Rasmus och Vera, 10 sidor

[Simmej]

Hej!

 

Arbetstitel: Rasmus och Vera

Syfte: Vi vill genom att skapa filmen berätta värdet av att inse vad som är ett faktum istället för att leva i en drömvärld där man ljuger för sig själv. Vi vill även visa att ungdomar utan större resurser kan skapa film som håller högt produktionsvärde.

Budskap: Förlåtelse och insikt är nyckeln till att komma över sorg. Samt det man vill ha är inte alltid samma som man behöver.

Form: Spelfilm.

Målgrupp: Filmen riktar sig till främst ungdomar men också vuxna.

Längd: Cirka 10-15 minuter.

 

Rasmus och Vera VI.pdf

 

Ett manus jag skrivit tillsammans Yrla Hanström under en tid. Manuset är 10 sidor långt och är än så länge lite av en blandning mellan en råversion och version.

 

Skulle gärna ha era åsikter kring manuset i allmänhet, dialogerna (som just nu är största problemet) och uppbyggnaden. Angående dialogerna så har vi skrivit ut allting nu, och på något vis kommer vi att behöva korta ner. Var skulle ni beskära?

 

Väldigt tacksam för alla slags åsikter! :)

[daac]

I blandad oordning, nästan kronologiskt...

 

 

Personligen tycker jag det är OK att skriva ut scennummer vid feedback, men ta bort dem annars. SCEN 1. (osv.) är dessutom felformaterat enligt Hollywoodstandard.

Det är för övrigt fel i numreringen. SCEN 5 förekommer två gånger.

 

 

 

"Man kan tydligt se att han är stressad."

"Framför honom står det ett tåg redo att gå."

- Hur då? Hur ser man det? Show, don't tell! Skriv om som det ser ut, inte som det är.

 

 

 

"Rasmus springer inne i tågstationen."

- Nyss var vi EXT. Hur hamnade vi inne i tågstationen utan ett scenbyte?

 

 

 

Det är överlag välskött svenska men alldeles för omfattande text, inte bara i dialog men även i action och beskrivningar. Det går att trimma, gör det till mindre novelltext och mer manus!

 

Till exempel det här:

På en vacker sommaräng står det ett stort träd vars krona

skuggar marken omkring sig. Det är sommar och himlen är så

gott som klar, en svag vind får trädets löv att röras.

Så här ->

Mitt på en ljuv sommaräng står ett stort träd.

Löven brusar i en svag bris.

Skuggan beskrivs i nästa stycke.

 

Och det finns många bäckar små att trimma i meningarna, t ex den här:

"Rasmus ser tålmodigt på henne, lite bekymrad med rynkad panna."

->

"Rasmus rynkar bekymrat pannan."

 

Eller här:

En enkel cykelväg bredvid en otrafikerad väg kantad av

björkar och andra träd. Det blåser en hel del och mörka moln

skockas på himlen.

->

Stora träd kantar en cykelväg parallellt med en öde landsväg.

Det blåser friskt. Mörka moln skockas på himlen.

Här sparade vi en hel rad. Och det framkommer att det finns björkar i nästa rad, om nu björkarna är viktiga för handlingen? Innan var det bara "ett stort träd"? (Jag ser för övrigt en ek framför mig på sommarängen när jag läst texten.)

 

 

Och här:

En stilla kväll i en stad. Gatorna är upplysta och det är

inte så mycket folk ute. Reklamskyltar lyser här och var och

en stor skylt som det står BIO på lyser klarast.

->

En stilla kväll. Gatstenar skiner av färger från fönster

och gatljus, men mest av ett rött sken --

 

En stor neonskylt: "BIOGRAF".

- Det framgår av scenrubriken att vi är i en stad, på en gata.

 

 

Som i fallet ovan går det bra att stycka upp för att göra texten mer luftig och visuell.

När man läser:

Bredvid Rasmus snubblar plötsligt den äldre damen. Hennes

rullator åker iväg över golvet och hennes resväska slås upp.

Han kastar en sista blick på tåget innan han stannar och

hjälper henne. Några sekunder senare åker tåget iväg och

lämnar honom.

 

Kan jag tänka mig det så här ->

Den äldre damen snubblar när Rasmus passerar.

Rullatorn åker iväg och hennes resväska slås upp.

Han kastar en sista blick på tåget, stannar och

hjälper damen så snabbt han kan.

 

Såja, sista klädesplagget i! Han tittar upp.

 

Tåget åker iväg från perrongen.

- Det går så att säga att läsa sig till vilka "shots" det blir av situationen, utan att man för sakens skull skriver in kameraregi/vinklar.

 

 

 

"Hon är jämngammal med Rasmus"

- Jag fick titta upp igen för att kolla hur gammal Rasmus var. Det kostar inte mycket att skriva "Hon är jämngammal med Rasmus, kring 20,".

 

 

 

"Hon är irriterad och förvirrad över hela situationen."

- Vilken situation? Att de två står under ett träd? Den här typen av mening är typiskt novell-ig.

 

 

 

Det här förekommer på flera ställen (och konsekvent) genom manuset:

VERA (BESTÄMT)

Bla bla bla

 

Parenteser som innehåller regi av vad som sägs och görs hamnar inte bredvid, utan nedanför karaktären:

VERA

(bestämt)

Bla bla bla

 

Det finns saker som ska stå till höger, t ex: VERA (I RADIO), eller (O.S.), (V.O.) osv. samt;

VERA (CONT’D)

- Men jag gillar när man undviker svengelska i de fall det är möjligt ->

VERA (FORTS.)

 

(Gäller även "CONTINUED:" och liknande.)

 

 

En konstig dialog:

VERA

"Det man vill ha är inte alltid det

man behöver.", det var inget du

"menade", alltså var det en lögn?

Märklig formulering. Det är svårt att hänga med. Är det en flashforward som kronologiskt ligger efter de nästkommande framåtblickarna i drömvärlden? Sett till resten av manuset förstår jag inte varför hon tycker det är en lögn?

 

 

En drömvärld är också en plats:

"SCEN 5. EXT. DRÖMVÄRLDEN - DAG"

->

"SCEN 5. EXT. SOMMARÄNG - DAG [DRÖMVÄRLD]"

- Drömvärlden och trädet förekommer på flera ställen i manuset. Är drömvärlden på exakt samma ställe, vid samma träd på sommarängen? Även verkligheten? Det framgår inte alls tydligt var det är och hur det ser ut, t ex Scen 4: "Det spöregnar på en äng. Mitt på ängen står det ett träd." Om det är samma ställe, fast med regn och i nutid eller vad det nu är - skriv det.

 

 

 

Sen ett förtydligande att vi lämnar drömvärlden:

SCEN 3. EXT. PARK - DAG

->

SCEN 3. EXT. PARK - DAG [TILLBAKA FRÅN DRÖMVÄRLD]

 

 

Felstavning (en av väldigt få!):

"Rasmus vänder sig mot Vera och iaktar henne en lite stund."

-> iakttar, men det låter lite gammeldags. "betraktar" eller "ser på" kanske?

 

 

 

Trimma dialogen:

RASMUS

Jag vet inte riktigt, men ibland så

känns det som om det bara behövs.

Det får mig att tänka på annat. För

även om jag vill gå in så kommer

jag ändå bara sitta och vänta, och

det regnar ju inte så ofta så

varför inte passa på att vara ute

då?

->

RASMUS

Ibland känns det bara som om det behövs.

Om jag vill gå in kommer jag bara sitta

och vänta, och det regnar inte så ofta

så varför inte passa på att vara ute?

 

 

Mer dialogtrim:

VERA (CONT’D)

Jag hoppas att den jag väntar på

ska komma för jag vet hur ont det

gör att bara stå där och vänta och

vänta.

 

RASMUS

Men vad är det du väntar på

egentligen? Personen, eller kanske

tryggheten som den kan ge dig?

 

VERA

Kanske vill jag att personen ska

komma för att jag känner mig trygg

med den?

->

VERA (FORTS.)

Jag hoppas att den jag väntar på

ska komma för jag vet hur ont det

gör att bara stå där och vänta och

vänta.

 

RASMUS

Vem väntar du på?

 

VERA

Den jag känner mig trygg

med?

 

 

 

"RASMUS (CONT’D)

Jag tro inte det."

-> Jag tror inte det.

 

 

 

Överlag känns det som om dialogen växlar mellan ungdomlig och formell/prosaisk. Har ni skrivit dialogen var och en för sig utan att synka rösterna?

 

Det blev lite för högtravat för min del, kanske just på grund av att jag störde mig på 20-åringarnas språk. Kanske lät Jane Austen och Nietszche så här när de var kring 20, men inte de flesta andra 20-åringar. Om målgruppen främst är ungdom (14-20?) tror jag ni behöver fila på språket. Därmed inte sagt att det ska fördummas och förenklas - snarare förtydligas och ändra karaktär.

 

Temat blev tydligare och tydligare, men det var först på slutet som det blev riktigt visuellt, annars mest genom dialog. Har tyvärr ingen bra idé om hur man kan etablera det tidigare, också genom symboler eller handling.

 

Lycka till!

[Simmej]

Tack för dina synpunkter daac!

 

Eftersom jag själv kommer regissera filmen, och mitt eget produktionsbolag står för produktionen har jag inte lagt alltför hög vikt på själva novell vs manus delen. Däremot har du helt rätt. Vid lite mer eftertanke så är det ju ändå inte bara jag som kommer läsa manuset, utan även skådespelare, finansiärer och övriga i teamet. Så jag antar att det är bäst att hålla sig till en mer "manus-aktig" formatering.

 

Dialogerna är skrivna av både mig och Yrla, vi har bollat manuset fram och tillbaka. Det kan vara en av orsakerna till växlingen i dialogerna. Jag ska försöka skriva om och vara mer konsekvent.

 

Överlag tack för din genomgång!

 

Vad tyckte du om manuset i sin helhet? Om vi tänker story.

[daac]

Jag tycker storyn är svårbedömd. Kanske är det på grund av de lite konfysa framåt/tillbakablickarna, eller för att jag fortfarande hakar upp mig på språket.

 

De träffas, de blir kära, de (hon) har en slags inre konflikt om livsfilosofier. Hon behöver göra sig fri men vill inte, så att säga.

 

Men får någon av de inre rösterna "rätt"? Ett till synes slumpartat avgörande (damen ramlar) och en till synes god gärnning (han hjälper damen) avgör (han missar henne, tåget och hamnar i olyckstaxin).

Kommer hon gå vidare visare eller inte från vad som skett?

 

Det känns inte som en katharsis, om vi ska slänga oss med ett fint uttryck.

 

Annars var det en skön story. Det finns ett tydligt tema, och det räcker långt.

[Simmej]

För er som tänker läsa manuset, så vill jag att ni gör det först och sedan läser detta:

 

Daac: Drömvärlden är en symbol för Veras tankegångar. Det är här hon bearbetar sorgen över att Rasmus har dött. Hon går igenom en så kallad sorgeprocess som egentligen bygger på 5 steg: 1. Förnekelse 2.Ilska 3.Köpslående 4.Depression 5.Acceptans

 

Vi har dock förkortat detta till 3 steg, för att hålla oss till en kortare film. Så vi använder oss av 1. 2. och 5.

 

De slumpartade avgörande och goda gärningen är snarast en metafor för att Rasmus inte hinner med tåget = han kommer inte fram till den destination han ville = han går bort. Olyckstaxin har vi lagt till för att få det glasklart att han är död.

 

Det faktum att hon kan prata med Rasmus i drömvärlden, betyder att hon fortfarande förnekar att Rasmus har gått bort. Men när vi i slutscenen ser att hon står ensam i drömvärlden så förstår vi att hon har accepterat hans bort gång och kan gå vidare.

[daac]

Kanske behöver han inte springa på tanten och hjälpa henne, det räcker att han missar tåget precis. Då undviker man associationer till slumpen och goda gärningar i samma utsträckning. Hur och varför man dör (slump eller ej) är ju en helt annan fråga som inte har med temat att göra. Då blir en metafor för det kanske en metafor för mycket. Eftersom dialogen är skarp och kräver sin lyssnare, och handlingen ganska tung tycker jag ni ska se till att målgruppen hänger med och engagerar sig i temat, inte i sidospår.

 

Att Rasmus försvinner är såklart symboliskt för att hon tagit sig ett steg vidare, men denna 'red herring' har redan dragit mina tankar åt ett annat håll. Gör vad ni vill med det. Jag är egentligen inte representativ för målgruppen ;-)

 

 

 

För övrigt, hittade en liten felstavning till på slutet: "Tårar rinner längst hennes kinder." -> "Tårar rinner längs hennes kinder."

[Simmej]

Du har rätt. Det är nog bra att endast hålla sig till det absolut relevanta. :)

 

Hur menar du att det skulle vara missledande att Rasmus försvinner?

[daac]

Nej, det är inte missledande att han försvinner, det behövs ju för att förstå hennes sorg.

 

Men det är missledande hur han försvinner. Som det är nu börjar det väcka (mina) tankar om slumpen och hans goda gärning, om de har någonting med hennes sorgeprocess att göra. Vilket de inte borde ha, sett till temat.

 

Om man gör hans död mer subtil, mindre komplicerad, då kanske det funkar bättre. Men jag är inte säker på det. Kan tyvärr inte ge mer konkret råd än så.

 

Lycka till!

[Simmej]

Jag förstår hur du menar! :) Ska försöka jobba på det.

 

Är det någon annan som tagit sig igenom manuset och har någon kommentar?