Timure

Härlig Fassbinder-inställning! Eller varför inte Bresson? Ta om tagningar så pass många gånger, att skådespelarna blir så fruktansvärt uttråkade och frustrerade att dem inte längre lägger ner nån energi i agerandet - och då, den magiska trancendentala gränsen! Bresson, je t'aime!

Kompromissen är det första steget mot misslyckande! Visionen om hur filmen ska se ut bör vara helt klar innan man börjar inspelningen, om man nu inte eftersträvar något slags experiment utan manus (vilket är en annan liga - domna, osv). Och apropå skådespelare håller jag med, som stort undantag, med Hitchcock (som jag för övrigt anser vara något av en klåpare); "Skådespelarna är regissörens boskap". Att gå med att skådespela är en frivillig sak, och bör tänkas efter, eftersom man som det inte har någonting att säga till om (om nu regissören är allvarlig med sin konstnärskap dvs). Jag tänker på Reiner W. Fassbilder (eller kanske ur modern tid, Michael Haneke?), som kompromisslöst körde över sina skådespelare, manglade dem, torterade dem psykiskt, för att få det han ville ha på filmremsan. Det var ett extremt exempel, men det tåls att tänkas på! Skådespelare har i teorin inget med filmproduktionen att göra. Bara i praktiken, och praktiken är kanske det mest besvikelsefyllda momentet inom filmskapande? Tänk om man mer tacksamt (ur kommersiellt perspektiv) kunde göra film UTAN skådespelare!

Se lite dockfilmer av Jirí Trnka!

Historia dit och historia dit, det centrala med att skapa film ligger i känslan och att en film förmedlar en sådan: en känsla. En atmosfär, en stämning. Något som finns där, men som man inte riktigt kan sätta fingret på vad: då har man lyckats. Som tips till den som startade denna tråden: -fokusera på det lilla filmrummet. du kommer ha lättare att lyckas om du håller dig till ett trångt filmrum, dvs inga stora ytor. på detta sätt undviker du att få med saker i bilden du inte vill ha där, utan några större ansträngningar. -filma utomhus! det finns inget som är så tacksamt om man inte gillar eller kan ljussätta. -se film, inspireras! hur det är med filmutbudet från Irak vet jag inte, men det stämmer säkert det du säger. men Iransk film då? där har vi massor! Makhmalbaf, Kiarostami! en bra början! så, nu måste jag sova. ;)

Jag filmatiserar inte andras manus, det är inte intressant. För mig ska skapandet vara i högsta grad personligt, vilket betyder att jag skriver manus, regisserar och filmar själv. Det är min vision som ska fram när jag arbetar, ingen annans. Men visst inspireras jag. T.ex blev jag mycket inspirerad av att avdramatisera och omstrukturera en pjäs av Sarah Kane, "Psykos 4.48", för ett tag sedan. Som ett litet experiment av vad jag är kapabel till i manusväg. Jag formar om ett tidigare verk till någonting annat, någonting eget. Danell; förklara för mig, vad menar du med "får ett nytt manus ni ska göra"? Kommer de inte från ditt inre när du vandrar runt, fikar, ser, hör? Det är DET som ska dit, dit på filmen, dina upplevelser, ingen annans. Eller förklara för mig. För mig låter det fullständigt galet att låta någon filmtisera "min film". Då blir det ju inte MIN film längre, då blir det någon annans tolkning av min film.