Rabies

Det är inte riktigt en sån mall:p Det är mer som riktlinjer att gå efter så att man inte blir borttappad i sin historia, vilket är väldigt lätt om man bara skriver från början till slut, man får ingen överblick över vad som händer och ifall nåt inte funkar och man måste ändra så blir det väldigt omständigt. Det är som att köra 100 mil i fel riktning bara för att man skitit i att ta me sej kartan, så måste man köra tillbaka dom 100 milen igen;)

Alla regler har undantag, så även i filmens värld, om alla filmer hade följt denna mall så hade Den sjunde kontinenten(som jag itne sett) inte stuckit ut bland alla andra filmer som skulle följa människor dag ut och dag in i 4 år. Ken Park är även ett sånt undantag, så dom ploppar upp hela tiden, men som man brukar säga så är det undantagen som bekräftar regeln.

Tvärtom, ju mer man vet om hur man skriver manus ju lättare blir det att komma på idéer. Hjälten byter inte en man som räddar en kvinna i nöd. Alex i clockwork orange är fimens hjälte, han blir hindrar ett antal gånger av olika figurer på väg mot sitt mål, att få utöva ultravåld på folk. Film är fullt av regler, liksom musik är fullt av regler. Det enda det itne finns några regler för är själva historierna och det som berättas, men hur man berättar en historia för att fånga publikens intresse, tja lycka till att inte känna till dom reglerna eller att bryta mot dom på ett kasst sätt.

Själv har jag inget intresse av konstfilm som fenomen eller att prata om konstfilm. När jag pratar film så är det spelfilm som gäller. Vad beträffar modellflyg så kanske det inte är så många som sysslar med det och i dom måtten så kanske 1000 pers är mycket?

Absolut, men konstfilm kommer väl aldrig gå på biografer för någon större publik.

Film måste ju ha en frammåtrörelse, ett driv som gör att man vill fortsätta se ända till slutet. Räcker ju inte att filma en lyktstolpe i 1 timme och 34 minuter och hoppas på att nån vill kolla på ens film.

Beror lite på, i mina kortfilmsmanus brukar jag väl försöka mej på att få fram ett oväntat slut, ofta handlar det om folk som blir besatta av något, så som att vinna, eller döden, eller hämnd, eller liknande, och i mina långfilmsmanus så handlar det mest om relationer människor emellan, huvudkaraktären har ofta ett klart mål men sen blir det aldrig som han/hon tänkt sej för dom andra karaktärerna har andra mål som kanske inte alltid sammanfaller med huvudkaraktärens. Har jag en idé så skriver jag ner en synopsis på några timmar. Slutar inte skriva förrän den är klar, sen kan man alltid gå in och slänga in fler karaktärer eller ändra slut och sånt.

"What if..." är väl typ det bästa sättet att börja en historia. Sen är det bra att ha klart för sej slutet, hur slutar filmen? Sen är det bara att staka ut vad huvudkaraktären har för mål, och sätta upp lite hinder för han, om vägen från början till mål är rak så gör man den lite krokigare så att man inte tappar intresset.

Jag har för mej att jag gav dej ett ganska bra tips på den pukten tidigare, nämligen att skriva ner hela historien på ett eller två A4, ett synopsis med andra ord, då får man en klar överblick om alla vändningar i historien och kan lätt ändra ifall det är nåt som inte är logiskt eller som känns krystat. Att skriva manus från sida ett till slutet elelr att skriva en film kring en scen man har i huvudet är nog betydligt svårare än att stoppa in scener och karaktärer i en redan befintlig story

Tydligen ska det va sjukt mycket lock ups på spelet, bästa att vänta lite med en PS3a

Är uppdragen bättre med?

Jag har sett en del klipp nu asså, det verkar sjukt soft, synd på grafiken, det känns som att det är lite snyggare än SA av det jag har sett men det kanske itne stämmer. Men men grafiken är inte så övergrym i Vice City heller men känslan är helt sjuk

Jag chansar på att du menar Metal Gear Solid eller vad det nu heter, tyvärr så har jag inte spelat det och tror inte jag skulle gilla det heller, det som däremot är positivt med PS3an är att dom har Ratchet & Clank, ett av mina favoritspel!

Jag är inte beredd att hålla med riktigt. Nu tror jag ytterst få gör film för sin egen tillfredställelse så den biten kommer jag skippa. Men vare sej man vill berätta en historia, ett budskap, roa folk, underhålla folk, skrämma folk eller bara tjäna pengar genom sina filmer så gör man ju det bäst genom att nå ut till en så stor publik som möjligt. Större publik, fler som du får ut din historia, budskap till och ju fler som ser din film ju mer tjänar du på den. Att bara göra smala filmer som ingen vill se elelr ytterst få vill se ju mindre tjänar du och ju färre når du ut till, och om man bara vill att en viss typ av människor ska se och gilla ens filmer så blir väl det elitistiskt om något, eller? Jag vill bara att överklassen ska se och gilla mina filmer, dom är för fina för resten, eller jag vill bara att alla inbitna filmnördar ska se, tycka om och förstå mina filmer, dom är för fina för resten. Det blir ju gärna lite översittarfasoner av det hela.

Sist väntade jag i ett år elelr va det va innan jag kunde lira San Andreas, ska man behöva pinas ett år till? :( Kanske är dags att införskaffa en PS3:a ändå

Är det det ultimata spelet? Av det jag sett så måste jag nog säga ja. Nån som spelat än? När komemr det till PC?

Det har du sagt många gånger. Du får nog va lite tydligare i vad du menar Nej precis tvärtom, bra tolkningsförmåga du har. Den genererar pengar för att många vill se den. Enkelt. En film som ingen vill se kommer inte generera pengar på andra sätt än genom bra marknadsföring, och bra marknadsföring för en film som ingen gillar är att lura publiken. Bra då är vi överens om det, att film alltså inte bara handlar om business. Frågorna bygger på dina uttalanden, om du sen inte kan formulera dej så man förstår ifrån vilken aspekt du menar så är det väl upp till dej att vara tydligare, ibland så är det din egen subjektiva åsikt och ibland så ser du det från en producents synvinkel osv, svårt att veta vilka som är dina egna åsikter och andras. Subjektivt ja, rent objektivt kan jag också kolla på en film och bedömma om den är bra eller dålig, sen kanske inte berättelsen elelr andra miljöer elelr tidsepoker faller mej i smaken. Om film = business så borde du ju bry dej, dom är nämligen potentiella kunder. Trovärdighet handlar om trovärdighet som i att det är trovärdig utifrån spelets elelr i det här fallet filmens regler, inte dokumentär trovärdighet. David Fincher behärskar berättarteknik och regi då folk vill lyssna på hans berättelser, sen att du inte gillar hans berättelser är skitsamma, det är fullkomligt ointressant vad din personliga åsikt om David Fincher är, du kan aldrig komma och säga att han inte behärskar berättarteknik för då vet du itne vad det är för något. Nix Hade Boll gjort bra filmer så hade han sålt ännu bättre, om en film som kostade 20 spänn att göra säljer för 10 000 spänn så har den ändå inte sålt bra Absolut, och jag komemr svara tillbaka:)

Bara för att klaragöra ifall det är nån som tyker det verkar otydligt: Munthe tycker att film som genererar pengar = bra film Jag hävdar att film som är bra = genererar pengar Jag hävdar också att inte ens Munthe skulle tycka att en film va bra bara för att den genereat mycket pengar Utifrån detta så undrade jag hur Munthe kan bedömma en film i en jury utifrån den aspekten att en film som genererar pengar = bra film, om nu filmen ifråga inte har genererat några pengar alls. Om film är subjektiv spelar mindre roll i denna frågeställning. Vad är då en bra film? En bra film enligt mej är en film som många tycker om med en stor spridning, ju fler som gillar ens film desto bättre är den, det är det enda man kan mäta film i, nämligen publikens åsikter, vare sej det är svennar som skiter fullständigt i vad regissörer och konstnärer har för syfte med filmen eller om det är inbitna filmnördar som vet allt om alla genrers och vet exakt vilka regissörer som menar vad med sina filmer. En dålig film är motsatsen. Ett exempel: Sagan om ringen är bra filmer, dom är välproducerade, välskrivna, välregisserade etc etc men dom faller inte mej i smaken, men om jag här skulle hävda att Peter Jackson inte vet vad han sysslar med vore absurt, Peter Jackson kan regissera, han har berättarförmågan och människokännedomen som kan locka fram trovärdigheten inom skådespelarna, men hans historier är inget som facinerar mej. Sen har vi Uwe Boll som inte har berättarens talang och inte har människokännedomen som kan locka fram det trovärdiga hos skådespelarna, hans historier skulle nog kunna vara mer intressanta om dom hade gjorts av låt oss säga David Fincher som behärskar berättarteknik och regi. Det blir inte en bra film ifall man inte behärskar dessa tekniker, sen finns det alltid folk som gillar när det är lite halvkasst och kackigt. Hade Uwe Boll haft som manér att göra det kackigt så visst det hade väl några gillat men jag tror inte att han har det, jag tror helt enkelt inte att han behärskar teknikerna. Detta är mina subjektiva åsikter rörande bra och dålig film och det är det ingen som kan säga att jag inte får ha eller att dom är fel. Dom är helt rätt faktiskt.

Fel dag att vara utan snus på

Sorry Munthe jag har visst återigen misstolkat ett utav dina inlägg, jag ska ta mina fina elitistiska åsikter och vara tyst, är du nöjd då?

Ja du har ju en viss talang för att känna dej påhoppad titt som tätt, kan det va för att dina så kallade svar på tal oftast är ganska så dryga? Du har inte bara en åsikt, du nedvärderar ofta andra och andras åsikter genom den åsikten, som till exempel "Hur många filmer har du regisserat själv?" betyder på klarspråk "Du är en sopa själv" Hur du kan känna dej påhoppad för att nån yttrar sej negativt om Uwe Boll är för mej en gåta

http://www.madeco.se dom har

Nja så världsfrämmande kan det väl ändå inte vara? Alla trådar som handlar om dina filmer har ju stängts, det går ju inte ens att diskutera dina filmer liksom utan att du hugger liksom. Sen undra jag varför du inte skulle få ha en åsikt? Har jag någonsin sagt det? Du gör dej själv gärna till ett offer ganska ofta som om att det är nån som försöker trycka ner dej eller nåt. Om man till exempel inte tycker att det viktigaste med en film är att den tjänar pengar utan kanske skänker nån slags innre fröjd för själen så känner du dej attackerad och undrar om man tycker att det är fult att tjäna pengar sina filmer. Får inte vi som tycker att själva upplevelsen av filmen är det viktigaste ha dom åsikterna och få slippa höra sånna grejer från din sida? Alltid när man hör dej snacka om nåt så låter det mest som att du har dom bästa och finaste åsikterna, det är ju helt tvärt emot vad du förespråkar här. Ingen får tycka att Uwe Boll är en sopa utan att du ska hävda dej och säga att han minsann drar in miljoner och man får inte tycka att Frank Miller är tråkig etc. Det är ju bara mina och andras subjektiva åsikter men vi får tydligen inte ha dom för dej eller?

Ja exakt, här handlar det ju inte om nån film som någon har gjort. Om man i jämförelse skulle ta någon som kritiserar en film som jag gillar så skulle jag ju aldrig börja snacka om att den personen är snobb eller lite fin i kanten osv. Det är ju minst lika snobbigt att försöka försvara sin egen smak i varje läge precis som om man vore i underläge på nåt sätt.

Jag har inte frågat dej om objektiv sanning återigen, det jag frågar dej om är den så kallade konsten. Du tycker att storyn är tunn men om det bara är konst så kan du ju egentligen inte ha nån åsikt om den för konst kan väl vara precis som man själv vill. Till exempel när någon har kritiserat dina filmer så har du i princip tyckt att dom varit dumma i huvet och så hävdar du bara att du är konstnär. Vem kan motsäga sej det liksom? Det jag menar är att som så kallad konstnär så kan man härja fritt och alltid hävda att man gör rätt genom att kalla det man gör för konst.