Gå till innehåll

Livet På Insidan.Version 1&2. Behöver hjälp


Zhyron

Recommended Posts

Vi har fått svar från ett resurscentrum.

Manuset verkar inte hålla tillräckligt bra.

De vill att vi ska gå igenom det igen och försöka hitta vändningar som

förstärker dramaturgin.

Jag känner mig lite torr på ideer och lite blind på materialet.

(har nog läst det för många gånger för att se fler sätt att gå tillväga)

 

Jag lägger därför upp två versioner här.

Det först manuset som varit här innan samt en ny version där historien är ändrad och slutet inte förlitar sig på deus ex machina.(slump)

 

Vilket gillar ni bäst?

Vad behöver ändras?

Kanske lämnar David säkerheten lite för lätt?

Isåfall vad borde han göra innan han sticker?

Tveka, stanna vid dörren ett tag

Alla tips och hjälp ni kan ge mig uppskattas

 

EDIT: La till lite Voiceover i början. Bättre eller sämre?

Länk till kommentar
Share on other sites

  • 2 veckor senare...

Vad jag redan från början uppfattade som ett problem med det här manuset är att jag inte vet vad det är du försöker berätta. Hur skulle du beskriva konflikten i dramat? Vilken poäng vill du få fram? Varför väljer du att berätta just den här historien? Vilket tema vill du föra fram? Hur hänger omvändelsen från jurist till clown ihop med Davids isolering?

 

Beskriv ditt mål med filmen så blir det lättare att hjälpa dig.

 

Om du vill skildra Davids väg ut ur isoleringen så verkar det underligt både att han luras ut och han lämnar den av rädsla för broderns liv. Om du vill ha en dramatiskt intressant väg ut ur isoleringen måste David ställas inför ett svårt val istället. Ponera istället att han från sitt fönster ser en person som blir påkörd av en smitare eller nåt. Personen ligger skadad och ropar på hjälp, men det finns ingen annan i närheten. Går David ut? Tja, klyschigt som attans, och det måste naturligtvis hänga ihop med resten av filmen. Kanske blev modern påkörd på samma sätt? Då skulle det också finnas en poäng med att David klagar över att Marcus skall försvara brottslingar. Men med ett dylikt upplägg tolkas naturligtvis Markus omvändelse som att brottslingar inte förtjänar att försvaras i domstol, och det är en ganska osympatisk poäng.

 

Tja, det där var lite svammel, mest för att understryka vikten av att veta vart man är på väg med sin historia.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Eftersom jag visst hade lite mer tid över så kan jag ju svamla vidare. (Egentligen är jag ganska upptagen med att få ett av mina egna manus filmade, men jag fann en ficka i planeringen just nu.)

 

I en kortfilm har man ganska kort tid på sig att presentera situationen och dramats aktörer, och som det ser ut så är det länge oklart att David och Markus ens är bröder. Med berättarrösten förstår man Davids position, men aldrig varför han hamnade där. Människor förlorar närstående hela tiden, så vad gör David speciell. Vi vet ingenting om hans relation till sina föräldrar. Utan berättarrösten vet vi knappt det utan måste vänta på tok för länge innan vi förstår var David befinner sig. Fast jag skulle stryka berättarrösten i alla fall, och visa vad som händer i bilder och dialoger i stället.

 

Förhållandet mellan David och Markus är alldeles för ospänt. Om dramats konflikt ligger i att David vill vara hemma medan Markus försöker få ut honom så måste det leda till dramatik. Det närmaste vi har nu är en "obehaglig tystnad". Låt David gå med på att gå ut istället, med otrevliga resultat som verkar kontraproduktivt, eller kanske bara till en sistaminutenändring i ytterdörren som leder till bråk. Låt Markus bli förbannad. Släng in lite dramatik helt enkelt. Orelaterat snack om mat och tevenyheter är inte så spännande i längden.

 

Well, lite tankar i alla fall.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Jag håller med om berättarrösten. Jag vill också slopa den men då känns hans val att stanna inne ännu mera "från klar himmel"

 

Naturligtvis dör folk hela tiden. Men i detta fall tar det riktigt hårt på David (vilket det också gör på många andra)

Han är överbevist att om han stannar inne så slipper han allt otäckt.

temat är hur Marcus aldrig ger upp på sin bror utan fortsätter försöka. Också att verkligheten utanför inte är så hemsk. (nått som nyheter inte alltid visar)

Anledningen till varför Marcus vill bli jurist till att börja med är för att hjälpa de utsatta som han själv säger. Men han hittar en annan väg, en som nog känns lite bättre och nog mer naturlig

 

Jag ville helst inte att slutet skulle vara en slump som det var från början, därför blev det så att Marcus gör det för att få ut honom.

 

För att få med brödraskapet borde jag nog lägga till att en av dem kallar den andre bror tidigt. Verkar vara enkel samt vettig lösning.

 

En sista minuten ändring som leder till bråk tycker jag låter intressant. Det skulle också göra tanken att Marcus är skadad mer allvarlig eftersom de bråkade sist de sågs.

 

Vad med att när Marcus går där ifrån i början och säger "sånt händer varje dag" ha en bild på Davids ansikte och hör hur marcus ord ekar. Då förstår man vilket intryck det gör på honom och varför han inte vill ut.

 

EDIT: La till en bråk scen. Vad med den istället för att Marcus bara frågar om han vill med och han lämnas i tystnad? (sida 5 i senaste manuset.)

La även till nyaste versionen av manuset längst upp. Gillar denna bättre. Tog bort VO, la till bråket samt lite andra småändringar

Länk till kommentar
Share on other sites

[citat=Zhyron]Naturligtvis dör folk hela tiden. Men i detta fall tar det riktigt hårt på David (vilket det också gör på många andra)[/citat]

 

Jo, jag märker att det tar hårt på David, men det är fortfarande inte svar på frågan varför. David framstår inte som särskilt plågad; han framstår som ett psykfall. Jag kan inte relatera till honom någonstans, och inga försök görs att förklara honom. Det enda vi vet är att han har egenheten att vägra gå ut samt en ganska dyster bild av verkligheten. Marcus måste ju veta vad som trycker David, så varför pratar han inte om det med honom? Låt David komma till tals och säga något väsentligt.

 

[citat=Zhyron]Han är överbevist att om han stannar inne så slipper han allt otäckt.

[/citat]

 

Varför? Var det för att han som liten var nära att bli påkörd av en bil och varnad av mamma för att gå ut, att han skulle stanna inne med henne istället? Och när sedan hon dog i en bilolycka så raserades även den tryggheten? Jag spottar bara ur mig exempel, men någonting behövs. Och hur går det ihop med att farsan hängde sig, för det var väl inomhus?

 

[citat=Zhyron]temat är hur Marcus aldrig ger upp på sin bror utan fortsätter försöka.

[/citat]

 

Det är inget tema, det är en intrig. Temat skulle kunna vara att man trots alla motgångar inte får ge upp, eller att vissa saker är värda alla risker. (Fast ofta är ett tema något som kan uttryckas i ett enda ord, som rädsla, plikt eller whatever.) Temat måste alltid vara universellt, annars är det inget tema, och utan tema blir det sällan en bra film.

 

[citat=Zhyron]Också att verkligheten utanför inte är så hemsk.

[/citat]

 

Återigen inte ett tema.

 

[citat=Zhyron]Anledningen till varför Marcus vill bli jurist till att börja med är för att hjälpa de utsatta som han själv säger. Men han hittar en annan väg, en som nog känns lite bättre och nog mer naturlig

[/citat]

 

Varför är det bättre att vara clown? Jag tycker att den vändningen kommer från ingenstans och känns fullständigt påklistrad. Det hade varit en annan sak om Marcus fått ut David genom att spexa och larva sig och därigenom insett var hans riktiga talanger ligger, men så är det ju inte.

 

[citat=Zhyron]Jag ville helst inte att slutet skulle vara en slump som det var från början, därför blev det så att Marcus gör det för att få ut honom.

[/citat]

 

Nu är slutet förvisso ingen slump i ordets egentliga mening, men det är inte vad deus ex machina betyder. Det nuvarande slutet är fortfarande en deus ex machina-lösning. Ponera att du ser en film som handlar om en grupp skeppsbrutna typer som försöker ta sig ifrån den öde ö de hamnat på genom att bygga flottar och grejer. Istället dyker det upp i slutminutrarna upp ett flygplan, av en slump, och räddar dem. Det är både en slump och ett exempel på deus ex machina. Ponera istället att flygplanet dyker upp i slutminutrarna för att det håller på att leta efter de skeppsbrutna. Då är det ingen slump, men det är fortfarande ett fall av deus ex machina.

 

Vad som krävs är att historien leder fram till slutet. Det måste vara planterat och väl uppbyggd. Det är vad ditt manus behöver.

 

Bråkscenen förbättrar filmen, även om jag gärna sett att David faktiskt gick med på att gå ut (även om han ändrar sig på vägen ut). Dels ger det möjlighet för trevliga skiftningar i känslolägen när Marcus blir glad och upprymd, ringer och bokar bord på stans bästa restaurang, för att sedan bli sviken av David i alla fall. Och i vilket fall som helst så tycker jag att du kan gå längre i konflikten. Det är bara bra om de är på väg att bli ovänner för att sedan försonas på slutet.

 

Några andra blandade tankar som jag får av att läsa manuset är att David och Marcus inte borde bo i samma lägenhet. Du har då bättre möjlighet att med scenografin visa vad som sker. Med tanke på hur sinnesslö David låter så kan jag tänka mig att lägenheten skulle se riktigt risig ut. På det sättet blir det dessutom mer av en uppoffring av Marcus att gå dit med mat hela tiden. Och det sätt på vilket han blir lidande blir tydligare om han i ett vredesutbrott berättar hur hans förra tjej dumpade honom eftersom han aldrig kunde åka iväg eller vad som helst.

 

Vidare så undrar jag i vilken värld David lever. Jag skulle kunna tänka mig att han satt och glodde på nyheterna hela tiden för att förstärka känslan av att det bara händer otäcka nyheter hela tiden, men så är uppenbarligen inte fallet. Istället tittar han på gulliga bilder i en Nietschebok. Vad söker han skydd ifrån? Varför sitter han inte inlåst på Beckomberga? Om vi varken förstår David eller Markus så blir filmen ganska ointressant.

 

Om jag vore du så skulle jag fokusera på den ena broderns utveckling istället för bådas. Som det är nu funkar det inte.

 

Tja, det är lite hastigt uppkomna tankar. Du har fortfarande inte svarat på de frågor jag ställde i mitt första inlägg, så jag vet fortfarande inte vad du vill få fram med filmen, och då är det svårt att komma med riktigt bra kritik.

 

/Jakob

Länk till kommentar
Share on other sites

Delta i konversationen

Du kan posta nu och bli medlem senare. Om du har ett konto, logga in nu för att posta med ditt konto.

Gäst
Skriv ett svar...

×   Klistras in som rik text.   Återställ formatering

  Endast 75 max uttryckssymboler är tillåtna.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa redigerare

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder från URL.

×
×
  • Skapa nytt...