Liket

[snabela86]

Jag har trixat lite med ett manus nu ett tag. Synopsisen fick bra kritik när jag lade upp den på forumet för något år sedan.

 

Hoppas manuset är till belåtenhet även om jag inte är så bra på exakt hur man skriver ett.

 

Observera att det inte är färdigt än! Kom med ris och ros!

Liket, Johan Bengtsson (version 5, grovmanus).zip

[Martin1604319260]

Mycket spännande, mycket Lynch.

 

*citat

Solens strålar tittar fram mellan grenarna. När vägen blir bättre Anders torkar samtidigt av sig svetten i pannan. Han viker av från stigen och tömmer korgen. Allt ogräs ramlar inte ut och Anders får hjälpa till med händerna

*slutcitat

 

De här meningarna är lite svåra att förstå först och försämrar flytet i manuset lite.

 

Lycka till.

[Fredrik]

Hej, jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska tycka om det här. Ibland känns det intressant, ibland bara krystat. Det är mycket bussar och mycket skola. Är det egentligen intressant? Jag tycker du ska ta en rejäl funderare över alla scener, och känna vilka som egentligen funkar bra, och vilka som funkar mindre bra. T.ex: en knuff så att man ramlar och slår sig blodig och blir medvetslös är kanske en överdriven händelse? Sen känns det som att Carl köper lite väl lätt att Anders sett ett lik i skogen, och att det dessutom numer lever. Relationen mellan Carl och Anders känns homoerotisk, är det meningen? Ibland är det också svårt att förstå, vad är "gojan"?

 

Inledningen påminner mig starkt om Jalla Jalla: trädgårdsarbete, matbutik...

 

Du beskriver karaktärernas ålder ibland såhär: "18-årsåldern", "runt 40" etc. Ge dem alltid en exakt ålder (enligt gällande manuspraxis).

 

Du använder väldigt detaljerade beskrivningar på hur solstrålarna faller och maskar som trillar, men när vi kommer till det viktiga, blir det oerhört abrubt beskrivet: "Han lägger märke till ett lik." Mitt förslag: skippa detaljer som inte är viktiga, och beskriv istället detaljer som är det. Det är mer intressant att direkt veta hur Anders får syn på liket, och framförallt hur han reagerar. Nu måste vi läsa oss igenom massa objektiva detaljer på hur liket förhåller sig till platsen, innan vi till slut får veta att Anders är chockad.

 

Carl är uttråkad, men plötsligt tittar han hastigt på kassörskan och går raskt till mjölken, för att sen glida tillbaka till kassörskan med ett vänligt "hej". Varför? Blir han först nervös/generad/blyg, för att sen vara hur "vanlig" som helst?

 

"Bortsprungen hund" på löpsedlarna känns väldigt fel, även om det får en viss förklaring senare.

 

Sitter de verkligen vid bänkar i skolan på gymnasiet? Min sista bänk hade jag när jag gick i 6:an, men det kanske bara var jag?

 

"Vill du hjälpa mig med 10 43, Carl?": ta bort att han säger "Carl", det säger man väl aldrig? Sen låter "vill du hjälpa mig" också lite konstigt, (beroende på samhällsklass, uppfostran förstås), men "kan du hjälpa mig" t.ex. känns väl mer talspråk?

 

Läraren säger: "Hoppsan... Då har ni arbetat fem minuter för länge igen!". Det är iofs en rolig replik, men är den realistisk? Om det hade varit en svinrolig lektion där alla elever varit totalt inne i sina uppgifter hade det kanske funkat, men aldrig i världen att dessa uttråkade elever skulle råka sitta 5 minuter för länge på en lektion.

 

"Jag har inte varit mig själv de senaste dagarna" Realistiskt talspråk?

 

"BUSSFICKOR"

Ange aldrig en plats i bestämd form.

 

"ÖRKELLJUNGA", "ÅBYPLAN"

Du borde inte skriva namnen på platserna, dessutom, var i Örkelljunga? Vid simhallen, i kloakerna, uppe på Konsum-taket? Hur ser Åbyplan ut? Skriv istället: "GATA" eller likn.

 

I scen 12 går CARL och tittar om liket finns kvar, var det inte Anders som hittade det?? Men vem det nu än är, så är scenen en viktig scen! Vi vill veta hur han reagerar!

 

"Jag ska möta Anders vid pizzerian." Låter inte bra, pizzerian borde ha ett namn, och det bör du använda istället.

 

 

Slutet känns igenomtänkt, mer än själva innehållet i historien. Du har utgått från en början och ett slut, antar jag? Det är ett problem. Slutet känns så pass invecklat jämfört med resten av berättelsen att man till slut inte förstår hur allt ligger till. Jag menar, allt innan slutet är så överdrivet enkelt. Men visst finns det ngt som är lite intressant i det här mansuet, det gäller bara att du plockar fram det mer.