playtime

[citat=Munthe]Ja, visst var det meningen att stödja svensk film. "Värdefull film". Det resulterade i en stadig nedgång i besökststistiken sedan SFIs grundande trots att vi blivit nästan dubbelt så många i landet sedan dess. Visst, vi har fått TV som konkurrens om tittarnas uppmärksamhet men nedgången är stadig även nu och för varje år. [/citat] Att filmen var vanligare/större på 50-talet är ju direkt ingen hemlighet. Det var Hollywoods glada glansdagar och då det fanns en bio i varje kvarter i vårt land. Att besöksstatistiken har gått ner sen dess har varit en global trend vars främsta orsak heter TV. Sen är det så att besöksstatistiken har gått i cykler i årtionden. Biografbranschen är en cyklisk. Det är knappast så att stöd till svensk film = mindre biopublik. De senaste tio åren har besökarantalet gått upp med nästan tre miljoner.

[citat=Munthe]Staten ser till att bara "kvalitétsfilm" produceras. Jag tycker att filmen upplever ett slags medeltid i europa just nu (med några få undantag - Luc Besson med sitt bolag är ett undantag).[/citat] Nja, riktigt så är det väl inte? Poängen med reformen var att STÖDJA kvalitetsfilm. Utanför det är det en helt fri marknad som staten inte lägger sig i. Vem som helst fick producera Åsa-Nisse. Filmreformen möjliggjorde mycket - i sin tid. Bland mycket så upplöste den de monopola ställningar som hade verkat sen år noll med SF, Sandrews etc. Systemet med att varje såld biobiljett ger pengar till svensk film tycker jag är genial. Speciellt i en tid då amerikansk film dominerar totalt. Men nu tror jag inte detta är rätt plats att disskutera filmreformen i sig, det finns både negativa och positiva sidor med den. Däremot, om man nu skall disskutera filmens finansiering, så tycker väl varenda kotte i landet att staten fortfarande efter 100 år inte riktigt tar filmen på allvar. Filmen får väla sådär 250 miljoner om året, scenkonsten får 1,3 miljarder. Operan får 350 miljoner. Någon här som varit på Operan de senaste åren!? Någon som sett en svensk film på sistonde? Jag vill dock tillägga att allt kulturellt statligt stöd blir stoft om man exempelvis gör den - fysiskt smärtfulla - betraktelsen att cancerforskningen i Sverige självklart inte kommer upp i dom summorna från statligt håll. En annan intressant jämförelse är USA där man hittat en - bokstavligen - gyllene medelväg mellan konst och kommers. Det ligger i landets natur. Det totala amerikanska stödet för kulturell verksamhet i USA uppgår till drygt en miljard om året. Detta i ett land där den inhemska filmen bara inom deras egna gränser omsätter sådär 70 miljarder om året. Sen finns det mer privat kapital i USA än i resten av världen.

[citat=estberg]http://www.mi.edu/programs/fit.htm Funderar på att söka dit. Som jag ser det: 1. Det ligger i Hollywood. Bättre sätt att känna på branschen finns inte. 2. Musikprogrammen som skolan erbjuder är ansedda som ett utav landets främsta. 3. Ser man på examensjobben som finns upplagda så verkar det som att studenterna verkligen lär sig en hel del trots att utbildningen är relativt kort (ca 6 mån) 4. Man får arbeta med både 16, 35 och HD. 5. Det är personligen precis den nisch jag är ute efter (regi/producent inom musikvideoprod. och reklamfilm) Nu vill jag höra vad ni tycker.[/citat] Nu är det ju inte så att bara för att de ligger i Hollywood så kommer du få glassa runt med en massa stjärnor och "känna" in industrin på det sättet man kanske först tror. Rent produktionsmässigt ligger inte mycket kvar i Hollywood, utan området i sig är ganska skabbigt och den enda industrikänsla man får kommer från rena turisttjafs. Men visst det låter jävligt intressant.

[citat=kingen] Utan en reell ekonomisk verklighet att förhålla sig till så är jag rädd att vansinnet fortgår!Sätt upp ekonomiska mallar för bidragssökarna![/citat] Sen är det ju att så denna situation, att filmen behöver/får statligt stöd, den delar vi med resten av Europas länder. Man ska inte kasta skit på staten för att dom bidrar med pengar till svensk film, däremot kanske man skulle göra någonting åt det något felstyrda klimat där allting måste och ska kosta en jävla massa, och där sådana som Birkeland får komma till tals och minsann klargöra att film inte är någon "lekstuga". Sen kan man ju fråga sig om konsulentsystemet fungerar som det skall. Det jag har märkt när jag har satt ihop min uppsats om förarbetet till filmavtalet är väl att folk gnäller så in i helvete. Alla etablerade filmare skyller på att dom får för lite pengar. Andledningen till varför det görs så dålig film är alltså på grund av kulturministern och finansministern. Andledningen till att det finns för lite pengar är också för att man inte punktskattar dvd, vido, betal-tv. Ju mindre biobiljetter som säljs desto mindre pengar till svensk film - därav blir det också sämre film. Biografbranschen säger å andra sidan att det svikande biotittandet är på grund av att vi berättarmässigt ligger i en svacka. Typ.

[citat=Munthe]Vilket filmstöd räknar du då? Bara SFI hoppas jag. För sedan har du ju filmpoolerna (med Film i Väst som den starkaste), Nordisk Film & TV-fond, EU Media, SVT och en rad andra skattemedelsfinansierade instanser.[/citat] Nu tog jag fram mina papper (kulturdepartementets promemoria ang det nya filmavtalet) och såg att jag har missmunnit (är detta ett ord?) mig rätt rejält. Producenten svarade för 22%, förhandsstödet 28%, insats från TV-företag 11% (i detta räknas också de insatserna som sker avtalsmässigt), regionalt stöd 12%, internationell medproducent eller stöd 13%, förskott av biografdistributör 7%, övrigt 7%. Jag reviderar därmed mitt tidigare inlägg och finner istället att stödet motsvarar drygt 40%. Jag vill också passa på att citera Anders Birkeland som i Teknik och Människa 2/05 sade: "Tyvärr har det blivit en trend att visa att det går att göra film för pengar lågt under normalbudget. Men det är mycket skitsnack. Att göra film är ingen lekstuga." Att göra film är ingen lekstuga menar Birkeland, det krävs en massa miljoner riktiga pengar!

Sen är det ju så att en films filmstöd 2004 i genomsnitt låg på drygt 20%. På detta tillkommer visserligen en den förhandsköp från TV-kanaler som ingår i filmavtalet (som alltså köper rättigheter i institutets satsningar). Så säg drygt 25%. Jag har aldrig gjort kommersiell film i hela mitt långa liv men som lekman tycker man ju förståss, att om kan man göra film av 100% av finansieringen så kan man väl göra film av 75%?

Jäkligt intressant diskussion. Sitter och skriver en uppsats om det nya filmavtalet och har absolut funnit en del guldbitar här som är värda att citera. Jag håller helt och hållet med Munthe om att det i Sverige finns en regel om att allting måste kosta en speciell summa, och allting annat är helt orimligt. Utomlands har jag förstått att det inte är på riktigt samma sätt. Jag har arrangerat en del festivaler och har disskuterat detta med andra inom svängen som sagt samma sak. Bara en sådan sak som sponsring är nästan uteslutet, eller att få köpa något till rabatterat pris. Nej, allting ska kosta så och så mycket och behöver dom och dom grejerna till detta och dittan och duttan.

[citat=jmalmsten]Värmlänningen eller nått sånt hette den, filmades med två olika slut en där en drunknade och en där en överlevde... mer exakt vet jag inte... tyvärr... Men evenemanget var rätt så stort...[/citat] Värmlänningarna är det nog du menar....? Från 1909. Utan tvekan den sämsta film jag någonsin sett. Efter Tre Solar.