar jag när det är korta personligt/utseende beskrivningar, det känns som om det blir lite mer kött ifall du förstår vad jag menar ...

Den är jävligt bra, rätt så lång, fadern som berättarröst, och du skulle kunna använda dig av ett liknande knep, Oscar som råkar ut för någonting, olycka? försök till självmord? vem vet? det är upp till dig, sedan börjar Oscar prata, olika klipp, vi vet fortfarande inte vad som hänt honom, lever han? är han död? Oscar tänker tillbaka, till slut stannar vi på hans begravning, nåt sånt ...

Jag skulle vilja se det som ett längre manus, lära känna flera karaktärer, se en historia byggas upp. Nja, kanske inte hela episoden, några ändringar måste du nog göra, men det mesta av det du har skulle kunna funka som ett slut, ungefär som den där drömseksvensen i slutet av 25t Hour, har du sett den?

Och det kortfilmsmanus som du har färdigskrivet kan ju faktiskt både funka som en början eller ett slut till ett långfilmsmanus, jag skulle dock helst vilja se det som ett slut ...

Nej, detta synopsis funkar till den längd du har nu ... Ja, jag tänkte att du skulle skriva ett synopsis till en längre film, samma grundhistoria, samma berättare, men utveckla vidare, se vart du hamnar ...

Hej, Jag tycker det är småkul, grabbigt skitsnack på fyllan, fast det är ju svårt att bedöma ett manus på en inledande scen som inte är renskriven, påminner lite om dialogen i Jalla Jalla, har några förslag till ändringar: Mike? Det låter osvenskt. Varför inte Mícke? Och så dialogen behöver ju ses över ... Du skriver: MIKE Nämen du skulle ju sluta dra sexhistorier, det börjar bli tröttsamt. Varför skriva på näsan? Måste vi veta om att Johan att lovat sluta dra sexhistorier? Räcker det inte med att veta Mike tycker det är drygt att lyssna på honom? Mitt förslag: MIKE Nämen, nu börjar det (du) bli tröttsamt. Det finns några fler exempel, men det är väl sånt som du förhoppnings stryker under redigeringen av manuset, som sagt det är svårt att ge konstruktiv kritik när det är en rätt så skissartad scen, så du kanske skulle ta 2 - 3 veckor på dig, renskriva, lägga till några scener, utveckla karaktärerna, och sedan lägga upp det igen. Lycka till!

Jag tycker detta är svårt att misstolka ... OSCAR (V.O. FORTS.) Men det var aldrig nån annan än vi själva som VERKLIGEN förstod vad dom handlade om. Fredrik, det låter väldigt intressant, men börja fundera ut ett synopsis.

Håller med jonpet när det gäller att vi kommer för fort fram till slutsatsen "Kanske är det den känslan som är det viktigaste i livet?". Det känns som om den inte funkar i den längd som den är nu, det går som sagt för fort, vi hinner inte lära känna karaktärerna (för det är väl mer än en?) i historien, samtidigt så tror jag att det kan bli något som är riktigt bra ifall du arbetar vidare med det

Din!!!!

Tony Montana skrev: "Samma sak med ingen fatta vad dom spelade om, låter också lite för komiskt(Det var nog inte det som var meningen). Stans bästa band och ingen fatta vad dom spela om. Är huvud karaktären idiot eller?" Jag tycker det är en jävligt bra formulering, det där att omgivningen inte förstår vad dom spelade/sjöng om, som jag tolkar det (och rätta mig ifall jag har fel nu) så menar du att omgivningen inte kunde förstå vad dom ville med sin musik eftersom bandet skrev om sina drömmar och sin längtan efter ett bättre liv, omgivningen delade inte denna längtan och därför kunde dom heller inte förstå, relatera till dessa känslor.