Manus: "This be the verse" - svensk version 1.2

[DumbassesBroadcast]

Detta är den svenska versionen av mitt manus, dom jag från början skrev på engelska. Den svenska titeln är "Den sista Strofen" och är ett skolarbete i Engelska B och TV/Film-produktion på Sturegymnasiet i Halmstad. Historien är baserad på den brittiska lyrikern och poeten Philip Larkins dikt "This be the verse" och den diktanalys jag fick i uppgift att göra. Dikten finns på den här länken: http://www.artofeurope.com/larkin/lar2.htm och jag fick bra respons av läraren som tyckte att handlingen passade utmärkt till dikten. - Nu vill jag ha eran åsikt, kom gärna med konstruktiv kritik om det är något i främst dialogerna som jag kan ändra på så att det inte ska kännas varken för pretentiös eller krystad. Jag vill att det ska kännas verkligt och samtidigt lite laddad - främst då mellan karaktärerna Anna och Markus. På youtube har flera lagt upp filmer gjorda baserade på dikten exempelvis Julian Wests:

 

/ Tack på föhand - Martin Extor

 

PS! Det är ännu inte bestäm ifall jag ska få filma manuset, vi är 9 personer som har ett varsitt manus och vi filmar alltid max 6 stycken! DS

Den sista strofen.pdf

[DumbassesBroadcast]

Blir hemskt tacksam för en kommentar!

[vilcans]

Okej, lite feedback: Det kanske är bra, men det ser ut mer som en teaterpjäs än ett filmmanus. (Bara en massa dialog.) Så jag kände inte för att läsa det, tyvärr.

[gorse]

Sammanfattning; Två som bråkar. Annars hände ingenting, förutom att markus blev ensam i fortsättningen.

[DumbassesBroadcast]

Sammanfattning; Två som bråkar. Annars hände ingenting, förutom att markus blev ensam i fortsättningen.

 

Men kändes dialogen trolig? Historien är ingen mastodont eller otrolig sci-fi, det är en rätt vanlig historia, . JAg vill veta om dialogen känns realistisk!

 

MVH / Martin

[gorse]

Det tycker jag. Beror på, jag är skilld en gång och känner igen scenairot men kanske inte riktigt uttrycken. Jag vet inte hur andra gör, men man är väldigt egoistisk och borde tänka mer på barnen.

 

Fast det var inte det jag klagade på. Denna film blir inte annolunda om den vore trettio sekunder, trettio minuter eller 130 minuter. Det finns liksom ingen handling, varken början eller slut. Mao ingen historia.

 

Har du sett reklamen som börjar med ett öga, zoomar ut och visar en kvinna med blånader i ansiktet? Det är 10 sekunder, och visar med brutal tydlighet att hon är slagen. Den saknar förvisso handling för det är reklam för någon organsiation som bevakar sina intressen. En liknande reklam visar kulhål i svarta tavlan. Man behöver inte mycket fantasi för att förstå vad som hänt.

 

I ditt fall, skulle jag försöka sikta på att ha en början, en mitt och en lösning (eller olycklig lösning). Då behövs kanske enbart varsin dialog och alla fattar vad det är frågan om. Nu är jag inte så bra på sånna här berättelser, men jag skulle kunna tänka mig att i första hand barnen drabbas på något sätt, som en konsekvens av att de bråkar. Då räcker en enda ordväxling av själva grälet.

 

Den ena hittar bevis för otrohet/alkoholproblem/spelproblem, de grälar, barnen frågar om de hatar varandra, de tar beslut om att skiljas, flyttbilen kommer och barnen gråter. Vips blir det en berättelse. Kan säkert stiliseras ytterligare.

 

 

(Sen tolkade jag inte dikten som en skillsmässa just, kan också vara den eviga statusjakten och självupptagenheten hos vuxenvärlden)

[stängerniredan]

Jo dialogerna låter trovärdiga bortsett från nåt smått. jag gillar tex. inte hur hon slänger ur sig "fucked up" som 30+ årig mamma, att säga fucked up känns lite väl ghetto tyvärr.

 

Sen tror jag man skulle kunna anpassa manuset lite mer till film genom att korta ner dialogerna lite. tex:

Menar du med det att jag är som din pappa?

Visst, jag har gjort mycket dumma saker mot

dej Anna, men aldrig, ALDRIG har jag krökt så

lite som ett hårstrå på dej. Inte ens när jag

har varit full och har hållit på.

 

kanske skulle räcka med:

Menar du att jag är som din pappa?

Jag skulle aldrig kröka ett hårstrå på dig, det vet du!

 

 

jag läste inte hela manuset man kanske 4-5 sidor, sen skumma jag lite igenom. Och jag tyckte det kändes lite konstigt att det slutar med att dom vill skiljas "2 timmar tidigare" det sa dom ju redan i första scenen, änder ju inget nytt där. Sen så vet man ju vad det dramatiska är som kommer hända "2timmar tidigare" då du redan visat allt krossat porslin.

Du kanske skulle välja att visa filmen i kronologisk ordning?

 

Det vara bara några synpunkter jag hade. tack å hej!

[DumbassesBroadcast]

SKa göra en version i kronologisk ordning och med nedkortade repliker. - Mycket av bilderna ska ju vara ur barnens perspektiv, där dem ser igen dörrspringa på sina föräldrar. - Det är ju ingen direkt historia i vanlig bemärkning, utan mer "en scen ur livet", om ni förstår...

[gorse]

Jo, det var nog så jag upplevde manuset med. En scen ur livet. I så fall kan du ha kvar alla repliker som de är. Men ur ett barns perspektiv... Skall det nog vara nått som barn bekymrar sig över. Jag skall ge ett exempel;

 

När jag träffade min nuvarande fru från mexico, blev min flicka från tidigare äktenskap rätt bekymrad. Dels uppskattade hon inte att mamma och pappa skillde sig. Nu kommer nån främmande kvinna in i hennes liv, utlänning till och med. Vad bekymrade henne? Jo, katten kan ju inte spanska.

 

Personligen gillar jag inte att titta på när två personer grälar. Jag känner stark olust. Men jag tror din berättelse kan bli riktigt riktigt bra om du kan göra nån grej av barnens perspektiv. Du är redan inne på spåret, när barnen är bekymrade över att pappa ger deras presenter till andra barn.

 

"Om pappa flyttar, måste mamma klippa gräset då?".