dew

Jag håller inte alls med Tom. Själva grejen är ju att den ska vara långsam och lite utmanande för tankeverksamheten. Blir det en sån tydlig handling som Tom föreslår tycker jag den tappar all charm. Jag tänkte typ en scen där han blir misshandlad av flertalet människor som visar sig vara bland annat mamman och mammans nya man. Lite för att abstrakt visa det svek som Inferno upplever? Jag vet inte riktigt, men någonting sånt. Roligt att det verkar vara klart med regissör! :)

Den här versionen är riktigt bra. Helt klart en utveckling åt rätt håll. Jag tycker om att du väljer att fokusera mer på honom och Toves relation eller vad man ska kalla det. Inferno blir mycket intressantare då i mina ögon. Jag skulle gärna vilja få en ännu starkare känsla av att det är Inferno mot "hela världen". Kanske några lite mer dramatiska scener som spelar på det. Scener som den när folksamlingen skringar sig när han kommer gåendes. Kanske något i hans eget huvud hur han har blivit behandlad av samhället? Hur långt gånget är det med regissör? Är det så pass att man kanske kan se en slutproduktion under den närmsta framtiden? :)

Jag ska ta och läsa din nya version här i dagarna. Ska bli intressant hur det ser ut nu!

Jag bor också i Gävle. Inga direkta förkunskaper, men det här låter roligt o intressant!

OK, jag bör läsa igenom mer noggrant i framtiden. Skummade igenom en gång till och får ta tillbaka att han skulle framstå som osympatisk. Dryg kan jag däremot utveckla. Han verkar söka uppmärksamhet å det grövsta, skrikig och för sig barnsligt åt i samtalen han deltar i. Exempelvis när han pratar med den tuffa killen och kontrar "din mamma". Likaså "Vad heter hunden!?". Det är väl mest det som gör att jag tycker att han framstår som dryg. Annars måste jag säga att jag gillar det mesta.

I och för sig, det framgår tydligt som du säger. Tänkte inte riktigt igenom det innan jag skrev. Jag tycker det schizofrena blir lite onödigt, då det inte får något riktigt utrymme. Ska det vara med vill jag se fler av hans olika karaktärer, som det är nu är han bara en jävligt urflippad luffare. Jag vill se mer om relationen mellan Inferno och dottern, varför det har blivit som det blivit även om det känns som man kan lista ut det ganska lätt på egen hand. Då kanske man får mer sympati för Inferno, som i dagslägen känns bara osympatisk och jävligt dryg. Allt som allt en bra idé, men karaktärerna tycker jag känns lite outvecklade. Något som inte alls är konstigt när det bara är sju sidor långt, men i vilket fall.

Hur kommer man som tittare förstå att Tove är Infernos dotter? Vet inte om det blir bättre om du gör det tydligare eller låter det fortsätta vara lite dolt i ovissheten.

"Tro mina ord" ? Det är förstås om det är agenten som är huvudperson?

Lite som Eternal sunshine on a spotless mind? Jag vet inte, då tycker jag paranoia känns mer utjatat av någon anledning. Är han jagad eller är det bara i hans huvud? Minnesförlust kan du säkerligen knåpa ihop en intressant story om.

Jag läste igenom hela förra veckan någon gång. Till en början var jag helt fast, inte minst för att jag känner väl till miljöerna manuset är skrivet i. Jag kommer inte ihåg just varför, men någonstans i mitten kändes det som du tog det alldeles för långt och trots att det "bara" är 77 sidor är det hur mycket svängar som helst i storyn. Tror berättelsen skulle gynnas om du drog bort en hel del, exempelvis tycker jag inte alls om delen i rymdskepet(?). Där blev det helt enkelt för mycket tycker jag. Dock har du något väldigt spännande på gång, som säkerligen kan bli väldigt bra någon gång.

Jag tyckte om idéen, helt klart. Jag kan gå in på mer detaljer senare, trots att jag inte är speciellt kunnig inom hur ett bra manus bör se ut.

Jag har ingenting emot 3D:s vara eller icke vara så länge det inte påverkar "vanlig" bio. Av rent egoistiska själv, ser bara på ena ögat, vill jag inte se en utveckling där 3D blir det vanliga formatet. Jag har en fråga till er som såg Avatar i 3D-format, lyfte det filmen till en annan nivå? Jag som såg filmen i vanligt format fick känslan av att det var något som saknades, för inte kan Cameron lagt ner så mycket tid och arbete på en i annars väldigt platt och oorginell film.