Jump to content

Svensk filmpolitik


ghijohansson
 Share

Recommended Posts

Då det är populärt påstå att det är kris inom filmskapandet så vill jag framföra följande synpunkter. För att uppmuntra er andra att lägga till vad ni tycker.

 

Just det ja, då flera riksdagspartier är missnöjda så får vi nog räkna med att det snart blir ny filmutredning. Och ju mer relevant info som finns lätt tillgänglig för politikerna, desto större chans att ny filmutredning leder någon vart. Så jag planerar att skicka politikerna en länk till den här tråden.

 

De båda regeringspartiernas åsikter om film framgår av den senaste propositionen på området.

https://data.riksdagen.se/fil/3D3CB884-9833-4B65-A813-57AE83E33CD9

Alliansen har en motion som anger deras åsikter.

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-201516132-mer-film-till_H3023385

SD har en annan motion.

http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/med-anledning-av-prop-201516132-mer-film-till_H3023387

V har framfört följande.

https://data.riksdagen.se/fil/BCE9FCE5-C670-4F27-ABD5-A0174FC8C6AC

 

Det märks att ingen av dem som skrivit ner åsikterna själv filmar. Just det, det är svårt att vara konstruktiv om man saknar koll på läget.

 

För att ta ett exempel. Det har under lång tid varit vanligt att påpeka att det går dåligt för svensk barnfilm. Då borde ju någon "sätta en blåslampan i ändan på" Filminstitutets ledning. Men icke. Att ingen vill hålla ledningen ansvarig ger en fin vink om att politikerna har dålig koll på läget.

*

Politikernas inställning är att stöd till filmbranschen i första hand handlar om pengar. Tja, jag tar själv gärna emot pengar till mitt filmande men jag inser att politikernas inställning är ensidig och endast delvis stämmer med hur verkligheten ser ut. Att det går att skapa film utan att ha finansiärer visas ju av att det skapas massor av nollbudgetfilm.

*

Det är populärt att påstå att det är kris därför att det är så svårt att finansiera svensk filmproduktion. Om det säger jag följande. Här följer en länk som anger hur många svenska långfilmer som varje år haft biografpremiär.

http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/svenska-biopremiarer/

 

Enligt informationen på den länken så är antalet premiärsatta långfilmer numera rekordstort. Större än under 1940-talets "guldår". Så det är definitivt ingen kris i den totala produktionsvolymen.

 

Angående genrefördelningen. Innan den moderna filmpolitiken startades år 1963 så bestod den svenska filmproduktionen mest av humor. Numera skapas mest drama och dokumentärfilm. Just det, det talas om kris för drama och dokumentärfilm trots att produktionsvolymen är rekordstor. Samtidigt talas det normalt sett ej om kris för komedierna trots att produktionen minskat rejält.

 

Ser vi sedan till publiksiffrorna så är läget som följer. Före 1963 är informationen så knapphändig att det är vanskligt att göra en jämförelse. Men dagens publiksiffror för drama och dokumentärfilm torde vara på samma nivå som före 1963, medan det är betydligt färre personer som ser komedi på bio. Jag menar givetvis det totala antalet sålda biobiljetter för samtliga filmer inom respektive genré, inte medelantal sålda biljetter per film.

*

Flertalet filmer skapas utanför Filmavtalet. Dessa filmer kommer sällan med i biografstatistiken. Vilket betyder att de ej omnämns i diskussion kring svensk film. SD och V säger inget om det. Alliansen vill stötta amatörfilm, men tycks inte veta hur. Regeringen erkänner att sådant filmande förekommer, men ger intryck av att vara ointresserade.

 

Jag beklagar att politikerna haft svårt för att ta till sig den information som jag framförde i mitt yttrande på den senaste filmutredningen. Och jag kan gissa varför de felbedömer läget.

 

Politikerna tycks tro att människor utbildar sig till filmarbetare och sedan får anställning på något ställde där de får tillfälle att förverkliga sina idéer. Eller motsvarande, driver företag där de förverkligar sina idéer. Varpå de under några årtionden jobbar med film innan de upphör med filmskapandet i samband med sin pensionering. Men så är det ju endast för en mindre del av alla filmare.

 

När politikerna skriver hur många som jobbar inom film, TV och video så märks det att de utgår från missvisande statistik. Jag menar att majoriteten av dem som räknas som filmarbetare i själva verket gör annat än skapar film. Många filmarbetare jobbar inom distribution. Andra jobbar med översättning, som filmlärare osv. Så det finns många som är utbildade inom film men har ett jobb som inte innebär filmskapande. Så de filmar på fritiden, varpå resultatet räknas som amatörfilm trots att de är lika kompetenta som de som får pengar till sitt filmande.

 

Det finns många exempel på folk som under en period får betalt för att deras idéer förverkligas. Jag menar att de bara under en kortare tid är proffs. Exempelvis var jag nyligen i kontakt med en person som skrivit manus till 3 konsulentstödda långfilmer samt en TV-serie, varpå han börjat jobba som gymnasielärare i film. Så det filmskapande han nu håller på med räknas som amatörfilm. Det är så svårt att hålla sig kvar i branschen att av dem som får förtroendet att regissera långfilm med konsulentstöd så är det bara hälften som senare åter regisserar långfilm med konsulentstöd. Trots att de flesta skulle vilja regissera fler långfilmer än bara en enda.

 

Motsvarande för dem som pensionerat sig men fortsatt filma. Jag blev faktiskt bekant med en pensionerad filmarbetare som berättade för mig att sedan han gick i pension så var det hopplöst för honom att få pengar till sitt filmande trots att han hade några årtiondens erfarenhet av professionellt filmande.

 

Det är faktiskt så svårt att hålla sig kvar i branschen att Ingmar Bergman vid flera tillfällen ansågs uträknad. Vilket numera ofta glöms bort.

*

Då jag just nu skapar min andra nollbudgetlångfilm så är jag rejält upptagen. Så jag hoppas ni andra kan fylla på den här tråden.

 

Och tipsa mig gärna om tidskrifter, frilansjournaliser och andra som skulle kunna vara intresserade av att få till stånd en bättre filmpolitik.

 

Min inställning är att jag förser gärna riksdagspolitikerna med info för en bättre filmpolitik, men om de inte använder den info som finns till hands så är det bättre för mig att offra tid på att skapa humor som belyser samhällsfrågor.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Restore formatting

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...