Munthe

Om filmen ska distribueras behöver du ha en E&O-försäkring och i synnerhet om du refererar till eller har använt någon annans material. Ska man skaffa en sån korrekt så innebär det att en mediaspecialiserad advokatbyrå går igenom din film och markerar vad som skulle kunna vara problematiskt och sen bedömmer man hur högt filmen måste försäkras (försäkringskostnaden måste täcka rättegångskostnader vid en stämning). Så om du t ex har använt en känd amerikansk författares dikt och du förlorar en stämning så måste försäkringen täcka förlusten. På långfilm brukar försäkringen täcka 20 miljoner och kostnaden för en sån börjar på nånstans 70 000 kr och uppåt (långfilm). Man kan få avslag på E&O-försäkringen och då blir det inget distributionsavtal påskrivet. Skäl till avslag kan vara att man lånat lite Harry Potter och hoppas att ingen märker nåt.

Ja. Men det är det ingen som gör.

Jag är gästlärare på Batteri och där har vi inga kurser fokuserade på kreativ klippning utan det är jättebra kurser som handlar om att lära sig olika program (och arbetsflöden). kanske inte riktigt det du letar efter? Mig veterligen är det bara DI som har rena filmklippningskurser och mitt eget lilla initiativ på Framtidslabbet -. Mitt eget initiativ uppstod för att fylla tomrummet efter Filmcentrum Stockholm som gick i konkurs. Jag var handledare i filmklippning där. Kreativ klippning lär man inte sig själv på några dagar. Jag lärde mig grunden för långfilmsklippning genom att sitta bredvid Thomas Holéwa i ett halvår när han klippte min film. Thomas har varit huvudlärare på DI och klippt klassiker som Barnens Ö. Det är en väldigt stor skillnad på att veta var knapparna sitter och att kunna filmklippning.

Att kunna stava betraktar jag som en hantverksmässig anständighet om yrket är att skriva.

Man behöver inte känna till dom här namnet för att vara starkt påverkad av deras livsverk. Men behöver inte veta att Kenneth Anger uppfann det bildspråk och den estetik som ligger till grund för hur alla reklam ser ut och alla musikvideor. Det är inget utopiskt i att uppmana unga filmare att fundera lite på vad dom håller på med. Sen är det där ju också iofs en åldergrej. Är man ung filmare kör man på bara. Allt är nytt. Man lär sig från början och nästan allt går på instinkt - medan äldre filmare har levt lite mer och hunnit tänka några varv. I filmens barndom och under hela den klassiska filmhistorien var ju regissörer aldrig särskilt unga. John Ford gjorde sin första film när han var 40. Dom flesta regissörer kom från något annat yrke med en massa erfarenheter i bagaget. Unga regissörer dök upp på 60-talet med Dennis Hopper-generationen. Hopper-generationen hade ju inga referenser bakåt. Idag är regissörer både unga och har mest andra filmer som referenser vilket ger, tycker iallafall jag, ett väldigt trist utbud. Det där med rytm och timing handlade mer om att Mayers mall gav en svårslagen visuell vägledning genom filmen med stämningen väldigt tydligt etablerad. Den nuvarande manusformen är svårtläst jämfört med Mayers rappa och exakta beskrivningar. Och det där med 1 sida är 1 minut stämmer ju inte på annat än dialog mellan tummen och pekfingret. Det vet ju alla. "Dom slåss" kan mycket väl utvecklas till en sju minuter lång actionsekvens. Finns gott om exempel på just det. Nej jag tror inte att det finns någon statistik över manusformatteringar.

Fabio Frizzis musik i Fulcis L'Aldila The Beyond/L' Aldilà-Original Soundtrack by Fabio Frizzi [FULL ALBUM] - YouTube och soundtracket till Ralph Bakshis underbara mästerverk Heavy Traffic Heavy Traffic (1973) *Full Movie* - YouTube Popol Vuhs fenomenala soundtrack till Herzogs Aguirre - Guds Vrede John Morris score till David Lynchs Elefantmannen Lalo Schiffrins toktunga tema till Magnum Force (tänk om Tarantino någonsin lyckas göra någonting så här tufft)

Carl Mayer med Final Draft 8.0.3.

Dom flesta självutnämna "experter" tjatar på om Campbell och envisas med manusformat med nånslags naiv tro om att det handlar om att kommunicera innehållet tydligt. Det är ju inte alls sant. Det är också fel att påstå att "story" har sett likadan ut sedan de gamla grekerna. Hur många av er har läst det pyttelilla som finns bevarat? Vad vet ni egentligen om filmhistorien annat än det som trummats in i er av Hollywoods manusgurus? Så länge man låser sig till det där gamla tjatet sker ingen utveckling. Och vad händer med en konstform som inte utvecklas? Den dör. Idag finns det tio ggr fler biodukar i världen. Och det visas tio gånger färre filmer på dessa dukar. Film har blivit en produkt. Inte konst. Inte ens konsthantverk. Den är ett verktyg för att sälja popcorn, godis och läsk. Filmen ska passera in i ert nervsystem med ett minimum av disturbans och den ska lämna ert nervsystem med ett minimum av distrurbans. DET är vad Campbell är till för (märk att Joseph Campbell själv inte är skyldig till det här...han var aldrig ens nära ett filmmanus i hela sitt liv). Den som startade den här utvecklingen var en Hollywoodlegend som säkerligen ingen av er har hört talas om. Han hette Thomas Ince och han var den man som i början av 1900-talet formulerade en rullandebans-princip på filmproduktion. Han var oerhört framgångsrik med sina västernserier som då var nummer ett men idag knappt går att få tag i. Ince satte många av de standarder som används idag. Han hatade regissörer. Han hatade "konst". Han såg film som en tivologrej och produktionen av underhållningen skulle gå snabbt och kostnadseffektivt och manus var det första viktiga steget att förhindra regissörer att bli kreativa på inspelningsplats. Och han lyckades med det oerhört framgångsrikt. Hans filmer gjorde stora pengar och inte en enda profilstark regissör jobbade med Ince. Ince såg på europas stora auteurer på frammarsch med ett oerhört förakt. Regissörer som Murnau fick det att krypa i Ince. Ince blev mördad 42 år gammal. Den ekonomiska motor som alltid funnits i Hollywood har över tid mer och mer annammat Ince manusmodell. Ni skulle bli förvånade om ni lästa några av Hollywoods stora klassiker bara för att upptäcka att det inte finns ett spår av den "traditionella" manusmodellen. Jag skulle säga att det är uppkomsten av Blockbustern som pushade modellen som "nödvändig". Om man tänker lite utanför lådan och vägrar ta till sig konceptet att Inces manusmodell är den bästa vägen att berätta intentionerna för en läsare med maximal tydlighet och istället ser sanningen i vitögat och titar på hur några av filmens största genier skrev manus så kan man t ex gå till hur Carl Mayer skrev manus. Han lyckades nagla fast ett manusspråk som var exakt beskrivande av det filmen hade som intention att visa tittaren och hans form är betydligt lättare att läsa än den "klassiska" modellen. Carl Mayers manuskript har mer paralleller med ett musikpartitur där man får en ABSOLUT känsla för rytm och timing genom berättelsen. Omöjligt med den "klassiska" modellen. Ett annat bra exempel på storslaget manuskript som naglar fast filmens timing och anda perfekt är Kubricks manus till 2001. En mening per sida. Centrerad. Tusentals och åter tusentals sidor. Och varje mening extremt fokuserad på att summera berättelsen i sin absoluta kärna. Så hur tänker ni utveckla filmen? Graden av er kärlek till mediet kommer att stå i relation till hur mycket ni förändrar konventionerna.

Kinesiska sweat shops med urusla och omänskliga arbetsvillkor snickrar ihop jibbar till västerlänningar som kostar under 3 000 kr? (Jag köpte en liknande jibb från USA för tio år sedan innan Kina stegade in på marknaden - priset låg på 25 000 kr har jag för mig) Och vad gör västerlänningar? Klagar på priset. Bygg en själv. En femhundring på rören, tre hundra för rörlåsen, aluminiumplattorna för strax under tusingen om man hittar ett bra ställe, 3/4"-skruvar i rostfritt ligger på femtiolappen i butik. Väska går säkert att fynda för 700 spänn. Svarteloxering av aluminiumkomponeter kan du säkert få för strax under tusingen om du är redo att stå i kö ett tag hos nån som gör det billigt. Lycka till! Tyvärr blir ju delarna lite dyrare i länder med arbetsrätt.

"Tecknade serier" kräver ett bra ritprogram. Letar du efter ett program för att animera 2D-figurer i så skulle jag först titta på Synfig Studio.

Gimp, Krita. Inkscape.

Maskerna ligger som in knapp i färgkorrigeringen i Inspectorn.

LightWorks är och har alltid varit ett avancerat system i Rolls Royce-klassen. Man ska inte låta sig bedras av prisklassen. För femton år sedan var LightWorks dubbelt så dyr som den dyraste Aviden. Folk har ännu inte riktigt greppat att ett av dom mest avancerade, stabila och fullproffsiga systemen kostar 500 spänn.

Imponerande att UR orkade trassla med Final Cut Server. Det var ren skit från början. Alla lite djupare in i branschen skvallrar hela tiden om att Avid har tunga ekonomiska problem.

Stämmer inte. Det finns ingen bra statistik som pekar på hur det ligger till. Det går just nu väldigt bra för Adobe med Premiere Pro i t ex USA. Och "marknaden" blir svårare och svårare att definiera. Broadcast? Film? Spel? Webbmedia?