Ännu ett kortfilmsmanus

[Lukas]

Här kommer mitt nyskrivna Kortfilmsmanus. Skulle väldigt gärna vilja ha förslag och kritik på det, så får vi se vad jag tål:P.

Är på 10 sidor så det ska gå ganska snabbt att ta sig igenom.

 

Detta är endast ett Grovmanus och slutet ska i senare versioner bli något längre.

LEGS Grov vers 1.1.rar

[giulietta masina]

Jag tänker mig att Johan och Niklas skulle kunna prata mer med varandra när de träffas. Nu blir det som att de ses och utbyter ett par ord och är tysta väldigt mycket, och sedan skiljs de åt.

 

En bit dialog jag reagerade extra mycket på är mellan Niklas och den ensamma killen i Niklas dröm. Jag skulle tycka att det var bättre om kille bara gav Niklas en tacksam men rädd blick och sprang därifrån. Han är ju fortfarande skrämd på grund av incidenten med de tre bråkstakarna, och repliken "Jo, tack vare dig så klarade jag mig bra nu" känns lite uppstyltad.

 

Dessutom har jag lite svårt för slutet. Det är nästan som att Johan vet vad Niklas håller på med innan hans har sett eller hört något om det. Min tolkning är ju att Niklas typ har byggt robotben åt sig själv eller liknande. Ett bättre slut enligt mig: Johan cyklar till Niklas hus, och går fram till dörren. Han ska ringa på, men kommer på att det är mitt i natten, och vill inte väcka någon. Så hans hand tvekar vid ringklockan, och precis då hör han metalliska surrande ljud inifrån hallen. De kommer närmare och närmare, och till slut öppnas dörren. Man ser Niklas i dörren, men bara ner till midjan, och han säger något enkelt i stil med "Hej, Johan. Vad tycker du?". Eventuellt kan man se Johan le eller så, men det är inte nödvändigt.

 

Ja, jag hoppas att min kritik är konstruktiv på något sätt. Håll till godo.

 

p.s. Försök lägga upp manuset i pdf-format istället, så att formateringen blir rätt. Och rätta stavfelen.

[Lukas]

Tack för alla tips giulietta masina. En del saker har jag redan funderat på lite själv men du sa mycket bra som jag ska fundera över och sen ska jag skriva det på nytt.

 

Hoppas på fler personers synpunkter.

[dreeze]

Schackspelandet tillförde ingenting till karaktärerna vad jag kunde se? Dem kanske kan göra någonting som säger någonting om någon av karaktärerna istället?

[Mattias S]

En liten detalj innan jag kommer med mina åsikter. På sista sidan står att Niklas har ett halvfullt glas framför sig som han tömmer. Vad är innehållet? Mjölk, sprit? Det är en liten, men ändå viktig detalj som beskriver karaktären...

 

Manuset är bra skrivet tycker jag. Få stavfel och bra, tydliga beskrivningar av scenerna. Man hänger precis med i det som händer, även om det ibland kanske är väldigt tunna beskrivningar. (Men det kan ursäktas eftersom det faktiskt utspelar sig i väldigt alldagliga miljöer som alla känner igen.)

 

Sedan till handlingen. Själv tycker jag att Niklas och Johans dialoger är bra . typiskt vanliga för ett par kompisar som hängt ihop länge. Jag tycker inte nödvändigtvis att schackspelet är fel, för det visar också att de hängt ihop länge och att de träffas ganska ofta. Problemet är bara att det känns som en lite för klassisk grej bara...men jag godkänner det ändå.

 

En sak som jag tycker fattas är oväntade händelser. Det enda som händer som sticker ut förutom det "vanliga" (Niklas och Johan träffas; Niklas handikapp avslöjas; Niklas önskan att gå på skolan och sedan hans besvikelse över att inte få komma in.) är drömmen om hur han räddar pojken från att bli rånad. Sedan kommer slutet förstås som är rätt speciellt - kanske för speciellt för att passa in i den väldigt alldagliga berättelsen. Vi vet att Niklas kan laga mobiltelefoner, men det krävs rätt mycket för att kunna skruva dit ett ben på sig själv... Slutet kommer lite för överrumplande - det skulle funka bättre om det byggdes upp en förväntning om vad som ska hända så att läsaren/tittaren hinner förbereda sig inför slutet och så att spänningen uppstår. Nu infinner sig aldrig någon spänning, högs en slags förväntan över att det ska hända någonting. När det väl händer så är historien redan slut, så därför blir man lite överrumplad.

 

Annars tycker jag att karaktärerna fungerar bra, särskilt Niklas, som lyckades fånga min sympati. Du avslöjar hans handikapp på ett snyggt sätt som direkt skapar medlidande för honom.

 

Hoppas min kritik hjälper.

[Lukas]

Tack för tipsen och kritiken Mattias S.

Det med slutet har jag också funderat på. Har du några tips om hur jag kan bygga upp förväntningarna mer mot slutet? Några tips på oväntade händelser som du också skrev om tas gärna emot.

Ska till helgen skriva om och lägga till i manuset och lägger sen upp den nya versionen här.

[Mattias S]

Hade det varit mitt manus hade jag valt mellan två saker:

 

Ett - att byta ut slutet helt och hållet. Krångligt, men ändå ett bra sätt att gå vidare på. Så har jag själv gjort många gånger - det känns hemskt i början varje gång, men man har inget val. Vad du skulle byta ut det mot i så fall kan jag inte säga på rak arm... Det brukar ta tid att fundera ut och det överlämnar jag helt åt dig att göra ;)

 

Två - att lämna slutet ungefär som det är, men bygga upp handlingen så att det skapas en förväntan och gör att man köper slutet. Detta är inte heller lätt... Jag antar att det skulle krävas ett längre manus. Kanske även mer specialeffekter om man vill visa på någonting liknande som någon annan gjort (cyborg?)...jag vet inte om detta sätt är lättare... jag hade nog valt det första alternativet, för då kan du troligen lämna början som den är (för den är bra och behöver inte ändras).

 

Hoppas jag hjälpt lite och inte bara förvirrat dig nu...

[Lukas]

Tänkte bara kolla med dig Mattias S så vi tänker lika här. vart anser du slutet att börja, alltås varifrån ska man ändra eller ta bort?

[Mattias S]

Jag skulle säga att själva slutet börjar när han får reda på att han inte kommer in på skolan - men det behöver inte ändras....det är bara det definitiva slutet, alltså från och med idén med benet till och med partiet då man hör honom komma fram till dörren... men för att ändra det kan du behöva ändra saker tidigare osv...det beror på vad du hittar på för ändring.