Synopsis En inre kris.

[Glorbon]

Ok detta är en otroligt kort synopsis av en idé som jag faktiskts ganska nyss fick.

 

Detta blir nog en kortfilm (om jag orkar en långfilm).

 

Filmen handlar om en psykopat som jobbar under en maffiaboss. Hela hans liv har han avrättat folk utan att känna en enda skuldkänsla.

 

Sedan en dag råkar han köra över en liten pojke. Den händelsen kombinerad med en massa andra händelser får sedan honom att börja tänka, han går igenom en inre konflikt där hans förra kalla jag finns men även så börjar han nu känna känslor.

 

Så tillslut tar han sitt förnuft till fånga och försöker att komma ur detta jobbet, vilket är svårare än man kan tro. Han är så djupt försjunken i detta fördärv att han faktiskt inte ska komma ur det levande. Antingen blir han skjuten av sin Chef, eller så inser han att han aldrig kommer att kunna gräva sig upp till ytan igen och bestämmer sig för att avsluta allting själv (självmord).

 

Det är en sorts brutal, sorglig historia om en man som inser sina fel, fast han gör det försent.

 

Manus ska vara i stil a la Quentin Tarantino, många slagord konversationer som inte handlar om mycket och citat som man kan komma ihåg.

 

Så vad tycker ni?! Kan det funka?

[Glorbon]

15 lästa inget svar :S. Ni behöver bara kommentera kort vad ni tycker om idén.

[Shelly]

Idén i sig är det väl inget fel på, klart att det kan fungera. Det beror helt på hur man väljer att genomföra det hela. Bra idéer kan bli skitfilmer om det vill sig illa.

 

Börja jobba på manus och posta

 

(är det bara jag eller tycks alla på det här forumet vara Tarantino älskare?)

[vilcans]

(är det bara jag eller tycks alla på det här forumet vara Tarantino älskare?)

 

Det beror på att det är en bra ursäkt att bara skriva en massa dialog. :-)

[gorse]

Skitsnacksdialoger är nog svårt i en kortfilm. Sen tror jag idén har lite krångligt konflikt.

Vad är problemet?

 

Skurk som fått dåligt samvete och vill ställa till rätta.

eller

Maffiaboss har anställt en psykopat och ångrar sig.

eller

Skurk vill sluta på jobbet, men har oändlig uppsägningstid.

eller

Skurk måste välja mellan att bli ärlig eller dö.

 

Kan du få ihop en mening som ovan så har du huvudet på spiken. Tills dess är det mest små taggar som var och en säkert är bra, men tillsammans är det otydligt.

[deAquila]

som hobbyintresserad av symptomet "psykopat" har jag väldigt svårt att se hur en psykopat skulle kunna börja tänka. Är det inte då mer riktigt att kalla honom iskall och känslolös? För psykopater ändrar sig inte bara så där o.O Annars som film sett tycker jag att idéen låter intressant! iaf nåt som jag skulle satt mig och tittat på :)

[Glorbon]

Jo grejen är att han kan inte varit 100% psykopat om han börjar tänka, och försöka dra sig ur hela grejen. Man kan tänka sig att han alltid medvetet mördat sina offer och när allt sker som en olyckshändelse så börjar han tänka.

 

Problemet är, en person får sig en tankeställare då han råkar köra på en liten pojke, denna tankeställaren gör att han inser att det han gör är fel. Han börjar tänka förbi horisonten. Dock så är det försent.

 

Meningen skulle kunna lyda.

 

Person inser att det han gör är fel, dock så är det redan försent.

[gorse]

Nej, man behöver inte vara psykopat för att vara knäpp eller känslokall. Fast jag brukar i bland ramla in i psykopatdiskussioner runt kaffebordet och jag hävdar att "psykopat" är ett samlingsnamn för onormalheter i hjärnkontoret. En psykopat kan ha sociofobi, kan sakna empati, ha paranioa, tvångsföreställningar, vara narsistisk etc etc. Att beskriva en person som psykopat ger inte enda upplysning om hur den personen är, förutom möjligen att man förolämpar eller förtalar personen. Att tex vara extremt social, vältalig och utåtriktat kan också vara att vara psykopat. Är man så toksocial så man attackerar främmande mänsikor med sin trevlighet kallas man distanslös om inte minnet sviker mig.

 

Åter till ämnet; Meningen är ett steg i rätt riktning förutom att det inte finns någon drivande rörelse i den meningen.

 

Mitt (dåliga) förslag är "Skurk försöker bryta kriminalitet, men skurkchefen lägger hinder i vägen." Konfliken är då solklar och upplösningen behöver inte vara att man når målet unta kan vara att personen misslyckas och tar sitt liv.

 

Att köra på nån kan vara första vändpunkt, dvs introduktionen av konflikten.

Sen kan grubblerierna fördjupa berättelsen, men sen behövs nått som gör att han måste fullfölja. Tex, kan chefen verkställa hotet om ond bråd död som andra vändpunkt, dvs nu måste han ta kampen. Men, då fattas fortfarande motivet till varför han faktiskt bestämmer sig för att bryta med kriminaliteten. Kan skurken kört ihjäl barnet till den nyvunna flickvännen, men inte vetat om det? När han träffar flickvännen är det tragedi hemma men han säger inte att det är han. Men det påverkar honom att bryta sitt nyvarande levnadssätt.

 

Hänger du med på vad jag försöker säga? Det gäller att ha ett mycket tydligt mål med berättelsen, annars går du vilse själv. Det måste vara spännande med berättelsen hela tiden, annars tröttnar tittaren. Men du kan väva in alla komponenter från första inlägget, utan problem.

[deAquila]

gorse: psykopat är enligt min mening helt fel att använda på en person som endast har några få drag. I så fall är det mer riktigt att bara säga "person med psykopatiska drag"

 

(ursäkta om jag frångår ämnet *host* Men Glorbon, jag gillade verkligen idén!)

[gorse]

Jag menade inte några få drag. Jag menade riktiga störningar, och säkert flera av dem samtidigt. Att ha tvångstankar och paranoia skiljer sig en del från att extremutåtriktad och narcisistisk. Men båda är knäppa. Åter till ämnet...

[Glorbon]

Jag har nu även bestämt mig för att väva ihop två historier, dels mördarens historia, men även familjen till pojken som blev överkörds historia. Båda dessa historier vävs tillslut helt samman i sista scenen. (även första scenen, då den sker som ur mördarens synvinkel).

[gorse]

Låter intressant. Fast du menar säkert en historia, men ur två perspektiv. Det finns många filmer som har vävd berättarteknik, Babel, Amores perros, El Callejós de los milagros... Det fina i kråksången är att då behöver man inte följa dramaturgin så noga.

[Glorbon]

Jo precis.