Bloom

Detta är en ntsc-kamera. Känns ju inte direkt som det är värt att lägga pengarna på här i pal-land.

Filmen med Björk heter Dancer in the Dark och regisserades av Lars von Trier. Tre Solar regisserades av Rickard Hobert och inte Jan Troell.

Kolla på http://www.combatzone.se De har en hel del roliga grejor.

Här finns lite info att läsa om Sony´s nya HDV-kamera som släpps inom kort. http://www.digitalvideoediting.com/articles/viewarticle.jsp?id=27872 http://www.sony-europe.com/PageView.do?site=odw_en_EU&page=PressReleaseDetail&section=en_EU_Press&pressrelease=1094201865016

Det är rätt facinerande att svensk film varit internationellt gångbar innan det bestämdes att man skulle premiera konstärlig film på 60-talet. Det tog död på filmhantverket i Sverige. I dag är mertalet av svensk film filmad teater. Det finns inget bildberättande i svensk film och det finns inga kunskaper om hur man berättar en historia med bilder. Och förresten vem har sagt att man inte kan göra film på Engelska. Många av de svenska filmer som var framgångsrika internationellt var Engelskspråkiga exportversioner. Fransmännen gör det och Italienarna gör det fortfarande.

Visst har det gjorts en hel del bra svensk film men ett av de största problemen med svensk film om man vill att filmindustrin ska utvecklas det är att man måste börja göra film som även den internationella marknaden vill ha. Det sägs hit och dit att Lukas Moodyssons filmer är succéer utomlands vilket är skitsnack. Dom är inga succéer utomlands. Svensk film måste utvecklas så att andra än svenskar vill se dom. Det är då svensk film kan bli framgångsrik för det är den inte idag.

Jag personligen tycker att all typ av film ska göras så länge det är mångfald bland produktionerna. Jag personligen skulle gärna se lite mer actionorienterad film, skräckfilm, och thrillers. Det görs alldeles för lite av den varan.

Du kan kolla in http://www.sfi.se

Novellfilmer är inte lösningen tycker jag. För det första så kostar novellfilm bara en massa pengar de genererar sällan några pengar tillbaka. Svensk film måste börja förstå att film inte i första hand är kultur utan en produkt som är till för att säljas. Jag personligen är så jävla trött på att film hela tiden är kultur. Det måste in lite entreprenörsskap i branschen. För om man bara ser film som kultur då är vi ute och cyklar. Lägg hellre 1,5 miljoner på långfilm i stället som går att sälja. Om man ska göra novellfilm då ska de inte kosta så mycket. Det är oförsvarbart att lägga så mycket pengar på något som inte ger någon avkastning. Det enda man kan göra är att lägga ner Filminstitutet i dess nuvarande form och bygga upp en bransch så som den såg ut innan 60-talet när Svensk film var kommersiellt orienterad.

Visst kommer det många nya svenska filmer av debuterande regissörer men det jag tycker är trist är att det inte finns något mellanting mellan kortfilm och filmer för 15.000.000 SEK. Antingen gör man kortfilm tills man blir upptäckt och för göra en film för alldeles för mycket pengar. Om man nu som debutant misslyckas så är man ute ur leken. Jag vill att det ska finnas ett mittemellan där man kan få testa sina idéer utan att hela ens karriär hänger på det. Man ska helt enkelt göra film som kostar runt halvmiljonen för distribution via video och dvd. Hela den Amerikanska filmbranchen är uppbyggd så. Hur kan Amerika fostra så många duktiga filmskapare och tekniker, jo för att det finns en marknad för lågbudgetfilm för video och dvd-marknade som är billig att producera och som genererar kapital tillbaka och som ger filmskaparna kunskaper och rutin på att producera film. I Sverige finns inte detta. Om Sverige ska kunna utvecklas som filmland måste filmskaparna få mer rutin och det skapas genom att producera lågriskfilm med låg budget som går att sälja.

Sverige har gjort kommersiell film förr innan systemet gjordes om på 60-talet och alla regissörer och tekniskt kunnigt folk sparkades och mer eller mindre svartlistades till förmån för den konstnärliga filmen. Problemet i Sverige är att det inte finns några kanaler för finansiering av oberoende filmer. Det finns ingen som vågar eller vill lägga pengar på dessa filmer vilket beror på flera faktorer bland annat på avsaknaden av skattelättnader för filmproduktion. Sen när vissa gör försök till kommersiell genrefilm så får de bara skit av Gud och alla jävlar för att ha gjort det. Se bara på Martin Munthe och Camp Slaughter som i stort sätt bara fått ris för sin film. Vissa tycker att han borde få yrkesförbud och att han inte borde få göra film mer. Det tycker jag visar ganska tydligt var svensk film står i frågan vad gäller genrefilm och kommersiell film. I USA har man förstått vad det handlar om. Det gäller att göra film som säljer. Vad Sverige behöver är en industri som producerar film både för den inhemska och utländska video och dvd-marknaden med budgetar mellan 500,000-1000,000 SEK både för att bygga upp en mer mångsidigt filmklimat men även för att lära upp folk hur man gör film. Det finns ingen matematik från att gå från kortfilm till biograffilm med budgetar på 15,000,000 SEK. Sverige behöver ett stadie där emellan. Tyvärr tror jag personligen inte att det kommer att hända. Men man kan ju alltid hoppas och jobba för det även om det är kärvt.

Fred, det är Sverige vi talar om. Så länge Sverige existerar kommer det bara att produceras en massa pretantiös och politiskt korrekt film. Om vi vill ha underhållning får vi vända blicken åt ett annat håll.

Jag har själv inte testat den. Men jag har både jobbat med vx2000 och pd150 och båda dessa är mycket bra kameror. Tror att vx2100 är en mycket bra kamera. Sony brukar inte göra skräp.

Ljud- och bildmedia har den men inte till XL-1:an. Tyvärr så är inte deras hemsida uppdaterad. Det bästa är att ringa till dem och kolla om de har det du söker. Ska själv göra tester med mini35:an inom kort både med DVX-100 och PD-150. Ska även testa att skjuta med anamorfiska gluggar.

Du är inte dåligt gnällig du eRsk. Det är såna som dig som får filmsverige att stanna upp. Det är klart att filipg ska testa att göra en 5.1 mix. Hur ska man annars kunna lära sig om man inte får testa sig fram. Det är som min lärare i dramaturgi/filmmanus sa till mig när vi frågade om vi kunde få lära oss mer om hur man bygger upp en historia för långfilm. Hans svar blev att det behöver ni inte lära er de närmaste 5-10 åren. Jag sket i det och lärde mig själv genom böcker och god assistans från andra manusförfattare. Man lär sig supermycket på att experimentera. Har man möjligheterna till att göra det så ska man göra det också. Sen om det blir skit de första 10 gångerna spelar ingen roll för man lär sig nånting hela tiden.