Adjö, mitt hjärta - Synopsis

[moonis]

Halloj halloj!

Tänkte bara slänga upp en synopsis jag har skrivit för en kortfilm, vad tror ni.. är det lönt att omvandla det till manus?

 

 

Adjö, mitt hjärta:

 

Man ser en brygga, det regnar kraftigt och det är dåligt väder, mörkt/mulnigt. Plötsligt staplar en tjej i vit linnéklänning in i bilden. Hon är märkbart berusad och kan knappt gå, håller vinflaska i handen. Hon tappar vinflaskan innan hon faller ner på knä på bryggan. Hon sitter på knäna och andas tungt, försöker lugna sig. Hon reser sig up men vaklar fram och trillar i sjön. Kamera under vattnet filmar hur hon snårar in sig i klänningen och kipar efter luft. klipp och klipp som visar processen. I det sista klippet flyter hon och klänningen livlösa i vattnet. Kameran dras snabbt ner mot botten och det svartnar. Förtexter med titel osv.

 

 

 

Edith vaknar upp, filmat ur "ögonen". En lampa som lyser. Det är ett dystert sjukhusrum, allt är grått. Hon ligger fullt påklädd, i sin linnéklänning, rosenrött läppstift. I hörnet sitter en man i en fåtölj, brevid på ett bord står en vas med en ros i, rosen och Ediths läppar är det ända med "färg" i rummet. Hon ser mannen, han kollar på henne. Hon kollar tillbaka. Han säger med en lugn röst "Adieu, Mon Coeur". "Ursäkta?" frågar hon. "Edith Piaf, upphovet till ditt namn, inte sant?" säger han. "Hur visste du det?". Han är tyst en stund, och ignorerar frågan. "Fin ros det här" säger han och smeker rosbladen med fingrarna. "Gillar du rosor?" frågar han. Tillbaka får han ett kort svar "Röda". "Mmm" Säger han och tänker. "Du är orolig" säger han. "Va? vem är du? är du min läkare eller något?" Hon är konfunderad och obekväm i situationen. "Du behöver inte oroa dig, det kommer bli bra". Han reser på sig och går fram till fönstret. Står med ryggen mot henne. "Det är något som vill ut..." Han vrider huvudet "..vill du prata med någon?" frågar han."V-Vilgott, jag vill prata med Vilgott" snubblar hon fram samtidigt som hon försöker förstå vad som händer. Han vänder sig om "Vilgott ja.. ta min hand". Han sträcker ut sin hand. Hon kollar tveksamt på honom. Bild på hans hand, bilden fylls ytterliggare av en hand till som läggs i den första. Ljud och ett snabbt klipp.

 

 

En skogstig. Det filmas från sidan. Det är fint väder, solen skiner gräset grönt. De går på stigen, filmat från sidan, Edith först och mannen snett bakom. Kameran följer med ett tag i sidled för att sedan stanna och se dem fortsätta ut ur bild. Filmat över deras axlar bakifrån i lite slo-mo. De går i mitten av vägen och på ena sidan rullar det förbi en brits med en gravid kvinna, på sidan är sjuksyster och läkare, sjuksyster håller henne hårt i handen. Mannen går längst fram men bakofram och försöker prata med den gravida. Kameran följer dem försvinna till höger om mannen och edith. Kameran rullar tillbaka till ursprungsläget och nu ser man samma kvinna och man, med tidstypiska 80-tals kläder gå med en barnvagn. De går förbi och ler, kameran följer dem åt vänster för att sedan rulla tillbaka. Nu ser man att det i mitten av stigen sitter 2 barn, tjejer.. en blond och en brunette och leker med sand. I mitten har de byggt några enkla sandslott. Nu byter man kameravinkel och får följa deras ben och fötter i sidled, de knallar rakt igenom sanden och "sandslotten". Barnen "märker" inget/bryr sig ej utan leker hela tiden som om inget händer. Kameran är tillbaka över axlarna. Denna gång får man se 2 tonåringar, ca 14-15 år som sitter och rör varandras händer innan de kysser varandra. De går vidare. Man ser nu hur Ediths ansikte vrider sig mot vänster. Närbild på hennes ansikte, menlös blick. Man får se att hon blickar ut över den lilla sjön med brygga där hon drunknade, vattnet är rött. Närblick på hennes menlösa ansikte igen. Man hör en röst, mannen. "Det verkar som att vi är framme". Kameran är på marken och rör sig uppåt, man ser deras ben och ryggar. De står brevid varandra. kameran åker upp över deras bakhuvuden och vi ser ett stort träd, helt kalt och det börjar spöregna. Det står en man vid trädet, vi får se en bild på mannen i profil vid trädet. Man ser hennes ansikte, man kan se hur ett leende rycker till i hennes läppar, ögonen är aningen glansiga. "Vilgott" säger hon lågt men med en viss lycka i rösten.

 

 

Hon rör sig sakta mot Vilgott, mannen rör sig snett bortåt, mot andra sidan trädet. Hon går fram till Vilgott som ser på henne med en ledsen blick. Kameran rullar från ena axeln till den andra på mannen som står snett bakom dem, när den rullar förbi sista ser man i bakgrunden hur Edith och Vilgott omfamnar varandra. Närbild på Edith som i omfamningen viskar i Vilgotts öra "Jag, älskar, Dig" en kort tystnad. "Glöm aldrig det, aldrig". Omfamningen släpper. Han håller ut handen och säger "En sista dans". Hon lägger sin hand i hans. Kameran åker upp en bit i luften och filmar ner på när de börjar dansa (vals), regnet öser fortfarande ner. I bild syns också mannen, i hörnet står han och ser på. De dansar till stråkmusik. När de har dansat klart bockar han, hon niger varpå han vänder sig om och börjar gå. Hon står kvar och ser på hur Vilgott försvinner bort. Bakom börjar mannen gå fram till henne. Filmat från sidan ser man hur han lägger sin hand på hennes axel varpå en tår rullar ner för hennes kind. man hör honom säga "Det kommer bli bra nu... du behöver inte vara rädd för något". Samma bild, och ytterliggare någon/några tårar har rullat ner för kinden under tiden. Man ser nu ett starkt sken som lyser upp. Filmat bakifrån ser man deras ryggar, att han håller kvar sin hand på hennes axel och ett starkt ljusken som täcker allt framför dem. Ett par vingar vecklar ut sig från mannens rygg, samtidigt som hon börjar gå mot ljusskenet och försvinner i det. Mannen följer efter. Ljuskenet stängs och allt blir svart. Eftertexter