Jag tänker mig att Johan och Niklas skulle kunna prata mer med varandra när de träffas. Nu blir det som att de ses och utbyter ett par ord och är tysta väldigt mycket, och sedan skiljs de åt.
En bit dialog jag reagerade extra mycket på är mellan Niklas och den ensamma killen i Niklas dröm. Jag skulle tycka att det var bättre om kille bara gav Niklas en tacksam men rädd blick och sprang därifrån. Han är ju fortfarande skrämd på grund av incidenten med de tre bråkstakarna, och repliken "Jo, tack vare dig så klarade jag mig bra nu" känns lite uppstyltad.
Dessutom har jag lite svårt för slutet. Det är nästan som att Johan vet vad Niklas håller på med innan hans har sett eller hört något om det. Min tolkning är ju att Niklas typ har byggt robotben åt sig själv eller liknande. Ett bättre slut enligt mig: Johan cyklar till Niklas hus, och går fram till dörren. Han ska ringa på, men kommer på att det är mitt i natten, och vill inte väcka någon. Så hans hand tvekar vid ringklockan, och precis då hör han metalliska surrande ljud inifrån hallen. De kommer närmare och närmare, och till slut öppnas dörren. Man ser Niklas i dörren, men bara ner till midjan, och han säger något enkelt i stil med "Hej, Johan. Vad tycker du?". Eventuellt kan man se Johan le eller så, men det är inte nödvändigt.
Ja, jag hoppas att min kritik är konstruktiv på något sätt. Håll till godo.
p.s. Försök lägga upp manuset i pdf-format istället, så att formateringen blir rätt. Och rätta stavfelen.