Håller med om att i följande skick så gåre inte för en utomstånde att göra korrektfilm av denna.. Den har dialogerna, men jag har valt att inte skriva ner den exakta handlingen på vissa ställen, då det är oklart vart krutet i storyn ska ligga än så länge... å det blir tight om man gör en rulle på 15 min om man ska hinna med D, A B C upplägget.. samt få med den udda relationen mellan Morfar å Pyret och dess kärlek samt att förklara hur morfar blev den han är..
Radioteater av "älderomsorgen i kågedalen" har redan gjorts... Detta manus följer inte bokens handling, förutom den inledande skapelsemyten som karaktären Morfar berättar... kunde verkligen inte utesluta den gigantiska dialogen, i en annars ganska fristående berättelse.. Även om det finns element i boken som direkt kan speglas i manuset.
Berättelsen är ingen klassisk saga med en början och ett förklarande lyckligt slut. Jag känner snarare att jag vanhedrat författaren med att jag byggt just en början och ett slut...
Om man ska ta spoila lite av handlingen för att framhäva det som gör den lite unik, så är det:
A) Långa monologer
B) Vuxnas ansvar över barn, dels som förebild och dels som föräldrer.
Pojken "Pyret" är inte sinnesslö utan han formas av sin morfar att tro att det är samhället som är sjukt och hemskt.. detta leder till isolation och misstro mot samhället som i sin tur vänder honom ryggen. Pyret förstår tillexempel tyska och smygläser vuxen litteratur, samt pratar normal begåvat dock med en tioårings naivitet men endå skrämmande lillgammal...
Trots att han mer eller mindre misshandlas fysiskt och psykiskt av sin morfar så håller Pyret, morfar sin kär och kan inte tänka sig ett liv utan honom. Hela berättelsen kretsar kring varför pojken tar sitt liv när han väl har "räddats".
Även i Morfars något manusluddiga död(där han blir så upphetsad av sin sadism att han får en hjärtattack), finns det utrymme för ett härligt bildspel av hur Morfar blev den han blev.. att han var med i SS var ju inte direkt något som ansågs vara ondska i WW2-Sverige.
Tanken är att göra en ganska radikal "fransk" kortfilm med mycket ångest och tabubelagda ämnen. Lite värre än "Salo eller sodom" men inte lika tydlig politisk anknytning utan snarare mer mörk mänsklig skildring med ett fågelfritt perspektiv där jag varken hyllar eller sågar det som hänt.
Adam88:
Nikanor Teratolgen är i min och många andras ögon kanske det största som hänt författar sverige sen Lagerkvist om än väldigt okänd hos allmänheten. Min formatering bör inte störa berättandet/storyn(om jag nu ska tro de kompisar som läst den) även om frontpage version har knipsat bort lite: Vi, å sådana ord. ... Ge den ett försök du kommer nog skratta trots att den är brutal å vedervärdig! kanske just därför...
Oj, hoppas jag fick ut mig det jag ville ha sagt